onsdag 13 maj 2009

Förlikning byggs inte med hjälp av envishet.

Efter några dagars liv a f k, har jag börjat tänka på att det är hög tid att ta reda på hur nästa steg i processen kring Telekompaketet ser ut. Computer Sweden skriver om läget just nu, sett ur telekombranschens perspektiv, och Daniel Goldberg säger i en kommentar att det är Fel strid i fel tid. För den, som enbart rör sig inom teknikens landamär, kan detta, som jag och andra medborgare är intresserade av när vi rör oss ute på nätet, kännas som en rejäl bromskloss, men på grund av FRA, Ipred och datalagringsdirektivet samt den ekonomiska krisen finns en förtroendekris. Det gäller tilltron till politikens och/eller marknadens förmåga att klara av att tillgodose människors behov. I detta fall av intellektuell och känslomässig stimulans, där nätet spelar en allt större roll och samtidigt utsätts för allt hårdare angrepp från upphovsrättsindustrin med hjälp av politiker. Internet kan inte utvecklas med 27 olika nationella bestämmelser och för mig, som lever i en befolkningsmässigt liten nation, är det skrämmande att tänka sig att Sarkozy i Frankrike med sin Hadopi-lag och Harbour i Storbritannien med sin Bookshop-metafor, ska vara tongivande när det gäller direktivens utformning. Och jag är långt ifrån ensam, det visar La Quadratur du Net och Iptegrity.com för att bara nämna några webbsidor där Telekompaketet synats på längden och tvären.


Hos Jens O pågår för närvarande en batalj mellan Åsa Torstenssons sakkunnige Henrik Hansson och Jens m fl om effekterna av uttrycket ”Lawful content” d v s lagligt innehåll, som fortfarande finns med i paketet. Detta trots talet om motsatsen vid departementets journalistseminarie dagarna före omröstningen. Jag håller med Daniel Goldberg om att bestämmelser om Internet, som en mänsklig rättighet, borde ha varit inskriven i EU-rätten för länge sedan. Men, nu är det inte det och då måste politikerna tänka på vad som står där och vad dessa formuleringar kan leda till i händerna på den som vill motsatsen och har råd att processa om saken. Det är inte särskilt klokt av Henrik Hansson att kasta sten när han sitter i glashus.


När kompromissen föll ska en förlikning ske, varför jag sökt och funnit reglerna för det. Hos Intensifier läser jag ett öppet brev samt får en länk till de olika ministrars brevlåda. Det blir att klura ut en fråga eller två med tanke på det, som vi fick oss till livs igår hos Stockholms Handelskammare. Fram till dess går jag en runda och finner att Patrik Öhman också reagerar på Frankrikes Hadopi; att Lake lättar på trycket genom att beskriva den process som pågår inom Centerpartiet; att Hax funnit ett positivt yttrande om teledatalagringen – gissa från vilket håll; att Scaber Nestor funnit en essä, som kan hjälpa oss att förstå det som är på G; att Anaïs håller oss underrättade om utvecklingen i Frankrike; att Opassande finner guldkorn vid källan Internet och dem som hänger där; att MinaModerataKarameller funnit en aktiv i Folkpartiet, som förstått vad Internet är; att Lars-Erick funnit en själsfrände, som också insett vad internet betyder; att Mitt i steget spår att rättssäkerheten sitter trångt; och att Leo funnit Valmyndighetens testprogram – intressant.


Sedan några ord om Anna Trobergs inlägg där hon, med utgångspunkt från ett mejl, reflekterar kring vad datorer kan göra med oss människor, när vi tror att någon vill oss illa. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan det valsar runt namninsamlingar till stöd för den, som ringer polisen istället för it-supporten när datorn krånglar. Beteendet liknar i långa stycken det som händer en del äldre människor, när de enbart på hörsägen misstänker att unga människor av annat ursprung än svenskt, vill dem illa ifall de vistas ute sedan det blivit mörkt. Själv undrar jag just därför, varför rädslan är det, som politiker spelar på, när det gäller internet. Tror de själva på fullaste allvar att de gör en insats för samhällets friska växt, när de riggar dessa integritetskränkande lagar? Mot detta ställer jag Mark Klambergs inlägg där länk finns till hans artikel i Svensk Juristtidning. Det är en gedigen genomgång av FRA-lagstiftningen, vilket är nödvändigt om vi ska inse vad det är som vi tvingas svälja – ifall vi inte vill fortsätta att göra uppror.


3 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Farmor. I ditt sista stycke skriver du om rädslan, som en förklaring till mycket ont. Ja, så är det. Men hur komma över detta?
Jag tror faktiskt det bara finns en väg, kommunikation och upplysning!
Att prata med folk! Att prata med många, göra sig bekant, och därmed upptäcka att vi i grunden inte är så olika. Och i vart fall inte så skrämmande.
Ett första steg brukar vara att "man" behåller sin misstänksamhet mot t ex invandrare som grupp (vilka ju inte är EN grupp), men gör undantag för dem som man lärt känna. Efter en tid, och om man lär känna fler upptäcker man att alla är individer. Och som regel inte farliga.

Lars-Erick Forsgren sa...

Jag vidareutvecklade, med hänvisning till dig, mitt resonemang ytterligare lite på min blogg.

Farmorgun sa...

@Lars-Erick: Att skrämma upp människor för att dra fördel av deras rädsla, är ett billigt trick, men säger också något om vikten och värdet av det tankegods som man i övrigt erbjuder. Sätter stort värde på dina kommentarer, som visar att du tror de flesta människor om gott, vilket även är mitt förhållningssätt.