Dawit Isaak på väg att bli martyr?.

Idag kräver fem chefredaktörer i de fyra största tidningarna, SvD, DN, Aftonbladet och Expressen i ett gemensamt upprop att vi alla tillsammans ska öka trycket på den eritreanska regimen för en frigivning av Dawit Isaak, en journalist med familj i Göteborg, som suttit mer än 7,5 år i fängelse i Eritrea. På hemsidan FreeDawit.com finns information om bakgrunden till att han hamnat där. SvD ger en sammanfattning. Hans brott: en önskan om demokrati och frihet skriver DN. Man kan naturligtvis undra varför han återvände till Eritrea våren 2000. Men jag kan mycket väl förstå att en journalist ser en möjlighet att bistå sina tidigare landsmän, när en oppositionell grupp ur regeringen kräver demokratiska reformer och en grundlig, objektiv utvärdering av de händelser som ledde fram till att kriget mot Etiopien blossade upp på nytt. När oppositionen inte fick något gehör för sina krav publicerades på internet ett öppet brev till Peoples Front for Democracy and Justice, det enda tillåtna partiet i Eritrea, som leds av landets diktator Isaias Afewerki.

Brevet publicerades av den fria pressen, tillsammans med analyser, kommentarer och intervjuer med flera av de femton politikerna. Sedan kom attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 och världens medier ockuperades av detta. Då slog regeringen i Eritrea tillbaka mot reformisterna. Inom loppet av några dagar hade elva av politikerna gripits, liksom tio av den fria pressens ledande journalister. Däribland Dawit Isaak, som hämtades i sitt hem tidigt på morgonen den 23 september 2001.

Martin Jönsson skriver att Dawits hälsotillstånd gör läget akut och allt fler börjar tröttna på att regeringens ”tysta diplomati” inte ger något resultat. Här DN:s kommentar. Av chefredaktörernas redogörelse framgår att vi har att göra med ledare som är osedvanligt förhärdade i sin avoga attityd till omvärlden och vår syn på medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter. Det ser ut som om Isaias Afewerki och hans hårdföra gäng helst ser att Dawit Isaak kommer att minnas av eftervärlden som martyr. En martyr, som offrade sitt liv för att synliggöra hållningen hos Eritreas diktator och partiet PFDJ gentemot pressfrihet och demokrati. Intressant.