Från en medborgare i EU-debatten.

Idag ägnar DN och SvD politikernas bloggar uppmärksamhet. MinaModerataKarameller har en mycket initierad och läsvärd kommentar. Kulturbloggen tycker att DN:s granskning är ett fiasko. Jag är böjd att hålla med – varför såga något som är i sin linda? Själv drar jag fördel av det, som skrivs i en del politikerbloggar, om det tillför saken (som jag intresserar mig för) viktig information. Tidigare har Olle Schmidt (FP) i en kommentar på sin blogg Fria tankar om Europa till artikeln i DN Debatt om röstandet i Europaparlamentet skrivit ”Eftersom kompromissen är en arbetsmetod i parlamentet, som inte har egen lagstiftande makt, utan att detta skall ske tillsammans med de 27 regeringarna och dessa länders respektive nationella parlament, måste EP finna en majoritet för att kunna ha ett inflytande i lagstiftningsarbetet.”. En viktig upplysning för att förstå spelet kring Telekompaketet.

Vi får således inte förledas tro att det är i plena, som de avgörande besluten tas i Europaparlamentet. Där kan man möjligen sätta tryck på en ståndpunkt inför den triangulering, som sker mellan kommissionen – ministerrådet – parlamentet. Erik Josefsson bekräftar detta på sin blogg och hänvisar också till Olle Schmidt. Erik skriver att det krävs att våra MEPar nu måste jobba på att få med sig minst 393 andra MEPar som stödjer förslag 138 (omnumrerat i ITRE-utskottets beslutsunderlag till 46 och 135) och 166 (som vid behandlingen i IMCO-utskottet presenterades av Harbour med nr 72 och av de Gröna med nr 146). Detta är oerhört viktigt om Europas medborgare ska kunna följa Norges exempel när det gäller nätneutralitet till skillnad mot Frankrike, där en högsta myndighet över nätet ska införas, som tvingar internets leverantörer att beivra intrång i upphovsrätten, den s k HADOPI-lagen. Att president Sarkozy gick på pumpen i en första vända hemma i Frankrike, vilket DN skrivit om, lär inte hindra honom från att driva fråga i EU. Och han har redan kommit en bra bit på väg.

Jag skrev tidigare att det är ett svek mot Frankrikes folk om subsidaritetsprincipen tolkas, som en exklusiv rätt för landets ledning att begränsa folkets medborgerliga fri- och rättigheter genom krav på att skyddet för upphovsrätt och skyldigheter för teleoperatörer att beivra upphovsrättsintrång ska skrivas in i direktiven för telekommunikation på EU-nivå. Men, en särlösning för Frankrike i dessa direktiv kan leda till att vi får särlösningar i land efter land, vilket innebär ett latent hot mot folkets möjligheter att utöva sina medborgerliga fri- och rättigheter på ett demokratiskt fungerande internet, inte bara i Frankrike. I Tyskland har Wikileaks censurerats genom avstängning från den tyska domänregistreringen ”Denic”, skriver Jonas Jonsson på Newsmill. Särlösningar för enskilda länder och man kan undra vart idén om ett fredligt och frihetligt Europa i en värld med fredligt utbyte människor emellan tagit vägen?! Artiklarna 10 – 12 i Europeiska unionens stadga ska väl gälla alla EU:s medborgare? Alla medborgare i unionen borde ha lika tillgång till informations- och kommunikationstekniken, vilket underlättar deras deltagande på lika villlkor.

Anaïs skriver här, här, här, här och här om reaktionerna i Frankrike efter det att det blev ett Nej till HADOPI-lagen i Nationalförsamlingen. Lusten att skratta infinner sig, men med tanke på att Sarkozy är en av EU:s allra tyngsta beslutsfattare, går känslan raskt över i någon slags vanmäktig vrede. Det skulle inte förvåna mig om de med detta tror att de är på väg att rädda världen. Det är helt åt fanders att upphovsrättsindustrin och de inom kultureliten, som hatar internet, fått en sådan makt över dagordningen både i Bryssel, Paris och här hemma. Hur kanalisera mina känslor inför detta i något konstruktivt?

Till att börja svalkar jag mig med nyheten att författaren Paolo Coelho lägger ut sina böcker gratis på nätet, vilket NRKbeta skriver om. Sedan läser jag och begrundar ett blogginlägg av Erik Sundvall, vars mor hade kunnat vara "Farmor Gunbritt utanför Rimbo" om hon varit i livet, vilket han skriver i ett vänligt mejl till uppmuntran, då frågorna om internets frihet ”gäller så mycket mer än rätten att tanka hem kommersiellt utgivna filer för privat bruk”. Tack Erik! Det var precis vad jag behövde för att inte helt ge upp hoppet om våra politiker och fara ut i dumheter. Mymlan skriver också kloka ord om att hantera sin vrede, men här gäller det när man blir utsatt för det som kallas näthat. Det kan alla behöva tänka på, både de som blir utsatta och de som utsätter andra för vredesutbrott. Far jag ut mot någon, säger det egentligen mer om mig själv än den jag utsätter för min ilska!

Tar sedan en runda för att se vad andra skriver på temat upphovsrätt, telekom och demokrati: Karl Sigfrid har ett intressant inlägg om upphovsrättslobbyns kamp mot mänsklighetens olater; Jens O, som ställer en viktig fråga till Infrastrukturminister Åsa Torstensson; Opassande, som undrar över vad som gagnar samhället; Stefan Stenudd, som noterar att industrin krigar mot den allmänhet de vill ha som sina kunder; Christian Engström, som gjort samma fynd som Karl Sigfrid; Scaber Nestor, som fyndat läckta dokument om ACTA-avtalet; Hax, som ser samband i det som pågår; samt Badlands Hyena, som raljerar kring politikernas ”snuttefilt” att PR-byråer finns bakom allt motstånd.

Avslutar med Ting och tankar, som berättar att Omställning var svårt redan på stenåldern. Intressant.