Livet på nätet rymmer både frustration och kärlek.

Tillvaron på nätet rymmer allt man kan tänka sig och litet till. Befann mig för några timmar sedan i ett mycket upprört känsloläge i samband med mitt förra inlägg och strax därefter när jag upptäckte att riksdagen genom ytterligare ett beslut skapat ett mycket rättsosäkert läge för landets unga människor samt att driften av blåljusmyndigheternas system för kommunikation Rakel ska privatiseras, vilket IDG skriver om. Det senare kände jag att jag måste jag twittra om och ställa frågan: - Vem/vilka är det nu som ska berika sig på skattebetalarnas pengar? Fråga är relevant med tanke på att det verkar finnas en kultur inom dagens offentliga sektor att det är helt OK att på olika sätt gynna de polare som har företag.

Lyckligtvis twittrade Brit Stakston hos JMW Kommunikation om Kristina Alexandersons inlägg Skolan behöver web 2.0, vilket gjorde mig helt euforisk. Ett alldeles underbart inlägg om kommunikationens betydelse för inlärning och vilka verktyg som står dagens lärare och elever till buds. Önskar att jag vore 40 år yngre och fått en möjlighet att vara med i den utvecklingen, när en majoritet av lärare går från att fokusera på jämmer och elände till att se möjligheterna med kommunikationsredskapen. Kierkegaards ord ”Se mig i mitt friska öga...” är i högsta grad närvarande i den utvecklingen. På samma sätt som Aaron Antonovskys kunskap om olika faktorer, som gör att vi håller oss friska, är av betydelse för både lärares och elevers lärmiljö och utveckling. En som har egna praktiska erfarenheter av vägen till hälsa i skolan är barnläkaren Lars H Gustafsson, som nu aviserat att han med ålderns rätt och med årens avstånd till praktiken kommer att trappa ner sin verksamhet som föreläsare. Med sin senaste bok ”Växa – inte lyda” är han i högsta grad aktuell. Ibland önskar jag att en del människor kunde vara evigt unga :)

I den goda sinnesstämning, som Kristinas inlägg och spaningen efter Lars H Gustafssons nuvarande liv och leverne, försatt mig i känner jag mig upplagd för uppgiften att visa min kärlek till en hel rad olika bloggare, som på olika sätt berikat och berikar min tillvaro.

Inleder med Opassande, vilket knappast behöver förklaras och MinaModerataKarameller, som i början hjälpte mig tillrätta i bloggandets tekniska delar. Förutom att hon ingav hopp om att Moderaterna förr eller senare skulle inse att hon och Karl Sigfrid sitter inne med för detta parti värdefulla kunskaper om internet visade deras svårigheter (att fånga övriga moderaters öron) på ett förhållande som hjälpte mig att gå vidare i min process – bort från M och andra allianspartier då det inte var något för framtiden. Men, innan jag landar där jag är idag, vill jag uppmärksamma Anders Widén, en arbetare i sossarnas vingård som idag bloggar allt för sällan; Johan Westerholm, som gör vad han kan för att skapa en juste valdebatt och Erik Laakso, en fritänkande individ i det stora kollektivet. På vägen har jag mött Lars-Erick, som gör sitt bästa för att hålla liv i FP:s socialliberala gren, sedan den alltför hårt beskurits av Jan Björklund, partiledare och Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson. Parallellt har jag haft stort glädje av Markus ”Lake” Berglund, en centerpartistisk Guldpirat med sinne för demokrati och rättssäkerhet. Vid sidan av dem vill jag ge en eloge till Mark Klamberg, Jakob Heidbrink och Mårten Schultz för att de frikostigt delat och delar med sig av sina juridiska kunskaper samt Sagor från livbåten, som oftast intar ett humanistiskt förhållningssätt långt bortom höger och vänster i politiken. De kompletteras av Jens O, som tar ställning i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter samt Scaber Nestor som bland annat kämpar för en författningsdomstol, men även antagit utmaningen om bloggkärleksveckan och Svensk Myndighetskontroll, som ofta säger sitt hjärtats mening. Därutöver finns OlofB, som värvade mig till arbetet med att försöka förmå riksdagens ledamöter att svara på frågor om FRA till riksdagssvar.se; Josh för att han bland mycket annat sett behovet av Wagenius Lag i Wikipedia och twittrat med adress till ICA att ”50-talet ringde och ville ha tillbaka ett reklamblad”; samt MiNimaliteter, Infallsvinkel, Techrisk, Copyriot, Intensifier, Upphovsträtan och Oscar Swartz för att de hjälpt mig att se hoten från olika håll mot ett öppet och fritt internet. Utöver dem finns Christian Engström, Amelia, Hax och Erik Josefsson som hjälpt mig förstå värdet av ett envist arbete i EU:s labyrinter; samt sist men inte minst en hel lång rad pirater Magnihasa; MMN-o; Anna Troberg; Skivad lime; Maloki; Webhackande; Rick Falkvinge och många, många andra.

Förlåt - orkar inte länka in er alla, men älskar er verkligen för att ni trodde att jag skulle kunna tillföra Piratpartiet något av värde för de frågor som vi alla kämpar för. Ni ska veta att det varit en rätt arbetssam resa att lämna de fördomar, som jag hade om pirater i juni 2008 och komma till klarhet, vilket jag gjorde i samband med EU-valet 2009. Nu är det bara resten kvar – att övertyga så många som möjligt att Piratpartiet behövs i Sveriges riksdag efter valet den 19 september 2010.

PS. Kaminskis dialog med TeliaSonera visar varför det är viktigt att PP kommer in i riksdagen. Själv har jag funderingar kring användarvillkoren hos stadsnätet i Norrtälje. Undrar om bolagets ordförande Gösta Colliander (C ) ägnat dem någon eftertanke? DS.

Intressant.