Godmiddag Almedalen.

Inleder med dagens webbsändning från Godmorgon Almedalen #GMA11. Detta för att applådera detta initiativ, som verkar med fokus på sociala mediers möjligheter att leva i ett samspel med, men också vara utmanare i förhållande till, redan etablerade medier. Alla som känner mig vet att jag gillar både Sveriges Radio och SVT, men just därför skadar det inte med dessa uppstickare, som i sann nybyggaranda och med verklig frenesi vill visa på vad sociala medier kan spela för roll i det nya medielandskapet.

Brits intervju i dagens sändning med årets Almedalsbloggare Lena Lid Adersson, gift Falkman och på väg att byta bloggnamn, var mycket givande. I likhet med intervjun med företrädare för KRIS & Unga KRIS, som korats som Hetast i Almedalen i år. Starkt vinna i konkurrens med övriga starka kandidater. Inbjudna i studion denna dag var bland annat en talesperson för F! och Piratpartiets Anna Troberg. Båda företrädare för partier med starka föresatser att ta sig in i riksdagen. Annas fundering kring samhällsutveckligen som går i en riktning, vilken mer handlar om att rätta till olika systemfel än att fixa en och annan bugg, gillar jag. Sist men inte minst kom sedan ett samtal med Malin Crona, SR med egen blogg och Andreas Nilsson, idag på tidningen Dagen men på väg till nytt jobb som nyhetschef på Nerikes Allehanda. Samtalet om möjligheten till ett samspel mellan nya och traditionella medier var intressant och välgörande. Malins och Anders reflektion kring behovet av en redaktör, när man själv blivit alltför insyltad i en händelse, var klargörande just därför att de kunde utgå från Andreas upplevelser av att vara ögonvittne till en situation som SJ försökte slingra sig ur. Det är folkbildning när den är som bäst och en lisa för själen efter att ha läst en radda av dessa etablerade journalister som älskar att spy galla över sociala medier istället för att fundera över samspelets möjligheter.

Malins blogginlägg innehåller för övrigt en förklaring till ett skämt taggat #flickjox, som av Anna Raftsjö med bloggen Argbuggen uppfattades som något helt annat än det avsedda. Se Malins uppdateringar i slutet av bloggen där t ex Joakim känner sig tvungen be om ursäkt för att det hela kunde missuppfattas. Opassande gör som vanligt en balanserad kommentar. Själv är jag rätt säker på att själva begreppet #flickjox ställde till det helt i onödan och därför ser jag Raftsjös reaktion som ett klassiskt exempel på hur en sak utvecklas när feministen ser grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget. Som kvinna och tidigare rätt enögt inriktad på kön, som förklaring till männens makt och övertag, har jag med tiden lärt mig att se saker i ett vidare perspektiv. När man inser att diskriminering sker på en rad olika grunder, där kön, klass och etnicitet inte bara samspelar sinsemellan utan även kan samspela med övriga diskrimineringsgrunder, då inser man att dagens feminister i sin enögdhet är på väg att gräva sin egen grav. Inte något att gråta över direkt, men tröttsamt medan det pågår. Nikke Index tycker att #flickjox var rätt kul. Andra, som inte gillar det sättet att reagera på andras brist på insikt, blir upprörda. Deepedition, tar det på rätt sätt.

#GMA11:s morgonsändningar var till att börja med tänkt att pågå en halvtimme, men har blivit allt längre. Inte undra på eftersom Brit och Jocke har bra näsa för intressanta gäster och inslag. Missa inte morgondagens sändning med start kl 09.00, som blir en mycket längre sändning med olika inslag om veckan som gått. Men också något om Almedalen 2012, hoppas jag, eftersom etablerade medier bara intresserar sig för de etablerade politikernas göranden och låtanden medan Almedalen är så mycket mer. Meltwater Buzz visar att i vart fall arbetsgivarorganisationen Almega vet varför de gillar att ta vara på de möjligheter Almedalen ger samtidigt som de ger en eloge till Vårdförbundet som förstått vad man kan göra för att skapa en bra plattform för information och opinionsbildning.

Tidigare i veckan har jag av personliga skäl inte haft möjlighet att följa livet i Almedalen på det sätt som jag tidigare hade tänkt mig, varför jag nu försöker ta igen vad jag missat. Får snabbt klart för mig att webbsändningar som Godmorgon Almedalen av etablerade medier ansetts behöva sändningstillstånd. Enligt P3 Nyheter, som varit i kontakt med Myndigheten för Radio och TV, måste Joakim Jardenberg och andra ha tillstånd även för webbsändningar som sker tillfälligt. Joakim kunde snabbt få tag i Patrik Fältström, som förklarar regelverket i Jockes blogginlägg. Han förklarar regelverket och är av en annan uppfattning. Frågan är om Godmorgon Almedalen är en så populär webbsändning att de konkurrerar med SVT och övriga bolag. Jag ser inte GMA11 i första hand som konkurrenter till etablerade medier utan just som nybyggare och medieutvecklare. Något som alla etablerade medier behöver för att ta till sig att vi lever i en ny utvecklingfas, där det inte håller att göra som man alltid har gjort.

Detta på samma sätt som den offentliga sektorns vård, skola och omsorg behöver privata nybyggare och verksamhetsutvecklare för att tänka till när det gäller det egna beteendet i den vardagliga lunken. Det är synnerligen tveksamt om den typ av undersköterskor, som vi hört talas om under de senaste dagarna, är möjliga att påverka i en mer positiv riktning med hjälp av en skriftlig varning. Även om man vill ge en människa, som gjort fel, en ny chans, måste man inse att Sveriges Kommuner och Landsting, som arbetsgivarorganisation, har en hel del att göra för att inspirera kommunerna och landstingen när det gäller de anställdas möjligheter till utveckling, istället för att enbart sjunga privatiseringens lov. Jag är inte alls så säker att vinstintresse och mer differentierade individuella löner gör livet inom den privata vårdsvängen så mycket bättre för brukarna eller merparten av de anställda. Det genuina vänliga bemötandet, som egentligen är obetalbart, har ytterst litet – om ens något – med pengar att göra.

Avrundar med några länkar till en del av de bloggare, som jag har försummat tidigare i veckan: Beelzebjörn, som inte sticker under stol med att han drivs av vrede och vanmakt; Markus Lake Berglund, som kollat in seminariet Makten och Mystiken i Almedalen, vilket jag hoppas att han skriver mer om senare; Politometerns Martina Lind skriver om Årets Almedalsbloggare, som Brit intervjuade i #GMA11:s sändning; Mårtensson, som också funderar kring Almedalen; MinaModerataKarameller, som skriver om bloggandet i Almedalen; Piratpartiets Emil Isberg, som startade veckan med seminarier med fokus på människors integritet; samt Badlands Hyena, som gillar att driva med Ylva Johanssons och en del andra kvinnors reaktioner på manliga attribut. Petter Karlsson medskyldig till spinnet om #flickjox får rådet av Håkan Juholt att skaffa sig en mustasch och avslutar ”Almedalen. Massor av viktigt. Men uppenbarligen också tid för lek – oavsett verklighet!” Tack och lov för det.

Intressant.

Sätter tankesmedjorna fortfarande agendan?

Den första dagen i Almedalsveckan, som jag själv haft möjlighet att kolla en del av det som pågår. Började med Godmorgon Almedalen (#gma11 på Twitter) med Brit Stakston och Jocke Jardenberg. Ett intressant program med olika infallsvinklar när det gäller möjligheten att komplettera sitt brinnande engagemang med hjälp av olika Sociala medier som här bärs fram med hjälp av Bambuser. Återstår att kolla in det som jag hittills missat, men det är ju det som är så bra med webbsändningar – man kan kolla när man har möjlighet.

Under eftermiddagen letade jag mig fram till två program hos FORES – Vad är en liberal nätpolitik? och Tankesmedjorna sätter agendan. Det första seminariet ingick i FORES´ liberala dag i Almedalen. Med tanke på att landets regering knappast bedriver en liberal nätpolitik är det hoppfullt att FORES ställer frågan. Men, att Annika Beijbom inte gett upp hoppet om Folkpartiet är för mig en gåta. I det partiet finns allför många censurivrare som inte ger ett vitten för principer om nätneutralitet och yttrandefrihet. Cecilia Malmströms senaste bidrag i censurdebatten är under all kritik, vilket Markus Lake Berglund skrivit bra om. Piratpartiets Christian Engström skrev dagen före midsommarafton att censurivrande Cecilia fått finna sig i en kompromiss och vad den innebär i praktiken. Det samtal som FORES anordnade i Almedalen om nätpolitiken är väl värt en vidare spridning. Med tanke på att de aktörer, som vill införa filtrering och blockering som en lösning på kulturens problem med att finna betallösningar för kulturspridning, blivit ännu fler vid årets vecka hedrar det FORES att man håller liv i den större frågan om en nätpolitik värdigt tilltron till människans förmåga att skapa lösningar istället för låsningar.

Det andra seminariet var också intressant. Inte minst därför att många på den liberala kanten har kvar att lära sig den smärtsamma läxa som vänstern hittills tvingats göra. Marknadens aktörer är lika olika i sitt engagemang för kunderna som vi kunnat se när det gäller verksamma inom den offentliga sektorn i förhållande till medborgare och brukare. Eller för den delen de företag som mer eller mindre ädelt arbetar för en långsiktig hållbar utveckling med hjälp av goda gärningar eller som det heter idag CSR (Corporate Social Responsibility). Gemensamt brottas vi med konflikten mellan idéer om altruism d v s viljan att göra gott utan att förvänta oss något i gengäld för egen vinning och ideer om marknadsliberalism där varor och tjänster finns endast därför att någon är beredd att betala för dem. Den som arbetar för brödfödan kan inte räkna med få credd som en riktigt samhällsnyttig varelse.

Det senare lärde jag mig under de år på1990-talet då en rad aktörer inom Svenskt Näringsliv och Företagarna agerade för för att påverka de politiska partierna i en mer nyliberal riktning. Då gav bland annat Företagarna ut tidningen Offentliga Affärer som distribuerades till alla politiker i kommuner, landsting och riksdagen, utan att de aktivt anmält sitt intresse, än mindre betalade. Det blev för mig sinnebilden av en thinktank d v s en ideologisk ”stridsvagn” som riggats för att krossa motståndet mot privata aktörer inom den offentliga sektorn. Undrar hur många av dessa politiker som insåg att ”gratis” även då hade ett pris på både gott och ont. Helt klart kan tankesmedjor hjälpa politiker att komma till makten – om där finns en jordmån för propagandan – men sedan är det en helt annan sak att kunna behålla den makten, när tiden arbetar för mer dialog byggd på kunskap.

Idag ingår tidningen Offentliga Affärer i Hexanova Media Group, som i likhet med många andra uttalar att arbetslöshet och sjukdom ska kureras med företagsamhet. Eller entreprenörskap som det heter idag. Inte så sällan är det kvinnor inom den offentliga sektorn, som hittills fått betala ett högt pris för att de inte insett att deras övertalighet mera handlar om politikernas och chefernas makt än deras påstådda brist på företagsamhet. Sedan skulle jag bli mycket förvånad om merparten av dagens upplaga av deras tidning betalas av andra än skattebetalarna med politikerna som prenumeranter. Det senare sagt med tanke på den diskussion som hörts om Almedalens värde. Den här veckan betalas också antingen av skattebetalarna eller de olika företagens kunder.

Men om jag får välja satsar jag hellre en del av mina skattepengar på Almedalsveckan, där en viss transparens gör det möjligt att följa en hel del av samtalen på webben och via media än på alla dessa mässor om skydd och säkerhet som bygger på en allt mer uppskruvad rädsla hos befolkningen för all sköns faror som kan drabba oss om vi inte ser om vårt hus. Det är bland annat den rädslan som påverkat politikerna när det gäller deras skräckslagna förhållningssätt till internet.

Emanuel Karlsten berättar Så får du koll på det digitala #Almedalen. Joakim Jardenberg är en annan som gärna delar med sig. Imorgon ska jag kolla upp vad Anna Troberg och alla andra pirater fyller sin vecka med.

Intressant.

Konsten att sätta den politiska dagordningen.

Mitt i nyhetstorkan och som en puff inför ett seminarium i Almedalen anordnat av Svenskt Näringsliv sent söndag eftermiddag landar rapporten ”Konsten att strula till ett liv”, som fått god massmedial spridning. Här en debatt i SVT Play mellan Stefan Fölster och Karin Olsson. Som vanligt är det inga problem för Svenskt Näringslivs Stefan Fölster att få utrymme för sina utspel, som dock möts av kraftiga reaktioner på sina håll – här i P1; SvD Näringsliv; SvD Sanna Rayman; SvD Kultur – Emma Stenström; SvD Opinion 1; SvD Opinion 2: DN Ekonomi; DN 1; DN 2; DN Kultur & Nöje -; Sydsvenskan Kultur & nöjen – Per Svensson; Expressen – Ledaren; Aftonbladet; bara för att nämna en del. Var för sig har artiklarna samlat på sig rejält med kommentarer, bland annat Kulturekonomi, varför Stefan Fölster har all anledning att vara nöjd med det spinn, som hans intresseorganisation har skapat alldeles lagom till deras uppstart av Almedalsveckan.

Helt klart kan man reagera på utspelet på många olika sätt, utifrån var man står politiskt och kunskapsmässigt eller hur träffad man känner sig av att vara nedvärderad som onyttig i ögonen hos Svenskt Näringslivs rapportproducenter, påhejade av Stefan Fölster. Sammantaget vågar jag ändå påstå att avsaknaden av det perspektiv som Per Svensson så välformulerat ger uttryck för, gör att man kan undra vilken akademisk kvalitet Svenskt Näringsliv sökte när de intresserade sig för uppgiften att styra studenter in i rätt fålla. Fler än jag har nog hört talas om beställningsjobb. Här gäller inte enbart att ”onyttiga” kurser ska ge lägre studiestöd, utan att de studenter som väljer de för Svenskt Näringsliv nyttiga kurserna ska kunna få nedskrivna studieskulder.

De som har råd att betala själv ska således kunna fortsätta med de ”onyttiga” högskolekurserna – om där fortfarande finns en marknad för det – medan ambitiösa studenter, som satsar på kurser populära hos Svenskt Näringsliv, ska kunna få avskrivning av studielån. När Stefan Fölster argumenterade i SR Ekot och bland annat framhöll att vårdbiträdet och den anställde i handeln ska slippa betala skatt, som går till onyttiga högskolekurser och studiestöd till dessa, då vände det sig i min mage. Varför skulle de lågavlönade inom vården och handeln ha lika svårt att förstå värdet av kurser inom kulturområdet som Stefan Fölster och de av honom anlitade ekonomerna? Ett i mina ögon riktigt grovt försök att slå blå dunster i lågavlönades ögon för att inbilla dem att ännu flera jobbskatteavdrag är den enda vägen för att de ska få sin ekonomi att gå ihop.

Dessutom misstänker jag att det kan förhålla sig med den här undersökning på samma sätt som med det utspel om Plan B – Den dolda jakten på välfärd, där Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv och Fredrik Bergström, Handelns utredningsinstitut, hösten 2007 pekade ut 95 procent av svenska folket som fuskare, vilket gick in hos regeringen som Guds ord i en tok och ledde till allvarliga förändringar i sjukförsäkringen. När jag kämpade för att få fram den undersökning som påstods rymma fakta om saken, då kammade jag noll trots tålmodiga ansträngningar. Sedan dess tar jag Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv med en rejäl nypa salt. Det är tankeproduktion för en viss politik, som Svenskt Näringsliv sysslar med och då väljer man att fokusera enbart på sådant som stärker den egna agendan, men det är inte detsamma som att gynna en politik för ett långsiktigt hållbart näringsliv i vårt land.

Vi har ju sett hur det sedan gick med sjukförsäkringen. Turbulens i riksdagen och stor träta om regeringen kände till vilka effekter de ändrade reglerna skulle få i det verkliga livet. Forskaren Björn Johnsson vid Malmö Högskola berättar här om vad han funnit vilket han samlat i sin bok ”Kampen om sjukfrånvaron”. Undrar om den saken får något utrymme i Almedalsveckans späckade program, som Politikerkollen redovisar i siffror. Själv tänker jag följa en del på webben, bland annat FORES samarrangemang med Timbro den 5 juli kl 15.00 – 16.00 med rubriken ”Tankesmedjorna sätter agendan”. I övrigt vill jag följa det som händer på bloggplats H12, som jag minns med glädje från förra sommaren, då jag som riksdagskandidat för Piratpartiet var på plats. Sist men inte minst kommer jag naturligtvis dessutom att följa piraters och andra digitalt aktiva vänners kommentarer på facebook och twitter.

Avrundar med Göran ombord på Livbåten, som skriver mycket tänk- och läsvärt om att slitas mellan partilojalitet och sökandet efter klarare bilder av det som pågår. Här tänker jag osökt på Sten Selanders dikt Mannen i spegeln om vikten att vara ärlig mot den person som man ser i ögonen varje morgon framför spegeln. Håll liv i den interna kritiska debatten – det finns gott om exempel hur illa det kan gå när partiledarna förväntar sig att aktiva ska uppträda som partimegafoner.

Intressant.

Gillar kommunens politiker lag och ordning?

Har tänkt på min mammas uttryck ”Ju mer man gräver i skit desto mer luktar det” medan jag ägnat några timmar åt att förstå turerna kring kommunens försäljning av en del av kvarteret Faktoriet, som gällande detaljplan antagen av Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, skulle tillförsäkra Stiftelsen Roslagsmuseet, vilket jag bloggade om dagen före midsommarafton. Andra som bloggat i saken är Morfar Gunnar och Mats Wedberg (MP) med bloggar hos Norrtelje Tidning. Själv har jag lagt ner min blogg hos NT då jag inte har haft ork att uppdatera så som man bör.

Upptäcker nu vid en genomgång av på webben tillgängliga protokoll att det ingenstans i handlingarna rörande försäljningen av fastigheten Faktoriet 4 framgår att marken ingår i en fastställd detaljplan avsett för ett allmänt ändamål.

Enligt Kommunfullmäktiges delegation gällande från 11-01-01 kan Kommunstyrelsen i Norrtälje kommun besluta i följande grupper av ärenden:

• köp, försäljning, byte, fastighetsreglering, expropriation eller inlösen med stöd av plan- och bygglagen (1987:10) av fastighet eller fastighetsdel samt upplåta tomträtt inom av kommunfullmäktige fastställd kostnadsram och till ett belopp av högst 5 mkr i varje enskilt fall.

I det aktuella ärendet har jag hört att mäklaren hade ett utgångspris på 5,5 miljoner, som senare vid avslut den 30 maj 2011 stannade vid drygt 4.8 miljoner, d v s strax under den gräns där det kunde vara tillräckligt med ett delegationsbeslut i Kommunstyrelsen. Ärendet behandlades i Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195, och även om där noterats att oppositionen gjort en protokollsanteckning, finns den inte med i protokollet ute på nätet. Därför kan man inte se om samtliga politiker varit införstådda med tidigare fattade beslut gällande detaljplan för fastigheten Faktoriet.

Men uppenbarligen har Kommunstyrelsens ledning insett att man varit ute på för djupt vatten varför KS den 7 juni, § 143, förslår Kommunfullmäktige fastställa ramen till högst 20 miljoner, vilket sedan tas upp som ett nytt ärende vid Kommunfullmäktige den 20 juni 2011. Ditttills hade kommunledningen tydligen utgått från att det varit tillräckligt med ett policydokument för ”budgetering och uppföljning” enligt beslut den 24 januari 2011, § 17, för att driva igenom fastighetsaffären.

Beslutet har väckt berättigat medborgerligt intresse, då det under ärendets gång inte framkommit att tidigare fattade beslut om detaljplan för Kvarteret Faktoriet skulle vara upphävt. Det inträffande kan inte tolkas på något annat sätt än att den nuvarande kommunledningen sätter sig över det tidigare beslut om överföring av mark till Stiftelsen Roslagsmuseet för dess framtida behov och att man är beredd att sälja mycket centralt belägen mark till underpris för att hålla sig inom de gränser som Kommunfullmäktige tidigare fastställt i Kommunstyrelsens delegationsordning. Men för att vara helt på den säkra sidan initierades samma dag ett nytt ärende om en ändring av delegationsordningen där tidigare angivet belopp på 5 miljoner ändras till 20 miljoner.

Enligt Kommunallagen 6 kapitlet 4 § åligger det styrelsen särskilt att 1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av fullmäktige med de begränsningar som framgår av 5 kap. 29-32 §§, 2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen, 3. verkställa fullmäktiges beslut, och 4. i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har lämnat över till styrelsen.

Har därför kollat på grunderna för att begära en laglighetsprövning av de fattade besluten hos Förvaltningsrätten i Uppsala. Av 10 Kapitlet, 1§, framgår att ”Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos förvaltningsrätten.” Grunderna för en sådan prövning anges i samma kapitel, 8§, ”Ett överklagat beslut skall upphävas, om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning.” Där sägs även i 10 § ”Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång”.

För att vara säker på att kommunledningen respekterar medborgarnas rätt att begära en lagakraftsprövning, vore det rimligt att Förvaltningsrätten i Uppsala meddelar en inhibation av verkställigheten tills saken prövats, vilket man naturligtvis kan anhålla om även om det i lagen sägs följande: 14 a § Ett beslut som kan överklagas enligt bestämmelserna i detta kapitel får verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot det. Lag (2002:438). Här handlar det som ett skrivning som skapar utrymme för kommunen att synda på nåden, om inte Förvaltningsrätten i Uppsala lyckas sätta P för det. Men det har nog sagts förut att Kommunallagen är fylld av gummiparagrafer sedan lagändringar gjorts under de senaste decennierna.

De handlingar som är av betydelse för prövningen är självklart 1. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, när detaljplanen för Kv. Faktoriet fastställdes; 2. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 24 januari 2011, § 17; 3. utdrag ur Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195; 4. utdrag ur protokoll i Kommunstyrelsen den 7 juni 2011, § 143, om ändring i reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; 5. utdrag ur protokoll samma dag, § 164, Godkännande av försäljning av fastigheten Faktoriet 4; 6. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 20 juni alternativt dagordning som visar att fullmäktige då behandlade ärendet Ändring i kommunstyrelsens reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; samt 7. därmed tillhörande bevis/anslag om protokollsjustering med datum för anslags nedtagande. Bloggposten måste därför följas av ett brev till Förvaltningsrätten med vidhängande bestyrkta protokollsutdrag. Det senare kräver ett mejl med åtföljande besök i Kommunens hus på Estunavägen. Har man inget att göra, kan man som medborgare i Norrtälje kommun lätt skaffa sig :).

Sedan den här uppgiften klarats av kommer jag att koncentrera mig på Almedalsveckan. Kommer inte att vara där, utan ska göra mitt bästa att hemifrån följa och kommentera det som händer med hjälp av nätet. Det finns många mycket intressanta mötesplatser och ämnen samt många olika intressanta aktörer. Dessutom en hel rad av mina bloggvänner, så det kommer att bli en intressant vecka här hemma framför datorn.

Intressant.

Vem kan kan tygla politikerna inför valet 2014?

De flesta som läst Bodil Jönssons bok ”Tio tankar om tid” vet värdet av ”ställtid”, när man står inför uppgiften att finna ord för att beskriva något av betydelse för både en själv som individ och samhället istort. Med mitt samhällsengagemang över tid försöker jag bli klok på vad kombatanterna Moderaterna och Socialdemokraterna står för idag. Framförallt när det gäller det som pågår i kommunen och landstinget, eftersom det är här på den lokala nivån som politikerna praktiskt kan visa hur de tänker omsätta de visioner för utvecklingen som t ex den nya Plan- och Bygglagen möjliggör. En titt på kommunens hemsida visar att man tagit itu med arbetet att ta fram en ny Översiktsplan. Här ges medborgarna möjlighet att anmäla intresse för att delta i en medborgardialog.

Men, under tiden byggs det som aldrig förr i kommunens centralort staden Norrtälje, samtidigt som här presenteras ett politiskt utspel om en nytt badhus uppe på Södra Bergen för 140 miljoner (!). Mycket sprängsten blir det ... Samtidigt sätter kommunens ledande moderater käppar i hjulet för Roslagsmuséets utveckling, där man säger sig behöva sälja den del av kvarteret Faktoriet (som tidigare planerats för museets framtida utbyggnad) för att finansiera en påbörad upprustning av muséets byggnader. Kultur- och Fritidsnämndens ordförande Bengt Ericsson (C ) tassar med, salig över att få vara med på ett hörn. Han tycks tro att det räcker med en del av den summa kommunalrådet Kjell Jansson (M) räknat med att få vid försäljningen av fastigheten intill museet. Bengt ser inte det som jag och andra ser – att det handlar om efterhandskonstruktioner efter det att Moderaterna gett fingret åt alla oss som tycker att ett lokalt museum är viktigt för att hålla stadens historia levande. Idag är det bara stadens grundare Gustaf II Adolf som anses vara värd att hålla i minnet. Försäljningen av grannfastigheten är nu överklagad eftersom det finns ett tidigare beslut i Kommunfullmäktige sedan den 28 maj 1990 om att den delen av kvarteret skulle tillföras Stiftelsen Roslagsmuseet för att möjliggöra en framtida utbyggnad. Men till allt detta finns det anledning att återkomma när vi vet mer om spelet bakom kulisserna.

Det tar tid att få grepp om vilka krafter som styr den utveckling som pågår. Att ledande socialdemokrater tidigare gärna gynnande intressen, som låg i rörelsens eller enskilda ledande personers egenintresse, det var rätt lätt att se. Nu föreställer jag mig att någon form av kohandel måste pågå när det gäller olika intressen som rör markanvändningen. Något som inte är helt lätt att genomskåda, men nog kommer att visa sig. Allt kommer till den som kan vänta ;-). Vilket är trösterikt med tanke på min hälsa. Jag måste bland annat att tänka på blodtrycket. När jag ser att vi i Norrtälje inte är ensamma om att politikerna går privata intressenters ärenden, då sjunker trycket, eftersom jag inser att tiden arbetar för att flera medborgare kommer att bry sig. Läser därför med stor behållning Gunnar Strömmers kolumn Dags för stramare tyglar i kommuner om hur det kommunala självstyret ser ut i Leksands kommun. Gunnar Strömmer har tidigare varit verksam jurist inom Centrum för rättvisa och är uppenbarligen en f d MUF-ordförande, som ser att enskilda individer står sig slätt när politiker, oavsett partifärg, sätter egna intressen i främsta rummet. Just nu fjäskar politiker av alla kulörer för de företagare, som man vill ligga bra till hos. Men det går inte ta miste – Fredrik Reinfeldt verkar tycka att företagarna nu måste inse att de också har ett socialt ansvar bland annat när det gäller att ta tillvara och utveckla arbetslösa människors förmåga. Det ska bli intressant se om detta är ärligt och uppriktigt menat och hur han i så fall kommer att tackla dem som under flera decennier blivit bortskämda med att kunna luta sig mot ett tolkningsföreträde.

Intressant.

Du tronar på minnen från fornstora dar. . .

En dag som denna ska man känna stolthet över Sverige, men ju mer jag tänker på texten i nationalsångens andra vers desto mer fundersam blir jag. Där sjunger vi om fornstora dar och säger oss veta att landet både är och blir vad det en gång har varit. Hur mycket framåtanda ligger det i sånt tankegods? Sedan slår mig tanken om det månne är detta synsätt som kan förklara varför upphovsrättsindustrins lobbyister går på i ullstrumporna och kräver licens- och kopieringsavgifter på all tänkbar konsumtion och utrustning med anknytning till internet. De räds en framtid där de måste tänka nytt istället för att kräva att varje svensk ska tvingas fortsätta göda de heliga kor som upphovsrättsindustrins olika organisationer har blivit. Just nu stöts och blöts frågan om extra avgifter på hårddiskar och USB-minnen samt licensavgifter på mobiltelefoner.

Parallellt med tröga förhandlingar med teleoperatörerna lobbar man friskt både i Bryssel och annorstädes för att förvrida huvudet på politiker och tjänstemän, som har till uppgift att finna en rimlig balans mellan olika intressen. Sedan 1960-talet, då rättighetshavare med närstående intressen lyckades baxa in sina uppköpta ekonomiska rättigheter under Bernkonventionen, har allmänintresset satts i strykklass. Trots att det i de lagstiftande församlingarna borde vara väl känt att vi människor är biologiska, sociala och skapande varelser, som är beroende av att kunna interagera med varandra kring allt mellan himmel och jord för att kunna utvecklas. Ur den synvinkeln är initiativet med Creative Commons License mycket intressant. Eftersom det ger en upphovsman möjlighet att enkelt ange på vilka villkor något får användas av andra, vilket naturligtvis underlättar för oss alla. Dessutom ser man lättare det komplexa om man likt Magnihasa ser enkelt på saken. Intensifier noterar att hans bok blivit ebok. Det nätpolitiska manifestet finns nu tillgänglig på The Pirate Bay, vilket han ser som den bästa rescension han kan få. Så kan man också se på andras spridning av ens verk.

Kulturbloggen undrar: - Hur kan någon alls föreslå skatt på hårddiskar som ersättning för piratkopiering? Deepedition ser också hur vi attackeras och noterar att fem år gått utan att denna industri ansett sig behöva fundera över sina affärsmodeller. Men kopieringsavgiften har också den fördelen att de inte behöver jaga enskilda individer och bevisa att de gjort sig skyldiga till piratkopiering. Naturligtvis är det enklare och dessutom ger det mer pengar att straffskatta oss kollektivt istället för att hålla hela rättsapparaten igång för att jaga dem som rent alltmänt påstås stjäla brödet ur munnen på alla kulturskapare. Sedan de väl knäckt principen ligger vägen öppen att ta betalt gång på gång på gång för samma innehåll. Samtidigt slår Fredrik Sand, IT-expert vid Stockholms handelskammare ett slag för att upphovsrätten ska ses ur både ett ekonomiskt och ett näringspolitiskt perspektiv istället för enbart det juridiska som hittills. Emil Isberg berättar om sitt besök vid det event som Copyswede ordnade den 3 juni. Eric Erfors visar i sitt inlägg på Opinionsbloggen att ingen politiker bryr sig om vad det kostar så länge de i åratal kan mjölka skattebetalarna.

En annan sak att beröra denna dag är hur det står till med demokratin i vårt land. Något vi måste fråga oss sedan resultatet av WVs undersökning publicerats i olika media. Det som är särskilt intressant med denna undersökning är att undersökningen genomförs med jämna mellanrum sedan år tillbaka och att samma frågor ställs under samma tidsperiod till ett visst antal jämförbara respondenter i en rad olika länder. Även om den inte svarar på frågan varför folk väljer att svara som de gör, är det intressanta jämförelser som kan göras när det gäller synen på olika företeelser i samhället. Alla data är tillgängliga på nätet varför den intresserade kan botanisera i materialet på egen hand. Detta i motsats till den censur som Telias dotterbolag i Vitryssland ägnar sig åt, vilket Martin Uggla ställer frågor om i ett inlägg i SvD Opinion. Många är vi som gläds åt att FN:s rapportör för yttrandefrihet Frank La Rue markerat att fildelarlagar är ett hot mot våra mänskliga rättigheter. Även om vi kan räkna med kraftiga reaktioner från deras organisation WIPO som tidigare hävdat att upphovsrätten och dess närstående rättigheter ska räknas till de mänskliga rättigheter som FN ska skydda. Sedan finns det olika sätt att gräva fram information, vilket bloggen Ting och tankar visar. Önskar att den politiska majoriteten i vår kommun (m+c+fp+kd) vore mer intresserad av att bevara miljöer som kan berätta om tidigare århundranden i vår stad. Det ska bli Intressant se vad Bengt Ericsson, ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden, kan göra åt saken.

Intressant.

Allt kan köpas för pengar?

Läser DN:s artikel Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar och har svårt att tro mina ögon. Men efter att ha rådfrågat Paki Holvander, kommunstrateg för Demokrati och Mångfald i Södertälje kommun, vet jag nu att undersökningen sker med jämna mellanrum och håller god kvalitet samt ingår i en världsomspännande forskning med ett stort antal länder involverade. Annars hade det legat nära till hands att tro att någon roar sig med att skämta i en mycket allvarlig sak. Som pensionär har jag hört om den ironiska generationen och tänkte först att dagens unga, som utsätts för enkäter om än det ena än det andra företeelsen bland unga som vuxenvärlden gärna förfasar sig över, helt enkelt pekar finger genom att inte vara helt seriösa i sina svar. Men, inser sedan att svaren kan vara helt sanningsenliga och då måste vi ställa oss frågor om vad dessa svar vilar på för grund och vad som kan ligga bakom.

Forskningsledaren Staffan I. Lindberg frågar sig också hur detta kan komma sig, men har inget svar utan kan bara göra antaganden utifrån svar från unga i sin omgivning. Helt rått kan jag tänka mig att förtroendet för politikerna, som själva tjänar rätt bra på sina politiska uppdrag, står i direkt relation till dem som är beredd att tjäna en hacka på att sälja sin röst. Inte så konstigt eftersom de politiker som slåss om makten visat att de kan sälja ut sitt tidigare deklarerade demokratiska förhållningssätt inför hotet att förlora inflytande inom politiken i allmänhet och sitt parti i synnerhet.

Piratpartiet är ett exempel på ett politiskt parti som inte hade kommit till stånd om de etablerade partierna hade varit mera lyhörda inför de samhällsförändringar som krävs i en tid då människor förväntar sig fritt kunna dra fördel av den teknik som finns för information och kommunikation. Vi människor vill ha rätt att bete oss på samma sätt som tidigare, då man med hjälp av papper och penna samt skrivmaskin olika tekniker för mångfaldigande av eget och andras tankegods och olika uttryck för kultur- och kunskapsutveckling, kunde utveckla sitt eget inre liv. Ett beteende som senare ledde till köp av sådant som man kände behov av att ha i sin ägo. Vad jag kan se är det ingen skillnad idag mot tidigare – först kollar man och utbyter meningar med andra om saken, sedan köper man det om man anser det vara värt pengarna. Som svar på detta har riksdagen skärpt lagstiftningen för att underlätta upphovsrättsindustrins jakt på människor som delar filer med varandra. För att inte tala om FRA en rad andra åtgärder i syfte att övervaka allt vad vi medborgare sysslar med när vi befinner oss ute på nätet.

Inom andra samhällsområden finns det andra exempel. Ta till exempel de unga människor, som engagerat sig för djurens rätt till en juste behandling. Vad händer i dessa unga sinnen, när det visar sig att samhället står rätt handfallen inför den vanvård som sker? Eftersom våra nyhetsmedia verkar vara ointresserade av att granska det som pågår i olika djurstallar och samhällets kontrollanter intalats att de arbetar för en successiv förbättring genom goda råd istället för att använda sina möjligheter till sanktioner (vilket inbjuder de samvetslösa att synda på nåden), blir en del ungdomar allt mer militanta medan andra får sin bild av ett samhälle, där pengar betyder mer än djurs välbefinnande, ytterligare förstärkt. Om andra kan tjäna pengar på ett samhälle där rättrådighet inte lönar sig, är det kanske inte så konstigt ifall allt fler ungdomar ser en möjlighet att sälja sin röst, men jag måste medge att det är smärtsamt att tänka i de banorna.

Hur som helst – allt hänger ihop. Nu gäller det bara att fördjupa forskningsinsatserna för att ta reda på de bakomliggande orsakerna. Här är det inte enbart i skolans inre arbete, där elever ska ges möjlighet att tillämpa demokratiska fri- och rättigheter i sin egen vardag, som kan vara av intresse. Utan i minst lika hög grad krävs studier av skolböckernas ideala värld i förhållande till den praktiska politik, som den tar sig uttryck i den egna kommunen och i landet i stort. Antalet kommentarer och blogginlägg säger oss att ämnet Unga och politik intresserar.

Andra som skriver är bl a följande: DN-huvudledare; SvD; Juristens funderingar; MinaModerataKarameller; Viktualiebrodern; Scaber Nestor; Lars-Erick; Tokmoderaten; Motpol; Jan Nilsson; Beelzebjörn; Thomas Böhlmark; Unni Drougge; Martin Moberg; Knapsu; och Johan ”Mitt i steget” Westerholm. Samt sist men inte minst Badlands Hyena, som kan konsten att vrida till det hela. Twitter som detta exempel från norr ökar inte precis tilltron till politikers omdöme.

För övrigt anser jag i likhet med Isobel Hadley-Kamptz att de som ansvarar för den förda politiken kring GMO måste granskas mera ingående och ifrågasättas. För övrigt ett bra exempel på att lagstiftningen för immateriell rätt har haft helt fel fokus och att pengar har fått företräde framför andra minst lika viktiga värden.

Intressant.