I dagens SvD Kultur finns en artikel av Adam Svanell och en kolumn av Kaj Schueler, som tar upp begreppet sanning och svårigheten att fånga den. Svanell skriver om surret kring författaren Monica Antonssons utmaning av journalisten tillika författaren Liza Marklund och försöker skapa klarhet kring en del aktörer inom bloggosfären och deras motiv för att agera hejaklack för den ena av dessa kombatanter och etablerade medias ointresse att engagera sig i saken. Själv tror jag att Sofia med bloggen Same same but different fångat vad det handlar om – bloggosfärens irritation över traditionella medias prioritering av ämnen värda uppmärksamhet. Något som bäddar för att en del aktörer kan spela på denna irritation och dra med sig en opinion till stöd för sin sak. Så skärps motsättningarna mellan bloggosfären och de etablerade medierna och bilden blir svart-vit, medan den kloke vet att en problematisering av varandras olika roller kan visa att vi egentligen lever i symbios med varandra. Det är brist på självinsikt om bloggare inbillar sig att det enbart är bloggosfärens förtjänst om ett ämne skärskådas närmare i traditionella media och om jounalister i dessa media inbillar sig att de kan utvecklas utan bloggosfärens spridning och bearbetning av deras material. Jag håller med MinaModerataKarameller - Bloggare är ingen homogen grupp. Inte journalister heller, skulle jag vilja tillägga. Det är den ena sidan av saken. Sedan till detta att fånga sanningen.
SvD:s Kaj Schueler problematiserar genom att visa på att det ”inom såväl journalistiken som litteraturen blivit allt vanligare att tänja på marginalerna, fejka helt enkelt, för att få uppmärksamhet”. Hans slutsats, att vi bör umgås varsamt med sanningen, tål att sägas mer än en gång. Det stora problemet är dock att vi har så svårt att inse att vi inte har hela sanningen, utan möjligen en del av den. En del, som kan ge en sannare bild, om vi förmår lägga samman det vi har med andras olika bitar. Delarna ser olika ut beroende på från vilket håll en fråga betraktas. Den, som vill ha ensamrätt på sanningen, har svårt att ta in annat än det som passar till det, som redan sjunkit in. Det gäller oss alla, men det är lättare att ta itu med förvillelserna om man är medveten om att de finns. Det är bland annat därför jag gillar det samarbete, som pågår på nätet med att skärskåda politikernas insikter i den flod av förslag till nya lagar eller ändringar och tillägg till lagar, de ägnar sig åt i riksdagen. En del av dem befinner sig idag på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen, varifrån Mark Klamberg bloggar. Intressant.
Skänker till sist journalisten Anders Isaksson en tanke. När jag senast hörde honom vid ett forum anordnat av Institutet för framtidsstudier, påstod han att en lösning på problemet med riksdagens märkliga arbetssätt vore att slopa utskotten. Då förstod jag inte vad han menade, men idag vet jag bättre. När riksdagsledamöter gör det lätt för sig och bara fokuserar på arbetet i det egna utskottet och för övrigt traskar patrull med andra i det egna partiet, är det inte alls underligt att en sådan styggelse som FRA-lagen kan piskas igenom. - Vill vi verkligen betala för ett sådant sätt att stifta lagar?
4 kommentarer:
traskar patrull - vilket underbart uttyck... hller med dig om det dessutom.
Trycka-på-knappen-politik, vill vi inte ha. För att kunna fatta beslut, måste riktiga konsekvensanalyser föreligga. Inte ett byråkrat och expertvälde.
Det måste föreligga ett material, även på svåra frågor, som ger svar. Ger materialet inte några svar, är det ett grundläggande fel.
Hej Gun...Länge sen sist, för jag gissar att du är Sktf-Gun som nu har blivit Farmorgun.
Har diskuterat sanningsbegreppet i ett annat forum idag och framhåller att sanningen kan aldrig bli absolut så länge den betraktas från olika horisonter.
Det glöms så ofta bort och vi stirrar på varandra som vore den andre en idiot.
Intressant ämne.
Du..Hur var det du uttryckte om mästaren och hans elev? Vet du vad jag menar? Har funderat på det nu och då.
Kram
Mary: Ett uttryck jag lärt av min pappa och skoj att det håller än ;-)
Jens O: Så sant. Intressant med Eva Franchells bok om livet inne i maktens slutna rum - en atmosfär som pressade Anna Lindh att frångå sina viktiga principer om folkrätt.
Ann-Cathrin: Hej, det var roligt att du hittade hit. Ja, sanningsbegreppet är intressant att bena ut. Du ber mig minnas något som ligger så långt bort i tiden och jag har kommit till en ålder då minnet börjat lacka ur ;-). Tyvärr ... minns jag inte detta.
Skicka en kommentar