Skrev nyligen om att mod krävs när rädsla triggar oss m a a det verbala krig som pågår mellan de politiker som sagt Ja till FRA-lagen och vi som motarbetar att den verkställs. Det tänker jag på när jag läser Henrik von Sydows debattartikel på Politikerbloggen, där han tar upp vikten av bättre utbildade poliser och åklagare samt opinions- och folkbildning för att komma till rätta med hatbrotten. Det där med folkbildning har jag tagit mig friheten att lägga till, eftersom det skiljer sig från opinionsbildning på ett särskilt sätt – det handlar om folk, som själva inser att de behöver förkovra sig för att inte fortsätta att vara insnöade och lättfångade byten för homofoba och främlingsrädda politiker.
Slutklämmen är bäst varför jag citerar:
”Även om Sverige är ett både liberalt och tolerant land så finns det fortfarande för mycket rädsla för olikheter, för mycket okunskaper och för mycket fördomar som ibland får de mest tragiska konsekvenser för andra människor.
För att stoppa detta måste upplysningen öka och respekten för människor stärkas. För det krävs fortsatt opinionsbildningsarbete från politiska partier, enskilda debattörer, frivilligorganisationer och fortsatta Pride-arrangemang.”
Och ett stopp på verkställigheten av FRA-lagen vill jag tillägga. Om man betänker vad som står i den speciella Personuppgiftslag (PUL), som gäller för FRA:s verksamhet sedan den 1 juli förra året, är det mycket upprörande att FRA fått laglig rätt att tvinga Telia Sonera och andra internetoperatörer att leverera in alla trafikdata från vårt interaktiva liv på nätet till deras filter. Huruvida Sverige efter detta är ett både liberalt och tolerant land, kan med stort allvar ifrågasättas.
Och att Jan Björklund (fp) lovar att lyssna, betyder bara att vi får ytterligare en ledare i alliansen, som förser sig med till hörlurar förklädda öronskydd. Så tolkar jag DN:s artikel från mötet i Marstrand.
Förtroendet för landets politiska ledning är kört i botten, sedan vi fick bevittna att de tvingade en rad av riksdagens ledamöter att antingen kvitta ut sig eller att rösta mot sin egen övertygelse. Detta trots att riksdagens ledamöter har laglig rätt att stå på sig i sådana situationer. Riksdagen är lagstiftare inte regeringen! Sett i det ljuset blir förslaget om en Civikuragelag helt absurd. Flera ledamöter i riksdagen ville inte utsätta sig för det obehag, som kunde följa av att gå emot sina egna vid en omröstning, trots att de har lagen på sin sida. Men, att lagstifta om vad folk i allmänhet ska göra i en långt allvarligare situation, det har man mage att på fullaste allvar lägga förslag om. Undrar just hur Inger Davidson och Peter Althin tänkte, när de samma dag, som debatten om FRA-lagen pågick i riksdagen, hade en debattartikel i Aftonbladet om att med lagens hjälp tvinga vanligt folk att ingripa när allvarliga brott begås? Man begär av folk det som lagstiftarna inte klarade av själva! Sedan förväntar de sig att folket senare under hösten ska känna tillit till dem, som övervakare av allas vår gemensamma övervakare FRA. Det är helt enkelt oförlåtligt om FRA-lagen verkställs utan genomgripande förändringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar