Ett år har gått sedan FRA-debaclet.

Läser hos Mark Klamberg att han nosat upp oppositionens svar på alliansregeringens prop. 2008/09:201 Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. Efter en genomgång av texten skriver Mark bland annat ”I oppositionens motion saknar jag frågor kring FRAs fortsatt omfattande tillgång till kommunikation, myndighetens massiva inhämtning, lagring och utbyte med andra länder av uppgifter om vanliga privatpersoners data- och telefonkontakter. Jag kan respektera de som förespråkar signalspaning i kabel men som samtidigt förmår att ta upp och konfrontera nämnda problem som berör den breda allmänheten. Regeringen vill inte riktigt tala om dessa saker. I samma anda anser jag att oppositionens kritik i denna del är alltför svepande. Är det början på en reträtt under skuggan av ett eventuellt regeringsansvar efter 2010?”

Det ska bli intressant att ta del av kommentarer till detta, inte minst från de inom de egna leden, som varit kritiska mot alla dessa lagar. För övrigt hölls igår ett seminarium där man tog upp många av de frågor, som Mark anser att politikerna alltför ofta duckar för. Jens O var också där och skriver mera utförligt. Förhoppningsvis kommer det att läggas ut på nätet senare. Sedan kan man ju undra om det har någon som helst verkan inne i den bunker, där FRA-kramarna förskansat sig. I det sammanhanget vill jag påminna om det material som Frendo samlat och uppdaterar med länkar under hand. Vi får förmodligen inrikta oss på att hålla grytan kokande fram till nästa val. Under tiden gäller vem som är bäst på att beslå motståndaren med fulspel – lokalt gör Göran Pettersson (M) och Olle Jansson (S) sitt yttersta.

Ser för övrigt att grabbarna på Politikerbloggen har behov av att visa vem som är störst, bäst och vackrast – kul se att Blondinbella fortfarande leder det racet. Sedan kan man naturligtvis fundera kring vad hon har som grabbarna saknar. Insikt om behovet av ögonfröjd? Vi rör oss i olika landskap, där mode lockar en bredare publik än kommentarer om politik?

Avslutar med Badlands Hyena, som uppmärksammar knepen att hålla oss i en konstant rädsla för vad som kan hända oss, om vi inte ständigt är på vår vakt mot andra i vår omgivning – vid eller vid sidan av tangentbordet. Vågar vi lämna våra hem för att dansa kring midsommarstången?

Intressant.

Vänster – höger – framåt marsch!

Lyssnar på partiledardebatten, som är rätt förutsägbar. Hittills är det bara Maud Olofsson som förvånat genom sin öppenhet gentemot Piratpartiet. Ser att SvD noterar detta. Annars pågår en diskussion inom Näringsdepartementet när det gäller ACTA och Telekompaketet. Patrik Fältström, Cisco jublar idag över uppdraget till PTS att utreda öppenheten på internet. Samtidigt kan den uppmärksamme läsaren se att skivbolagen Virgin och Universal lanserar ett nytt avtal där de erbjuder en prenumeration av ett streamat utbud till sina bredbandskunder. Det är kanske den varianten, som Henrik Pontén hade i åtanke när han talade vid Dreamhack, men undvek att gå närmare in på, varför debattinlägget av Magnus Nordlander måste ses mot bakgrund av situationen i Sverige idag.

Enligt DN och BBC News kommer Virgin och Universal att bekämpa nedladdning av annat material genom att strypa sina kunders bredbandsuppkopplingar. Detta samtidigt som brittiska regeringen förväntas ställa sig bakom en utredning, som förespråkar hårdare tag mot fildelare, vilket DN skrev om igår. Utredningen finns tillgänglig hos forskaren Monica Horten, Iptegrity.com Är det någon som fortfarande tvivlar på upphovsrättslobbyns inflytande över våra lagstiftande församlingar? Som synes är de enda tänkbara lösningar, som skivbolag och filmbolag välsignar, olika paketlösningar liknande kabel-tv-utbudet. Vår oro för internets framtid är således befogad.

Noterar i det sammanhanget att Linus Wretblad och Eva Jarnvall i en Brännpunktsartikel argumenterar för att om möjligt komma åt den polarisering, som nu skett i debatten om upphovsrätt och patenträtt. Om detta kan påverka diskussionen kring ACTA-avtalet mot en helheltssyn, med hänsyn tagen kring behovet av en digital intellektuell allemansrätt, vore det ett genombrott för förnuftet i denna av känslor så totalt genompyrda situation.

Det är rätt intressant att notera hur SCB:s undersökning av partisympatierna presenteras i olika media. De flesta underlåter att berätta om att bortfallet uppgår till drygt 29 procent, vilket naturligtvis är minst lika intressant att känna till som hur sympatierna fördelar sig bland dem, som i maj var säker på vilket parti de skulle ha röstat på om det hade varit ett riksdagsval då. DN och SvD redovisar resultatet, vilket naturligtvis kan tolkas på olika sätt. Själv tillhör jag den stora grupp, som nu ska orientera mig inför nästa års val och jag är intresserad av ett parti och en politik, beredd att ta itu med riksdagens arbetssätt med en synlig maktdelning, som motvikt till dagens system, där en relativt liten klick bestämmer och riksdagen traskar patrull, på sätt som skett i fråga om det kluster av lagar där FRA:s verksamhet används av staten för att filtrera d v s övervaka medborgarnas internettrafik. Anders Widén visar hur man brottas med ett nytänk på vänsterkanten. Ett nytänk, som ser ut att ha stöd i forskningen visar Michael Geist. Efter marknadens uppvisade oförmåga att använda internet på ett konstruktivt sätt, undrar jag hur ett nytänk ser ut bland liberaler.

Det slog mig igår, när jag deltog i bloggfrukosten hos Handelskammaren, att bilderna av vår tillvaro på nätet är olika beroende på var vi befinner oss och vilka ambitioner vi har med vårt engagemang. Personligen avundas jag inte Hax, som i sin roll som framstående bloggare inom det politiska fältet, har det rätt svettigt emellanåt. Att vara kändis på nätet kan säkert ha sina sidor. Något som Anders Mildner skriver om i SvD, men då ur ett annat perspektiv. Andra som deltog i bloggfrukosten var PromeMorian, Sanna Rayman och Christoffer Fjellner. Själv ser jag hur vi bloggare lever i symbios med etablerade media och sprider en del av deras nyheter i en vidare krets och på ett sätt som gör att fler läsare stannar upp och måhända tänker i nya banor kring det som man inte alltid upptäckt på egen hand. Därför har jag svårt att förstå varför en del journalister grinar illa och på olika sätt visar oss sitt förakt. Det omvända finns även i bloggosfären, men då när en journalist fått något om bakfoten och inte är beredd att tillstå det, än mindre visar intresse för en rättelse. Men det är väl med detta, som det är i alla relationer mellan proffs och glada amatörer, både elit och bredd behövs. MinaModerataKarameller har en välgörande avspänd inställning till allt surr om sociala medier.

Hur som helst trivs jag i den krets av bloggare, som jag ofta besöker då de kompletterar bilderna av det, som för dagen intresserar mig. Här Leo, som bland annat funderar kring några politikers sätt att tänka; Lake som tycker att man måste kunna ställa krav på en riksdagsledamot; Sagor från livbåten likaledes; Deepedition ger riksdagsledamoten goda råd (om hon är mottaglig) – annars är de allmängiltiga för alla de politiker, som har svårt att hantera den diskussion, som deras yttranden genererar; Oscar Swartz, som synar spelet kring Telekompaketet; Erik Josefsson, som undrar vem som styr ministerrådets tjänsteman; Infallsvinkel, som också håller koll på vad som händer i olika ö-riken; Josh, som driver med en författare okunnig om internet; Mark Klamberg, som skriver om en läsvärd artikel ”På demokratins bekostnad” där bland annat promemorian Ds2009:17 ”Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism” finns omnämnd; Karl Sigfrid, som insett behovet av en internet-politik; och Det progressiva USA, som skriver om hur Irans demonstranter får hjälp av den teknik, som fördöms här i Sverige. Något som Intensifier också skriver om. Intressant.

Internet lockar intresserade aktörer.

Läser Åsa Torstenssons debattinlägg i Computer Sweden baserad på regeringens uppdrag till PTS att utreda öppenhetsbegreppet, vilket ska redovisas senast den 30 augusti 2009. ”Tjänsteutvecklingen går fort och skapar ökad konkurrens även inom mogna sektorer, till exempel på mediemarknader. Mot bakgrund av denna utveckling behövs en bred begreppsutredning och analys av öppenhetsbegreppet ur ett tekniskt likväl som ett konkurrens-, innovations- och användarperspektiv” sägs i dagens pressmeddelande. Det ska bli intressant att se vad Post- och Telestyrelsen kommer fram till och om detta kan lösa upp knutarna i Telekompaketet. DN skriver också, men här finns ett annat datum angivet när uppdraget ska redovisas. Intensifier skriver att werebuild.eu vill bidra med sin kunskap i saken. Företrädare för Piratpartiet kräver i ett inlägg på Newsmill bland annat ”att Sverige under sitt ordförandeskap i EU tillser att grundläggande medborgerliga rättigheter skyddas i Telekompaketet för alla medborgare i EU”.Tidigare har Computer Sweden skrivit om PTS och det skärpta tonläget när det gäller nätneutraliteten. Idag kan vi även läsa om att ett konsultföretag ska ta fram strategier för myndigheternas it-arbete.

Till dagens nyheter hör även ”Fler poliser ska sätta stopp för illegal fildelning”. Detta är ett resultat av den prioritering, som regeringen gjorde den 18 december 2008, när man i regleringsbrevet till Rikspolisstyrelsen skrev in följande

”2.4 Utredning av brott inom immaterialrättens område

Rikspolisstyrelsen ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att effektivisera och vidareutveckla bekämpningen av immaterialrättsliga brott. Av redovisningen ska framgå hur Rikspolisstyrelsen säkerställer att åklagaren får tillgång till de polisiära resurser som krävs för att utreda de immaterialrättsliga brotten. Rikspolisstyrelsen ska även redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att uppnå ett effektivt samarbete med Åklagarmyndigheten när det gäller utredning av dessa brott. Redovisningen ska lämnas senast den 1 mars 2009.”.

Det är således inte polisen, som alldeles på egen hand gjort den prioritering, som Computer Sweden och SR och SVT nu uppmärksammar. Det ligger nära till hands att se detta, som en eftergift till upphovsrättslobbyn i samband med arbetet med Ipred-lagen.

Sedan några ord om det som jag höll på att missa, eftersom jag hälsat på hos goda vänner. Det handlar om såväl PJ Anders Linders krönika som Rolf Gustavssons Dött lopp i grenen bortförklaringar i SvD igår. Det hade verkligen varit en svårsmält förlust eftersom FRA-kramarna får sig en rejäl omgång under förutsättning att de klarar att läsa mellan raderna. Det är mycket läsvärda iakttagelser de båda gör var och en på sitt oefterhärmliga sätt. Känner för att sjunga papperstidningens lov efter detta. I dagens tidning ser jag att Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket, skriver en kommentar om Internet. Jag tolkar inlägget, som att ett visst missmod insmugit sig och tolkar det som att det petats in käppar i projektet med det digitala biblioteket. Jag hoppas dock att Pelle Snickars tar nya tag – svenska folket behöver det.

Efter detta måste jag kolla vad andra bloggare haft för sig. Noterar att Bloggen Bent lägger energi på Centerpartiets inre arbete; Jens O vänder och vrider på hemlighetsmakeriet kring ACTA; Erik Hultin undrar om inte Centerpartiet kan säga Stopp någon gång; Per Ankersjö tycker att det nu får vara nog; Karl Sigfrid undrar vad poliserna ska göra; Annie Johansson tycker att regeringen verkar vara tondöv; Hax skriver Vad var det vi sa; Rick Falkvinge har fått ett riktigt elegant meddelande; Johan Linander tycker att Miltons förslag om ett register för genomförda aborter hör hemma i papperskorgen; Scaber Nestor gör ett bra inlägg till stöd för särpresterande elever; Göran Widham undrar varför en viss herr Pontén ljuger; och MinaModerataKarameller berättar om Politikerbloggens enkät. Sedan utlovas en sågning av Fredrik Reinfelt i morgon kl 09.00 men det får jag ta del av senare eftersom jag då befinner mig i Stockholm på Handelskammarens diskussionsfrukost med inbjudna bloggare om bloggosfären och dess betydelse. Intressant.

Om att ro fanskapet i land m m.

Alla känner vi till fortsättningen på uttrycket ”Har man tagit fan i båten ...”. Men ibland undrar jag om man inte – alla risker i ett rankt fartyg till trots – borde kasta fanskapet tillbaka i sjön. Läser med nöje och avsevärd behållning kolumnen på SvD:s ledarsida. Där skriver Thomas Gür under den träffande rubriken ”Vi klarar trojanerna men inte politikerna” med en glöd som värmer, när FRA-kramarnas arrogans fryser alltför många människors tankeverksamhet till is. Mårtensson har också läst, i likhet med Anohito.

Det är mot den här bakgrunden, som vi måste se statsminister Fredrik Reinfelts ”utbrott” vid frågestunden i torsdags, vilket kändes som att han ställde mig och alla andra som röstat på Piratpartiet i skamvrån. Då rasade han alla pinnarna nerför stegen i min aktning. Även om många tecken i skyn talar för manipulatörernas segertåg, är jag långt ifrån ensam om att vägra släppa tilltron till det öppna demokratiska samhället. Här en bland många andra Erik Hultin. Detta även om politikerna tolkat sitt mandat, som något som folket gett dem att sedan överlåta till partiledarna att förfoga över. Till internets frihet hör möjligheten att på ett mycket enkelt sätt kommunicera med politikerna, även om jag undrar om de, med handen på hjärtat, tycker att det är så bra. Mest hörs en klagolåt och ibland undrar jag om det verkligen inte finns något närmare Bibelns ”om någon slår dig på högra kinden, vänd också den andra mot honom” än David Eberhards ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”.

Vad många inte känner till är hur ACTA-avtalet för sin funktion – att beivra intrång i upphovsrätt och patenträtt – kommer att vara beroende av möjligheten att filtrera nätet. Något, som kan komma att åläggas teleoperatörerna, om inte politikerna tydligt sätter stopp för detta i direktiven för Telekompaketet. Intill dess vill jag göra allt jag kan för att göra så många som möjligt medvetna om vad som pågår, bland annat genom att puffa för detta lovvärda initiativ bland operatörerna – Integrity. Ett nyhetsinslag om ACTA fanns så sent, som den 9 juni i SVT Kulturnyheterna (9:51 minuter in i programmet) och där fick vi bland annat veta att statssekreterare Magnus Graner på Justitiedepartementet tidigare inte hört talas om att en lång rad lobbyister fungerar som rådgivare i USA, och har full tillgång till handlingarna, det kan Kulturnyheterna försöka slå i andra, men inte mig.

Dagen efter skrev Centerpartiets Johan Linander, att han sänt ut ett pressmeddelande i saken med bland annat följande: - Sverige måste som ordförandeland i EU ställa högre krav på att ACTA-förhandlingarna görs transparanta. Sekretess som leder till spekulationer om innehållet är enbart av ondo. Väljer något eller några av de andra förhandlande länderna ändå att sätta stopp för öppenhet så måste Sverige och EU allvarligt överväga om förhandlingarna ska avbrytas, avslutar Johan Linander.

Att Magnus Graner skulle vara ovetande låter som en saga, när en bloggande tant, med Ipred i färskt minne, började förstå vartåt landet lutade redan när jag läste artikeln i SvD undertecknad av Karl Sigfrid, Erik Josefsson, Erik Hultin och Erik Laakso den 22 februari 2009. Den 23 mars noterade jag att Jens Holm (V) ställt frågan i Europaparlamentet om ökad transparens kring ACTA och fått följande svar: "Kommissionen leder förhandlingarna i samråd med de behöriga kommittéer som rådet utsett. De frågor som hör till medlemsstaternas behörighetsområde samordnas av ordförandeskapet inom de behöriga förberedande organen före förhandlingarna så att medlemsstaternas åsikter återspeglas i förhandlingarna."

Ett par veckor dessförinnan hade jag visat min irritation över att våra Public Service-media var så sparsmakade ”när det gäller att redaktionellt spegla vilka risker som följer av att politiker låter upphovsrättens hökar skriva våra lagar”. Och nya debattinlägg från Karl Sigfrid m fl kom ett par dagar senare. Att Karl Sigfrid (M) gör gemensam sak med Erik Josefsson (V) kan naturligtvis tolkas som att ”Karl Sigfrid i sitt ungdomliga oförstånd inte begriper bättre”, men vi som deltagit i nätets diskussionssvärmar vet att här bryr vi oss i första hand om den kloka tanken och först i andra hand den politiska kulören. Medan ledande media på många sätt avfärdar alla ansträngningar att väcka de flugor som sover, tillåter man de facto att lobbyister får ett inflytande helt ovärdigt en demokrati.

Svalkar mig med att tänka på P1:s Lördagsintervju med GD Anders Danielsson, Säpo, som tidigare varit polischef i Malmö. Det var välgörande att lyssna på hans svar på Tomas Rambergs frågor. ”Vi ska förebygga allt sorts våld”, säger han och menar att Säpo måste vara aktiva i förebyggande insatser. I samtalet om den rapport, som bygger på uttalanden av anonyma personer verksamma i Rosengård, var han hälsosamt tydlig. Bilden stämde inte som någon beskrivning av allmäntillståndet, utan gällde mera på individnivån i vissa specifika fall. Brott bekämpar man inte med grova generaliseringar, var ett av många förtroendeingivande svar. Det är bara att hoppas att han står pall för trycket från den vulgärdebatt, som en del ledande politiker ägnar sig åt.

Sedan måste jag naturligtvis ta med Karin Thunbergs kolumn ”Framtiden tillhör både Pirater och alla Tanter”. Det är förunderligt att se vilka tankar som genereras när händerna är upptagna med praktiska sysslor som sopsortering. Sedan blir det inte sämre av att jag – en tant som röstat på pirater – får en chans att förfasa mig över att Sverige är så politiskt utarmat att man måste återvinna även gamla politiker. Här passar även en kommentar av William von Pamp.

Avslutar med en liten bloggrunda – Karl Sigfrid, skarpögd som vanligt; Lake, som gläds åt att en tongivande inom Centerpartiet puffar för PP i ALDEs partigrupp; Scaber Nestor om kreativ statistik; Leo om ett intressant radioprogram; Emma om detsamma; Isobel om kulturjournalistikens självvalda frånvaro (fisförnämt så det förslår enligt mitt sätt att se); Copyriot om en diskussion som ännu inte är inledd; Calandrella med sina funderingar under en rolig rubrik; och MinaModerataKarameller om riksdagsmännens uppgift ...

Intressant.

Statsminister eller Super-Nanny?

Vad statsminister Fredrik Reinfelt & Co vägrar se, när han talar om att politikerna och teleoperatörerna ska se till att användarna av internet ska hålla sig till lagenligt eller godkänt innehåll, är att de då måste tillgripa metoder för att skrämma till efterlevnad, som inte hör hemma i en rättsstat. Det är den insikten, som knackar på och gör statsministern lika ställd över frågor från moderator och läsare, som en tonårspappa, när ätteläggen inte ger med sig. Vid frågestunden i DN:s webbsändning under Utrikesdagen fick vi bevittna hur han i sin vanmakt tar till sitt strängaste tonfall mot alla, som understår sig att se valresultatet som ett bevis på att regeringen har gjort fel, när det gäller klustret av FRA-lagar och Ipred-lagen. Det blir inte bättre av att han och hans stab är på väg att göra flera misstag, både när det gäller datalagringsdirektivet och genom att definiera oss användare, som enbart kunder eller konsumenter i de EU-direktiv, som kallas Telekompaketet. Frankrike prövar just nu att gå den vägen. President Sarkozy har piskat igenom Hadopi-lagen i den politiska apparaten, men igår nåddes vi av nyheten att den högsta domstolen Författningsrådet granskat ifall lagen är förenlig med landets författning och gjort tummen ner. Anaïs och Jens O m fl bloggar om saken. Sedan vet vi att rapportören Harbour före beslutet i Europaparlamentet den 6 maj, talade sig varm för internet som ”bookshops”, vilket skakat om en del i Storbritannien. Forskaren Monica Horten, skriver om kampen för frihet på internet på sin webbplats Iptegrity.com.

Samtidigt läser vi i DN ”Telekompaketet är ingen formell punkt på dagordningen för ministerrådets möten i Luxemburg under torsdag och fredag. Att frågan ändå kommer upp informellt är helt säkert, men ett beslut blir det alltså inte. Orsaken till detta är att parlamenet ännu inte har lämnat över de redigerade dokumenten efter den överraskande voteringen den 6 maj”. Henrik Hansson, infrastrukturminister Torstenssons sakkunnige i frågan, berättar att man kommer ”att diskutera upplägg och tjeckerna kommer att berätta hur de har arbetat under sitt ordförandeskap”. Saken kan följas direkt på webben, där tiderna angetts till idag kl 09.45, kl 15.00 och 19.30, vilket är beräknade tider. Att det finns teleoperatörer, som insett vad som är på gång kan vi se här: Integrity-märkning.

Under bordet döljs sedan ACTA-avtalet, som är ett handelsavtal där fokus ligger på åtgärder för skydd av upphovsrätt och patenträtt i varje steg av processen från producent till kund via nätet inklusive tullens åtgärder vid gränspassage när det gäller datorer och lagringsmedia samt piratkopierade varor i resenärers bagage. I den senare delen nämnde jag redan igår att Erik Hultin bloggat om att Centerpartiet kan vara på väg att sätta nyckeln i Rosenbads kassaskåp, där avtalet för närvarande ligger. Här i Sverige har inte ens alla politiker tillgång till materialet medan alla upphovsrättslobbyister i USA har försetts med detta. Idag kommenterar Lake att Centerpartiets partistyrelse måste ”Acta sig” - nu är det handling som gäller.

Noterar att eftervalsdebatten på sina håll leder till riktigt hälsosamma iakttagelser, vilket inte nog kan prisas. Här Dagens Arena Förstärk personvalet! Givetvis kommer rädda partistrateger omedelbart peka på företeelsen, som bland andra Politikerbloggen slagit upp rätt stort. Vad man inte tänker på, det är att det som är äkta helt igenom, inte kan avslöjas som falskt. Tack vare medias granskning blir en marknadsföring av politiker, som om det vore konserverad gröt, något som slår tillbaka på dem i form av politikerförakt och ett allt lägre valdeltagande. I begreppet förtroendevald ligger en innebörd – vald för att man vunnit någons förtroende. Och förtroende är, som bekant, inget man kan beordra fram, det är något, som man måste göra sig förtjänt av. Om Anna Maria Corazza Bildt hade varit ett tomt skal, hade ingen PR-byrå i världen kunnat förmå människor av kött och blod att jobba för henne i valrörelsen. Det är inte bara politiker, som måste se upp med cynismen, det gäller i hög grad även journalister.

Intressant.

Folkets röster mals ner i åsiktsmaskinen.

Dagens ledare i UNT är intressant i sin analys, då den skiljer sig en hel del från det som vi hört och sett i de större medierna. Lake, som bor i tidningens spridningsområde har läst och stryker under iakttagelsen att Centerpartiet står inför utmaningen – att inse behovet av en tillnyktring i förhållande till den snåriga lagstiftningen, som omger FRA eller att fortsätta vara riddare i försvar för den såpopera, som bl a Advokatsamfundets Anne Ramberg skrev om i den tematidning Advokaten idag som jag refererade till igår i inläggets fjärde stycke.

Under några dagar har journalister och bloggare sökt förklaringar till valutgången, som man med rätta bör förhålla sig avvaktande till. En läsning på valmyndighetens webbplats www.val.se där man kan klicka sig fram till resultatet i det egna länet och den egna kommunen, visar resultat i en del distrikt som skapar fler frågor än svar. Här kan man se att förklaringen, som vi hört, att Piratpartiet tagit de röster, som skulle ha tillfallit Sverigedemokraterna, i stora stycken är direkt felaktigt. Här i Norrtälje, där valdeltagandet (vdt) i vissa områden varit mycket lågt, kan man se exempel på detta. I ett område där vdt varit 31,8 procent har alliansens partier fått 42,2 procent, de röd-gröna har tillsammans fått 41,1 procent, medan Junilistan, SD, PP, F! Och övriga fått 4,1 – 4,1 – 8,5 – 1,2 respektive 0,3 procent. Variationerna inom de båda blocken är påtagliga, medan man kan se att SD och PP gjort inbrytningar på de andras bekostnad. Samma tendenser kan man se i områden som på motsvarande sätt har lågt valdeltagande. Det är FP:s Marit-effekt och MP:s vinnande koncept med kombinationen av en positivare syn på EU, klimantfrågorna och synen på integritetsfrågorna som räddat ansiktet på alliansen och de rödgröna. Junilistans stora tapp från 18,5 till 4,0 svarar väl mot FP:s remarkabla ökning, PP:s och F!:s inbrytning och SD:s ökning från 0,5 till 2,4 procent i hela kommunen, vilket även torde innebära strömningar mellan partierna. En koll på Skåne och man kan undra vad valresultatet hade varit om påståendet om PP:s växt på SD:s bekostnad hade varit sant.

Just när jag vaskat fram detta hör jag Barbro Hedvall, medverkande vid DN:s webbsändning från Utrikesdagen under programpunkten Hotas demokratin i krisens Europa? Här envisas hon med sitt tidigare påstående att de, som röstat på Piratpartiet, har tagit röster från SD. Att det är svårt att rubba människors världsbild visar en diskussion, som pågår i inlägg hos bloggen Arvid Falk med anledning av ett inlägg av Morgan Johansson (S), men även på Morgans egen blogg. Anders Widén vädjar om en juste diskussion med hänsyn till värnet om demokratin och därmed förstår jag att han vill verka förebyggande. Själv blev jag mycket beklämd av Morgan Johanssons inlägg och gjorde en kommentar hos Anders Mildner, eftersom hans bild av tillståndet i södra landsändan skilde sig så markant från Morgans. Det var i går och då kände jag ingen större lust att försöka rubba MJ:s världsbild. Än mindre idag sedan jag lyssnat på statsminister Fredrik Reinfelt under Utrikesdagen. Sedan jag läst Morgan Johansson och hört Fredrik Reinfelts mästrande ton, när internet och Piratpartiet berördes, inser jag varför S och M har så svårt att ta in vad internet är i mitt och andras liv och då är det bara att låta krukorna gå efter vatten tills de spricker. Även om Peter Wolodarski blev förtjust över Fredriks Reinfelts ”utbrott” är det tur för DN att det finns andra med förmåga att se andra bilder, som t ex Henrik Brors.

Att vara statsminister och uttala sig, som om jag och andra, vilka kämpar för internets frihet och repekten för människors integritet, skulle vara anhängare av detta för att vi vill skapa ett laglöst land – det är en oförskämdhet utan like! Blodtryckets höjning, som jag hittills har kallat ”FRA-effekten” får nog efter detta konkurrens med ”Reinfelt-effekten”. Efter detta passar det bra med en länk till gästbloggaren hos Opassande för att bli cool igen. Sedan läser jag gärna Ankersjö, som har en helt annan bild av läget än Reinfelt. Per lider inte av den beröringsskräck, som statsministern drabbats av. Landets högste ledare tror uppenbarligen att man kan komma tillrätta med dåligt uppförande på nätet med hjälp av en lagstiftning runt FRA, som är en skam för ett demokratiskt land.

Ser annars hos Erik Hultin att något är på väg att hända kring ACTA-förhandlingarna, vilket bekräftas av Johan Linander. Grattis Erik till ett gott jobb! Ser hos Scaber Nestor att Telekompaketet ska diskuteras ”informellt” vid telekområdsmöte i morgon den 11 juni. MinaModerataKarameller noterar ett ganska uppseendeväckande uttalande om böckernas roll i undervisningen, som naturligtvis kan ses som ett inlägg i upphovsrättsdebatten, eftersom elever, som använder sig av internet, som kunskapskälla, självklart ”lånar” kunskapsstoff, som någon annan har upphovsrätt till, och refererar till detta samtidigt som de gör egna reflektioner. Något, som naturligtvis är helt OK, om de gör källhänvisningar. Det är väl detta sista om, som kan vara svårt för en lärare att hålla koll på. Men i detta gäller, som inom livets andra områden, att den etiska kompassen är något, som ungdomar bygger in under de tidiga tonåren i interaktion med andra i sin omgivning. Den, som mästrar och sätter sig på höga hästar vinner ingen större framgång, det borde statsministern och andra tänka på.

Intressant.

Eftersnack och nya tag med bl a FRA.

Dagens ledare i DN spinner på konstaterandet att hela EU har ett demokratiproblem. Det behöver vi tala om. Det låga valdeltagandet undergräver unionens legitimitet även om valutslaget visar att de, som deltog, blivit mer positiva. Drygt 43 procents deltagande i Sverige är en ökning och något över genomsnittet i EU, men ändå ett klart underbetyg. Det är rätt intressant att lyssna på alla, som försöker förklara valutgången och samtidigt tro sig ha nytta av vad man själv tycker sig se. Sanna Rayman skriver kort och kärnfullt – jag instämmer till 100 procent. DN:s Barbro Hedvall kommenterar i ett videoinslag.

Just nu är det dock fördelningen av personrösterna som intresserar, DN och SvD. Medan detta pågår tonar en rätt entydig bild fram – människor sätter sin tilltro till den, som man vet något om och känner tillit till. Drygt 68 procent av Folkpartiets röster är personröster och där har i nuläget nästan 3/4-delar kryssat Marit Paulsen. I Centerpartiet var drygt 58,5 procent personröster och där har Lena Ek i skrivande stund 63 procent av dessa. Drygt 75 procent av Kristdemokraternas röster är personröster och där har för närvarande Alf Svensson fått uppemot 50 procent, medan Ella Bohlin får litet drygt 25 procent och Christina Doctare runt 10 procent. 65 av F!:s 67 procent personröster, d v s 97 procent har tillfallit Gudrun Schyman! Sedan vet vi att samtliga dessa partier förlorade ungdomsväljarna som gick till Miljöpartiet och Piratpartiet. Vad jag kan se spelar det större roll bland de äldre att de känner till den person, som de röstar på, medan de yngre valt parti för miljön och en bättre it-politik med respekt för demokratiska fri- och rättigheter med skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten. Det senare en bristvara hos de etablerade partierna. Ute i Europa är det de främlingsfientliga partierna som gått framåt, vilket måste ses som en reaktion på den oro, som många människor känner idag, när brottsligheten brer ut sig i arbetslöshetens spår.

Karl Sigfrid (M) skriver i ett inlägg på SvD Brännpunkt under rubriken Moderaternas internetpolitik måste förnyas bl a ”För att en moderat arbetsgrupp ska nå goda resultat måste vi vara ödmjuka och medge att andra har tänkt betydligt längre än vi kring framtidens internetlagstiftning. Därför – och för att arbetet inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden – bör vi knyta till oss externa aktörer”. Det sista gäller i stort sett inom alla partier inom alliansen, men också hos Socialdemokraterna. I morgon den 10 juni anordnar DN Utrikesdagen i Stockholms Konserthus. Det finns inga platser kvar till de olika programpunkterna, men man har chans att lägga förslag om vilka frågor som Sverige ska driva i EU. Scaber Nestor och Olof har ställt frågor – gå in och ställ frågor eller rösta fram någon av de andras.

Med dagens SvD följer tematidningen Advokaten idag utgiven av Advokatsamfundet. Den, som inte har tidningen, bör skaffa sig den – enbart för att kunna läsa artikeln av Anne Ramberg rubricerad Kan vi lita på det goda samhället. Där sägs under mellanrubriken Lång tradition att försvara bland annat ”Den såpopera med lagstiftnig på signalspaningens område som handling och som förra året spelades på olika mediescener, har i dagarna resulterat i en proposition. Den tondövhet som med rätta, enligt regeringen, kännetecknar vissa beslut inom näringslivet är dock högst närvarande även hos regeringen när det gäller FRA och signalspaning. Låt mig säga att Sverige behöver signalspaning, såväl i kabel som i etern. Debatten handlar inte om det. Den handlar om vad som händer när beredningen av och innehållet i lagstiftningen inte längre passar in i det goda samhället.”

Under mellanrubriken Må ryktet om tidigare SÄPOchefens förslag vara fel skriver hon bland annat ”Nu ryktas det att den tidigare SÄPO-chefen, som var en av de hårdaste kritikerna till denna lag, kommer att föreslå att såväl kriminalpolisen som SÄPO skall få signalspana i sin brottsbekämpande verksamhet. Jag hoppas att ryktet är fel. Om vi skulle införa en sådan ordning är vi det första land, möjligen någon avlägsen diktatur undantaget, som tillåter detta. Vårt rykte som rättsstat och väktare av fri- och rättigheter kommer då att allvarligt skadas. Inte ens under Bush-administrationen tilläts denna oordning. En annan sak är att SÄPO givetvis skall delges relevant information som framkommer till följd av signalspaning och som utgör ett allvarligt hot. Det finns länder i vår närhet som har genomtänkta löösningar för hur signalspaning ska få äga rum.” Som underlag antar jag att hon har samfundets yttrande över den s k Polismetodutredningen.

Om regeringen förmår att tolka valutslaget, som en tydlig protest mot bl a debaclet kring det kluster av lagar, som för närvarande omger FRA:s verksamhet och som är på väg att komplettera denna snåriga lagstiftning, då hoppas jag att man inser att man måste ta den samstämmiga kritiken på allvar. Karl Sigfrids ord ”Därför – och för att arbetet inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden – bör vi knyta till oss externa aktörer”, det gäller i hög grad även här.

För övrigt noterar jag att arbetet med Telekompaketet fortsätter och att Erik Josefsson inte låter valförlusten dämpa arbetstakten. Det som pågår ingår i EU:s beslutsprocess och följer Medbeslutandeförfarandet på vars särskilda webbplats man ska kunna följa processen. Problemet är att endast den första sidan är på svenska, för övrigt är det engelska och franska som gäller. Men så mycket fattar jag att en majoritet i parlamentet har makten att syna såväl kommissionens som ministerrådets förslag ordentligt i sömmarna. De, som valts till Europaparlamentet, måste därför ha allierade i parlamentet, men också vara väl förankrade bland sina väljare samt hålla dem underrättade om det som pågår, för att ha en motvikt – en köl på farkosten.

Att det pågår ett krig i Europa och världen runt mellan upphovsrättslobbyn och fildelare understryks bl a av det som Bloggen Bent skriver – Fransk militär slog till mot torrentsajt. Ett tack till honom för länken till norska Aftenposten, som visar att man i Norge går motsatt väg. Jens O manar Fredrik Reinfelt att lystra; Lakes Lakonismer, som med en travestering på Karl Sigfrids ord, skulle kunna tolkas som följer – för att analysen inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden bör Centerpartiet knyta tilll sig externa aktörer för att göra en bra valanalys; Mitt i steget har modet att visa sina funderingar kring individens roll i kollektivet – månne om detta är ett förebud om något riktigt (S)tort i hans parti, vilket Dagens Arena förstått kräver en riktig bredsida; och sist men inte minst Opassande, som visar att det råder bråda tider i Piratpartiet. Innan man installerat sig i EU-parlamentet har man börjat tänka på nästa års val här hemmavid. En it-politik värd namnet med respekt för demokratiska fri- och rättigheter samt skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten behövs även här hemma, varför de etablerade partierna behöver känna trycket. Rick Falkvinge har drabbats av medieöverbelastning. Jag hoppas att han pallar med journalister, som SVT:s Lennart Persson, vilka verkar ha fastnat i fildelningsspåret. Intressant.