Riksdagsledmot för upphovsrättslobbyn.

I dagens NT tar riksdagsledamoten Karin Pilsäter (FP) till orda för att rättfärdiga att Näringsutskottet sagt ja till IPRED-lagen, som ska möjliggöra för ett antal stora aktörer i skiv-, film- och spelbranschen att ta lagen i egna händer, när de tror sig veta att en viss person gjort sig skyldig till kopiering av de verk, som de köpt rättigheterna till. Problemet är att en skärmdump inte duger som bevis på att ett intrång skett och att en dators ip-nummer inte kan knytas tilll en viss person. Vid annan brottslighet är man oskyldig tills en åklagare inför en domstol bevisat att man gjort sig skyldig till ett brott och fram till domstolens prövning är det polisen, som hjälper till med en förundersökning där både det som talar för respektive mot den anklagade ska redovisas. Här vill regeringen ge branschen möjlighet att själva leka poliser och ägna sig åt utpressning, vilket skett i andra länder där man har en liknande lagstiftning.

Rättsäkerheten är i fara när en lagstiftning baseras på särintressens önskan att få en befogenhet att utkräva uppgifter från teleoperatörer, som inte ens polisen har idag, då det kräver ett beslut i en domstol. Visserligen har regeringen på gång ny lagstiftning, där man föreslår att polisen ska få samma rätt med hänvisning just till IPRED-lagen, men det är långt ifrån avgjort att det blir så. Det är den ena sidan av saken.

Den andra sidan, som Karin Pilsäter gör stort nummer av, gäller upphovsrätten. Här drar hon, i likhet med upphovsrättslobbyn, ett likhetstecken mellan upphovsrätt och äganderätt, vilket inte låter sig göras. När jag tagit en kopia av en artikel tryckt i en papperstidning för mitt eget personliga bruk, har jag inte stulit den ursprungliga artikeln. Använder jag den som underlag i en debatt i papperstidningen, måste jag ange vad som utgör grund för mitt inlägg genom att hänvisa till den aktuella artikeln. Detta för att andra ska förstå varför jag vill debattera saken och detta gör jag utan att fråga någon om lov. Sak samma när jag länkar till artiklar i olika media, som jag bygger mitt bloggande på. Här sker en interaktion, som förhoppningsvis leder till nya tankar och en utveckling av den ständigt pågående samhällsdebatten, där olika medier verkar i interaktion med oss som läser och lyssnar. På samma sätt sker en interaktion bland de som är intresserade av musik, film och spel. En interaktion, som för utvecklingen framåt. Utmaningen som dessa verksamheters branscher står inför är inte att stoppa den tekniska utvecklingen, utan att utveckla affärsmodeller med hjälp av denna. Det senaste decenniet har man dock ägnat mest energi och pengar åt att ondgöra sig över fildelning och The Pirate Bay, istället för att hänga med i utvecklingen. När Spotify dök upp och erbjöd kunderna möjlighet att lyssna på musik på nätet, dröjde det inte länge förrän branschen såg till att de blev tvungna att begränsa sitt utbud. Istället för att bejaka denna utveckling bekämpades den! Det blev för mig en signal att gå med i Facebookgruppen ”3 week global media-boycot”. Där står jag medan MinaModerataKarameller har kommit ett steg längre, vilket säger en hel del om hennes kreativa förmåga på samhällsdebattens område. Intressant.

Riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) skrev i förrgår en intressant artikel på SVT Opinion, som visar branschens beteende i mötet med teknikens framsteg. Idag har Deepedition ett intressant inlägg, som visar varför Karin Pilsäter gör sig skyldig till argumentationsfel, när hon påstår att upphovsrätt är detsamma som äganderätt. Om hennes ställningstagande är giltigt för hela Folkpartiets riksdagsgrupp, är jag en för evigt förlorad väljare.