I kommentarsfältet på Departementet ser jag att Henrik Hansson försöker avfärda vår oro kring Telekompaketet med att vi, baserar detta på grundlösa rykten. Men där säger han något, som visar att han inte förstått vad internet är:
”Generellt kan man säga att dagens lagstiftning i stort sett föreslås vara intakt vilket gör att varje medlemsland kan ha den reglering den själv väljer, med det undantaget att en internetleverantör som vill införa några slags begränsningar ska tvingas informera slutkund om detta. Idag är det i stort sett fritt fram att internetleverantörer att göra som de vill.”
Läs detta en gång till och tänk efter; Vilket internationellt net kan vi tala om ifall Frankrike kan införa filtrering/censur och rättsskipning via telebolag/operatörer och England kan införa ett slags kabel-TV-internet, där leverantören utformar några paket för kunden att välja mellan och om man inte är nöjd tvingas man byta leverantör istället för att kunna välja programvara och applikationer efter eget önskemål. Jag trodde i min enfald att Europeiska unionens stadga gällde för alla medborgare i unionen och att de som valts av oss att representera oss i EU har till uppgift att tänka på helheten – inte att tillverka kryphål för att mer eller mindre despotiska eller koleriska ledare i olika länder ska kunna göra som de behagar. Hur står det till med fredstanken i detta projekt, egentligen? Vill du kommentera på Departementet måste du registrera dig, en ordning som Henrik Hansson inte haft något inflytande över, bara så att ni vet.
Jag känner stor tacksamhet gentemot DN:s reporter, som lyckats blottlägga hur tankarna går där inne i maktens boningar. Därigenom har vi fått se att att våra farhågor inte är ogrundade. I övrigt hänvisar jag till det debattinlägg i dagens Norrtelje Tidning, som jag och ett par av mina bloggvänner knåpat ihop med hjälp av andra. Det är ännu ett exempel på den svärm av tankar, som finns härute på nätet och som blivit till en konkret handling. Ett annat exempel skrev jag om på NT-bloggen för snart en vecka sedan.
Efter vad som nu kommit fram i ljuset kräver Hax ministerns avgång, men riktigt så långt behöver vi inte gå, tycker jag. Backa, gör om och gör rätt är långt bättre, då blir regeringen en lärande organisation istället för att bli en mot medborgarna sluten bastion. Gör inte EU till en federation där grundläggande fri- och rättigheter blir vad de enskilda länderna vill göra det till – i så fall förstår jag inte vitsen med unionen; Feta arvoden och förmåner? Eller vad? Sedan jag nu pyst, ska jag försöka vända detta till något positivt. Eller ge andra en möjlighet att pysa här hos mig? Väljer det senare först – här en rad andra som skriver m a a DN-artikeln: Calandrella; Erik Hultin; Mårtensson; Erik Josefsson; Patrik Öhman; Jens O; Scaber Nestor; och Olof. Uppdatering: Christofer Fjellner (M) har också ett inlägg som kastar ännu mera ljus över saken.
Sedan till det positiva: Möjligheten vi har att välja nya politiker ifall de tidigare inte håller måttet. Börjar med Folkpartiet i Eslöv, som puffar för Olle Schmidt som kandidat i valet till EU:s parlament – omval alltså. Nja, säger jag, under förutsättning att han håller hela vägen när det gäller Telekompaketet. Lena Ek ( C)? Mycket tveksamt, efter vad som nu poppat upp. Gunnar Hökmark? Det beror helt och hållet på hans fotarbete med Telekompaketet – han är suppleant i ITRE-utskottet, som behandlar en del av paketet den 21 april. Men han är också vice ordförande i parlamentets största partigrupp EPP-ED. Det verkar med förlov sagt som om såväl politiker som deras tjänstestab behöver en rejäl omskakning. Därför kan Christian Engström i Piratpartiet vara ett alternativ. I vart fall har jag – efter allt som jag lärt mig de senaste 10-11 månaderna – förståelse för att detta parti sett dagens ljus. Andra partier har tjusiga dokument om integritet och rättssäkerhet, men lever inte upp till dem. Det visar debaclet kring FRA, IPRED, datalagringen och nu Telekompaketet.
Avslutar med Anders Widén, som likt många gånger förr klarar av att sätta ord på alla de känslor, som dagens politiska skeende, ger upphov till. Då gäller det att ändå hysa hopp och ta reda på före valet om den, som man avser att rösta på, verkligen är en person att lita på när det gäller skyddet av våra demokratiska fri- och rättigheter. FRA-frågan har i vart fall lärt oss den läxan. Intressant?
4 kommentarer:
Farmorgun: Om inte varje land självt får bestämma, vem ska då göra det?
Självklart, men vissa fundamentala fri- och rättigheter måste upprätthållas i en demokratisk organisation, som unionen. Vi vet idag att Frankrikes president Sarkozy jobbar stenhårt för skrivningar i paketet, som ska möjliggöra för honom att stifta egna lagar hemma i Frankrike för att kunna filtrera/censurera innehållet i kablarna samt se till att telebolag och operatörer binder upp medborgarnas d v s kundernas beteende i civilrättsliga avtal med sanktionsåtgärder. Vad som håller på att hända är att Frankrikes medborgare görs till kunder på nätet och därför är det politikernas plikt att skriva in de medborgerliga fri- och rättigheterna i direktiven. Stadgan om de fundamentala rättigheterna gäller även i Frankrike. I ett demokratiskt Europa måste vi ha direktiv som fungerar även när ett lands ledare tappat huvudet. I England verkar krafter för att göra om internet till paketerbjudanden, där kunder hänvisas till att byta bolag om paketen inte innehåller Skype och programvara med öppen källkod, medan jag anser att valfriheten bör ligga på individnivå så som idag.
Jo, visst finns det många obehagliga strömningar just nu, men jag tror inte att centrala regleringar är en bra lösning för Internet, även om de är för ett gott syfte.
Leif: Det som jag och många med mig vill förhindra är centrala direktiv, vilka gör internet till något, som bara förbudsivrare och företag, som parasiterar på dessa strömningar, kan gilla
Skicka en kommentar