Informationspolitisk hinderlöpning.

Så har Moderaterna genom Henrik von Sydow utmanat Vänsterpartiets Hans Linde i frågan om en modell för att överföra pengar från internetanvändare till producentföretag, vilka förvärvat upphovsrätt till olika verk. Den förre tar ett uttalande från Siv Holma (V), ordförande i riksdagens kulturutskott, som intäkt för att tala om att de rödgröna vill införa en särskild bredbandsskatt om de vinner valet 2010. Hans Linde protesterar och pekar på att Holmas åsikt inte varit uppe till beslut i Vänsterpartiet, där man lanserat idén med digitala bibliotek, som alternativ till en bredbandsskatt, eftersom där redan finns ett system för biblioteksersättning som man kan bygga vidare på.

Som Hax mycket riktigt påpekar pekar von Sydow finger åt Holma, Linde & Co, men har själv inget att komma med när det gäller att hävda användarnas behov av regler, som inte gör alla med en internetuppkoppling till misstänkta förbrytare i behov av övervakning och kontroll. I kommentarerna påminner Månkaninen om att ”M redan infört en extra internetskatt eftersom FRA-avlyssningen ska betalas av ISPerna som naturligtvis tar ut kostnaden av sina kunder”. Datalagringsdirektivet är inte heller gratis – över skattsedeln eller över telefonräkningen torde gå på ett ut. Egentligen är det rätt intressant vad politiker kostar på sig när det är andra som förväntas betala.

På ett parallellt spår löper Näringsdepartementets förslag om hur EU:s direktiv för det så kallade Telekompaketet ska införas i Sverige, vilket SvD skriver om. Helt klart tar Åsa Torstensson lätt på Nätneutraliteten. Hon tycks vara övertygad om att den saken bäst hanteras om staten endast underlättar för kunderna att snabbt byta operatör. Markus ”Lake” Berglund har uppmärksammat saken och för en bra diskussion i kommentarstråden om det komplexa i att göra internet till en djungel, där juridiken fortsatt har mera makt än politiken i förhållande till tekniken. Full Mental Straightjacket och andra skriver om att Chile klarat av att göra det som Sverige inte ser ut att klara av. Men, om jag minns rätt var det väl denna marknadsliberala linje som Gunnar Hökmark (M) kämpade för när striden stod som hetast i EU-parlamentet och vi vet alla vilka som sitter på makten i dessa frågor både där och här.

Just därför är Moderaternas förhållningssätt viktigt att syna i sömmarna. Ända sedan jag tog del av debatten, som Lake hade i Norrtelje Tidning med moderaterna Anna Kinberg Batra och Ulla Malutchenko, har jag försökt klura ut vad Moderaterna egentligen vill göra för att ta tillvara internets möjligheter i samhället. När sedan Pelle Snickars, som jag tidigare uppfattat som en internets riddare, i en understreckare den 3 juli skrev om en nyutkommen bok av Nicholas Carr, trillade en polett ner. Jag läste artikeln på väg till Almedalen och gillar att Olof gjorde en video-snutt på det samtal om artikeln, som jag fick med Anna Troberg, Piratpartiets vice partiledare.

Det jag tycker mig se är att det växer fram en ohelig allians mellan ledande politiker, tongivande kulturpersoner och journalister med idéer om att folket ska kunna frälsas från ondo med hjälp av ett internet, där endast material som producerats av människor med en viss kvalitetsstämpel ska kunna distribueras fritt. Göran Widham på Livbåten ger oss ett utmärkt exempel på DN:s förmåga att hantera nyhetsmaterial med fokus på internet. Om man sedan granskar M:s informationspolitik kan man se att de gör ett stort nummer av att folket ska få tillgång till allt det material, som på ett eller annat sätt har processats och redan passerat olika nivåer i myndigheternas kvarnar. Det är gott och väl, men om folket ska upptäcka det intressanta i att delta, är det dialogerna före besluten, som är de mest utvecklande. På Näringsdepartementets sida, som jag länkat till här ovan, saknas t ex en särskild knapp för Yttranden där man enkelt skulle kunna lägga in yttranden, som kommer in under remisstiden. En rätt enkel åtgärd, som skulle underlätta för intresserade att få tillgång till andras olika sätt att se på saken, vilket kan stärka känslan av delaktighet i en demokratisk process. Nu får vi mest ägna oss åt en informationspolitisk hinderlöpning.

Noterar Lars-Ericks ansträngningar att lyfta upp frågor om internets möjligheter – snyggt jobbat! Sedan några ord om Svensk Myndighetskontrolls förslag för att förändra klimatet för de av sharialagar kringskurna iranska kvinnorna – ge dem asyl i väst och låt de män, som rutar in deras liv, smaka på ett liv dem förutan. En remix av Lysistrates kärleksstrejk, som vore väl värd att pröva? Annars är min bild av iranska kvinnor att de inte låter sig kuvas så lätt. Med uttryck som ”buga så djupt att de inte ser att du ler” hanterar de olika situationer i maktens närhet, vilket kan innebära att även kvinnor i burkor kan vara frihetskämpar. När jag igår avböjde att delta i debatten på temat S D handlade det inte om att jag ser andras nappatag med dem som onödiga eller kontraproduktiva, utan att det gäller att spela på flera strängar.

Mest av allt ogillar jag politiker som tassar runt och inte vågar se sambandet mellan ökande fördomar och många svenskars negativa attityder till bildning och lärande. Med hjälp av studenter vid några universitet och högskolor skapade Norrtälje kommun en Integrationsbarometer för en del år sedan. Om jag minns rätt vågade ingen politiker dra några slutsatser och göra några förebyggande insatser. När det ansvariga kommunalrådet inte kunde gömma sig bakom något tjänstemannaförslag, las rapporten till handlingarna. Det enda påtagliga beviset på att främlingsrädslan ändå kom upp till diskussion är Regler för politiska partiers besök i kommunala skolor. Det vore intressant med en sakkunnig analys av detta dokument.

Åter efter Almedalen.

Rätt märkligt hur svårt det är att återgå till normala gängor efter att ha varit med om det mediala fenomenet Almedalen. En svåröverskådlig basar eller marknadsplats för all sköns åsikter om det mesta i vårt samhälle, där jag trots goda föresatser om närvaro och deltagande kom på mig själv med att jag allt som oftast föredrog iakttagarens roll. Till en del kan det nog förklaras med att jag ännu inte har en bärbar dator. Samtidigt slapp jag drabbas av den stress, som problemen med trängseln på nätet skapade. Trots det var mina rumskamrater Emma, Anna och Dexion flitiga vid sina datorer, vilket dock någon PP-medlem kvar på fastlandet inte såg det värdefulla i. Kom att tänka på sagan om den gamle mannen, den lille pojken och åsnan, som säger oss att man hur man än gör, drar man alltid på sig kritik. Sedan gäller det att skilja berättigad kritik från det som utgör livsluft för människor, vilka allför ofta måste vädra sina negativa tankar. Den som varit på plats och trampat Visbys gator vet att det krävs en hel del för att orka vara både en aktiv deltagare vid olika seminarier och kämpa för att få ut det till andra. Maloki ger en bra bild av att man också måste vara öppen för att kunna gripa en del tillfällen i flykten. Men är man inte på plats finns nätets sökmotorer med ett hav att ösa ur både under och efter denna vecka, fast det kräver förstås, som alltid, en hel del eget arbete.

På plats gjorde Olof Bjarnason en del filmade inslag, som kan komma väl till pass i inlägg framöver. Vid sidan av piraternas insatser gillar jag Brit Stakston med gänget bakom Sociala medieakuten och Dr Spinn vilka alla gav bestående intryck. För att inte tala om samvaron vid Politometerns och Almegas Bloggplats H12, vilket för min del var ovärderligt vid sidan av umgänget i piratlägret – ett rätt säreget hus med annex omgiven av lummig grönska beläget flera hundratals meter utanför Österport.

Med åren har jag lärt mig att mycket kan vara värdefullt, utan att det behöver omges med en massa buller och bång. Men, det gäller uppenbarligen inte för den, som vill ta plats på den politiska arenan. Ta till exempel F!:s tilltag att bränna en massa stålar, för att få sina minuter i offentligheten med en fråga som varit på tapeten i de senaste decennierna. Diskussionen om Rätt eller Fel i den konkreta handlingen, var den inneboende konflikten som skulle bädda för ”en riktig snackis” och räknat i mängden inslag i traditionella medier höll den kalkylen. En helsidesannons i DN hade inte alls haft samma effekt. Idag kan man bränna stålar på allehanda lyx, varför inte göra det för att synliggöra drömmen om att F! kan göra något åt löneskillnader mellan kvinnor och män?! Men, nog undrar jag fortfarande en del över effekterna på längre sikt.

Tanken är väl att ett politiskt genombrott för F! med entré i riksdagen efter höstens val, ska skaka om många arbetsgivare med sympatier hos de etablerade partierna. Någon annan möjlighet än att skrämma skiten ur dem, som har makt att göra något åt saken, står inte F! till buds! Alla argument, som talar till förnuftet har med åren nötts ner till fotknölarna. I dagens Brännpunkt kan vi se att aktiva kvinnor, en del med anknytning till näringslivet, också tar ton eftersom de inser att samhällets utveckling kräver en mångfaldig kompetens.

I detta kan jag se parallellen till Piratpartiets uppgift. Tillsammans med våra väljare måste vi skrämma skiten ur de etablerade partiernas företrädare och kultureliten med sina lobbyister. Främst för att de förtjänar det, sedan de snävat in synen på kulturens roll i samhället till att handla om professionella kulturaktörers möjligheter att fortsätta verka i sina gamla affärsmodeller i hägn av allt hårdare upphovsrättslagar, vilka ger dem rätt att utsätta oss för kontroll och övervakning när vi rör oss på nätet. Hur snett dagens system slår mot kulturutövarna själva visar Anders S Lindbäck i ett intressant inlägg. Lars-Erick fångar essensen med sitt påstående att lagen göder jurister inte artister.

Anders Mildner skriver i dagens SvD under rubriken Kulturisolationism har fått genomslag. Det är ett rätt dystert inlägg om vad som ser ut att vara dagens etablerade tillstånd, när det gäller kultur och kulturskapare i de etablerade politikernas värld. Han tycker sig se att vi fyra år efter den massiva debatten om fildelning har en klar vinnare och ställer den berättigade frågan – vad går förlorat med detta snäva synsätt? Till skillnad mot Idrotten ska Kulturen frigöras från alla glada amatörer, som inte vet sin plats, och därmed ska samhället förskonas från deras lågkvalitativa bidrag till samhällsbygget i stort.

Men allvarligast av allt är att ledarna i de etablerade partierna blundar för internets möjligheter när det gäller såväl kreatörernas affärsverksamhet med dess PR-, leverans- och betalningsmöjligheter som alla miljömedvetna kunders valfrihet. Dessutom undrar jag vad dessa ledare vill åstadkomma med sin svartmålning av internet som brottslighetens motorväg nr ett. Det blir allt tydligare att politiska ledare och journalister funnit varandra i uppfattningen att tillgång till kommunikationsverktyg och internet inte kan ses som en medborgerlig rättighet. Måste hålla med Rick att det luktar partipolitiskt hänsynstagande lång väg när Svea Hovrätts bestämt sig för att vänta med beslutet i målet mot The Pirate Bay, till efter valet. Gillar att han gör vad han kan för att göra dessa rättstatens beskyddare medvetna om hur många av oss uppfattar deras handlande. Ett brev betyder som bekant en hel del, så varför inte följa hans exempel. Men, linnepressat ... nej, det får allt duga med alldeles vanligt kopieringspapper.

Känner mig faktiskt riktigt duktig att jag kommit så här långt med min svårt stukade vänstra hand, en sträckning i vänster axel och en rejäl lårkaka efter mitt handlösa fall sedan jag snubblat på en stenkant i gräsmattan vid piratlägret i lördags, när vi gjorde oss klara inför hemresan. Ingenting är brutet, men ändå tillräckligt besvärligt för att göra mig mer handikappad än jag vill vara med tanke på den resa med piratskeppet Arwen, som väntar. Turligt nog ringde Marie, precis när jag vankade omkring och funderade på hur sjutton jag skulle göra. När hon fick veta vad som hänt, erbjöd hon mig ett byte till sista veckan av seglatsen i augusti. Kanon!!! Maloki har verkligen gjort min dag, både när hon berättar om piraters visioner inför år 2022 och att det finns möjlighet att byta seglarvecka. Hoppas att någon annan har möjlighet att snabbt som attan bestämma sig för att mönstra på i mitt ställe.

Avslutar med att notera Kent Perssons (M) inbjudan till Veckans bloggdebatt, men känner att jag med gott samvete kan stå över, då jag föredrar att fokusera på mångfalden som positiv samhällsfaktor istället för att fokusera på människor, som klamrar sig fast vid sina ”dvärg-jag” istället för att vilja utvecklas till de frihets- och kunskapstörstande människor, som vårt demokratiska styrelseskick är betjänta av. Själv är jag kommen ur en samhällsklass, där den personliga utvecklingen blev värd att sträva efter tack vare att vi hade ledare, som vågade göra oss medvetna om att kunskap vad det som skulle leda till makt att förändra. Därför står jag stark i min övertygelse att det finns en skillnad mellan elitens exkludering av oss, som saknar högskoleutbildning, och det utanförskap, som följer av vårt eget ointresse att skaffa oss kunskap om olika samhällsförhållanden innan vi tar för oss i debatten. Även om Göran och Markus i Livbåten gör sitt bästa för att beskriva den mylla ur vilken främlingsrädslan får sin näring, håller jag ett stadigt tag om min tråd fylld med förväntningar på människan och hennes inneboende lust att förkovra sig, då det kan hjälpa henne att öppna ögonen och därmed öka lusten att vilja ta sig ur den sortens fattigdom. Ur den synvinkeln ser jag också på internets möjligheter.

Detta i motsats till en stor majoritet bland politiker och journalister, vilka väljer att inbilla sig själva och väljarna att de kan råda bot på brottsligheten i samhället genom övervakningen av oss alla när vi vistas på nätet. I det sammanhanget kan det förhoppningsvis vara något av en ögonöppnare att ta del av ett inlägg hos frendo.se om avlyssningens dilemma, som motvikt till polisens bild av saken. Intressant?

Pirater gör en kulturinsats.

Med två dagar kvar i Visby börjar jag längta hem till min stationära dator, även om bloggplats H12 varit en oas när de branta stenbelagda gatorna krävt sin tribut på väg till och från piratlägret strax utanför Österport och Almedalen med den Stora scenen och alla aktiviteter i dess närmaste omgivning. Är rätt säker på att det kommer att ta några veckor att smälta allt vad jag varit med om, men det är en rätt angenäm syssla. Dessutom blir det strax dax att mönstra på piratskeppet Arwen i Strömstad för att sedan bli avlöst efter en veckas seglats söderut längs Västkusten tillsammans med skepparen Egil Moeller och riksdagskandidaten Marie Axelsson och andra pirater i besättningen, vilka mönstrar av och ersätts av andra pirater som mönstrar på vid lämplig hamn. Mer om detta senare.


Nu till uppgiften att sprida viktig information till pirater och alla andra intresserade av att upphovsrätten reformeras och att det leder till en anständigare balans mellan samhällets intresse av en domän tillgänglig för alla och producentföretagens intressen, där fristående upphovsrättsinnehavare kommer i kläm. Emil Isberg, jag själv och ett helt gäng pirater besökte ett seminarium anordnat av lobbyorganisationen Kultur för alla, där frågan om betalningen till artisterna var på tapeten. Efter den upplevelsen har Emil och jag skrivit en debattartikel, som vi inte lyckades få in i gammelmedia, men däremot fått publicerad på Newsmill. Läs den gärna och visa vad ni tycker genom att "milla" den!


Besök gärna regeringens webbplats och ta del av Upphovsrättsutredningens delbetänkande som överlämnades i början av april i år. Fundera gärna på vad systemet med avtalslicenser kommer att innebära i praktiken. Fundera också på varför dessa tilläggsdirektiv ansågs nödvändiga i juni 2009 och vad de innebär. Ett helt gäng experter har tillförordnats och av dem har en del entledigats och ersatts av andra, vilket väckt vår nyfikenhet - varför? Dessutom är vi med tanke på vänskapen mellan Antipiratbyråns aktörer och rättsväsendets specialister rätt intresserade av att ta reda på dessa experters kompetens och vad de kan ha för kopplingar till producentföretagen. Med förhandlingsrundorna kring ACTA-avtalet och upphovsrättsindustrins närvaro kring förhandlingsbordet i färskt minne, är det inte ointressant att klarlägga i vilken mån som denna utredning kan ses som ett beställningsjobb eller håller måttet som en utredning tillkommen med oväld.


Intressant.

Söndag i Almedalen

Eftersom Anna Troberg har beskrivit livet i Piraternas Camp här i Almedalen, på ett oslagbart sätt, blir mitt bidrag att beskriva fortsättningen av söndagen så här långt. Vaknade i god tid och efter en god frukost gjorde vi oss klara för att hälsa på Brit Stakston & Co Sociala medieakuten med start kl 10.00.


Framme i tid, men lokalen Café Milagro var redan fylld till bristningsgränsen, varför vi slog oss ner vid caféborden utomhus och Emma kopplade upp sin dator på nätet och sökte upp JMW Kommunikations blogg och följa aktiviteten på nätet, till flera andra gästers förtjusning. Ett helt gäng pirater fick här visa internets styrka - även ur fysiskt fullpackade rum kan information ta sig ut. I slutet av sändningen kom intervjun, som Jocke Jardenberg gjort med Emma, Josh och mig kvällen innan.


Då blev det offentligt att jag utropat Emma till Piratpartiets makthavare nr 1. När intervjun gjordes undrade Jocke vad Rick tyckte om det. Jag svarade som sanningen var att jag inte frågat honom, utan utgick från att Rick, precis som vi andra, ser Emma som den klippa hon är för oss alla. Efter det att intervjun gjordes berättade jag om detta för Rick, som spontant utbrast: Helt OK och bäst av allt att du inte tänkt tanken att du skulle behöva be om lov!


Nu sitter jag vid Bloggplats H12 - en oas för oss bloggare. Emma, Rick, Anna m fl har dragit iväg mot hamnen för en välbehövlig lunch och jag tänker ansluta mig.
Intressant.

Ett korkat utspel?

Upptagen av packningsbestyr inför resan till Almedalen, upptäckte jag inte Ricks och Annas m fl utspel i Aftonbladet om hur Piratpartiet, ska kunna fixa ett (låt vara tillfälligt men dock) STOPP på häxjakten mot The Pirate Bay. Innan dess hade jag hunnit läsa artikeln i Expressen av Karl Palmås och kände mig helt lugn - jag hade inte misstagit mig - Piratbyrån står för något långt mer än det som producentföretagens advokater och den s k kultureliten snöat in på. Piratbyrån har lagt ner, men deras tankar lever vidare hos andra. Det är med kopimi som med den energi som lämnar kroppen när man dör - den försvinner inte, den tar bara en ny form.

Sedan läste jag Göran Widham och kände att han talar för mig och många andra, varför jag gör det enkelt för mig och överlämnar ordet till honom. Jag gör klokast i att törna in, måste upp tidigt i morgonbitti.

Intressant.

Välja bland bra bloggar – en svår uppgift.

Tänkte ta mig an utmaningen från Kent Persson (M) – Vilka bloggare anser du vara bra? Jag är ingen regelbunden läsare av Kents blogg och förstår av många andras omdömen att jag har gått miste om något. Min partikamrat Beelzebjörn har tagit tillfället i akt att orda en del kring internet och Moderaterna, där han konstaterar att Kent, Mary och Karl Sigfrid är ståndaktiga i sin tilltro till Moderaterna på ett sätt som liknar vissa sekters anhängare, men att han trots det respekterar dem och önskar dem lycka till. Det ger mig en osökt anledning att lyfta fram Marys MinaModerataKarameller. Hon var en av de första som visade att det inte var fel på mitt förstånd när jag reagerade på lagklustret kring FRA:s verksamhet. Hon var också den som höll balansen när jag kunde fara iväg. Jag förstår att hon hoppas och tror att hennes parti ska besinna sig. Hon visar med sitt inlägg att det inte är så lätt att välja bland bra bloggar. Som vi kan se på hennes blogg vill hon att väljare, som gillar M, ska kryssa Karl Sigfrid. Det förstår jag – han håller fortfarande stilen.

Sedan var det just detta – vad menas med bra? Korta slagkraftiga texter med en knorr? I den ligan platsar varken jag själv eller många av de bloggar som jag läser. Såg hos Lars-Erick att han tycker att det handlar om ett intressant innehåll, men också om att vara engagerad i och stå upp för demokratiska fri- och rättigheter. Lars-Erick är själv en person som dragit sitt strå till stacken med sina texter om liberalism och integritet. En liberal rebell, som vet att det är en himmelsvid skillnad mellan att ta en kopia och att sno grannens gräsklippare. Mina favoriter är bloggare, som vill komplettera eller ifrågasätta medias bilder av sakernas tillstånd på det tema som jag själv är intresserad av. Berget har som bekant många olika sidor. Mark Klamberg är ett bra exempel på en sådan källa. Jag tycker mig inte få ut särskilt mycket av de partipolitiska bloggare som anser sig stå för den enda sanna rätta läran, oavsett om det är till vänster eller höger.

Därför gillar jag Lakes Lakonismer – en centerpartist som också är Guld-Pirat. Genom att vara Guld-Pirat visar han var han står när det gäller internetrelaterade frågor. Som synes är han integritetscertifierad vilket är en konkret handling som Centeruppropet tagit initiativ till. Även om partiet försöker göra Fredrik Federleys och Annie Johanssons kovändning i samband med omröstningen den 17-18 juni 2008 salongsfäig, är vi rätt många som med egna ögon kunde se att det handlade om ett skickligt iscensatt skådespel. Markus utnämde i år den 17 juni till Partipiskans dag. Han beskriver också mycket bra hur förödande det blir med partipiska om man döljer detta före ett val. Själv gjorde jag mitt bästa för att påverka vår lokale riksdagsman Per Lodenius (C ), men förstod inte då att statsministern gjort hela saken till en kabinettsfråga. Så, trots att jag ser Centerpartiet, som den störste svikaren, när det gäller FRA, respekterar jag Markus ”Lake” Berglund, som fortfarande hyser hopp om sitt parti - Centerpartiet.

Men det gör inte jag! Även om jag – i hopp om att flera ska tänka till – gjort gemensam sak med Magnus Andersson, CUF:s ordförande och Mary X Jensen (M) med ett debattinlägg i Aftonbladet. Efter att ha läst hans blogginlägg börjar jag nu så smått undra om jag gagnat saken – integritetsskydd på internet - med min underskrift. Tjusningen med Internet är ju att vi kan röra oss gränsöverskridande. Europatanken bygger väl ändå på att våra mänskliga rättigheter ska vara lika inom unionen. När jag sedan ser att CUF använt sig av en fiktiv person som bloggare för att föra ut sitt budskap, blir jag än mer fundersam. Att Malmöoperan använde sig av ett sådant upplägg för att skapa intresse för operaföreställningen Vanessa, gillade jag – då handlade det om fantasi och föreställning från början till slut. Helt klart är Corporate Storytelling en verksam metod för att stärka organisation och varumärke, men då handlar det inte om påhittade berättelser. Jag undrar: - Kan man verkligen använda en fejkad figur för att sälja ett budskap, som i så fall ska köpas av väljare som inte vill bli lurade? Eller var tanken att gammelmedia, med sin inställning till internet, skulle hjälpa till med reklamen (eller marknadsföringen, som det heter idag)? I så fall, får vi väl se om strategin lyckas.

Valet av MinaModerataKarameller, Lars-Erik – en liberal rebell/Mark Klamberg och Lakes Lakonismer är ingen utdelning av Guld-, Silver- och Bronsmedalj utan en spegling av att det ligger inom möjligheternas gräns att alliansen skulle kunna handla annorlunda – om man förstod hur viktigt internet är för utveckling och fördjupning av information och kommunikation i en demokrati. Men istället kan vi se att stunder av tillfällig klarsyn, snabbt förmörkas och de inordnar sig i ledet. Finns det en partipiska med i spelet även här? Håller med Christian Engström, PP och MEP i Bryssel – den som kämpar kan förlora, den som inte kämpar har redan förlorat.

Med detta sagt vill jag sedan lyfta fram en hel rad Piratbloggar – Opassande; Sagor från livbåten; Josh; Maloki; Hax; OlofB; MiNimaliteter; Anna Troberg; Emil Isberg; Magnihasa; Beelzebjörn; Skivad Lime; Full Mental Straightjacket; Leo Erlandsson och Calandrella (två som jag saknar då de inte skriver så ofta längre) och många fler, som på olika sätt bidragit till att jag valt PP.

Därutöver finns många andra bloggar/webbsidor där jag hämtar inspiration och information Techrisk; Deepedition; Michael Geist; Knightkommissionen; Julia Skott; Copylinda; Brit Stakston; Politik 2.0; ja, listan kan göras lång. Men jag slutar här, eftersom en insändare i Norrtelje Tidnings pappersupplaga väntar på ett genmäle. Det är Anna Kinberg Batra (M) och Ulla Malutchenko (M), som gör sken av att de och deras parti värnar friheten på nätet. Man kan skratta på sig för mindre :D. Märkligt i sammanhanget är att ett debattinlägg om nätet inte är tillgängligt via nätet. Jag vet inte om tidningar tillhörande Stampen-gruppen har någon särskild policy, som kan förklara sånt?! Det blir till att ställa en fråga.

Intressant.

Inget skydd för copyright i modeindustrin.

En intressant föreläsning om varför det inte existerar något copyright-skydd i modeindustrin. Där finns endast skydd för varumärken. Varför? Ja, det är värt att studera mot bakgrund av den övervakningsiver, som ligger till grund för en rad olika lagar och avtal, initierade och genomdrivna av producentföretag inom den industri som står för kultur och nöje. Samtidigt vet vi att ACTA-avtalet också gäller produkter, där företag snyltar på varumärken och här är det tänkt att kunderna/köparna ska straffas. Samtidigt vet vi att kopiorna inte håller samma kvalitet som orginalen och att den som prålar i dessa lånta fjädrar bara gör reklam för den äkta varan, som många bara kan drömma om på grund av priset. Den som köper och bär omkring en kopia av ett märkesplagg är en sandwichman/-kvinna som gör gratisreklam, varken mer eller mindre. Det borde inte vara straffbart, eftersom modeindustrin inte kan anses förlora några pengar. Kunderna som köper kopior tillhör helt enkelt inte deras kundkrets. Och den kräsne kunden, som är beredd att betala för orginalet, har säkert koll på kvalitet m m.