Alla dessa lagar för branschers skull

En dag återstår och allt hopp är ute när det gäller ett vettigt ställningstagande i Sveriges riksdag i fråga om implementeringen av IPRED i svensk lag. För att ligga bra till i EU-kretsar går politikerna längre än nödvändigt. I Sverige förbjuder man i princip den teknik, som The Pirate Bay erbjuder sina användare, då den kan användas för att (som det heter i lagtexten) tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material. Hur är det möjligt?

Ja, uppenbarligen finns det en bred politisk samsyn om att på alla sätt motarbeta Piratpartiet och den idé om internets frihet, som främst frodas bland alla oss som gillar internet, för dess möjligheter till fritt meningsutbyte och inhämtning av information samt socialt och skapande utbyte med andra människor. Istället för att fokusera på nätets möjligheter ägnar politikerna allt mer tid åt att se alla dess faror. Tidigare fanns de ledade företrädarna i Piratpartiet, som medlemmar och sympatisörer i de etablerade partierna. Men, i takt med att tekniken kringgärdats med allt mer svåröverskådlig tvångslagstiftning har dessa engagerade människor tagit steget från etablissemanget och startat eget . Ett eget parti, som – namnet till trots – får allt fler medlemmar och sympatisörer.

Det senaste exemplet på politiska åtgärder, som är på gång, är avlyssningen av Skype, vilket Hax skriver om. Synen på internet, som laglöst land, odlas främst inom Försvars- och säkerhetsbranschen, som lever och utvecklas i snabb takt, då de blivit allt skickligare på att exploatera människornas och då framförallt politikernas rädsla för hot av skilda slag. FRA med dess lagstiftning var ju tänkt att vara det ultimata verktyget för den ihopknådade Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB). Men i den lagstiftningen har man trasslat in sig rejält. Eller kört i diket, som Mitt i steget vill likna det vid.

Att Piratpartiet växer kan vem som helst inse, när man läser den genomgång som partiets vice ordförande Christian Engström gjort av alla turer, som förevarit bara det senaste året. Det är en utveckling som talar för sig själv. Behöver jag säga att Christian tidigare varit med i Folkpartiet. Det är inte utan att jag förstår hans ställningstagande. Ibland räcker det inte med all världens argument för att ruska om Folkpartiet eller andra partier tillhörande det politiska etablissemanget – man måste helt enkelt skrämma skiten ur dom. Hur? Ja, det som skrämmer allra mest är naturligtvis att väljarna ska satsa på ett annat parti. Detta i kombination med att människor, som inte vill byta parti, kryssar de kandidater, som har en vettigare syn på internet. Även om det senare innebär en risk att de inte står pall när de blir utsatta för partipiskan. Första bästa chans kommer vid EU-valet den 7 juni.

Vid närmare eftertanke så finns inget ont, som inte har något gott med sig. Istället för att vara frustrerad gäller det således att ta nya, kraftfullare tag. Men jag har full förståelse för Emma, som idag ber industrin ifråga dra åt helvete. Dock gäller det att snabbt ta fasta på glädjeämnen och just nu gläds jag åt att ledarskribenten i Unt kräver öppenhet kring ACTA-avtalet. Erik Hultin, aktiv i CenterUppropet, har också noterat det och håller ett tal till riksdagen på mina och andras vägnar. Bravo!

Sedan tycker jag att det är rätt skoj att läsa ProjO´s blog. Hon har tidigare berättat att åklagarens målsägarbitäde Monique Wadstedt letar författare för några slagkraftiga referenser i sin slutpläddering i rättegången mot The Pirate Bay. Nu berättar ProjO fortsättningen på denna story. Intressant. Enligt min humla finns andra beteenden som Monique Wadstedt ägnat sig åt, vilket lockar mig att le. Calandrella summerar: Hon tror inte på mirakel, laddar för att utöva sin makt i kommande val och tänker pröva liveblogga från rättegången, som fortsätter i eftermiddag.