EU-parlamentet som medlagstiftare m m.

Sedan jag börjat fundera över förutsättningarna för förlikningen i fråga om Telekompaketet finner jag att det krävs forsatta studier kring ännu ett kursbrev, som Erik Josefsson (V) erbjuder alla, som vill ta del. I Eriks ögon är Tobias Olsson SvD den journalist som kommit längst när det gäller att förstå det som pågår. Jag kan alldeles för litet för att kunna göra en sådan bedömning, men hur som helst tilldelas han epitetet EU-folkbildaren, vilket måste ses som ett gott betyg. Sedan jag övervunnit min tveksamhet i fråga om överstatligheten, eftersom internet är något mer än 27 nationella nät, måste jag fortsätta verka för att skyddet för våra demokratiska fri- och rättigheter hålls intakt samt att kravet på rättssäkerhet i händelse av anklagelser om brott mot lagar och förordningar tydliggörs. Eriks hänvisning till skriften FÖRLIKNING OCH MEDBESLUTANDE med undertiteln ”Parlamentet som medlagstiftare – en handbok” är verkligen värd en vidare spridning, då den säger något av betydelse för den process som nu pågår.

Med detta, som grund, borde det vara möjligt att känna infrastrukturminister Torstensson på pulsen: - Vill regeringen gå upphovsrättsindustrins ärenden, medan man värjer sig mot att värna om medborgarnas integritet och rättssäkerhet? Det som idag avslöjats, när det gäller avstängningen av ett antal studenter från universitetens SUNET, enbart baserat på att upphovsrättsindustrin rest krav på det, måste väl ändå ses som något av en skandal. Sedan jag hört detta undrar jag om inte även vår politiska ledning måste göra upp med sitt eget samröre med upphovsrättslobbyn och sluta gömma sig bakom Frankrikes Sarkozy i Ministerrådet. Något jag berörde tidigare idag på NT-bloggen. Nu sprids nyheten om detta i Aftonbladet, DN, SvD och andra medier. Sveriges Förenade Studentkårer har protesterat, då studenter inte ska kunna stängas av utan en rättssäker prövning.

Annars började dagen med läsningen av Agneta Plejels mycket starka Att vilja se om hur Sverige utan några större åthävor kan avvisa människor i behov av skydd – här en ung människa utan hopp, som nu ligger apatisk i en slags terapeutisk grav, där vederbörande hålls vid liv med hjälp av sondmatning för att sedan kunna packas ihop och avvisas, när Migrationsverket funnit att familjen inte uppfyller kraven för asyl. Det är verkligen en omskakande läsning. På närmare håll har vi Rafael Samedov, som idag tvingades lämna Hallstavik och sin fru och sin lilla dotter för att åter i Azerbadjan kunna ansöka om uppehållstillstånd i Sverige. NT skriver och jag instämmer i Lennart Rohdins korthuggna ”Utvisa Migrationsverket”.

Avslutar med Lars-Ericks inlägg, där han spinner vidare på den tråd om rädsla, som jag berörde i gårdagens inlägg. Helt klart är det rädslan för det okända, som gör oss svenskar så reserverade mot människor av annat ursprung än svenskt. En försvarsmekanism, som gynnade möjligheterna till överlevnad på stenåldern, men idag hindrar oss att vidga våra vyer och skaffa oss egna erfarenheter av en samvaro med människor av annat ursprung, istället för att odla våra fördomar om andra och göda vår rädsla för varandra. Något, som en del politiker inte drar sig för att spela på för att vinna röster. Men frågan är: - Skulle detta bli bättre med ett nytt liberalt parti? Lars-Erick spinner vidare m a a att en del mäls ut ur de etablerade partier, som finns idag.

Intressant.