Varje land kan göra som dom vill.

I kommentarsfältet på Departementet ser jag att Henrik Hansson försöker avfärda vår oro kring Telekompaketet med att vi, baserar detta på grundlösa rykten. Men där säger han något, som visar att han inte förstått vad internet är:

”Generellt kan man säga att dagens lagstiftning i stort sett föreslås vara intakt vilket gör att varje medlemsland kan ha den reglering den själv väljer, med det undantaget att en internetleverantör som vill införa några slags begränsningar ska tvingas informera slutkund om detta. Idag är det i stort sett fritt fram att internetleverantörer att göra som de vill.”

Läs detta en gång till och tänk efter; Vilket internationellt net kan vi tala om ifall Frankrike kan införa filtrering/censur och rättsskipning via telebolag/operatörer och England kan införa ett slags kabel-TV-internet, där leverantören utformar några paket för kunden att välja mellan och om man inte är nöjd tvingas man byta leverantör istället för att kunna välja programvara och applikationer efter eget önskemål. Jag trodde i min enfald att Europeiska unionens stadga gällde för alla medborgare i unionen och att de som valts av oss att representera oss i EU har till uppgift att tänka på helheten – inte att tillverka kryphål för att mer eller mindre despotiska eller koleriska ledare i olika länder ska kunna göra som de behagar. Hur står det till med fredstanken i detta projekt, egentligen? Vill du kommentera på Departementet måste du registrera dig, en ordning som Henrik Hansson inte haft något inflytande över, bara så att ni vet.

Jag känner stor tacksamhet gentemot DN:s reporter, som lyckats blottlägga hur tankarna går där inne i maktens boningar. Därigenom har vi fått se att att våra farhågor inte är ogrundade. I övrigt hänvisar jag till det debattinlägg i dagens Norrtelje Tidning, som jag och ett par av mina bloggvänner knåpat ihop med hjälp av andra. Det är ännu ett exempel på den svärm av tankar, som finns härute på nätet och som blivit till en konkret handling. Ett annat exempel skrev jag om på NT-bloggen för snart en vecka sedan.

Efter vad som nu kommit fram i ljuset kräver Hax ministerns avgång, men riktigt så långt behöver vi inte gå, tycker jag. Backa, gör om och gör rätt är långt bättre, då blir regeringen en lärande organisation istället för att bli en mot medborgarna sluten bastion. Gör inte EU till en federation där grundläggande fri- och rättigheter blir vad de enskilda länderna vill göra det till – i så fall förstår jag inte vitsen med unionen; Feta arvoden och förmåner? Eller vad? Sedan jag nu pyst, ska jag försöka vända detta till något positivt. Eller ge andra en möjlighet att pysa här hos mig? Väljer det senare först – här en rad andra som skriver m a a DN-artikeln: Calandrella; Erik Hultin; Mårtensson; Erik Josefsson; Patrik Öhman; Jens O; Scaber Nestor; och Olof. Uppdatering: Christofer Fjellner (M) har också ett inlägg som kastar ännu mera ljus över saken.

Sedan till det positiva: Möjligheten vi har att välja nya politiker ifall de tidigare inte håller måttet. Börjar med Folkpartiet i Eslöv, som puffar för Olle Schmidt som kandidat i valet till EU:s parlament – omval alltså. Nja, säger jag, under förutsättning att han håller hela vägen när det gäller Telekompaketet. Lena Ek ( C)? Mycket tveksamt, efter vad som nu poppat upp. Gunnar Hökmark? Det beror helt och hållet på hans fotarbete med Telekompaketet – han är suppleant i ITRE-utskottet, som behandlar en del av paketet den 21 april. Men han är också vice ordförande i parlamentets största partigrupp EPP-ED. Det verkar med förlov sagt som om såväl politiker som deras tjänstestab behöver en rejäl omskakning. Därför kan Christian Engström i Piratpartiet vara ett alternativ. I vart fall har jag – efter allt som jag lärt mig de senaste 10-11 månaderna – förståelse för att detta parti sett dagens ljus. Andra partier har tjusiga dokument om integritet och rättssäkerhet, men lever inte upp till dem. Det visar debaclet kring FRA, IPRED, datalagringen och nu Telekompaketet.

Avslutar med Anders Widén, som likt många gånger förr klarar av att sätta ord på alla de känslor, som dagens politiska skeende, ger upphov till. Då gäller det att ändå hysa hopp och ta reda på före valet om den, som man avser att rösta på, verkligen är en person att lita på när det gäller skyddet av våra demokratiska fri- och rättigheter. FRA-frågan har i vart fall lärt oss den läxan. Intressant?

Är det EU som ställer till det?

Idag lyfter DN på locket när det gäller Telekompaketet, som just nu förhandlas i Bryssel, samtidigt som olika kritiker samlar namn för att i sista stund kunna kasta in tilläggs- och ändringsförslag in i det sista d v s den 5 maj. Bakgrunden till det förslag, som artikeln handlar om, är att Christoffer Fjellner (M) var den som först försökte samla tillräckligt antal namn för att kunna lägga förslaget till den första behandlingen i parlamentet. Men när han inte lyckades togs förslaget över av Eva-Britt Svensson (V), som tog över ”stafettpinnen” och klarade sista sträckan med den äran. Vid omröstningen var det runt 320 andra MEP, förutom de svenska, som röstade för förslaget.

I det sammanhanget måste jag nämna det svar jag fick från Eva-Britt Svensson (V) när jag tyckte att hon försökt ta åt sig hela äran för det lyckade resultatet:

”Alla som springer sträckan ska ha cred!

Men ibland är politik maratonlopp och då gäller det att vara uthållig och ha bra support med stärkande dryck under loppet. När det gäller politik så anser jag att alla - trots olika politiska lösningar - ska ha en eloge för att jag utgår från att de drivs av samma sak som jag. Ett bättre samhälle - det enda som sklijer är att vi har olika "metoder" för att nå målet.

Eva-Britt”

Sådant gillar jag – att man kan bortse från meningsmotsättningar, som finns i andra sammanhang, och kämpa för en gemensam sak när det behövs! Mot detta står sedan i bjärt kontrast det svar som Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, Jörgen Samuelsson, ger DN:s journalist: - Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?

Först blev jag helt mållös. Maken till exempel på argumentationsfel kan vi få leta länge efter. Sedan blir jag rent ut sagt förb-d. Jag är hjärtligt trött på att få ”svältande barn i Afrika”, ”barnporr” och all sköns andra vidrigheter i halsen, när jag anser att vi med kraft bör stå upp för åsiktsfriheten, yttrandefriheten, brevhemligheten samt rätten att själv fritt få välja programvara och därutöver rättssäkerhet om någon anklagas för brott eller intrång i någon annans rättigheter!!! Och lika väl, som staten upplyser folk om upphovsrätten, borde man upplysa kreatörerna om möjligheten att använda sig av Creative Commons license för sådant, som man på sina egna villkor vill dela med sig av till andra. Se även vad Pelle Snickars, docent och forskningschef på Kungliga Biblioteket, skriver i dagens SvD om vikten av tillgänglighet via internet för institutionernas arkiv.

Om vi måste offra våra mest fundamentala mänskliga rättigheter för att fattiga och plågade barn ska bli juste behandlade av enskilda individer och grupper i världssamfundet, då är det med förlov sagt inte mycket bevänt med det politiska arbetet i detta samfund. Såg för övrigt hos Mark Klamberg igår att professor Lawrence Lessing vunnit ett mål om upphovsrätten i Högsta Domstolen i USA. Men tillbaka till förhandlarens uttalande, känner jag ett behov att få säga: - Jag är alldeles förskräckt och börjar bli rejält förbannad på att vi har förhandlare i Bryssel, som inte kan se skillnad på äpplen och päron. Efter ett sådant uttalande har jag inget förtroende för den mannen! Jag ser ingen anledning tro att han är felciterad.

Andra som bloggar i saken är: Dopplereffekten; Hax; En okuvlig bibliotekarie; World reviewer; Nyhetshaiku, Du är vad du läser; Per Pettersson; Nairobikoll; Tindra 66; Med ögat mot rälsen; Batonga; Anohito; Ozsie; Techrisk; Alltid vaken; Pias tankar; Scaber Nestor; Jinge; Opassande; Från huvudstad till världsstad; Odishon; Bitchslap Barbie; Berättelser och tankar ur mitt liv; Rick Falkvinge; och många fler här. T o m Badlands Hyena har svårt att skruva till detta uttalande, som är ett skämt i sig självt. Men från Departementet meddelas att Hax och DN hamnar snett, vilket innebär att även jag och alla andra här uppräknade slirat rejält. Men, med en förhandlare, som argumenterar på detta sätt, är det nog mera underligt ifall något blir rätt. För att svalka mina känslor läser jag Lars-Ericks råd till kandidater, som vill bli kryssade i EU-valet den 7 juni. Instämmer i detta. Intressant.

Varför ointresse när mycket står på spel.

Sveriges Radios Sifo-undersökning av väljarnas intresse inför valet till EU:s parlament visar att detta val saknar dragningskraft och enligt forskaren Henrik Oscarsson vid Göteborgs Universitet behövs det en spännande och intressant valrörelse för att ändra på detta. Fokus skrev redan för en vecka sedan om sin av Synovate genomförda undersökning, som visade att bara var tredje svensk kände till att det är val till EP i år och av dom visste inte alla att valet sker den 7 juni. DN:s Henrik Brors följde upp med att bl a lyfta fram ”Mest okänt är valet bland unga under 30 år, där mindre än var femte väljare svarade rätt år. Bland väljare över 60 år kände drygt fyra av tio till att det är val i år”. Idag kommenterar Politikerbloggen SR:s undersökning och där fäster jag mig vid följande uttalande av Henrik Oscarsson: – Den politiska legitimiteten hos Europaparlamentet skadas av att det är så lågt intresse och lågt valdeltagande, det blir svårare för europaparlamentariker och svårare för Europaparlamentet att fatta viktiga beslut. Man har en minoritet av röstberättigade väljare bakom sig när man fattar många beslut.

Det är illavarslande, särskilt som det minsann inte saknas frågor av intresse för oss väljare. Övervakningen av oss alla, som FRA-lagstiftningen öppnat upp för, följs nu i rask takt av datalagring, Telekompaketet och det ännu så länge hemliga ACTA-avtalet, vilket dock läckt ut genom Wikileaks. Telekompaketet förhandlas just nu i trianguleringen mellan Europaparlamentet – Ministerrådet och Kommissionen och delar av det ska nu upp i ITRE-utskottet den 21 april. Paketet i sin helhet har jag gjort flera inlägg om tidigare. Detta, som uteslutande borde handla om en infrastruktur för att användningen av internets kablar ska fungera så rationellt som möjligt, fylls nu med skrivningar, som hotar våra demokratiska fri- och rättigheter enligt Europeiska unionens stadga. Längst i kontroll och filtrering/censur vill Frankrike gå och där pågår närmast ett ”inbördeskrig” sedan Nationalförsamligen sagt Nej till en nationell högsta myndighet över nätet (HADOPI). Deras kulturminister hotar nu med att avgå om inte Nationalförsamlingen omprövar sitt beslut och säger Ja den 28 april, d v s veckan innan Europaparlamentet tar beslutet i plena den 5 maj. För min egen del har jag bestämt att utgången av den omröstningen blir avgörande för vilken kandidat, som jag kryssar i valet den 7 juni. Ett val, som många andra människor inte ser som meningsfullt. Varför?

Ja, jag ser det som att våra traditionella media inte lyfter fram och synar det som pågår i parlamentet i förhållande till den diskussion som pågår i Bryssel kring Telekompaketet, vilket absolut skulle höja temperaturen i valrörelsen här hemma. Jag har skrivit till ledamöterna i EU-parlamentet, jag har bloggat och kommenterat här och på många andra håll. Igår mejlade jag ett debattinlägg till Norrtelje Tidning, som skrivits tillsammans med några av mina bloggvänner och just nu håller jag på att kolla upp vad som händer mellan behandlingen i utskotten och beslutet den 5 maj, detta sedan jag konstaterat att Christoffer Fjellner (M)/Eva-Britt Svenssons (V) tilläggsförslag 166 finns med i Harbours redovisning efter IMCO-utskottets behandling. Andra jobbar också på.

Bloggaren David Jansson, som brinner för demokrati, har sänt mig ett mejl med en länk till sin blogg, där han berättar om sin brevkampanj till EU-ledamöterna. Där finns en text på engelska fri att använda för den som vill. Där slår han ett slag för Open Source och Creative Common license, som används av kreatörer, som i olika grad delar sina verk med andra. Han tar även upp nätets betydelse för åsikts- och yttrandefriheten. Adresser finner du på parlamentets hemsida – klicka på kartan, så kommer du vidare till de enskilda MEP (Member of EP) där e-postadressen ligger längst till höger i presentationen. David har lagt ner många timmar på detta och hoppas att alla som läser ska följa hans exempel, helst före den 21 april.

Det finns fler som bryr sig: Jens O visar att det står värre till än vi tror; Scaber Nestor kollar sanningshalten om internettrafiken; Lake bjuder på länkar som visar att the wind is vänding; Mark Klamberg har läst om en Stanfordprofessor som vunnit ett mål om Copyright; Anna Troberg jobbar vidare med sitt och kompisen Anders spännande projekt XtremeCreator; Christian Engström skriver mot en fond av FRA och annan lagstiftning som gynnar övervakning/filtrering m m att det är dags att stoppa Storebror; något Lars-Erick har synpunkter på; samt sist men inte minst Knapsu som har ett radikalt förslag för att öka valdeltagandet. Intressant.

Ett rikt liv i marknadsekonomins kölvatten.

Har förstått att Malmö Opera fått både ros och ris för sitt sätt att locka publik till sin föreställning Vanessa inför dess Nordenpremiär, vilket jag skrev om för några dagar sedan. Då utan länk till SvD, vilket jag tänker råda bot på nu, eftersom det finns viss bäring på dagens tema – att väcka intresse och bygga mervärde med hjälp av berättelser. Tänker på det när jag läser SvD:s artikel om bärande berättelse med exemplet Fjällräven, där den mycket sympatiske Matts Heijbel berättar om företeelsen Corporate storytelling, som handlar om att addera vad man skulle kunna kalla en verksamhets ”själ” till en vara eller tjänst, där varumärket eller en logga sedan kan fungera som en kvalitetsmarkör. Åke Nordin har gjort något han brinner för och skapat något av värde, som även kommer hans kunder till del. Historien bakom varumärket Fjällräven fungerar inte bara utåt mot kunderna utan berättelsen fungerar även stärkande för medvetenheten om kvalitetens betydelse i förhållande till varans pris inåt i hela företaget. Om marknadsekonomin ska fungera utan gnissel gäller det att producenter lägger sig vinn om att ge kunderna ett extra värde för pengarna. Ingen gillar att bli lurad d v s betala för något, som inte håller måttet.

Eftersom många – i vart fall vi äldre – har en känd slagdänga ringande i huvudet när det gäller reklam, så är vi rätt svårtflörtade. ”Allting går att sälja, med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt” är något som bitit sig fast i mitt huvud. Och vem minns inte Sven Lindqvists ”Reklamen är livsfarlig” från slutet av 50-talet, som för övrigt getts ut på nytt och finns hos Adlibris, men också kan laddas hem som pdf-fil gratis hos Lindqvist. Ända sedan jag läste högt ur Lindqvists ”Livstidsmänniskan” för min pappa vid hans sjukbädd under hans sista tid i livet och såg pappas glädje över att det fanns någon, som kunde se världen ur samma perspektiv, som han själv och beskriva detta så att en gammal industrielektriker och facklig kämpe kunde känna igen sig, har jag haft den djupaste respekt för Sven Lindqvist, som uttolkare av många människors tillvaro. Därför kan jag inte utgå från att Sven Lindqvist pratar i nattmössan, när han ger sin syn på reklamen och hur den påverkar människor, som är ovetande om hur de kan manipuleras. Den klassiska James Bond-repliken ”Medan flugorna sover bättrar spindel på sitt nät”, passar utmärkt väl även i detta sammanhang. Men, jag vill gärna tro att det är människors förmåga att demaskera denna förförelse i kombination med det ansvar för en hederligare marknadsekonomi, som allt fler aktörer känner, som förklarar att marknadsföringen finner nya vägar. Undrar om inte Deep edition tänker i de banorna?

Men många ser tilltaget att gestalta en av operan Vanessas rollgestalter, Erika, som en modebloggare för att nå en ny publik, som en bluff. Men jag ser det mera som att den byrå, som hjälpt Malmö opera, har kompletterat verket med en fiktiv berättelse av samma klass som operan – ett verk i sig om man så vill. Rätt fyndigt tycker jag. Och om det skulle locka någon, som aldrig tidigare satt sin fot i en sådan salong, så är väl ingen skada skedd. Antingen faller man för opera, som konstart, eller så går man hem grymt besviken. Men vem har inte lämnat en föreställning, som annonserats på traditionellt sätt, med samma känsla av att ha kastat pengarna i sjön? Om man inte har förmåga att se att man just då lärde sig något om sig själv, som man inte visste tidigare, förståss. I så fall handlar det om lärpengar.

Och inget ont som inte har något gott med sig. I artikeln skriver Lars Berge bl a ”Enligt tidningen The Economists analytiker kommer de varumärken som klarar det stundande krisåret 2009 var så kallade no nonsense-brands. Produkter som genom sitt höga pris signalerar enbart status är förlorade”. Många, som pekar ut statusjakten, som orsak till att många unga tjejer känner sig stressade, ser bara symptom på djupare liggande orsaker. Barnläkaren Lars H. Gustafsson har dock sett klarare än de flesta – utan känsla av att ingå i ett meningsfullt sammanhang mår de flesta människor sämre än vad de skulle behöva göra. Eftersom elever lär för livet vore det värt mycket för samhället om de politiker, som har ansvar för grundskolan, vore intresserade av att lära sig mera om hälsans mysterium. De verkar dock tro att bra resultat kan spira ur vilket arbetsklimat som helst, bara man är tydlig i sina krav. Men den, som kan något om pedagogik, vet att det inte hjälper att peka med hela handen, varken i förhållande till vuxna eller barn. Intressant.

Från en medborgare i EU-debatten.

Idag ägnar DN och SvD politikernas bloggar uppmärksamhet. MinaModerataKarameller har en mycket initierad och läsvärd kommentar. Kulturbloggen tycker att DN:s granskning är ett fiasko. Jag är böjd att hålla med – varför såga något som är i sin linda? Själv drar jag fördel av det, som skrivs i en del politikerbloggar, om det tillför saken (som jag intresserar mig för) viktig information. Tidigare har Olle Schmidt (FP) i en kommentar på sin blogg Fria tankar om Europa till artikeln i DN Debatt om röstandet i Europaparlamentet skrivit ”Eftersom kompromissen är en arbetsmetod i parlamentet, som inte har egen lagstiftande makt, utan att detta skall ske tillsammans med de 27 regeringarna och dessa länders respektive nationella parlament, måste EP finna en majoritet för att kunna ha ett inflytande i lagstiftningsarbetet.”. En viktig upplysning för att förstå spelet kring Telekompaketet.

Vi får således inte förledas tro att det är i plena, som de avgörande besluten tas i Europaparlamentet. Där kan man möjligen sätta tryck på en ståndpunkt inför den triangulering, som sker mellan kommissionen – ministerrådet – parlamentet. Erik Josefsson bekräftar detta på sin blogg och hänvisar också till Olle Schmidt. Erik skriver att det krävs att våra MEPar nu måste jobba på att få med sig minst 393 andra MEPar som stödjer förslag 138 (omnumrerat i ITRE-utskottets beslutsunderlag till 46 och 135) och 166 (som vid behandlingen i IMCO-utskottet presenterades av Harbour med nr 72 och av de Gröna med nr 146). Detta är oerhört viktigt om Europas medborgare ska kunna följa Norges exempel när det gäller nätneutralitet till skillnad mot Frankrike, där en högsta myndighet över nätet ska införas, som tvingar internets leverantörer att beivra intrång i upphovsrätten, den s k HADOPI-lagen. Att president Sarkozy gick på pumpen i en första vända hemma i Frankrike, vilket DN skrivit om, lär inte hindra honom från att driva fråga i EU. Och han har redan kommit en bra bit på väg.

Jag skrev tidigare att det är ett svek mot Frankrikes folk om subsidaritetsprincipen tolkas, som en exklusiv rätt för landets ledning att begränsa folkets medborgerliga fri- och rättigheter genom krav på att skyddet för upphovsrätt och skyldigheter för teleoperatörer att beivra upphovsrättsintrång ska skrivas in i direktiven för telekommunikation på EU-nivå. Men, en särlösning för Frankrike i dessa direktiv kan leda till att vi får särlösningar i land efter land, vilket innebär ett latent hot mot folkets möjligheter att utöva sina medborgerliga fri- och rättigheter på ett demokratiskt fungerande internet, inte bara i Frankrike. I Tyskland har Wikileaks censurerats genom avstängning från den tyska domänregistreringen ”Denic”, skriver Jonas Jonsson på Newsmill. Särlösningar för enskilda länder och man kan undra vart idén om ett fredligt och frihetligt Europa i en värld med fredligt utbyte människor emellan tagit vägen?! Artiklarna 10 – 12 i Europeiska unionens stadga ska väl gälla alla EU:s medborgare? Alla medborgare i unionen borde ha lika tillgång till informations- och kommunikationstekniken, vilket underlättar deras deltagande på lika villlkor.

Anaïs skriver här, här, här, här och här om reaktionerna i Frankrike efter det att det blev ett Nej till HADOPI-lagen i Nationalförsamlingen. Lusten att skratta infinner sig, men med tanke på att Sarkozy är en av EU:s allra tyngsta beslutsfattare, går känslan raskt över i någon slags vanmäktig vrede. Det skulle inte förvåna mig om de med detta tror att de är på väg att rädda världen. Det är helt åt fanders att upphovsrättsindustrin och de inom kultureliten, som hatar internet, fått en sådan makt över dagordningen både i Bryssel, Paris och här hemma. Hur kanalisera mina känslor inför detta i något konstruktivt?

Till att börja svalkar jag mig med nyheten att författaren Paolo Coelho lägger ut sina böcker gratis på nätet, vilket NRKbeta skriver om. Sedan läser jag och begrundar ett blogginlägg av Erik Sundvall, vars mor hade kunnat vara "Farmor Gunbritt utanför Rimbo" om hon varit i livet, vilket han skriver i ett vänligt mejl till uppmuntran, då frågorna om internets frihet ”gäller så mycket mer än rätten att tanka hem kommersiellt utgivna filer för privat bruk”. Tack Erik! Det var precis vad jag behövde för att inte helt ge upp hoppet om våra politiker och fara ut i dumheter. Mymlan skriver också kloka ord om att hantera sin vrede, men här gäller det när man blir utsatt för det som kallas näthat. Det kan alla behöva tänka på, både de som blir utsatta och de som utsätter andra för vredesutbrott. Far jag ut mot någon, säger det egentligen mer om mig själv än den jag utsätter för min ilska!

Tar sedan en runda för att se vad andra skriver på temat upphovsrätt, telekom och demokrati: Karl Sigfrid har ett intressant inlägg om upphovsrättslobbyns kamp mot mänsklighetens olater; Jens O, som ställer en viktig fråga till Infrastrukturminister Åsa Torstensson; Opassande, som undrar över vad som gagnar samhället; Stefan Stenudd, som noterar att industrin krigar mot den allmänhet de vill ha som sina kunder; Christian Engström, som gjort samma fynd som Karl Sigfrid; Scaber Nestor, som fyndat läckta dokument om ACTA-avtalet; Hax, som ser samband i det som pågår; samt Badlands Hyena, som raljerar kring politikernas ”snuttefilt” att PR-byråer finns bakom allt motstånd.

Avslutar med Ting och tankar, som berättar att Omställning var svårt redan på stenåldern. Intressant.

Operan har förstått vad andra missar.

Läser hos Kulturbloggen om hur Malmö Opera provar nya vägar för att väcka intresse inför föreställningen Vanessa, som hade Nordenpremiär den 14 mars och som sänds i SR P2 Live Opera lördag 2 maj klockan 19.15. Recension i bl a Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad. Istället för att orera om internet, som ett hot mot kultur och kulturskapare, anlitade operan för sin marknadsföring en reklambyrå, som använder internet på ett ur kundens synvinkel spännande sätt. Operaföreställningen Vanessa levandegörs genom bloggaren ”Erika” som på bloggen ”Black Ascot” berättar om sitt liv, vilket egentligen beskriver en av karaktärerna i operan "Vanessa". Det är reklambyrån Studio total som använder sig av fejkade historier för att kundernas budskap ska ta sig genom mediebruset.

Tidigare var det Kulturpartiet, ett projekt betalt av Riksteatern, som väckte uppmärksamhet vid Almedalsveckan i Visby i juli 2005 med talespersoner, som påstod att partiet skulle kandidera i valet 2006 eftersom kulturfrågorna krävde deras insatser. Mest nyfiken är jag på Sedir, som sägs vara ”avslöjare”. Om det är han som är ”Erikas” spökskrivare? Hur som helst säger ”projektet” många olika saker om kulturkommunikation idag. När reklamen vandrar in i sociala medier, som textreklam litet så där i förbifarten i olika bloggar, är det inte alls konstigt att kreativa människor, som vill gynna kulturproduktioner, finner sin variant på detta. ”Erika” har ju dessutom helt öppet gjort reklam för en rad olika produkter, som vilken annan bloggare med mode och fashion som tema, och säkert tagit betalt för det. Jag tror att vi kommer att få se mera av denna typ av marknadsföring inom andra områden. Sensmoral: Ju klipskare reklammakare desto klipskare måste människor vara både som medborgare och konsumenter.

Då kommer vi till frågan: - Hur ska människor kunna hålla jämna steg med alla dem som på olika sätt vill förföra dem? Så uppstår vattendelaren i politiken – förbud och kontroll eller folkbildning och människors eget fria val eller en kombination av både det ena och det andra? Idag har Sverige nått rätt långt i tillämpningen av den tredje varianten, medan allt fler människor föredrar den liberala varianten med människors eget fria val med eller utan folkbildning framför förbud och kontroll.

För att visa att det inte är alldeles enkelt att dra en skiljelinje mellan textreklam för företag, som erbjuder varor och tjänster och ett socialt prat om verksamheter, där avsikten är att visa att man med hjälp av internet kan bygga en framtid där man kan livnära sig, vill jag lyfta fram några texter skrivna av Anna Trobergs chattkompis Andreas Rönnqvist med bloggen Stormhierta. De handlar om Kreativitet och skapande och Den litterära framtiden. I den första texten marknadsför han på vägen webbplatsen XtremeCreator, som de båda startat tillsammans för att föra samman datatekniskt kunniga människor med författare och andra kulturskapare för att handgripligt visa på internets möjligheter. Jag vill minnas att jag häromdagen nämnde XtremeCreator, som ett bra exempel på mindre prat och mera resultat.

Eftersom jag själv är och har varit en varm anhängare av pedagogen Paulo Freires förhållningssätt till människan som social och skapande varelse (något som jag för övrigt tillämpat under flera decennier i mitt arbete bland tonåringar), välkomnar jag initiativ, där människor visar att man genom att vara generös och hjälpas åt, kan skapa ett mervärde både för sig själv och andra. Bara genom att ge kan man få något ovärderligt. Ett bra exempel idag är de, som arbetar med och utvecklar öppen källkod och ser internets möjligheter för människor att finna varandra och därmed finna nya kombinationer av idéer, vilka tillsammans med alla andras kombinationer av idéer kan möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling för hela planeten. Detta ifall politikerna kan hålla upphovsrätts- och patentindustrin på mattan med en lagstiftning proportionellt avvägd mellan egennyttan och den allmänna nyttan. Den frågan måste därför hållas borta från Telekompaketet, som ska handla om nätneutralitet och en fungerande infrastruktur. Därför tycker jag att det är viktigt att engagera sig i politikernas arbete med att utforma direktiven för detta paket.

Även om Junilistan, med sitt debattinlägg i DN, ser det som negativt att det inte är någon större ideologisk skillnad mellan de olika partigruppernas beslut, hoppas jag att direktiv av den här digniteten kan förena politiker med känsla för medborgarrätt och politiker med intresse för social, teknisk och ekonomisk utveckling både till höger och vänster. Det gör Calandrella också även om Piratpartiet ligger honom varmast om hjärtat, eftersom de andra partierna agerar så att de av många ses mera som ett hot mot nätets möjligheter att fungera i framtiden. Intressant.

.

Strid i Frankrike om delar i Telekompaketet.

Efter en dag med ett liv a f k nås jag, åter vid tangentbordet, av den fullkomligt oväntade redovisningen av omröstningen i den franska Nationalförsamlingen. Den 5 april skrev jag bland annat ”Genom Le domaine d´Anais har jag fått veta att Nationalförsamlingen i Frankrike nyligen tog beslut om att inrätta en högsta myndighet för spridandet av verk och beskydd av rättigheter på Internet – HADOPI – och att president Sarkozy nu försöker få igenom skrivningar i Telekompaketet, där användare ska bevakas och vid eventuellt intrång i upphovsrätten bestraffas av teleoperatörerna.” Då drog jag också slutsatsen att det nya EU-organet EOCP (European Observatory on Counterfeiting and Piracy), som DN tidigare skrivit om, var en motsvarighet till HADOPI på EU-nivå.

Idag förstår jag att det tidigare beslutet, som jag skrev om den 5 april, var ett beslut i senaten. Idag har alltså Sarkozys lagförslag varit uppe i Nationalförsamlingen och SvD rapporterar om motsättningarna mellan presidenten med senaten i förhållande till nationalförsamlingen, som idag sa Nej med 21 röster mot 15 Ja-röster. Det är ett mycket anmärkningsvärt resultat om man betänker att församlingen i fråga består av 577 platser. Uppdatering: Lyfter in Anais´ kommentar här eftersom den förklarar det som jag fått om bakfoten:

"Det var Nationalförsamlingen förra gången också - senaten var redan avklarad och där mötte lagen inget motstånd alls. Sedan har en arbetsgrupp (CMP) bestående av sju parlamentsledamöter och sju senatorer "skärpt" lagen - och det var denna slutliga version som oväntat förkastades idag! Vad jag förstår har detta inte hänt på över 20 år och endast två ggr under Femte Republiken."

DN Kultur skriver också och inleder med en artikel innan omröstningen och ytterligare en senare, där det konstateras att det franska parlamentet har röstat nej. Men president Sarkozy ger sig inte utan ska komma igen med ett nytt förslag. Aftonbladet återger TT:s text. Le domaine d´Anais skriver att Hadopi-lagen må ha dödats idag, men den är inte begravd, den kommer tillbaka.

Under tiden vet jag och andra, som beslutat oss för att syna arbetet med Telekompaketet i Bryssel, att Sarkozy och hans tjänstemän enträget jobbar på att pressa in HADOPI i Telekompaketets förslag med dess ändringar och tillägg. Här har vår infrastrukturminister Åsa Torstensson uppenbarligen varit alldeles för släpphänt – har väl tänkt att om Frankrike vill ha möjlighet att införa HADOPI så är väl det OK, eftersom vi i Sverige inte behöver göra som dom. Men ett sådant förhållningssätt kan bara den ha som inte förstår vitsen med ett nät med en internationell standard där användarnas behov av demokratiska fri- och rättigheter ska garanteras i förhållande till staters och företags behov.

Det är ett svek mot Frankrikes medborgare att subsidaritetsprincipen tolkas som en exklusiv rätt för deras president att åsidosätta deras medborgerliga fri- och rättigheter, därför att han sätter hela sin prestige på att skyddet för upphovsrätten ska skrivas in i direktiv för telekommunikation, som gäller riktlinjer för en fungerande infrastruktur. Artiklarna 10 – 12 i Europeiska unionens stadga gäller även för Frankrikes medborgare och om dess president av personliga skäl vill göra inskränkningar i dessa, bör ministerrådet göra sitt yttersta för att förmå honom att inse vad denna stadga innebär när det gäller medborgarnas rättigheter att på samma villkor i hela unionen använda internet för att kunna utöva dessa sina rättigheter. Intressant?

Andra som bloggar om Telekompaketet och Hadopi/Ipred; Hax, Kulturbloggen, Satmaran, Mårtensson, Stenudd, Karl Sigfrid, Magnus Andersson, Calandrella, Patrik Öhman, Soundness, Opassande, Copyriot, Scaber Nestor samt sist men inte minst Anders Widén med en tillbakablick om FRA. Med Ögonblick i norr och Markus "Lake" Berglund önskar jag avslutningsvis alla bloggens läsare en riktigt Glad Påsk.