Ännu ett mejl till Europaparlamentets svenskar

Har nyss sänt ett mejl med följande innehåll:

Läste Svenska Dagbladet och såg till min förfäran att beslutet om förlängd Copyright för inspelad musik ska kuppas igenom i Europaparlamentet på onsdag den 22 april. Tänker du säga Ja till det förslaget? Isåfall vill jag att du ägnar några minuter av din tid att lyssna i drygt 7 minuter på professor Pekka Gronows tal vid the Sound Copyright conference i EU Parlamentet den 27 janurari 2009. Sedan hoppas jag att du betänker ditt ansvar inför kommande generationer och säger Nej. Om parlamentet vill engagera medborgarna i det kommande valet, duger det inte att försvåra anpassningen till internet i närtid. På tisdag ska ITRE-utskottet behandla Telekompaketet och i kommentarsfältet till mitt blogginlägg ”Rädda 138:an i Telekompaketet m m” har en besökare tipsat mig om Erik Josefssons föreläsning vid ett seminarium på Chalmers i Göteborg i lördags den 18 april. Här länkar till 10 minuter långa klipp:

I Del 1 förklaras Sarkozys Hadopi-lag och berörs 166:an och delvis 138:an;

I Del 2 går han närmare in på 138:an och vikten av att ITRE röstar för 138:an i sin ursprungliga form då det är viktigt med prövning i en domstol och ingen annan mera rättsosäker institution:

I Del 3 tar han upp skrivningar som påverkar innehållet i de civilrättsliga avtalen där upphovsrättslobbyn vill ha med skrivningar som ålägger leverantören ansvar för innehållet i transporten samt sanktion i händelse av intrång i upphovsrätten;

I Del 4 berör han idén med uppdelningen av internet i paketerbjudanden modell kabel-tv, vilket innebär en helt ny arkitektur för nätet – ett skifte där internet går över i telefonstrukturen utan föregående debatt hos allmänheten (IPRED 1 antogs i december 2005 och debatten kom igång här 2008/2009) samt IPRED 2 med de straffsrättsliga åtgärder;

I Del 5 ställer publiken frågor, som leder från IPRED2 till ACTA-avtalet och effekter ifall 138:an blir antaget av parlamentet samt försvagade skrivningar för ansvarig myndighets roll vid konflikter där konkurrenslagstiftningen förväntas lösa saken vilket är att stå på telebolagens sida i förhållande till användare; samt

I Del 6, som är 4 minuter lång, en del publikfrågor om beslutsprocedurerna i parlamentet.

Med vänliga hälsningar/Gun Svensson

Med vändande post fick jag följande svar från politiskt sakkunnige hos Inger Segelström:

"Hej Gun, håller väl inte riktigt med dig om att Crowley-rapporten kuppas igenom, då de lyfte av den av dagordningen för att förhandla fram en position med rådet för att det skulle kunna bli en förstaläsningsöverenskommelse, jag håller dock med dig om att det är en olycklig rapport. Jag är väl insatt i frågan, och det är även jag som handlägger frågan inför omröstningen. Jag är tacksam för dina åsikter och jag skall lugna dig, jag tänker råda mina ledamöter att rösta emot förslaget. Jag tänker råda dem att rösta på de ändringsförslag som de gröna och Kommunisterna lagt, var för sig, som handlar om att förändra upphovsrätten, så att ingen skall kunna bli av med rätten under sin levnadstid. Ett av ändringsförslagen handlar om att förkasta hela förslaget till ändringsdirektiv. Jag tror inte att detta kommer att gå vägen, därför kommer vi också att rösta för de andra ändringsförslagen som de gröna och vänstern också lagt som förändrar direktivet, vilket ger mer rättigheter till musikern och mindre till musikindustrin".

Andreas Sjölander.

Blev helt matt och vände tillbaka med följande:

"Tack för svar! I alla sammanhang där upphovsrätt diskuteras borde möjligheten med Creative Commons license tas med som ett alternativ för de kreatörer, som behöver få information om den möjligheten att dela utan att förlora sin rätt att bestämma över sitt verk. Såg att regeringens broschyr "Asks lilla gula" som framställts till gymnasieeleverna inte innehåller en enda rad om denna möjlighet, vilket är nog så viktigt för balansens skull."

Sedan inser jag att jag nog måste tipsa andra, som sliter med att övertala de sina om en bättre anpassning av upphovsrätten till den digitaliserade värld vi lever i, så att de blir varse vad som pågår. Den utredning som regeringen tillsatt med ordföranden i Svenska föreningen för upphovsrätt vid rodret blir sedan bara en bekräftelse av vad som beslutas i Europaparlamentet i övermorgon.

Och medan de etablerade partierna slår vakt om upphovsrätten i dess nuvarande form och ser ut att vilja förstöra internet med hjälp av skrivningar i Telekompaketet, går Piratpartiet och deras ungdomsförbund Ung Pirat som tåget, enligt DN. Partiets sekreterare Christian Engström tillika kandidat till Europaparlamentet, sticker inte under stol med att partiet räknar med att attityderna mot The Pirat Bay från kulturelitens och det etablerade samhällets sida kommer att ge en extra draghjälp åt Piratpartiets kandidater till Europaparlamentet. På Newsmill talar han om att domen är startskottet för deras valrörelse. Det inte utan att jag tycker att man under tio års tid bäddat väl för det som nu sker både i Bryssel och här hemmavid.Har en känsla att jag inte är ensam om den uppfattningen. La Qadratur du Net sänder ut ett nödrop och jag börjar ställa mig frågan: - Har folket verkligen gjort sig förtjänt av de politiker, som idag håller på att förstöra internet?

Så en runda bland några av mina bloggfavoriter: MinaModerataKarameller; Anna Troberg; Folkpartiet i Eslöv; Anders Widén; Olof; Hanna Wagenius; Leo; Badlands Hyena; Sagor från livbåten; Mitt i steget; Det progressiva USA; Opassande; Scaber Nestor; Lars-Erick; och Svensk Myndighetkontroll med en röst ur folkdjupet. Intressant. Avslutar med Annie Johansson, som skriver om unga kandidater, vilka vill sänka medelåldern i Europaparlamentet - idag 55 år. Själv snart 72 har jag lärt mig att internet är en kunskapsfråga inte en fråga som handlar om ålder, varför jag tänker satsa på en kandidat som bryr sig om medborgarrätten i internetpolitiken. Det trodde jag tidigare att flera partier inom alliansen gjorde, men ack vad jag ångrar att jag inte tog bättre reda på den saken före valet. Sedan vet jag att en del medlemmar i t ex Centerpartiet, som varit med och beslutat om ett sådant skydd, känner sig riktigt rejält svikna - men det är ingen tröst.