ACTA i ett vidare perspektiv.

Det hedrar SvD att man försöker dyrka upp det kassaskåp, som förhandlingsunderlag till ACTA-avtalet förvaras i. Aftonbladet har också uppmärksammat saken. Nu vet vi att svenska politiker i Näringsutskottet har fått ta del av det material som finns. Med tanke på att det är samma politiker som sa Ja till IPRED-lagen, känner jag och många med mig stor oro för vad det kan leda till denna gång. Behovet av satir för att uthärda det som sker, säger en hel del. Just nu är det Anders Widén och Badlands Hyena som bjuder lisa för själen.

I en tidigare dialog i kommentarsfältet hos CUF:s Magnus Andersson skrev Per Larsson bl a ”FAKTA: Förslaget har arbetats fram av förtroendevalda riksdagsledamöter. FAKTA: Förslaget har röstats fram av förtroendevalda riksdagsledamöter.”

Med en travestering på detta: Hur gör vi för att få politikerna att se vad det är som oroar oss när det gäller ACTA-avtalet? Skapar opinion, brukar svaret bli. Enskilda individer väger dock lätt i mötet med rikspolitikerna, hur goda argument man än har. Deras akilleshäl är dock den rädsla de känner inför att bli bortröstad vid nästa val.

För oss som enskilda individer är vår enda tillgång vår röst och bara genom att gå samman med andra, som tycker att riksdagens nuvarande ledamöter drar åt fel håll, kan vi rida spärr mot utvecklingen, där tendensen är likartad oavsett om det är alliansen eller socialdemokraterna som talar. Det är tydligt att de säljer ut våra demokratiska fri- och rättigheter till förmån för korporativa och/eller branschers intressen. Att ändra på det genom ett internt arbete inom de etablerade partierna, låter sig sägas men knappast göras. Sorry, Mitt i steget och andra s-motionärer, men jag tvivlar på att ni rår på de korporativa intressen, som ni har i era led. Inte för att jag vill vara elak, men ABF:s kurser i konsten att sticka och virka leder inte till nya insikter om effekterna av en utbredd och stärkt upphovs- och patenträtt i en global värld.

Vi, som tror på individers möjligheter att göra skillnad, kan inte heller räkna med draghjälp av de traditionella s k Public service media, eftersom många av dem befolkas av individer, som själva har ett intresse av att slå vakt om upphovsrätten i dess nuvarande form. Eller som rent av vill stärka den. Därför kan vi bara hoppas att vi når enskilda yrkesverksamma, som – i likhet med oss – vill reformera denna rätt med tanke på dess konsekvenser för samhällets sociala och kulturella utveckling, när information och kommunikation utvecklas genom teknikens landvinningar lokalt och globalt.

Det verktyg vi har för att samla de individer, som inser vilka skadeverkningar en oproportionellt utformad upphovs- och patenträtt kan leda till, det är de sociala medier, som finns tack vare den teknik, som samhällets elit vill strypa på olika sätt. Andelen politiker, som inser betydelsen av ett demokratiskt förhållningssätt visavi dessa sociala medier och deras möjligheter till interaktion på nätet, måste bli flera. Därför gäller det att klargöra vilka kandidater, som med stöd av flera röster kan göra skillnad. Sedan jag själv insett att de partier, som jag tidigare röstat på, är mer angelägna om att slå vakt om olika korporativa och ekonomiska intressen än mina och andras demokratiska fri- och rättigheter, är jag beredd att dra mitt strå till stacken. Hur? Ja, det växer nog fram i dialogen med andra här på nätet.

Sociala medier kommenteras i SvD Kultur, nu senast av Marie Demker, som bl a skriver att det är interaktionen mellan gamla och nya medier, som ger verkligt kraftfull påverkan. Eja vore vi där, när det gäller en samsyn kring behovet av en reformation i fråga om upphovsrätten!

Andra som bloggar om ACTA är Karl Sigfrid, Erik Laakso, Deepedition och Scaber Nestor. Om sociala medier bl a Input, Niclas Strandh och Doktor Spinn.
Intressant.