Riksdagens arbetsformer och mitt val.

Kan knappt sitta stilla, när jag läser DN:s ledare Stärk riksdagen. Äntligen har frågan om hur beslutsprocessen går till uppmärksammats i ledande media. Droppen blev Anne-Marie Pålssons väl underbyggda och sakliga kritik när hon nu flaggar för att lämna riksdagen. Som vanligt försöker en del göra hennes väl genomtänkta strategi att göra sorti på ett sätt som kan göra skillnad, till något så småttigt som ett fel hos henne som person. Det gör t ex Johan Linander i ett inlägg rubricerat Ann-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar. Han skriver bland annat ”Jag känner att jag har mycket stort inflytande över den politik som drivs på justitieområdet. Det är klart att inflytandet på andra områden inte är lika stort eftersom man är tvungen att huvudsakligen ta hand om sina egna frågor, men då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”.

Läser en gång till: ”men, då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”. I den bisatsen visar han att han inte förstått vad Anne-Marie Pålsson och för all del många kritiska väljarna ogillar. I den bisatsen ligger också förklaringen till att svenska folket nu måste finna sig i att blir övervakade av FRA!!! I den bisatsen ligger också förklaringen till att riksdagens ledamöter varit så ovilliga att svara på nätverket Riksdagssvars fem frågor om detta lagkluster.

Anne-Marie Pålsson har, vad jag kan förstå, lagt ner en hel del arbete på att gå till roten med det onda, som här handlar om svårigheterna för en enskild riksdagsledamot att ta det ansvar som uppdraget kräver i förhållande till lagarna och folket. Styrkan i det som hon redovisat är att det är allmängiltigt för alla partier och inte något specifikt för moderaterna, även om hon väljer att begränsa sig till det som hon med säkerhet vet. Staffan Danielsson (C ) känner av någon anledning ett behov att kommentera hennes beslut och där finner jag följande lilla godbit ”Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.”

Smaka på den iakttagelsen, utan att slås av tanken ”Kan det vara förklaringen till att många väljare idag antingen väljer sofflocket eller sätter sin tillit till att det ska vara annorlunda i andra partier?” Jag berörde detta i gårdagens inlägg, men då i förbifarten. Idag gläds jag över att DN:s ledare gett mig och andra en möjlighet att debattera vad effekterna blir när man har det förhållningssätt, som är förhärskande hos S, men som uppenbarligen anammats av alliansen utan några djupare reflektioner. Idag framhärdar Staffan Danielsson och tolkar ledarsticket som ett hot mot regeringsmakten. Inte undra på att det går snett när folket sedan tränger sig på och vill ha ett ord med i laget.

Ledarskribenten ser inte några större möjligheter att reformera riksdagens arbetssätt utan tror att en del kan förbättras genom att stärka personvalsinslaget. Men, vad hjälper det när riksdagskandidaterna i en del partier i lojalitetsförklaringar avtalar bort sin lagenliga rätt att rösta så som det egna samvetet bjuder. Alla etablerade partier är fast i ett makttänk, som är förödande – demokratin kan inte fungera som en frisk och självreglerande kraft. Jag tror att det måste till mycket mer och tänker bland annat på journalisten Anders Isakssons idé om att avskaffa utskotten, vilket är grunden till den arbetsdelning som Johan Linander hyllar och den toppstyrning som Staffan Danielsson är anhängare av och som befriar de enskilda ledamöterna från ansvar gentemot lagarna och folket. Intressant. Andra som också skriver om detta: Conny T; Mårten Schultz med ett radikalt besparingsförslag; Mitt i steget med filosofen Kant i tankarna; Erik Hultin vill också ha en genomgripande diskussion i saken; Jens O visar att han också tänker på hur Lissabonfördraget pådyvlats oss; Dick Erixon har läst GP och puffar för enmansvalkretsar; Martin, som tycks leva i tron att problematiken bara gäller moderaterna; samt Daniel Rhodin, som är värd en repris. Hans utmaning i slutklämmen skaver.

Sedan till några funderingar inför valet den 7juni: För bara några dagar sedan var jag helt säker på att jag skulle kryssa Christian Engström i Piratpartiet, men sedan har Erik Josefsson , kandidat för Vänsterpartiet, spökat till det med sin ”kärleksförklaring” till Olle Schmidt (FP) tillhörande partigruppen ALDE. Jag tvingas tänka ett varv till. Olle var länge ett tänkbart val, men sedan flera av Folkpartiets ledande politiker uppvisat en i mitt tycke alltför ståndaktig attityd i fråga om upphovsrätten och lägger till deras behandling av de interna FRA-kritikerna, blir valet av Olle en omöjlighet. Stundtals har jag även funderat på Lena EK, men ett kryss på henne är också ett kryss på Centern, vars ledare aktivt försvarar FRA, och nu sättet som beslutet kom till på, det gör ett kryss på Lena till en omöjlighet. Christoper Fjellner (M) var från början ett givet val med tanke på hans kunskaper om internet och dess betydelse både som infrastruktur och som nervsystem för all sköns mänskligt liv, men moderaternas förkärlek för FRA, som möjliggör övervakning av det svenska folket, och den omilda behandlingen av Karl Sigfrid när det begav sig, det gör ett kryss på Christopher till en omöjlighet. När jag vid förra valet spred mina röster på dessa tre partier kunde jag inte drömma om att just dessa partier skulle bli de, som drev igenom FRA-lagstiftningen, vilket jag skrev om här. På måndag presenteras det som ska göra det hela smakligare. Fan tro´t. Nej, Olle och Daniel får ursäkta, det blir nog Christian i alla fall. Ser hos Deepedition att jag inte är ensam och hos Hax och Lars-Erick att det är fler som brottats med sitt val. Opassande visar att hon tycker att PP ska tänka till, när det gäller hur man handskas med dem, som medverkar till valfusk, vilket självklart underlättar mitt beslut. Dokumentera är viktigt, men sedan gäller det att tänka efter hur man handskas med det som dokumenten visar. Valfusk ska anmälas och skötas av rättsväsendet och där gäller att någon är oskyldig till dess annat bevisats. Kan inte se annat än att Politikerbloggen hänger en piratpartist med hans eget rep.