Kors i taket - hur gick det där till!?

Läser DN:s artiklar här och här samt Ola Larsmos "Demokratin har förlorat en delfinal, men striden är inte över", som tillsammans beskriver omröstningen om Telekompaketet och de skillnader i synen på internet, som ligger bakom konflikten mellan ministerrådet och parlamentet. SvD skriver här och här, där det bl a spekuleras om effekterna av dagens turbulens. ”Utgången är dock oklar – ministerrådet har tidigare inte velat ha 138:an och om de fortsätter säga nej kan hela telekompaketet falla. Därmed skulle dagens regler fortsätta att gälla – och frågan om avstägning av internet förbli oreglerad. Det är också något som förespråkarna av 138:an idag uttryckt oro för. Om ministerrådet nu helt vägrar gå med på 138:an eller om hela telekompaketet faller finns inte ens det skydd, som förhandlats fram i kompromissförslaget, i framtiden”.

Om jag förstått saken rätt, var det väl detta som var avsikten – alla skulle inse att de måste rösta på kompromissen, eftersom risken fanns att ministerrådets motstånd skulle kunna leda till att hela paketet skulle gå om intet. Sedan kommer en avslutande mening, som låter som ett eko av tjänstemännen hos Åsa Torstensson; ”Dessutom finns en oro för att de delar av telekompaketet som handlar om ökat konsumentskydd, att se till att konkurrensen på telekommarknaden stärks och att priserna sjunker, aldrig heller blir verklighet”. Underförstått; Nu har bråkstakarna, som inte förstått det fina i kråksången, ställt till det. Och då ska Sveriges konsumenter veta vilka som ska bannas!

En av dem ”som ställt till det” är Olle Schmidt (FP), som dock menar att det som hänt är en seger för rättssäkerheten. En annan av de MEP:er, som satte käppar i hjulet, är Carl Schlyter (MP), som menar att det som skett är en effekt av medborgarnas engagemang. Detta medan SVT:s Kulturredaktion ställer frågan ”Hur kan det komma sig att vi är så fasligt intresserade av telekompaketet här hemma, när övriga Europa förefaller närmast kompakt ointresserade?” Ja, det är en intressant fråga att både pröva sanningshalten i och orsakerna till, då vi, som kämpat för att rädda internet från en ”nationalisering”, stött på engagerade människor inte bara i Europa utan runt hela världen.

Aftonbladet skriver naturligtvis också. Liksom Expressen, som återger TT:s text och där är det tydligt att någon vill förminska internets betydelse trots att Näringsdepartementet i andra sammanhang gärna talar om Sverige som en nation på framkant när det gäller utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken. Intervjuer med berörda svenska politiker, visar att det nu gått partipolitik i saken, vilket inte är så underligt med tanke på valet till EU-parlamentet den 7 juni. I syrligheterna, som kan anas under en del formuleringar kring effekterna av dagens omröstning, kan vi nog se som administrationens reaktion på Europaparlamentets politiker, ”som kan lyxa sig med det”. Citattecknen sitter där med hänvisning till en kommentar, som en tjänsteman fällde, när frågan ställdes om olikheterna mellan Åsa Torstenssons och Lena Eks (C) ståndpunkter vid seminariet i måndags. Nu får Sverige, som ordförandeland i EU, telekompaketet i knät, vilket naturligtvis blir en utmaning. Samtidigt ges mer tid att klura ut en lösning med hänsyn tagen till både demokratin och rättssäkerheten.

I bloggosfären är kommentarerna ännu så länge inte så många. Hax är dock raskt ute och skriver om nya spel och nya insatser, vilket han utvecklar i en artikel hos Newsmill för att slutligt landa i goda råd till EU. Ledarbloggen menar att vi nu får räkna med hårda förhandlingar. Mark Klamberg anser att parlamentet måste offra litet tid på att resonera igenom viktiga principiella frågor och att saken knappast brådskar. Lite har vi nog påverkat, hörrni, dristar sig Isobel till att uttala. MinaModerataKarameller ställer frågan Blev det en Björntjänst... och citerar Gunnar Hökmark, som uppenbart är mycket besviken över att kompromissen inte höll hela vägen. Det tycker jag att man kan förstå med tanke på att han offrade tid och en hel del av sitt förtroendekapital på att ro det hela i land. Jag tror dock att han underskattade effekterna av rapportören Harbours retorik, men fråga mig inte hur det kunde drabba Trautmanns kompromiss. Bloggvärldsbloggen och Bloggtidningen kommenterar liksom en del andra, som t ex Svensk Myndighetskontroll; Patrik Öhman; Stefan Stenudd; samt Scaber Nestor.

Sedan några ord med hänvisning till Kulturbloggen, som snappat upp en uppgift hos P3 Nyheterna om domaren i The Pirate Bay-målet. Han ser ut att ha blivit ifrågasatt för jäv i ett annat mål. Man kan undra hur mycket det ska behöva ordas om den diskussionsklubb, som domaren ingår i, innan myndigheterna ska förstå att förtroendet för domstolarna eroderas i takt med att olika band mellan domstolar och upphovsrättsindustrins advokater blottläggs. Ser att Svensk Myndighetskontroll ställt frågor till en av dessa med anledning av brev som skrivits. Intressant.

Harbours bookshop är ingen telefonhytt.

I går kväll kunde vi ta del av rapportören Malcolm Harbours argumentation i en text som lagts ut på Europaparlamentets webbplats bl a följande:

”What we have done is to make it absolutely clear that the right to access the internet is part of European citizen's fundamental rights and so the Convention on European Rights and Fundamental Freedoms will apply.

Issues about limiting access to website are dealt with by national governments. There is not a European prescription on this matter. For example in France you cannot access a website that sells Nazis memorabilia; the French government decided that.

What we can do at European level is to make a general requirement for consumers to have information about sites that are restricted, so you as a consumer are entitled to know if a provider is limiting access to certain sites and for what reasons.

You might choose to have a service-limited package; nobody has ever suggested that we have a general rule that if you buy an electronic communications service package you will have access to everything. That's like saying that if you have a bookshop you are legally obliged to stock every book”.

Först gör han jämförelsen med en bookshop, där man inte kan förvänta sig att finna alla böcker, sedan uttrycker han sin förvåning över vår tolkning av resultatet av hans förhandlingsresultat. Han ser således internet som ett antal bookshops, med ett begränsat urval boktitlar och när man valt den bookshop man vill handla av får man hålla till godo med det sortimentet istället för att ha fri tillgång till hela det stora lager, som finns på Internet. Som att välja en telefonhytt, där man inte kan ringa till alla andra telefoner, säger Hax. Opassande reagerar också på Harbours metafor. Hoppas att Europaparlamentets alla rättsskaffens MEP:er röstar igenom de tillägg som numera blivit ett begrepp ”138:an och 166:an”.

Här är iallafall en som går mot strömmen – Olle Schmidt. Annars är det de inom V, MP och Junilistan, som vill rösta om ett helt paket Citizens´ Rights Amendments. Hur det blir med den saken beror på den ordning som ordföranden väljer för att genomföra omröstningen. Den som behärskar kontrapropositionsordningen och vet hur man kan slå ut den starkaste motkandidaten är den som har den verkliga makten i omröstningen. Så först torde det bli debatt om hur förslagen ska ställas mot varandra om inte ordföranden tar till sig kritiken och genomför en hederlig motförslagsvotering. MinaModerataKarameller har ställt en fråga till Gunnar Hökmark om detta.

Erik Hultin, som laddar inför Centerpartiets partistämma, tolkar vad många människor runt om i landet känner inför det som pågår. Samtidigt pågår i Bryssel samtal om vem som ska styra internet, enligt SvD. Men om det är möjligt kan man fundera över när man ser hur nätet växer, vilket DN skriver om.

Här hemma är det Antipiratbyrån som vill styra och ställa. Här deras mejl till operatörerna, som publicerats i DN. Innan domen mot The Pirate Bay har vunnit laga kraft är de redan i färd med att verkställa tingsrättens dom, vilket strider mot vår rättsordning. Undra på att vi så ofta talar om behovet av rättssäkerhet. Hoppas att berörda operatörer inte låter sig skrämmas av deras hot. Egentligen borde det vara straffbart det som de håller på med. Svensk Myndighetskontroll skrädde inte orden när han läst detta och undrar idag om antipiraterna har flyttat fram sina positioner, egentligen. Avslutar med Josh, som skriver tänkvärt om ett tillstånd vi av och till kan känna igen oss i.

Medborgare eller kund - det är frågan?!

Idag skriver DN om dagens debatt i Europaparlamentet under rubriken Telekompaketet: Strid om rättssäkerhet in i det sista. Debatten sker inför morgondagens omröstning, där det nu även krigas om voteringsordningen, eftersom den som behärskar den tekniken kan dribbla bort tillägg, som ansvarig rapportör befarar kan äventyra den kompromiss som nu lär finnas mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen. Det innebär att 166:an inte har en chans eftersom den är inbakad i paketet Citizens´ Rights Amendments. Det kan se ut som att Hax har rätt i sitt antagande att tillägget försvinner p g a en partipolitiskt högt spel inom Vänstern, medan jag vill tro att det ur deras tilltro till överstatligheten växt fram en insikt om att det även fanns andra delar i paketet än 138:an och 166:an, som behövde kompletteras för att alla medborgare inom EU skulle tillförsäkras medborgerliga fri- och rättigheter. En artikel i Computer Sweden idag visar vilka som vill bestämma över internet. Där finns även en kommentar, som visar hur det kan komma sig. Operatörerna hoppas att politikerna ska ta ansvar för medborgarnas rättssäkerhet. Frendo skrev om deras påtryckningar redan i oktober 2007. Intressant.

Uppdatering: DN skriver IT-branschen: "Telekompaketet behöver tillägg om mänskliga rättigheter" och SvD kopplar ihop uppgifterna från Computer Sweden och DN och refererar till Christoffer Karsberg, nätsäkerhetschef hos Post- och Telestyrelsen, som i Computer Sweden uttalat:

– Det vore problematiskt om ansvaret för blockering läggs på operatörerna. Vi tror inte att det är rätt väg att gå. Det är förenligt med både risker och dålig precision

Tyvärr vill inte Ministerrådet, där vår minister Åsa Torstensson deltar, inte veta av något annat än att vi är kunder och konsumenter när vi använder oss av internet. I debatten blev det solklart att politikerna hellre ser oss som kunder och konsumenter än medborgare, medan branschen insett att vi är både och. Forskaren Monica Horten skriver om ”dirty trick” när det gäller listan för omröstningen. Isobel har också läst vad hon skrivit och tolkat det som att 138:an inte alls är räddat och att alla nu är lurade av rapportören Malcom Harbour. Det håller inte Gunnar Hökmark med om. Och på Newsmill finns ett par artiklar som är värda att läsa: Telekompaketet en medborgarrättslig katastrof av Christopher Kullenberg och Telekomomröstningen är ett demokratiproblem av Erik Josefsson. Jens O ställer följdfrågor. MinaModerataKarameller ser också att det händer mycket bakom kulisserna.

På min fråga till gårdagens seminarium: Finns det i praktiken 27 nationella internet i EU? fick jag följande svar av politiskt sakkunnige Henrik Hansson: Internet är till sin natur gränsöverskridande, men telekomsektorn är fortfarande i ganska stor utsträckning präglad av nationella regler, eller kanske ännu hellre avsaknad av regler på såväl EU- som nationell nivå. Jag är inte övertygad om att mer reglering och mer lagstiftning automatiskt är lösningen på problem, eller problem som kanske inte ens har uppkommit som i det här fallet. En annan fråga var: Blir det möjligt för mig att obehindrat välja programvara och applikationer efter eget önskemål eller blir jag beroende av operatörens utbud? Svar: Telekompaketet kommer inte att innebära några skillnader i detta avseende mot vad som gäller idag mer än att operatörerna blir skyldiga att tydligt informera om vilka eventuella begränsningar som gäller.

I det sista svaret blir det tydligt att man gett efter för vissa telekomföretags vilja att begränsa utbudet t ex erbjuda paketlösningar, då värnas vår rätt till fria val på så sätt att en operatör blir skyldig informera om sådana begränsningar och underförstått kan då konsumenten byta till annan operatör utan sådana begränsningar. Vår oro för att internet ska förstöras är således inte gripet ur luften, men istället för överstatliga direktiv som styr alla EU-medborgares rätt till demokratiska fri- och rättigheter på nätet är det tänkt att marknadens mekanismer ska klara den saken. Och, som så många gånger förr, då handlar det om i vilken utsträckning vi ska tro att marknaden kommer att fungera så som det är tänkt. Hax försöker se framåt och funderar på eventuella konsekvenser.

Med det fokus, som satts på internet under de senaste veckorna, har somligt uppdagats som invånarna i Storbrittanien inte haft en aning om. DN och SvD berättar om att den statliga myndigheten GCHQ, vars svenska motsvarighet är Försvarets radioanstalt (FRA), satsar 12 miljarder kronor på att utveckla ett system för att övervaka medborgarnas internettrafik. Projektet, som kallas Mastering the Internet, avslöjades i söndags och har redan fått massiv kritik för att vara ytterligare ett steg mot ett storebrorssamhälle. Är någon förvånad? SUCK!!! Om detta skriver många andra bl a Mark Klamberg; Attila; Kristoffer; Mitt i steget, Nils Holmlöv; och Satmaran samt Badlands Hyena. Enda sättet att slippa är att frivilligt acceptera :-) Avslutar med Lennart Rohdins inlägg m a a Gunnar Wetterbergs artikel på DN Debatt – den debatten är verkligen på sin plats. För så som politiken sköts idag skulle även medborgarna behöva ha egna assistenter för att klara att hålla ett öga på allt som hotar våra demokratiska fri- och rättigheter. Hur säkras kvalitén i riksdagens arbete egentligen? Får vi medborgare valuta för de pengar, som det kostar att hålla igång hela denna apparat? Nåväl, det finns det anledning att återkomma till.

Regeringens syn på Telekompaketet m m.

Idag höll Näringsdepartementet en föredragning för inbjudna journalister, som allmänheten kunde följa på nätet. Själv hade jag ett besök hos sjukgymnasten inbokat, varför jag var förhindrad, men lyckligtvis har det varit möjligt att ta del av detta efteråt. Man kan tycka vad man vill om innehållet i föredragningen, men bara detta att använda tekniken för att låta oss ta del var föredömligt. Hoppas bara att eftersändningen ligger kvar till dess omröstningen genomförts nu på ondags. Annars finns valda delar upplagda på YouTube.

Av SvD:s rapportering att döma skulle jag och många med mig att ha fått en hel del om bakfoten, när vi befarar att det, som nu sker i Europaparlamentet, kan äventyra internets frihet. Här betonas konsumentnyttan och den ökande konkurrensen. Om jag tolkade de föredragande rätt ansågs farhågorna för en utveckling mot ett kabel-tv-internet, som obefogade, eftersom tillsynsmyndigheterna ska se till att man följer direktiven och där finns inget av detta. Intressant mot bakgrund av att såväl La Quadratur du Net och forskaren Monica Horten med webbsidan Iptegrity.com kan vittna om att rädslan för detta är högst påtaglig. Men eftersom ingen av de föredragande kunde berätta något om hur psalmerna går bland tjänstemän och politiker i andra länder, kan det, som vi gränsöverskridande ;-) bloggare fått oss till livs, inte avfärdas som sagor eller myter. Vid föredragningen påstods t ex att formuleringar om ”lawful content” inte längre finns med i texten, men Intensifier m fl kan visa att det kan uppfattas som osanning. Scaber Nestor ser det också på det sättet, men debattens vågor går höga i kommentarsfältet. Jens O kompletterar, i likhet med Olof.

DN tecknade den 27 april en bakgrund, som vad jag kan se är en bra sammanfattning av läget i frågan om en översyn av ett antal direktiv, som gäller internets framtid. Men, med den attack mot internet, som främst kommer från upphovsrättsindustrins aktörer men också från tongivande journalister, författare och artister är det inte alls underligt att vi, som sett internet som ett enastående verktyg för att kunna utöva våra demokratiska fri- och rättigheter på ett rättssäkert sätt, tagit upp den kastade handsken och tagit en match för att internets möjligheter inte ska drunkna i det träsk, som skapats av dem som bara ser nätet som ett hot mot allt av vikt och värde i ett samhälle. Mot denna fond av näthatare är det inte underligt om vi, som älskar nätet, gör motstånd och börjat ifrågasätta om deras rättigheter verkligen står i rimlig proportion till alla andra människors rätt att kunna nyttja nätet i sina dagliga liv utan en rad restriktioner och risk för ett orättmätigt intrång i våra demokratiska fri- och rättigheter och brist på en rättssäker hantering vid en eventuell anmälan om ett brottsligt beteende. Tydligast syns detta i Frankrike, vilket Anaïs berättar om.

För övrigt skriver DN, SvD, AB och Expressen idag om att en kompromiss är klar, men reaktionerna runt om i Europa speglar att kampen för att rädda den ursprungliga 166:an inledd av Christofer Fjellner (M) och senare lagd av Eva-Britt Svensson (V), vid den första behandlingen i Europaparlamentet, fortfarande pågår, nu genom en allians av V, MP och Junilistan, som stödjer ett paket av kompletteringar, som går under beteckningen Citizens´ Rights Amendments. Även om Christofer Fjellner (M) förklarat sig vara nöjd med kompromissen, så är Eva-Britt Svensson m fl alls inte nöjda. De slåss för att vi, när vi vistas på internet, ska ses som medborgare och inte bara behandlas som kunder eller konsumenter. Just nu handlar striden om i vilken ordning man ska rösta om de olika förslagen, vilket bl a Carl Schlyter har synpunkter på. Erik Hultin undrar m a a detta: - Hur korrupt och odemokratiskt får EU vara? Jag vågar tippa att det blir rörigt. Ser också hos Isobel att Christofer Fjellner kommer att rösta på 166:an på onsdag :-).

Vill man få en inblick i hur de, som idag sitter i Europaparlamentet, ser på resultatet av sitt deltagande finns en intressant artikel i dagens DN. Intressant att de värdesätter den större frihet att agera i individuella hjärtefrågor, som finns i Bryssel. Det säger också en hel del av intresse om den svenska riksdagens arbetssätt. Karl Sigfrid (M) har funderat en del kring den saken. Sedan blir jag givetvis nyfiken när jag först läst att Carl Schlyter (MP) tycker att lobbyisterna är ett problem, medan Åsa Westlund (S) tycker tvärtom. Hon menar att sådana finns hemmavid på kommunal nivå, men där är det ingen som ställer några frågor om saken. Det måste det bli ändring på och jag får väl börja här hemmavid, när kampen om Telekompaketet är över. Vi har ju ett val även 2010. Hot eller löfte? Det beror alldeles på vem som läser detta ;-)

P1 Publicerat om ett krig och en tänkbar lösning?

Lyssnade tidigare på radion och spetsade öronen när jag hörde programledaren samtala med Lars Ilshammar, som befann sig i ett åskdundrande Italien, varför tillfälle inte gavs för några följdfrågor. Kontentan var att Ilshammar förespråkade en allmän bredbandsavgift för att tillgodose behovet av ersättning till upphovsrättsinnehavare. Detta för att komma ur det krigstillstånd som råder mellan internetanvändare och upphovsrättsindustrin. Till att börja med reagerar jag negativt: jag har ingen lust att bidra med mer pengar till dessa otrevliga typer, som inte lagt två fingrar i kors för att finna lösningar för att tillgodose behovet av laglig tillgång till musik och film. Däremot har man haft råd att i drygt tio års tid städsla advokater jorden runt för att komma åt dem, som laddat upp och ner filer illegalt.

”Kulturstöd, bredbandsskatt, Stim-avgift, privatkopieringsavgift. Och då har vi inte ens börjat prata om verklig försäljning..., utbrister Niklas Starow när jag refererar till inslaget i radioprogrammet. Jag tänker till – det är klart att det tar emot att gynna ett sådant system med en allmän bredbandsavgift, men samtidigt vill jag kunna lägga ut de videor, där mitt barnbarn Daniel visar sig på styva linan till musik skyddad av upphovsrätt. Man känner sig som en åsna mellan olika hötappar.

Jag blir hur som helst nyfiken på vem Lars Ilshammar är och vad han har på fötterna när han uttalar sig. Söker på nätet och ser att han tidigare varit med i den tidigare regeringens IT-kommission. Då förstår jag hans omsorg om Stim och alla andra organisationer och mellanhänder, som livnär sig på upphovsrätten. Korporativism, kallas denna politik, som socialdemokrater har en viss förkärlek för. Att tekniken idag gör det möjligt för en musiker att vara sin egen förläggare och därför inte ska behöva vara medlem i Stim för att kunna anlita ett företag för att bränna hans/hennes CD-skivor, finns dock inte på kartan. Jag fann även en sida där Lars Ilshammar ibland gör inlägg, nu senast den 17 april m a a TPB-rättegången. I inlägget finns även en mycket intressant länk till ett lagförslag som Norges regering presenterat ”Nasjonal strategi for digital bevaring og formidling av kulturarv”. Jag har inte hunnit läsa igenom alla drygt 100 sidor, men tillräckligt för att se att Norges regering verkar ha insett att det krävs en digital kunskapsallmänning för att skapa ett informationssamhälle för alla.

«Å ta ansvar for å vedlikeholde og videreutvikle kunnskapsallmenningen er det offentliges oppgave nummer en» (sidan 11). I bakgrundsbeskrivningen sägs bl a ”Den samfunnsmessige betydningen av IKT i fellesskapets tjeneste er uttrykt i IKT-meldingen gjennom begrepet digital allmenning”. Tänker direkt på Stefan Mårtenssons m fl initiativ om att kräva en digital intellektuell allemansrätt och olika debattinlägg, som handlat om hur upphovsrätten låser in vårt kulturarv. Men, att det finns problem med att göra kulturarvet tillgängligt visar den frustration, som bl a råder inom Förläggareföreningen när det gäller Googles förlikningsavtal, som man nu försöker implementera i Sverige, vilket Svensk Bokhandel skriver om. Författarförbundets medlemmar förväntas hålla ihop och inte låta sig skrämmas av förlagens hot. Det som skulle ha varit klart till den 5 maj har de nu fått ytterligare fyra månader på sig att hantera. Och innan dess ska EU ha behandlat alla de direktiv som nu manglas under namnet Telekompaketet.

Kampen för ett fritt internet pågår oförtrutet och idag på pressfrihetens dag skriver Opassande om Internet och demokratin; Mitt i steget uppmärksammar också dagen, men funderar hur det står till med källkritiken på sina håll; MinaModerataKarameller resonerar om internet och förklarar varför vi, som älskar nätet, upplever Telekompaketet som ett hot; Jens O drar ännu en gång på veven om Telekompaketet – fantastiskt att han orkar; Scaber Nestor med bl a länkar till senaste nytt om kompromisserna i paketet; Intensifier berättar om den debatt som han fört med minister Åsa Torstensson om detta paket; Hax kommer med goda råd till PP; Thomas Hartman (S) vill byta ut Junilistan mot PP och puffar för ett samarbete; Deepedition skriver om verktyg för en nyare demokrati; samt Erik Hultin ombud till Centerpartiets partistämma laddar inför torsdagen – sanningens ögonblick. Hoppas att flera ombud ser det han ser. Intressant.

Imorgon måndag håller Näringsdepartementet ett seminarium för journalister, som kan följas på nätet och där finns möjlighet för allmänheten att ställa frågor per mejl till telekompaketet (snabel-a) enterprise.ministry.se Ställ frågor, det tänker jag göra.

Fortsättningskurs: Brev 1 - Trubbel med betalteletjänster

Häromdagen skrev jag inlägget Kurs i bedrägeri genomförd med hjälp av Echovox ... och debiterad av Tele 2. Sedan dess har jag fått en del goda råd i kommentarsfältet, men jag har också sökt mer kunskap om hur detta med betalteletjänster fungerar. Systemet, som administeras av betalplattformar typ Echovox och debiteras av teleoperatörer typ Tele 2, TeliaSonera, Telenor och 3, är tänkt att underlätta e-handel med bl a prenumerationer av olika slag. Den som tillhandahåller tekniken är enligt e-handelsdirektivet inte ansvarig för innehållet i det som sänds i kablarna, på samma sätt som gäller för Postens befordran av paket, vilka sänts mot postförskott.

I exemplet med mitt barnbarn är det uppenbart att erbjudandet av tjänsten skett i ett sammanhang och på ett sätt, som inte är särskilt tydligt vad gäller villkor och kostnad för tjänsten. Mängden av klagomål visar att det inte bara är barn som drabbats, utan många vuxna har också svårt att förstå hur det gått till att de plötsligt får obegripliga sms, som de dessutom inte förstår hur de ska stoppa. Etiska Rådet för Betalteletjänster är den instans som man ska vända sig till om man har drabbats. Någon har föreslagit att man med hjälp av kontantkort skulle kunna begränsa skadan, men icke - "prenumerationen" ställs då i kö och levereras när ett nytt betalkort sätts in.

DN hade den 19 april 2009 ett par artiklar, DN 1 och DN 2, som visar problematiken:

Jag citerar:

– Problemen handlar ofta om tydlighet. Folk fattar inte att det rör sig om en prenumerationstjänst, säger Joakim Rolander, rådets jurist. Hans råd är att alltid läsa allt som står noga, både i annonser och sms. Sms kostar så fort de landar i mobilen, vare sig man öppnar eller ej. Information om hur man avslutar tjänsten ska finnas i det första svarsmeddelandet. (Min markering).

I de ärenden Joakim Rolander hanterat har ord stått mot teknisk bevisning. - Jag har inte sett något ärende där det inte funnits en beställning. Folk förstår bara inte hur det gått till.

Post- och Telestyrelsen sköter tillsynen, men hanterar inte enskilda ärenden, som bryter mot PTS´ branschetiska råd. Däremot har branschen etablerat Konsumenternas tele- och Internetbyrå, KTIB, som man kan vända sig till. KTIB ägs av IT&Telekomföretagen och finansieras av de tele- och Internetoperatörer, som valt att vara med i byrån. Alla bolag jag räknat upp här ovan är med. På KTIB:s hemsida sägs bl a att de är en självständig organisation som ger objektiv information och kostnadsfri vägledning till konsumenter kring tele- och Internetabonnemang. Rådgivare är jurister kunniga i konsumenträtt.

Om någon utnyttjar en situation där en vuxen tecknat ett abonnemang, som används av ett barn, finns enligt min uppfattning en gråzon, som kan utnyttjas av den, som inte har någon skam i kroppen. Har kollat på Post- och Telestyrelsens hemsida och funnit att där finns information om Spärrtjänster, men om jag har förstått informationen rätt finns det ingen skyldighet för operatören att tillhandahålla en spärr för SMS från betalnummer, som föräldrar skulle kunna ha nytta av och som försäljare av mobiler skulle kunna upplysa om. PTS´ kontrollfrågor visar dock att det är en fråga som kunden bör ställa till operatören och om inte den möjligheten bjuds är det marknadens lag, som råder, d v s man får kolla om den tjänsten erbjuds av andra operatörer och byta operatör. Långa bindningstider är då naturligtvis ett problem för den som redan är kund, vilket KTIB måste finna en lösning på. På en marknad är det kundernas behov, som ska styra utbudet och därför måste kunderna ta en match med med sin teleoperatör om de vill ha en spärrtjänst för minderåriga, en tjänst som dock kan hindra dem att t ex lösa bussbiljett med hjälp av mobilen. Men, det är väl bara en tidsfråga innan det finns tekniska lösningar för en selektiv spärrtjänst.

Förslag till problemlösning: Vid köp av mobil till barnen bör föräldrar få information om att det finns bedragare, som kan utnyttja betalteletjänster, vilket kan drabba abonnenter om man inte är vaksam och känner till hur man stoppar Betal-SMS. KTIB borde finansiera en broschyr som kan finnas tillgänglig i fackhandeln. Teleoperatörerna skulle dessutom kunna ha information om hur man stoppar prenumerationer på sina fakturor. På Facebook och andra sidor, som är populära bland barn och ungdomar, borde branschen finna lösningar i de fall erbjudanden sker till barn, som inte har åldern inne för att träffa bindande avtal om betalning. Intressant.

Internet är vad vi alla tillsammans gör det till – att lägga hela ansvaret för denna typ av bedrägligt beteende på mobiltelefonkunderna förefaller vara en mycket dålig strategi för operatörer och betalplattformar, som värnar om sitt varumärke. Dessutom bidrar ett sådant förhållningssätt till att vi får ett hårdare samhällsklimat.

Första maj i Telekompaketets tecken.

I skuggan av valet till Europaparlamentet pågår kampen om Telekompaketet nere i Bryssel och temperaturen steg rejält här hemmavid när DN igår publicerade den väljarbarometer, som man beställt hos Synovate. Fortfarande fokuserar både media och de etablerade partierna på Piratpartiet, som något enbart för fildelande ungdomar, vilket visar att de inte förstått dynamiken i det krig som pågått mellan tekniken, juridiken och politiken under de senaste tio åren. Partiets ledande kandidat inför valet den 7 juni svarar här på DN:s frågor.

Själv uppe rätt tidigt, hade jag tänkt ägna årets Första maj åt ett nytt mejl till Europas MEP:er, för att beklaga att mitt tidigare mejl inte ledde till att Christofer Fjellner (EPP-ED) fick tillräckligt antal underskrifter för att åter lägga 166:an på bordet, sedan 138:an ansetts vara i hamn, men att MEP:erna fortfarande kunde göra en insats för våra demokratiska fri- och rättigheter på internet genom att för säkerhets skull rösta antingen med GUE/NGL och iD, som lagt ett helt paket kallat Citizens Rights Amendments, eller PSE som lagt de ursprungliga tilläggen 138:an och 166:an till omröstning än en gång den 5 maj. För att förklara CRA hade jag ju fortfarande länken till Michael Carroll, som jag kunde använda i mejl till dem, som inte fått den informationen tidigare. Men, när jag sedan skred till verket med ambitionen att denna gång göra mejlen mera personliga till de enskilda individerna i vare medlemsland, genom att lägga in en länk till presentationen av Christofer på respektive lands eget språk, även om mejlet skulle skrivas på engelska, då insåg jag att jag var på väg att överskatta min förmåga. Efter en stunds kamp med mig själv formulerade jag sedan ett mejl till en del av mina bloggvänner, som också slåss för internets frihet genom bevakning av viktiga formuleringar i Telekompaketet:

Mina vänner!

För Åsa Torstensson är Sarkozy viktigare än Lena Ek; för Gunnar Hökmark är Sarkozys önskan att slå vakt om upphovsrätten, reglera marknaden och övervaka det franska folket viktigare än Fjellners engagemang, franska och svenska folkets medborgerliga rättigheter. Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket är förvisso klokt sagt, men om man bara låtsas gapa, får man heller ingenting. Återstår således Olle Schmidt och möjligen några till, som kan rösta antingen med GUE/NGL eller PSE. Inför dessa framtidsutsikter förmår jag inte att ladda om och skriva mejl till dels alla dem jag skrev till om underskrift av Fjellners förslag och dels alla andra för att uppnå en tänkbar majoritet för 138:an och 166:an. Som det känns just nu blir det Piratpartiet för min del, men jag ältar det ännu några dagar. Känner att jag gjort så gott jag förmått, nu måste jag tänka mera på min hälsa. Jag hade ett hjärtstopp i mitten av november, vilket Olof känner till, och måste nu röra på mig mera - gå ut i solen, njuta av våren och låta vinden blåsa bort alla sura tankar.

Ha en skön fortsättning på helgen!

Efter att ha läst inlägget ”(PP) och enfrågedemokratins framtid” hos Mitt i steget, klistrade jag spontant in samma meddelande där. Besökte sedan MinaModerataKarameller och blev hänförd över hennes energi och förmåga att fånga problematiken samt klä den i ord. Tack Mary det var verkligen ett livselixir! Jag har dock på vägen mot att vara den person, som jag är idag, förlorat en del av min tilltro till politiker, när jag ser att spelet blir viktigare än värderingar, varför jag inte längre känner samma tilltro till Gunnar Hökmark, som Mary. Själv kämpade jag med tankegodset om Överstatligheten vs Subsidiaritetsprincipen d v s nationellt självbestämmande under ett helt dygn, innan jag kom fram till att överstatligheten inom EU redan traskat så långt att den inte kunde göra halt när vi i Telekompaketet kommit till att det nu gällde frågan om vi bara ska vara kunder med ett civilrättsligt skydd eller om vi, som verkligen insett vad internet egentligen betyder för våra möjligheter att använda oss av våra demokratiska fri- och rättigheter, ska vara skyddade som medborgare med rätt att själva välja programvara och applikationer alldeles oavsett val av operatör samt vara försäkrade om en rättssäkerhet i hanteringen ifall någon påstår att man gjort intrång i deras rättigheter. Detta dygns reflektion gjorde att jag tappade tempo i mitt jobb att påverka MEP:er inom hela Europa, vilket naturligtvis gör att jag känner en viss avund i förhållande till S och V, som inte har några problem med den saken.

Går vidare på min runda till en del av mina bloggfavoriter: Jens O, som talar klarspråk om hur landet ligger med Telekompaketet; Erik Josefsson, som jobbar med saken på vänsterkanten; Intensifier, som pekar på de oklarheter som råder och vikten av CRA; Anohito, som tidigt insåg att blockpolitiken var på väg att ställa till en riktig röra; Scaber Nestor, som dagen till ära håller ett brandtal för facket, men avslutar i kamp för Telekompaketet; Kulturbloggen, som tycker att Piratpartiet behövs i EU; Anders Widén, som också slits mellan känsla och förnuft; Lars-Erick, som puffar för Olle Schmidt (FP) – ett alternativ om man inte röstar på PP; Mark Klamberg, som reflekterar kring Sveriges genomförande av EU:s datalagringsdirektiv; Erik Hultin, som tycker att Antipiratbyrån bör besinna sig; samt Lakes Lakonismer med en imponerande samling länkar, där nog förklaringarna till PP:s framgång i opinionen finns. I början av juni förra året hade jag inte en susning om vad Piratpartiet stod för, men FRA-debaclet öppnade mina ögon. Sedan dess har det varit en lärorik resa fram till idag. Avslutar med Badlands Hyena och William von Pamp:s första maj-tal Liberati till ära. Vad kan sägas efter detta? Allt för att synas i rampljuset, eller ...