Utbildningsradion i kläm mellan SVT och SR

Med stort intresse läser jag i dagens SvD Kultur om utspelet från SVT-chefen Eva Hamilton och SR-chefen Kerstin Brunnberg, som i en debattartikel i gårdagens DN, presenterar vilka förändringar de vill se i framtiden inom radio och TV. Det pågår som bekant en enmansutredning av Rose-Marie Frebran (kd) om vilka förändringar, som bör göras inför nästa sändningstillståndsperiod som startar 2010.

Genom att Hamilton-Brunnberg går ut gemensamt och lämnar UR:s chef Christina Björk i sticket, visar de båda att de förordar en lösning där UR ska inrangeras i SVT. I SvD Näringsliv gör Martin Jönsson sin analys - det handlar om att se till att debatten nästa år, när utredningen är klar, ska handla mer om pengar än politik, d v s politiska definitioner på vad public service ska vara.

Om ett halvår ska utredningen vara klar och då om inte förr visar det sig vem som drar det kortaste strået. Min reflektion, när jag ser att det är idel kvinnor som brottas med uppgiften, var finns makten i denna viktiga fråga egentligen?

Partipiska och politisk snuva

Igår skrev SvD och DN om riksdagsledamoten Karla Lópes (mp), som fått nog och hoppat av. Händelsen har uppmärksammats och kommenterats, både i anslutning till tidningsartiklarna och i många andra bloggar, på ett sätt som visar att kunskapen om Regeringsformens första och andra kapitel inte är särskilt väl känd. Om Miljöpartiet följt denna hade Karla Lópes varit helt fri att rösta efter sitt eget samvete. Men, för att bli invald i Sveriges Riksdag måste man tillhöra ett parti, med kandidater och medlemmar, som klarar att värva röster så att partiet tar sig över 4-procentsspärren. Vad jag förstår har Karla Lópes inte satt sig in i de begränsningar som miljöpartiet beslutat ska gälla för en riksdagsledamot i deras parti. Och de ledande företrädarna har inte kunnat förklara varför partiet har stadgar och regler som står i strid med grundlagen.

Den, som inte rättar sin in i ledet, har bara en utväg i dagens partipolitik - att plötsligt drabbas av politisk snuva vid omröstningar så att en ersättare kan komma in istället. Den här ordningen, som inte är demokratisk, har de politiska partierna infört genom att kringgå såväl grundlagen som kommunallag och i de egna stadgarna skriva in den lydnad som krävs av den som företräder partiet. Partierna har ju rätt att själva bestämma vem som kan vara medlem.

Tidigare hade socialdemokraterna, stadgar som markerade att en enskild medlem inte kunde tvingas att rösta mot sin vilja. Därför fanns möjligheten att reservera sig mot ett beslut till förmån för ett eget förslag och att få detta noterat till protokollet. Gjorde man det var man fri att stå upp för sin åsikt även om partiet hade beslutat något annat. Men jag tror att detta har ändrats, det var ju rätt länge sedan jag hade anledning att läsa deras stadgar. Och efter införandet av personval finns det väl ännu större anledning att sätta en grimma på de uppstudsiga ;-)

Omedveten diskriminering?

Läste nyligen artikeln i DN om riksdagsledamoten Karla Lopés, mp, som hoppat av sitt uppdrag då hon upplevt sig motarbetad av ett av de ledande språkrören Maria Wetterstrand, som säger sig inte ha haft någon avsikt att vara dum mot henne. Riksdagsgruppens ordförande Mikaela Valtersson lägger problemen i knät på Lopés, som hon upplever har haft problem med anpassningen trots all hjälp hon fått. Genast undrar jag om Miljöpartiets ledande kvinnor förstår skillnaden mellan integration och assimilation.

Inte så sällan blir kvinnor av annat etniskt ursprung än svenskt accepterade av sina medsystrar bara om de inser vem som har rätt till tolkningsföreträde när man har olika uppfattningar i en fråga. Jag kan rekommendera Miljöpartiet att använda sig av den MOD-utbildning som Studieförbundet Sensus utvecklat. Det finns många undersökningar som visar att vi svenskar är rätt omedvetna om våra diskriminerande attityder gentemot den som är i underläge.

Är vi för mesiga?

Läste nyss i SvD att man i Finland är i färd med att stifta en undantagslag som ska förpliktiga en sjuksköterska, som sagt upp sig, att fortsätta jobba om patienters liv är i fara. Söker på nätet , men finner tyvärr inte artikeln ifråga. Däremot berättas på SvD:s webb om Pastachefen, som försökte leva på samma lön som han betalade sina anställda. När han i slutet av månaden inte ens hade råd att köpa en kopp espresso höjde han lönerna.

Bakgrunden till konflikten i Finland är att sjuksköterskorna tröttnat på att det aldrig finns pengar för deras löneökningar och sagt upp sig. Det är knappt en vecka kvar innan 16.800 sjuksköterskor tänker lämna sina arbetsplatser. Arbetsgivare och fack står mycket långt från varandra.

När jag läser detta och tänker på vad jag nyss fått klart för mig när det gäller sjuksköterskorna här hemmavid, undrar jag: - Är sjuksköterskorna i Sverige för mesiga? De är med rätta upprörda över att det alltid finns pengar till politiker och höga tjänstemän inom landsting och kommun, men när det kommer till alla de kvinnor som gör att vården fungerar, har man inte råd. De kan kanske utmana landstings- och kommunledning att pröva leva på en sjuksköterskas lön en månad och se om det lossnar?!

Läkarna i Skåne tar strid för mera pengar

Sedan jag intresserat mig för hur det ser ut när det gäller pengar till vården har jag funnit en artikel i Sydsvenskan som visar att Läkarnas fackförening inom Region Skåne begärt central förhandling när det gäller 2008 års budget. Det skedde efter ett samråd där samtliga fackliga organisationer påtalade att budgeten är underfinansierad med helt orealistiska sparbeting. Det betyder att Regionstyrelsen måste hålla ett extra möte före Regionfullmäktiges möte i december, men det kommer inte att innebära någon ändring av det förslag som presenterats. Budgetbeslut är bara ett planeringsbeslut, vilket innebär att de fackliga organisationerna har möjlighet att begära MBL-förhandlingar före genomförandet av varje del av de planerade åtgärderna. Det ser ut att bli en tuff tid framöver för vårdpersonalen inom Region Skåne.

Men den vakne regionmedborgaren kan göra en insats. På regionens webbplats uppmanas skåningarna "Ställ en fråga som du skulle vilja svara på! Var med och utforma en enkät som går ut till 10.000 skåningar nästa år." Det sker inom ramen för Skånedialogen. Demokrati eller en fråga om marknadsanpassning?

Sjuksköterskor på krigsstigen

En ung kvinna i min omgivning är oerhört frustrerad över att förhandlingarna med arbetsgivaren gått i stå. Som sjuksköterska med specialistkompetens, förväntar hon sig att Stockholms läns landsting, där politikerna nu vill sänka landstingsskatten med 17 öre, inte räknar med att hon och hennes kollegor därför ska nöja sig med några futtiga hundralappar i löneökning. Hennes fack, Vårdförbundet, har sagt upp nuvarande avtal så nu har arbetsgivaren bara tid fram till den 31 mars 2008 att skapa driv i steget hos de chefer som sköter förhandlingen med varje enskild medlem lokalt.

Det avtal, som facket skrev under 2005, var tänkt att fungera långsiktigt och skulle bygga på såväl lönefrågor som verksamhetsutveckling. Löneutvecklingen hanteras därför lokalt, vilket gör att synen på vad avtalet egentligen går ut på tolkas olika och kompliceras av att alla berörda chefer inte har utvecklat en bra dialog och förhandlingsvana i förhållande till sina medarbetare. Därutöver är relationen mellan budgetarbetet och löneöversynen inte alldeles enkel av göra begriplig. Nu upplevs det som att politiker budgeterar en viss procent (som alltid ligger lågt för att inte skapa orealistiska förväntningar) och sedan går man ut med det kärva meddelandet att allt utöver denna procentsats måste tas hem i form av rationaliseringar, som idag dock klätts i en vackrare språkdräkt - verksamhetsutveckling.

Medan de anställda på de olika nivåerna, efter modellen katten på råttan och råttan på repet, försöker få det hela att gå ihop, sitter politikerna på behörigt avstånd, men väl i händerna på den högsta administrativa ledningen. Inte så sällan går konvulsioner genom organisationen på grund av så kallade organisationsförändringar, som egentligen handlar om dragkamp mellan de olika politiska falangerna och delade meningar om stordrift kontra småskalighet mellan ledande läkare. Därför kan man faktiskt förstå de sjuksyrror som drar till Norge eller överväger att lägga sin energi på en annan organisation än landstinget.

Och nu har dom chansen - Utvecklingskansliet - står till deras förfogande. "Om du har idéerna ger vi dig möjligheterna" säger man. Tydligare kan det inte sägas: Verksamhetsutvecklingen har nu ett eget kansli. Det är sorgligt att den kvinna, som är mån om sin hälsa, tvingas förr eller senare inse att hennes kreativitet inte ges utrymme i den offentligt organiserade vården.

Greger Hatt och socialdemokratin

I bussen på väg hem från barnbarnen, kom jag att tänka på något som jag läste i SvD i morse under Bloggronden, där man redovisar några reaktioner på Greger Hatts debattinlägg i SvD den 26 okt. Det är bland andra förre riksdagsdagsmannen Arne Kjörnsberg (s), som på sin blogg skriver "Om människor som gjort som Hatt har under sekler olika ord används. Här är några - svikare, avfälling, avhoppare, förrädare, quisling, kollaboratör, renegat, överlöpare. Välj själv vilket du tycker passar bäst!". Dessa två meningar säger mycket om både Kjörnsberg och hans parti. Det är inte bara ledare inom frireligiösa sekter som vet hur språkbruk kan fjättra människor. Till Greger Hatt säger jag, välkommen bland oss politiska vildar, men jag har ännu en bit kvar innan jag ger min röst till moderaterna. Just nu försöker jag bara bli klok på vad detta parti står för.

Nästa drapa står den socialdemokratiske riksdagsmannen Peter Hultqvist för på sin blogg inom den socialdemokratiska bloggportalen. Han tycker att det är bra att Greger Hatt lämnar partiet och skriver "Ibland har intellegenta och trendkänsliga människor, som haft för svag ideologisk kompass haft för enkelt att ta sig fram. Här finns det anledning till självkritik inom socialdemokratin.". Läs detta en gång till: Intelligenta och trendkänsliga - vilken kombination! Lyser det inte igenom att ledande socialdemokrater har problem med människor, som reflekterar över att en sak kan må väl av att belysas från olika håll?

Jag är glad att jag fick vara med i det socialdemokratiska partiet under den period då Hjalmar Brantings definition av demokrati fortfarande var en ledstjärna. Han myntade "Demokrati är den upplysta majoritetens beslut". Då nöjde sig inte arbetarrörelsen med att bara räkna huvuden, utan brydde sig lika mycket om att vi förkovrade oss och utvecklade det som fanns inne i våra huvuden. Det talas om folkbildning idag också, men jag vet inte om den är vid så god hälsa.