Varg i veum efter snacket om barnporr?

När jag med kraft har hävdat att Informationen i en demokrati måste vara fri, har det inte fallit mig in att begreppet Information skulle kunna inrymma fotodokumentation av barn, som utsätts för sexuella övergrepp. De senaste dagarnas upprörda debatt med anledning av Rick Falkvinges uttalande i en radiointervju har nu lärt mig att jag måste lägga till ”utom fotodokumentation av sexuella övergrepp på barn”, för att inte bli vantolkad. Huvudregeln är att informationen måste vara fri, men sedan finns det förhållanden där undantag måste gälla. Med detta sagt kan jag sedan berätta att jag i likhet med många andra pirater fått frågor från journalister. Chefredaktör Katarina Ekspong gjorde redan igår en kommentar och har lagt ut en länk till radiointervjun med Rick Falkvinge. Annars är det idag så att vargarna i Riala-reviret slår ut alla andra frågor. Det gav input till rubriken.

I dagens Norrtelje Tidning har mitt orerande kring journalistens frågor kokats ner i form av spalten Fem frågor. Jag blir alltid väldigt glad när jag känner igen mig i det som sedan kommer på pränt. Tyvärr finns det inte någon länk, varför jag får uppdatera om jag lyckas utverka en sådan. Uppdatering med länk och tack till Mikael Nilsson, som funnit det som jag missat. Till det vill jag tillägga följande: Problematiken sönderfaller i olika delar: 1. Otydlig tolkning av frihetsbegreppet vad gäller informationen i en demokrati; 2. Piratpartiet är anhängare av öppenhet och transparens, vilket leder till att situationer som denna kan hända och måste hanteras; 3. Kan ett parti i en valrörelse ifrågasätta en lagstiftning som lett till att en översättare av japanska serier dömts till dagsböter och förverkad datorutrustning samt därmed stämplats som pedofil?

När det gäller den första punkten har jag redan förklarat att jag själv, Rick Falkvinge och många andra lärt sig – ingen regel utan undantag, men också att den illvillige inte kan försitta ett sånt här tillfälle. Punkt 2 är avhängigt av Punkt 3. Här tar jag fasta på vad Madeleine Leijonhufvud skrev i sitt inlägg i DN ”Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barn”. Av det följer att vi i Piratpartiet måste våga kritisera knäppa lagar även i en valrörelse, annars blir vi lika populistiska i vårt agerande som flera andra och politiken blir i slutändan en verksamhet full av förljugenhet. Jag medger villigt att jag inte är lika kunnig som den med jobb att ge råd om hur en slipsten ska dras, men medge att det också ligger en fara i att bli alltför slipad i konsten att värva röster.

Även om jag inser att Piratpartiet förmodligen förlorat tusentals presumtiva väljare på grund av det som hänt, tänker jag inte ge upp. Någon har sagt att man inte kan tvätta sig ren i trycksvärta. Men, detta till trots tänker jag lägga manken till för att vinna tillbaka så många som möjligt, men också vinna nya. Piratpartiet är inte anhängare av sexuella övergrepp på barn och inte jag heller. Därför tänker jag fortsätta vara en stolt företrädare för ett parti som insett att informations- och kommunikationstekniken ger oss helt nya möjligheter när det gäller kultur och kunskap. Sedan får vi fortsätta bekämpa att tekniken också kan användas för övervakning och kontroll. Det blir pirattröjan på och sedan ut på stan för att möta reaktionerna.

I P1:s tidningskrönika avhandlades reaktionerna på Rick Falkvinges agerande baserat på ledarkommentarer i Närkes Allehanda, Blekinge Läns Tidning, Norrbottens-Kuriren, Sydsvenskan. Skönt att där finns en balans, även om Rick Falkvinge får sina fiskar varma. Men om han fortsatt är den prestigelösa person, som jag lärt känna, hoppas jag att han som jag och andra funderar över vad vi själva lärt oss av det som hänt. Det är alltid lättare att ha en massa negativa synpunkter om man inbillar sig att man med det kan ändra andra.

Intressant.

Debattklimatet hårdnar.

Normalt brukar jag läsa Johannes Forssberg med respekt för hans analytiska förmåga och oräddhet, men iförrgår undrade jag vad som ledde honom in på tankebanan att jag och andra i PP skulle vara medlemmar i Falkvinges bunkerklubb. Jag känner inte igen mig, varken i Forssbergs sätt att hantera saken eller i beskrivningen av innehållet. Det han främst har hakat upp sig på är punkten i programmet, där PP anser det vara rimligt att ofoget att skrämma människor att betala för att slippa lagföras, måste stoppas. Alla vet att det kan vara förenat med ansenliga kostnader att låta en sak gå till rättslig prövning, varför de flesta väljer att betala, även om de skulle vara oskyldiga. Det vill PP råda bot på. Hur det ska gå till, kan naturligtvis diskuteras. Rick Falkvinge och Christian Engström förklarar bakgrunden till att detta ändå finns med. Anna Troberg visar med sitt inlägg att det är möjligt att plocka ut guldkorn, utan att för den skull sätta sig till doms över enskildheterna i övrigt. Anna puffar också för PP:s nya webbplats där mer information finns.

Jag väljer att tro att Johannes Forssberg i likhet med många andra tror att Piratpartiet drivs av den krigets logik som kampen mellan Antipiratbyrån och The Pirate Bay präglats av under det senaste decenniet. Det kan naturligtvis ligga nära till hands, om man inte gör sig besväret att ta reda på varför informations- och kommunikationsteknikens landvinningar är av sådan betydelse för PP:s syn på kulturskapande och kunskapsutveckling. Även om Peter Sunde valt att engagera sig i Miljöpartiet är det ur en rent principiell synvinkel mycket bra även för oss i Piratpartiet att han nu överklagat domen. Domen är en politisk munkavle säger Sunde genom sin advokat till PC för alla. Det är inte svårt att hålla med.

PP ställde upp som ISP (Internet Service Provider - internetleverantör) åt TPB, sedan den tidigare ISP:en hotats av dryga kostnader om inte TPB-trackern stängdes ner, vilket visar att PP står upp för sin uppfattning att det ska råda budbärarimmunitet för ISP:er. En uppfattning som delas av miljoner aktiva nätmedborgare runt om i världen. När sedan medlemmar ställer krav på politiska åtgärder för att råda bot på ett missförhållande, där företag inom musik-, film- och spelbranschen och deras intresseorganisationer tack vare betydande ekonomiska muskler tillåtits avgöra vilka tekniska innovationer som ska ses som nyttiga för samhällsutvecklingen, då bör PP:s historiska rötter inte ligga oss i fatet. Inte heller att Forssberg har svårt att ha fördrag med Ricks argumentation.

Så till dagens drapa av Karl-Erik Tallmo i SvD:s Brännpunkt. Med en rätt stor portion illvilja tar sig Tallmo an det program, som vi går till val på. Som författare, journalist och aktiv försvarare av nuvarande upphovsrätt. måste han ses som berörd part och således ha svårare att ta in Piratpartiets politiska visioner som växt fram i en tid då tekniken skapar stora möjligheter för människors kulturyttringar och kunskapsutveckling. Piratpartiets företrädare är inte okunniga vad gäller upphovsrättens historia. Vi vet mycket väl hur man resonerade när upphovsrätten kom till och att man då ansträngde sig att finna en balans mellan upphovsmannens ekonomiska intressen och allmännyttans behov. Om jag minns rätt sattes skyddstiden för 200 år sedan med hänsyn till tidsåtgång för marknadsföring och försäljning till 14 år. Idag när immateriella produkter kan marknadsföras och försäljas med hjälp av internet, är skyddstiden skaparens livslängd +70 år!

Den största snedfördelningen till nackdel för allmännyttan kom när WIPO lyckades ta sig in under FN:s beskydd på 1960-talet och producentföretagens rättigheter skrevs in. Sedan dess har dessa producentföretag och deras intresseorganisationer lyckats förvrida huvudet på de allra flesta politiker, som stiftat allt utvecklingsfientligare lagar på det immateriella området. Piratpartiet behövs i Sveriges riksdag om vi ska lyckas rucka upphovsrättslagstiftningen i rätt riktning. För oss är det självklart att den ursprunglige skaparen av ett verk ska ha godwill för sin del i tillkomsten av ett verk, men tiden för möjligheten att kräva ersättning vid användning av verk för icke kommersiellt bruk, måste justeras rejält. Det inser allt fler och för att hjälpa det moderna synsättet på traven finns idag Creative Commons License, där den som skapar ett verk har möjlighet att redan från början avgöra på vilka villkor det verk som skapats ska få användas. Men det gillas naturligtvis inte av alla dessa organisationer och företag, som idag lever på att slå en järnring runt upphovsrätten. När det gäller Tallmos oförmåga att se Piratpartiet som ett fokusparti med integritet – kultur – kunskap på agendan, är det inte mycket att göra åt.

Deepedition visar dock med sin kommentar att vi får problem alldeles i onödan när Rick tar ut svängarna. Här gör han och Anna ett försök att rädda situationen, men jag är rädd för att våra politiska motståndare inte är sena att dra fördel av detta. Men jag tänker inte ge upp även om vi fått problem med en rejäl grundstötning. Aftonbladet har dock förtjänstfullt gett utrymme för Ricks uppriktiga ånger av sin fadäs. Men vi vet att en ord från en illa vaktad tunga hinner färdas så långt att en rättelse hart när är omöjlig. Dags för Facebook-gruppen Shit happens – stödgrupp för politiker att göra en insats?

Missförstånd ligger ofta till grund för hur man väljer att tolka en meningsmotståndare. Men ibland kan det vara befogat att anta att det föreligger en medveten vantolkning för att kunna klistra otrevliga epitet på en person med åsikter som man ogillar. Iförrgår råkade jag ut för detta efter mitt inlägg där jag bland annat orerade om lagstiftningen kring barnporr med sitt tittförbud. Givetvis fick jag besök av anonyma läsare som tog till brösttoner. Men jag landade rätt snart i konstaterandet att jag inte kan göra särskilt mycket åt de människor som vill måla ut mig som en farmor som inte bryr sig om hur barn har det. Det säger mera om dem än om mig. De som känner mig vet var jag står – att jag vägrar krypa för såväl hysteriska som bigotta människor av rädsla för att de ska förtala mig och det parti jag valt att kandidera för. Ser också att jag inte är ensam utan att det finns en del modiga människor i andra partier. Och ute i bloggosfären, där jag fastnat för Skatans tankar.

Länkar sedan på nytt till Sagor från livbåten, då det inlägget tål att läsas mer än en gång, och Skivad lime, som med en bra jämförelse förklarar den aktuella lagstiftningens svagheter. Ser också att det finns forskare som problematiserar saken och väljer att inta en annan hållning än kanslirådet på Justitiedepartementet. Tim Davidsson bosatt i Japan skriver på Newsmill, Jens Liljestrand skriver i DN Kultur och Jan Myrdal gav tidigare i ett debattinlägg exempel på hur den här sortens lagstiftning kan missbrukas, vilket visar lagens svagheter. Det hedrar Madeleine Leijonhufvud att hon ger PP rätt åtminstone på den punkten. Lägg resurserna på att jaga dem som gör sig skyldig till sexuella övergrepp på verkliga barn, istället för att sätta vapen i händerna på människor, som är beredda att ta till vilka skamgrepp som helst när något inte passar dem.

Intressant.

Får även vanligt folk använda nätet?

Efter att ha lyssnat på Täppas Fogelbergs härnadståg mot folks användning av sociala medier i SR:s program Ring P1, känner jag mig till att börja bara utmattad. När en proffstyckare av hans kaliber använder sin tid i etern för att dissa att vanliga människor vill lägga sin tid på Facebook och bloggar, kan jag inte låta bli att undra: - Håller han på att bearbeta sina föreställningar i hopp om att kunna rucka på sin uppfattning att internet inte är till för vanligt folk, eller vad? Vanligast i Täppas föreställningar om Facebook är tydligen berättelser om toabesök och att sprida elakheter om andra. Idag fick han hjälp dessutom av en lärare, som sa sig arbeta mot mobbing i skolan, men tydligen inte hade en aning om Datainspektionens webbplats Kränkt.se. När sedan en person, som råkat illa ut, hörde av sig och berättade om sina upplevelser, visade det sig att inte heller Täppas verkade känna till Kränkt.se, som tillkommit för att ta tillvara människors erfarenheter av att ha blivit utsatt för obehagligheter, men också för att hjälpa dem att hantera sin situation.

Men, jag kan tänka mig att det kan vara en rätt svår uppgift, eftersom den som känner sig kränkt rätt ofta förväntar sig att någon med makt ska klämma åt den som bär sig illa åt. Att komma till insikt att det ligger hos en själv, hur man väljer att tolka vad andra människor hasplar ur sig, kan vara smärtsamt om man lever i tron att man har rätt att gå genom livet utan att bli sårad av andra. Jag har inte läst Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll, men jag inbillar mig att till den konsten också hör att kunna se hur andra genom sina elakheter ofta berättar mer om sig själva än den som man ger sig på.

Att lära unga människor att de kan välja mellan att se sig själva som ett offer för andras elakheter eller att ta chansen lära sig vad man själv kan göra för att bli mindre sårbar i framtiden, borde vara en del av skolans arbetsmiljöarbete, eftersom elever och personal är varandras arbetsmiljö. Den lärare, som ringde Täppas och berättade att hon arbetar mot mobbning, hade jag svårt att ta på allvar. Hon ansåg sig inte ha tid att vara där hennes elever finns och har helt klart inte hört talas om de lärare som tar Facebook till hjälp för information och kommunikation med sina elever som en del i lärprocessen. Hon lämnar hellre ett tomrum för andra att fylla. Därför vill jag bjuda på ett bra exempel Mina råd till en nyexaminerad lärare. Det är för övrigt intressant att se hur skilda synsätt som råder vid en domstol i USA och vad människor här i Sverige förväntar sig att rättsväsendet ska ta itu med.

Tack vare att Katinka Bille Lindahl med Farmorsbloggen ringde Täppas och talade gott om sociala mediers möjligheter, blev Ring P1 inte bara en räcka sura uppstötningar denna morgon. Hennes blogg om att skapa sitt eget liv är läsvärd och inte skämmer det att hon dessutom med hjälp av nätet skapat ett företag där hon kan kombinera sin förmåga att vara medmänniska med att förse omvärlden med vackra kärleksminnen. Sedan kan jag naturligtvis inte veta om hennes entusiasm hade någon verkan. Kan tänka mig att Täppas, impregnerad som han är av misstro mot ”försäljningsknep”, hade garden uppe. När jag sedan ser att Täppas själv har en blogg, undrar jag naturligtvis vad han egentligen är ute efter. Att de som vistas på nätet ska ha en särskild licens efter genomgången examen eller vad? Uppenbarligen har han svårt att tolerera att internet rymmer denna mångfald av olika uttryck för mänskligt liv.

Men, bara för att människor har ett publiceringsverktyg i sin hand, säger det inget om vad ur detta material som kommer andra till del. Människor väljer vad de lägger sin tid på. Ännu så länge är det så att Täppas i P1 når så många fler och därför är det viktigt att han håller sig till reglerna för sitt uppdrag – att föra en dialog som speglar olika sidor av saken.

Så till något helt annat. Börjar med Opassande, som tittat på läget för de partier som ännu inte tagit sig in i riksdagen. Gillar skarpt att hon tar hjälmen på och publicerar. Om alla hukar får vi ett samhälle som bara ett litet fåtal kan trivas i. Sedan Deeped som skriver mycket läsvärt om svårigheterna med lagstiftningen mot Barnpornografi och ser vartåt det lutar. Det känns verkligen bra att Niclas håller i och att Rapport också vågade vädra saken. Anna Troberg berättar utförligare om Piratpartiets förhållningssätt i denna fråga.

I det sammanhanget kan jag berätta att statyn Tummelisa i Roslagsparken återbördats. Var den varit och vem eller vilka, som roat sig med att ta bort den och sedan sätta den tillbaka, är fortfarande höljt i dunkel. Nu gäller det att ta reda på om bilder av henne kan anses vara barnporr. Det ser ut att vara bra fotoväder, så det får bli en liten promenad sedan jag postat mitt inlägg. Ser att Anders Widén, som inspirerade till uppgiften, brottas med att gamla och nya bilder av en makthavare inte går att få ihop. Kanske hjälper det att analysera vad makt är och hur det kan påverka även den som utövar makt.

Wikileaks är annars något som det fortfarande skrivs och oreras om. Marcus i Livbåten lyfter fram en viktig aspekt när det gäller Wikileaks – de lägger ut material, som sedan kräver insatser av andra för att få ett värde. Det är en sak att materialet är tillgängligt, sedan gäller det att de traditionella medierna och alla andra intresserade tar sig an en granskande uppgift. Många små bitar måste läggas samman till något överskådligt om man vill se något av större vikt än de enskilda beståndsdelarna. På min fråga häromdagen Varför nu? har Techrisk svarat kort och gott: - Det sker för att det kan ske. Skrämmande enkelt. Så enkelt är det – det händer för att förutsättningarna finns där. Uppdatering: Men reaktionen låter inte vänta på sig.

Går för övrigt och klurar på Kristian Krassmans kommentar till gårdagens bloggpost, som visar att han inte har några problem med att vi fått en morallag. Är det för att sossarna har stått fadder? Han räknar tydligen krasst med att indignationen mot barnporr ska blockera folks tankeförmåga. Annars borde han inte ha så svårt att inse att Piratpartiet behövs för att S och andra etablerade partier ska klara av att omsätta sina vackra ord i konkreta handlingar både när det gäller integritetsfrågorna och rättssäkerheten, men också när det gäller att öka förmåga att inta ett justare förhållningssätt till utvecklingen av kultur och kunskap med internet som verktyg. En som insett piraternas roll är Dexion och det känns bra att hon haft modet att ändra sig. Strongt!

Intressant.

Sjökort för fortsatt seglats.

I dagens SvD kan vi läsa TT:s notis om Piratpartiets valfrågor, vilka blev offentliga vid midnatt. Dessutom har DN en artikel med kommentarer av partiledaren Rick Falkvinge kring de tre fokusområdena integritet – kultur – kunskap finns där en särskild artikel om att PP vill göra barnporrlagen till en het valfråga. Det är rätt intressant att DN väljer att låta politiker, ansvariga för dagens lagstiftning, slippa undan besvärande frågor. Istället blir det, precis som när det gällde FRA-lagstiftningen, tjänstmän som sätts att försvara en lag som verkligen kan ifrågasättas. Nu som då ska vi som opponerar oss mötas av tjänstemän som klappar oss på huvudet och talar om att vi är helt fel ute. I Christian Engströms inlägg finns bland annat länkar till sjökorten. Opassande visar att det inte är utan rädsla för att bli påklistrad andra åsikter än dem som man verkligen står för, som gör att flera av oss i Piratpartiet, ändå bestämt oss för att någon måste våga om inte rättssamhället helt ska gå i putten. Civilkurage kallas det.

Socialdemokraternas Kristian Krassman med bloggen In Your Face har kollat in våra sjökort och dömer ut dem, som om de vore gjorda av Sjöfartsverket utan markering av grynnor eller grund. Jag är dock rätt säker på att den gode Kristian ägnar sig åt önsketänkande när han redan räknar ut oss med hänvisning till att väljarna kommer att välja GPS framför sjökort. Jag undrar förstås om GPS vore användbart utan kartor och sjökort som utgångspunkt. Att socialdemokraterna alltid satt kollektivets väl och ve framför individens och att detta straffar sig sedan en tid tillbaka tycks inte deras GPS vara utrustad att varna för. I Piratpartiet vet vi att kollektivet inte är starkare än den svagaste länken och att vi just därför måste stå upp för demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten.

För att få igång en lokal diskussion kring barnporrhysterin, som redan satt rättssäkerheten ur spel, hade jag antagit Anders Widéns uppmaning att uppmärksamma vilka bilder och avbildningar som finns i det offentliga rummet och som kan misstänkas vara olagliga att titta på. När jag tagit del av vad som drabbat den s k Mangamannen i Uppsala tycker jag att det är märkligt att inte Kristian Krassman och andra rättskaffens personer inte gjort sin röst hörd i den saken. Undrar just hur reaktionen blivit om Krassman varit den som blivit utsatt för den husrannsakan med beslagtagen datautrustning som föregick domen om dagsböter för innehav av ett antal seriebilder och förverkad utrustning?

Till att börja med hade jag tänkt ta bilder på den statyn Tummelisa i Roslagsparken. Idag fick jag dock se i Norrtelje Tidning att statyn är borta. Undangömd d v s censurerad av moralens väktare eller bortrövad av en pedofil, det är frågan. Om vandaler varit framme skulle statyn ha varit krossad. Enligt entreprenören som sköter om kommunens parker försvann den någon gång mellan den 28 och 30 juli. Genom att synliggöra att tolkningen av en bild ligger i betraktarens öga vill Piratpartiet uppmärksamma väljarna på att vi dels har en skärpt lagstiftning från den 1 juli 2010, som bland annat förbjuder människor att titta på vissa bilder och att den nya Grundlagen, som ska antas av riksdagen en andra omgång efter valet, kan innehålla ändringar som stödjer denna lag. Här kan det vara lämpligt att klippa in vad som där sägs:

- - -

Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:

1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),

2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden (6 §),

3. rörelsefriheten (8 §), och

4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen.

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet. Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång, eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag.

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.

24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

- - -

Som synes är vi helt beroende av att vi har politiker i riksdagen som står pall d v s vågar utsätta sig för beskyllningar om en lägre moral än andra, annars är det relativt enkelt för riksdagen att begränsa våra demokratiska fri- och rättigheter.

En politik värdig en demokrati, där informationen måste vara fri, kräver riksdagsledamöter med civilkurage, utan en särskild civilkuragelag. När Krassman och andra vill göra gällande att det är avgörande om man röstar på de röd-gröna istället för alliansen, är det svårt att se vad som i så fall gör den skillnaden så stor. När inte företag, kyrkor och organisationer vill eller kan göra en insats för den individ, som inte passar in i olika samhällsnormer, ser jag inte mycket att hurra för varken från det ena eller andra hållet. Jag kan tänka mig att kraven på avdragsrätt för välgörenhet har större chans att falla Verklighetens folk på läppen än skattehöjningar för att finansiera samhällsinsatser, som den arbetsoförmögne skulle kunna uppleva som en rättighet i ett välfärdssamhälle. Att det är en himmelsvid skillnad mellan en allmosa och en rättighet det vet den som har prövat på. Att vi nått dit hän har inte så mycket med vänster eller höger att göra, som att politikerna – vårt nya frälse – sedan länge levt långt ifrån den verklighet där människor måste vända på slantarna varenda dag för att få debet och kredit att gå ihop. Bördorna bärs med jämnmod om de delas lika. Det gäller i lika hög grad idag som det gjorde i min barndom.

Med tanke på att PP saknar de resurser som de etablerade partierna besitter både när det gäller pengar och anställda så tycker jag att det finns en hel del bra som vi kan ta fasta på i det som presenterats. Men vi gör klokt i att räkna med kritik både från pirater och våra motståndare. Genom att ta tillvara den kritiken på ett konstruktivt sätt kan vi bli ännu bättre.

Intressant.

Ska etablerade media ha tolkningsföreträde?

Leo Erlandsson gör mig uppmärksam på att Aron Lund i Expressen förutspår att läckorna kommer att resultera i en ny integritetskränkande lagstiftning i EU. Medierna i P1 berättade igår om förspelet till Wikileaks senaste läcka, där The Guardians reporter Nick Davies kom att spela en betydande roll för publiceringen i de tre tidningarna The Guardian, New York Times och Der Spiegel. Det som hänt har lett till en debatt om de traditionella mediernas sätt att arbeta och en del journalisters intresse av att arbeta på ett nytt sätt med hjälp av den digitala tekniken. Något som ställer nya krav på medierna, men också väcker frågor om hur öppenheten hotar enskilda individers integritet. I programmet intervjuas Niclas Strandh, som på sin blogg kompletterar det som klippts in i programmet. Joakim Jardenberg får vara den som företräder öppenhetsförespråkarna. De konflikter som synliggörs rör sig på olika plan. Det gäller både ett nytt sätt att arbeta, som professor Greenslade, intervjuad i programmet, berättar om och vill jag tillägga en tendens i de etablerade medierna att vilja krypa för makten av rädsla för att bli utestängda från den insyn, som man tycker sig ha uppnått. Samtidigt kan vi inte blunda för det som Niclas tar upp – att öppenhetsförespråkarna ofta tycker sig ha rätt att göra medvetna offer av enskilda människors integritet för ett högre syfte. Är det inte just det senare som regeringen och riksdagen gjort sig skyldig till när de godkänt lagklustret kring FRA:s verksamhet?

SvD hade igår en understreckare av Michael Krona, fil dr i Medie- och kommunikations-vetenskap vid Malmö högskola, där just Wikileaks roll sätts under lupp. Han skriver bland annat ”med Wikileaks väcks ett antal synnerligen adekvata frågor som rör makten över agendan, den dagordning som länge styrt mediernas nyhetsjournalistiska intentioner och innehåll. För en utgivare kanske detta inte är det mest intressanta, snarare huruvida de uppgifter som kommer ut är sanna eller inte. Men för ett demokratiskt samhälles medborgare och för upprätthållandet av en stark rättsstat, är det definitivt av intresse att diskutera frågor som till exempel: vilka syften ligger bakom publiceringarna? Varför kommer de just nu?”

För oss, som börjat undra över om inte de etablerade medierna i alltför hög grad gått och går maktens ärenden (man biter inte den hand som föder en), är just dessa två frågor några som vi ställer oss: - Vilka syften ligger bakom publiceringarna? Varför kommer de just nu? I det ljuset blir alla nyheter om internets förfärande påverkan av de unga och alla artiklar om ökande brottslighet på grund av internet begripliga.

Vad jag kan förstå sticker inte Wikileaks Julian Assange under stolen med att han har ambitionen att syna hur kriget i Mellanöstern går. Det måste väl ses mot bakgrund av att militären idag arbetar tillsammans med inbäddade reportrar. Greenslade talar också om att den nya öppenheten sätter press på journalisterna. Läsarna har en möjlighet att även granska mediernas nyhetsförmedling. Fritänk menar att Medborgarjournalistik är här för att stanna. Andreas Aspegren på Aftonbladet talar om faran med förfalskat material. Något som Adam Svanell fick ta tre sidor i anspråk i gårdagens SvD kultur för att visa, då med fokus på den bristande faktakollen på Wikipedia som huvudtema. Något Lennart Guldbrandsson läst och bloggat om. Techrisk har också läst och undrar om detta är nyhetstorkans höjdpunkt.

Själv ställer jag frågorna: - Vilka syften ligger bakom den publiceringen? Varför kommer den just nu? Jag kan bara spekulera, men jag torde inte ha helt fel när jag tror att den speglar den diskussion som pågår bland medarbetarna på olika redaktioner om det nya medieklimatet. Därför noterar jag att redaktionschef Martin Jönsson i dagens SvD tycker att det material som kommit fram är höggradigt intressant även om Carl Bildt tycker att det är ”påfallande ointressant”. Det senare tycker man uppenbarligen inte i USA, där jakten på källan pågår för fullt, här speglad i The New York Times. Här återges ett samtal med Daniel Ellsberg, som 1970 läckte the Pentagon papers vilka senare blev underlag för filmen "The Most Dangerous Man in America". Hax ställer frågor om saken till ledande politiker i Sverige.

Ofta handlar detta – att skaffa sig tolkningsföreträde, när det gäller att beskriva det som sker – om förtroende. Något som det tar tid att vinna men kan försvinna i samma stund, som man kan beslås med att fara med osanning eller bara berätta valda delar av det hela. Ändå är just detta – att fånga sanningen om det som politikerna gör – något som många människor lägger i händerna på andra, vilket kan förklara att redan etablerade medier månar om det egna huset och ogärna släpper in främmande element. Det blir stökigt då. Och för folket är det rätt bekvämt att luta sig tillbaka i tron att medierna sköter värnet av demokratin. Men, med den bekvämligheten följer en del effekter, som vi inte kan lasta medierna för, utan mera står att finna hos den del av befolkningen som KD känner som Verklighetens folk. Det är nog där man kan finna dem som applåderar när Ola Lindholm, chefredaktör för Kamratposten, tycker att det är OK att bura in tusen oskyldiga om man med det kan komma åt en pedofil.

Sanna Rayman skriver i SvD en mycket bra ledare Vem ska få styra din blick? Där sätter hon fingret på den hysteri som omgärdar kampen mot barnporr och tycker att den måste få ett slut. Hon ger bra exempel på den absurda situation, som vi hamnat i. Som jag ser det har dagens riksdagspolitiker inte vågat utmana hysterikerna av rädsla att bli utpekade som anhängare av sexuella övergrepp mot barn. Det är val i höst och de vill bli omvalda, varför de följer minsta motståndets lag. Undrar om detta är en lag som Mattias Larsson i Rosenbad känner sig stolt över? Instämmer till fullo i Sanna Raymans slutkläm ”Liksom vi brukar säga att terrorismens existens inte ska få sätta det öppna samhällets spelregler bör vi beslutsamt se till att pedofilernas existens inte styr vad våra blickar ser när vi ser ett naket barn. Min blick är min, inte deras.”

Med det i tankarna ska jag nu se vad jag kan bidra med när det gäller en aktivitet som Anders Widén kom med en idé om – Det som politikerna i riksdagen bjuder oss på när de inte är satta under lupp, står i bjärt kontrast till deras partiers uppslutning kring Stockholm Pride. För första gången var jag med i Pride-paraden och upplevde denna folkfest även om jag inte orkade gå hela vägen från Tantolunden till Sjöhistoriska. Solgasset gjorde promenaden ansträngande och jag valde att lämna piratgänget när vi kommit över Strömbron. Efter att ha pustat ut i skuggan vid Strömkajen, tog jag en annan väg till Strandvägen och kunde senare ansluta mig till en del pirater när de var på väg tillbaka in mot Östermalm och första bästa matställe. Efter en riktigt god middag drog de vidare mot nya äventyr på Söder medan jag tog bussen hem till Norrtälje. Efter alla dessa timmar av gående och stående kände jag mig rätt mör. Väl hemma kunde jag glädja mig åt att vi pirater syntes riktigt bra i TV4:s bilder i Nyheterna. Rick uppmärksammar att vi även var synliga i Rapport. Christian Engström har många mycket fina bilder. Tack alla för en bra dag!

Intressant.

Alla dessa intressen som ska samsas i en demokrati.

Idag bekräftas av SR:s Ekot att det är oklart hur en rödgrön majoritet i valet kommer att hantera frågan om FRA:s signalspaning som förutom kontroll av ett specifikt urval av trafikdata även sysslar med en hemligstämplad utvecklingsverksamhet där anställda med tillgång till stora mängder trafikdata kan ägna sig åt en kartläggning av det svenska folket. OlofB, som tidigare illustrerat vad det är fråga om, ställde i april frågan Hur gör vi FRA till en valfråga? En berättigad fråga eftersom den granskande makten – medierna – ser den lagstiftning, som dribblats genom riksdagen, som ett resultat av ett demokratiskt beslut och således något vi måste acceptera. Medan vi i bloggosfären gjort vårt bästa för att visa att beslutet är ett resultat av en demokrati i förfall. Men utan bekräftelse i etablerade medier kan vi viftas undan som mygg.

Det är gott och väl att saker synas i sömmarna i efterskott, men vi kan idag notera att det i valrörelsen mera spekuleras i tänkbara effekter av de bägge blockens politik, än det som visar hur politikerna förvaltat väljarnas förtroende efter ett val. Jag tycker att regeringen kommit undan granskningen av vad som då var på gång alltför lättvindigt och nu är den i mitt tycke obehagligaste delen av FRA:s verksamhet hemligstämplad och således omöjlig att syna i sömmarna. Men, att FRA-debatten fortfarande är i högsta grad levande visar t ex Beelzebjörn i ett gästinlägg hos Håkan Ünsal.

Själv har jag lutat åt att det är journalisternas kluvna förhållande till internet, som kan förklara att idéer om censur och övervakning ostört kan vinna terräng bland politikerna. Det ska bli intressant se hur länge KD:s Alf Svensson klarar sig undan en förklaring till att han skriver under en skriftlig förklaring med uttrycklig koppling till Datalagringsdirektivet ”för att starta eller väcka nytt liv i en debatt kring ett ämne som ingår i Europeiska Unionens befogenheter”, utan att samtidigt ha en avsikt att därigenom påverka hela EU. Det går inte att ta miste på att Alf Svensson i sitt genmäle i Expressen är rätt stolt över att KD lyckades övertyga alliansen om ett förbud mot innehav av barnpornografi. I dess kölvatten har vi nu här i Sverige dessutom en lag om ”tittförbud”, vilket visar att riksdagen genom att öppna upp för KD:s ivrande hamnat på ett sluttande plan, där arbete med och innehav av serietidningar kan straffas. Jag kan också se att Rick Falkvinges, min och andra piraters reaktion på den lag, som gjort detta möjligt, av dessa moralister tolkas som att vi skulle försvara sexuella övergrepp på barn. Men, när de själva kan använda nätet för att sprida sina missuppfattningar och vanföreställningar, då är tydligen internet helt OK.

Det skulle inte förvåna mig om detta är en medveten spekulation i människors vämjelse inför barnporr, för att KD ska klara 4-procentspärren. Jag hoppas givetvis att människor tänker längre än näsan räcker och tar avstånd från en utveckling där politiker kommer undan med att utmåla internet som roten till allt ont och att en bättre värld bara kan vinnas med hjälp av censur och övervakning.

Det började med terroristhot, något som Gösta Hulten, journalist och författare samt talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008 tar upp i sitt inlägg i SvD Brännpunkt och som han avslutar ”systemet av speciallagar och massövervakning som blivit en ny, lönsam global industri, hotar oss alla. Kriget mot terrorismen, vår tids farligaste villfarelse, skulle skydda det öppna samhället, men är på väg att bli dess största hot”. I terrorns spår följer sedan villfarelsen att ondskan i världen kan utrotas genom censur och övervakning av än det ena och än det andra. Calandrella ger exempel på hur polisen i vår närhet vill rucka på en grundbult i vårt rättssystem för att förenkla jobbet. Men, märkligast av allt är att Alf Svensson och andra som verkar i Guds namn inte längre sätter sin lit till sin förmåga att vinna människors hjärtan för det goda, utan försöker inbilla sig själva och andra att det går att komma åt människors ondska med en vedergällning, där det ses som försumbart att även oskyldiga blir dömda.

Avrundar med Hax som tycker sig se en ny medievärld. Jag har rätt länge varit inne på liknande funderingar. Men, medan Hax lyfter fram politikers och andra makthavares oförmåga att hantera att deras hemligstämplade handlingar läcker ut och därför kommer att besluta om regler för kommunikationsverktyget internets användning, har Deepedition funderingar kring den balansgång som krävs för att ett vettigt samspel ska fungera till nytta för såväl individer som kollektiv. Och när Niclas undslipper sig även ett PS med en tanke, som inte är helt fel i sammanhanget, då visar det bara hela vidden av vad världsamfundets oförmåga att hantera konflikterna i Mellanöstern kan ställa till med. Lars-Erick undrar om kritikerna vill skjuta budbäraren och Medievärldens chefredaktör Axel Andén bidrar med sin syn på det skeende som bäddat för detta.

Egentligen visar konflikten där borta i grund och botten på samma oförmåga, som vi själva trots alla goda föresatser visar prov på här hemmavid. Även den som kan sin bibel har lättare att se grandet i sin broders öga än bjälken i sitt eget. Hur går man vidare sedan man kommit fram till den insikten? Innan jag brottas vidare med den frågan, skrattar jag hejdlöst åt Deepeditions kommentar till sådant som flyter upp i valrörelsens kölvatten. Allt detta och mera därtill finner vi också i Opassande Emmas lästips.

Intressant.

Valrörelsen artar sig ...

Började dagen med ett riktigt gott skratt. Varför? Ja, det berättar jag mera om på NT-bloggen. Kan väl säga så pass mycket att jag där bland annat puffar för Mikaels valkompass.se Medan jag skrev det inlägget lyssnade jag med ett halvt öra på SVT där det bl a orerades om läckan i Wikileaks med dokument om kriget i Afganistan. Ett ämne som Anna Troberg och Leo Lagercrantz intervjuades om i TV4 igår morse, vilket jag då la upp på min blogg. Urban Sundström bidrar idag med en länk till Göteborgs-Posten, där man funderar kring eventuella följder för internetleverantören PQR av att läcka detta hemligstämplade material. Såg att Anna i sin artikel på Newsmill skrev att webbhotellet PRQ drivs av Pirate Bay-profilerna Gottfrid Svartholm och Fredrik Neij, vilket hon försökt rätta till genom ett meddelande i kommentarstråden. Med vilken verkan det kan ha. Det borde vara möjligt med en justering av artikeln, eftersom den med all säkerhet valsar runt. Speciellt som den även kom in i DN. Och det utan att Anna hade ansträngt sig det minsta för det.

Anna skriver själv om det som hon kallar ketchup-effekten för Piratpartiets vidkommande. Andra som skriver är: Christian Engström, Opassande, Fredriks blogg, Futuriteter, Henry Rouhivuori, Emil Isberg, Full Mental Straightjacket, Viktualiebrodern, Fuldrutt, 200 steg till. Tack Anna för länkarna. Har en aning bråttom då jag strax måste göra mig klar då jag idag blir bjuden på lunch av en god vän på Åtellet, som jag ännu inte besökt.

Intressant.