söndag 24 augusti 2008

För vem finns politikerna?

Lars-Erick ställer den viktiga frågan ”Är politikerna för medborgarna eller staten, apropå FRA-lagen?”. Något som många av oss, som är engagerade i kampen mot FRA-lagen, har haft anledning att fråga oss under de senaste månaderna. Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet, skrev i sitt debattinlägg i AB igår bl a ”För första gången ska vi lösa konflikter med medborgare, som inte ser ut som våra spegelbilder.” Men, även för oss, som liknar de valda politikerna, på grund av ett tidigare partipolitiskt engagemang, har debatten inneburit ett reningsbad. Vi har kunnat frigöra oss från det osynliga kontrakt, där partiledningar haft tolkningsföreträde på vilka beslut, som vi måste ställa upp på i vått och torrt, om vi inte medvetet vill skada partiet. Det omvända ”att de, som i vått och torrt ställer upp på ledningens sätt att tolka och tillämpa partiets idéer, kan ses som ett hot mot ett partis friska växt” har aldrig föresvävat dem. Inte ens i ett ögonblick av klarsyn. Därför står många av oss rådvilla och undrar ”För vem finns dessa politiker?”

Medan Politikerbloggen håller koll på på deras språkresor, konstaterar Erik Amnå att deras partier ”gett upp hoppet att själva utgöra en mellanvalskanal. Här och var har jourhavande medborgare fyllt ut det vakuum som uppstår och bildat protest- och aktionsgrupper”. Där känner jag igen mig. När vi sedan flyttat våra aktiviteter ut på nätet, har många politiker skaffat sig en blogg – med eller utan fält för kommentarer. Medborgare, som inte förstår att det är genom denna kanal, som man ska hålla sig uppdaterad och föra en dialog med sin ledamot, får finna sig i att betraktas som oseriösa. Även när tekniken lämpar sig för en jämbördig dialog, vill den, som har makten bestämma såväl form som innehåll i samtalen mellan valen. Intressant.

Debatten har synliggjort hur det står till med det demokratiska idealen hos våra politiker. Lars-Erick ställer en uppfordrande fråga: Ska det bli en pånyttfödelse av demokratin - eller en fördjupad klyfta mellan partierna och medborgarna? Vi minns alltför väl hur lagen piskades igenom, mot många riksdagsledamöters eget samvete. De, som inte orkade stå emot, men inte ville säga Ja, valde att kvitta ut sig. Många andra valde att traska patrull, då lagen ansågs vara alltför svår att sätta sig in i. Dessutom gällde det att visa förtroende för dem, som sitter i de utskott, vilka berörs av frågan. Lojaliteten finns således i högre grad i relation till andra makthavare än de väljare, som valt dem. En enda ledamot stod på sig och röstade Nej, en annan lade ner sin röst. Ett par andra valde att låta sig vilseledas av tricket med en återremiss under några timmar, som i sak inte förändrade lagen i dess grundläggande utformning. Av det skälet kan ingen medborgare hysa respekt för lagen, som en lag tillkommen i god demokratisk ordning. Det hjälper inte att det nu pågår samtal om en lösning med en separering av trafikdata mellan svenskar, vars operatörers servrar finns inom landet, och svenskar, vars operatörers servrar finns i andra länder – om det är tekniskt möjligt. Det sista låter som en Brask-lapp. Vad jag tycker om det berättar jag här.

För den, som tror att sossarna har något bättre att komma med, föreslår jag en läsning av Petter Larssons artikel i AB Kultur idag, som gör en genomgång av vad Thomas Bodström skrev på DN Debatt, men också vad GD Åkesson tidigare sagt samt vad Centerns Staffan Danielsson yttrade i Ekot. Sydsvenskans Per T. Ohlsson förefaller ha en sannare bild av bl a Bodströms liv i FRA-lagens skugga än vad f d justitieministern själv kan/vill påminna sig. MinaModerataKarameller gör som vanligt en utmärkt genomgång utifrån sin kunskap och erfarenhet både som kunnig om nätets möjligheter och dess begränsningar, men också ur sitt medlemsperspektiv i förhållande till partiets ledare. Folkpartiet i Nacka ställer frågan Vad menar hon? m a a en centerledamots svar på Emmas frågor. Ett svar som borde intressera även journalister – om man säger så. Rhodin inleder med en rolig videosnutt från årsmötet i TrögFattarFöreningens årsmöte innan han tar itu med Centerns inspel i frågan. För den som ev missat att pratet om ”rent mjöl i påsen” är ett argumentationsfel hänvisar jag till Tantrablog, som har en mycket bra illustration till detta.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tänkvärd anledning till Bodströms uppfattning av verkligheten.

http://www.nytimes.com/2008/06/27/opinion/27aamodt.html

Översättning från www.google.se

Falska föreställningar finns överallt. Arton procent av amerikanerna tror att solen kretsar kring jorden, en enkät har hittats. Således förefaller det något mindre flagranta att enligt en annan undersökning vill 10 procent av oss tror att Senator Barack Obama, en kristen, är istället en muslim. The Obama kampanj har skapat en webbplats för att skingra desinformation. Men detta arbete kan vara svårare än det verkar, tack vare det besynnerligt hur våra hjärnor lagra minnen - och vilseleda oss längs vägen.

Hjärnan har inte bara samla in och lagra information på datorns hårddisk har. Fakta lagras först i hippocampus, en struktur djupt i hjärnan om storleken och formen på ett fett man's curled pinkie finger. Men informationen har inte vila där. Varje gång vi minns den, vår hjärna skriver ner det igen, och under denna re-lagring, det är också upparbetas. Med tiden, faktum är att gradvis överföras till hjärnbarken och är skilt från det sammanhang i vilket den ursprungligen lärt sig. Till exempel, du vet att kapitalet i Kalifornien är Sacramento, men du förmodligen inte kommer ihåg hur du fick höra det.

Detta fenomen, känd som källan amnesi, kan också få folk att glömma om ett uttalande är sant. Även när en lögn presenteras med en ansvarsfriskrivning, människor ofta senare komma ihåg det som sant.

Med tiden har detta misremembering bara blir värre. En felaktig uppgift från en noncredible källa som står på första inte tror kan vinna trovärdighet under de månader det tar att bearbeta minnen från kortsiktiga hippocampal lagring på längre sikt cortical lagring. Som källa är glömt, budskapet och dess konsekvenser vinna styrka. Detta skulle kunna förklara varför, under 2004 års presidentvalskampanj, det tog några veckor för Swift Boat Veterans efter sanningen kampanj mot senator John Kerry få en inverkan på hans ställning i opinionsmätningarna.

Även om de inte förstår neurovetenskap bakom källa minnesförlust, kampanj strateger kan utnyttja den för att sprida desinformation. De vet att om deras budskap är ursprungligen minnesvärda, dess intryck kommer att bestå länge efter det debunked. I upprepa en lögn, någon maj säkerhetskopiera det med en inledande rad som "Jag tror jag läste någonstans" eller ens med en hänvisning till en specifik källa...

Anonym sa...

Politikerna finns för sin egen skull. Det finns några enstaka undantag i världshistorien, men de bekräftar endast regeln.

En viktigare fråga är för vem staten finns? Medborgarna eller politikerna.

Och den allra viktigaste frågan är för vem medborgarna finns? Sin egen eller statens?

Gun Svensson sa...

Jan Sjöholm: Ja, det är förunderligt hur minnet kan spela oss spratt om vi inte kollar upp det, som vi tycker oss minnas. Det är väl mindre viktigt i småsaker, men om man gör anspråk på att vara bättre skickad att klara av en betydelsefull sak bättre än andra och dessutom behöver människors förtroende för att få en chans att visa det - då borde man kolla med andra så att man vet att man har torrt på fötterna. Men han kan naturligtvis vara en gambler, som tror sig kunna leva högt på sin charm.

Populisten: Du kan verkligen koka ner saken till dess kärna. Styrelseskicket vilar ju på den makt som vi ger politikerna. Uppenbarligen måste vi fundera över ifall de motkrafter, som ska förhindra ett missbruk av denna makt, verkligen fungerar. Om inte, varför och vad gör vi åt det?

Anders sa...

Det här var riktigt bra. Jag är författare och borde kunna uttrycka mig bättre, över min upprördhet över FRA, över politikernas totala nonchalans - och att genombankandet av denna lag, som jag ser det strider mot landets grundlagar och därför borde leda till nyval. Minst.
Men det är väl också så att jag har fullt upp med mitt och hinner inte engagera mig i varje fråga.

Därför blir jag så oändligt glad och tacksam att du och även ni som kommenterar här, finns.

Fortsätt grilla politikerna hårt, mycket, ofta!
Mvh
Anders Widén, författare

Gun Svensson sa...

Tack Anders! Din kommentar är betydelsefull, inte minst när jag och mina meningsfränder av en del politiker bemöts som mindre vetande. I sådana lägen är det bra att tänka på stödet, som kommer från annat håll. Och beröm från den som djuplodat Djingis Kahns välde, men också gjort och gör insatser för att visa tonårsgrabbar vägen till det rikare inre liv, som läsning av böcker och skrivande innebär, sätter jag särskilt stort värde på.

Anders sa...

Nu har jag i vart fall länkat hit!

Gun Svensson sa...

Tack har nyligen kvitterat med att länka till dig ;-)

Anonym sa...

Så länge det svenska statsskicket inte bygger på maktdelning så finns egentligen inga motkrafter. Vad vi kan göra är kämpa emot i sakfrågor och kräva att motkrafter som en författningsdomstol instiftas.