Integritet rör individer – inte MSB

Läste en lång kommentar hos MinaModerataKarameller som modererats bort hos Eva Rundkvist a k a Käringen mot strömmen. Den som skrivit kommentaren är en person, som uttryckligen vill vara anonym, varför jag inte kan ställa frågan om det är OK att jag bearbetar texten och gör om den till ett blogginlägg här. Men arbetet med att stoppa FRA-lagen har varit ett lagarbete där vi alla delat med oss, varför jag tänker ta mig friheten att göra så.

Men först något om Datainspektionens sammanställning över de 20 lagförslag, som påverkade integriteten under 2008. Det är intressant läsning, som jag kan tipsa Käringen mot strömmen om, eftersom hon undrar varför vi inte reagerar inför övervakningen med kameror i skolorna. Det gör Datainspektionen, som ännu så länge är en myndighet där man tar sitt uppdrag på allvar. Nu upplyser man oss om läget – riksdagen har drabbats av kontrolliver. Karl Sigfrid har läst och ser ut att kunna dra nytta av rapporten; Opassande, som har en intressant länk till Christian Rudolf med fokus på den nya Lagen mot Hemlig dataavläsning; samt MinaModerataKarameller som i detta inlägg har en rad mycket intressanta länkar, men också kommentaren, som jag ville bearbeta, återgiven i sin helhet. Finemang – då kan ni ju jämföra. Men missa inte min slutsats både vad gäller anställda hos MSB och vårt behov av en robust grundlag.

Så till inlägget med adress till alla dem som anser sig ha som uppgift att svara för samhällsskydd och beredskap dit även värnet om demokratin måste räknas:

Integritet är något personligt. När det gäller signalspaningen, är det privat kommunikation det handlar om, varför varje avvägning måste företas i det enskilda fallet, inte kollektivt. Före FRA-lagen, hade vi en lagstiftning som överensstämde med detta, och därmed fanns grundläggande fri- och rättigheter. För att bli avlyssnad, måste den enskilde vara skäligen misstänkt för brott rätt högt på straffskalan. Det var en bedömning i det enskilda fallet. Nu ska allt, som jag gör på nätet, levereras till samverkanspunkterna, eftersom jag använder Google och deras gmail, vars servrar står någon annanstans än i Sverige. Många FRA-kramare har sagt att e-post är att jämföra med vykort. Men den jämförelsen haltar rejält. En brevbärare får inte ens till polisen avslöja vad som står på ett vykort, utan en åklagares bedömning. Idag är elektronisk kommunikation mindre privat än vykort, då avsändaren av ett vykort fortfarande kan vara fullständigt anonym, även om innehållet inte är förtroligt i samma utsträckning som i ett brev.

Så småningom kommer detta att gå upp för folk, och då ändras kommunikationvanorna utifrån vad en utomstående övervakare kan tänkas göra för bedömning. Det sker en anpassning till vad man tänker att någon annan skall tro. Det hittills privata måste ses som något som ska delges utomstående. Då förändras förutsättningarna för min tillvaro på ett radikalt sätt. Min och andras grundlagsfästa fria åsiktsbildning och våra möjligheter att skapa opinion, vilket är grundläggande för demokratin, har tagit skada. Samhällsskyddet för våra demokratiska fri- och rättigheter har nu blivit beroende av några få handplockade politikers goda vilja. Det om något borde den, som arbetar vid den nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) inse allvaret i, och också uppbåda all sin kraft och alla medel för att bekämpa. Denna nya myndighet borde inte avlöna individer, som ser FRA-lagen som en förutsättning för ett gott arbete. I så fall kan vi verkligen tala om ett reellt hot mot samhället och dess förmåga att utvecklas.

Hade inte anonymitet tillåtits och privat kommunikation varit skyddad, så hade med all säkerhet homosexualitet och hädelse fortfarande varit brottsligt. De informella nätverk, som rev ner de gamla murarna, hade inte kunnat bildas. Tänk efter.. skulle en brottsling kommunicera med sina vänner om han/hon visste att de var avlyssnade och därmed riskera att dra in dem. Knappast. Detta är ett bra exempel på en utveckling där den fria åsiktsbildningen varit viktig och utifrån detta kan man också förstå hur samhället kan påverkas negativt när det personliga inte tillåts vara strikt privat. Denna generella massavlyssning kommer att få oöverskådliga socialpsykologiska konsekvenser med svårläkta sår i samhällskroppen som följd. Människor som levt i stater med övervakning kan vittna om hur hela deras sätt att vara påverkades av att de visste om att de var övervakade. Själv har jag outplånliga minnen från besök hos ungdomsvänner i Öst-Berlin året innan muren byggdes.

Allt detta dras vi nu in i på grund av FRA-lagstiftningen, där myndigheter sägs skydda oss från yttre hot, men i förlängningen vet vi att politiker kommer att vilja använda FRA för att spåra annan typ av brottslighet. Allt efter som vi människor finner utvägar med hjälp av anonymiseringstjänster kommer dessa att bli olagliga. Det finns politiker som inte kommer att dra sig för att exploatera människors rädsla på ett sådant sätt att de kan få stöd för vad som helst. Därför behöver vi en robust grundlag och en fristående Författningsdomstol. Men till dess må vi gissla alla dem som ställt till det för oss.

Första bästa tillfälle blir EU-valet den 7 juni – hos Scaber Nestor har jag funnit en redovisning av hur dagens EU-parlamentariker agerat i för internet viktiga frågor. Själv väntar jag med spänning på resultatet av deras agerande m a a Medina-rapporten och Telekom-paketet. Det vägleder mig i mitt val av kandidat.