söndag 31 augusti 2008

FRA – Makt vs vanmakt

Sanna Rayman, ledarskribent i SvD, som medverkade vid den öppna hearing, som jag bloggade om igår, delger nu läsekretsen sina intryck. Det är verkligen läsvärt. Hon noterar att flitens lampor lyser hos jurister, teknikkunniga samt hos ideologiskt brinnande och säkerhetspolitiskt intresserade och hur det hela utvecklats till ett enormt grupparbete. Det är något annat än att vi ska förklaras med epitet som piratpartister, nyliberaler, drogliberaler, anarkister, paniskt rädda eller konspiratoriskt lagda människor, vilket riksdagsledamoten Göran Pettersson (m) försökt göra. Jag föreställer mig att en väl fungerande demokrati ska kännetecknas av en maktbalans där väljarna, som ger politikerna mandat att utöva makt i deras ställe, har rätt att visa sitt missnöje, när dessa politiker gör sådant, som man inte talat om före valet. Likt många andra har jag funderat över varför jag engagerat mig så starkt i motståndet mot FRA-lagen och då kommit fram till att det handlar om kärnan i att vara en individ med mänskliga rättigheter i ett demokratiskt styrt land och att regeringens plikt är att värna denna kärna.

När staten vill bereda sig tillträde till den del av vår privata sfär, som rör sig i kabel till och från våra datorer, telefoner och faxar samt avser att göra detta, utan att det finns ett rejält rättsligt hållbart skydd för min och andras personliga integritet, då måste varje sann vän av demokrati säga stopp och belägg. Jag vill inte att det uppväxande släktet ska ärva en demokrati i förfall, på grund av min underlåtenhet att göra vad jag kan för att förhindra det. Jag har personligen upplevt hur makt kan missbrukas och har med tiden lärt mig att sådant maktmissbruk inte har med partipolitisk färg att göra, utan att det är makten i sig, som fräter sönder enskilda makthavares känsla för ett demokratiskt förhållningssätt i arbetet. Därför finns lagliga möjligheter för människor att anonymt vända sig till media, som kan dra fram det som sker i offentlighetens ljus. En rättighet som naggas i kanten då FRA-lagen ger staten möjlighet att skapa sociogram, som kartlägger våra rörelsemönster och vårt umgänge. Vad känslan av att vara föremål för kartläggning (för att man intar en annan hållning än makthavarna) kan leda till för enskilda individer ska inte raljeras bort. Om politikerna vore måna om att vårda sina mandat, borde de likt de gamla grekerna omge sig med personer som lärde ut att övermod straffar sig, istället för personer med kunskap om hur man manipulerar ett yrvaket folk.

Många bloggare har skrivit om det brott mot liberala värderingar som FRA-lagen är ett praktexempel på. Det är intressant att FRA-lagens motståndare finns hela vägen från höger till vänster på den politiska skalan. För den gemensamma sakens skull har vi grävt ner stridsyxorna och hjälpts åt att granska lagen ur både demokratisk, folkrättslig, civilrättslig och teknisk synvinkel. Eftersom den vilar på en allt annat än demokratisk grund (tvång och utkvittning) ser vi oss fria att på såväl juridisk som teknisk grund motarbeta den. Utöver hearingen är det Rhodin, som inspirerat mig till denna betraktelse. Han har utöver beskrivningen av vad kämpandet inneburit för hans eget vidkommande, lagt in yttranden från de olika remissinstanserna, vilka talar sitt tydliga språk och gör riksdagsledamöternas beslut allt svårare att förstå.

Hur mycket har personliga relationer mellan berörda intressens företrädare tillåtits spela roll vid lagens framväxt? Något måste väl ändå bristen på rättsligt skydd för enskilda individer kunna förklaras med. Liksom ointresset för en utveckling där internet utvecklas till nationella öar, något som även MinaModerataKarameller funderar kring. Själv undrar jag; Vem kan kritisera Kina när vi går mot samma utveckling? Varför kunde man inte invänta Integrationskommitténs arbete? Ja, frågetecknen blir allt fler.

12 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Vi måste måste nå ut med all kunskap även utanför bloggarvärlden!
Annars är detta förgäves. Och folkets vanmakt består.

Och makten kan skratta åt oss bloggare.

Farmorgun sa...

Instämmer. Jag har printat ut listor från webbplatsen stoppafralagen.nu för att samla namn. Det ger en möjlighet att samtala med vänner och bekanta om vad som pågår.

Mattias sa...

I egenskap av wannabematematiker noterar jag, helt off topic, att den personliga sfären har ganska ovanlig form för att vara en sfär.

Farmorgun sa...

Mattias: Detta var rena grekiskan för mig.

Jens O sa...

För att nå ut, måste det vara på samma språk. Annars kommer det inte att gå.

Men hur förklara, på svenska de tekniska och juridiska termer som används?
Det är där det största problemet ligger, det rent kommunikativa.

Jag vet att Mark Klamberg, har förklarat alldeles ypperligt bra. Men det är inte på vardagssvenska och det är en mycket tung text.

Farmorgun sa...

Jens O: Du har en poäng att det gäller att förklara så att min gamla mamma skulle ha kunnat begripa - om hon varit i livet. Sedan jag fick den senaste puzzelbiten om sociogram ska jag tänka till och ber att få återkomma.

Joshua_Tree sa...

Jens O: Bloggosfärens styrka ligger mycket i att mala ner och presentera samma uppgifter i en oändlig variation. Mark Klamberg (t ex) gräver fram fakta, andra stöper om det och förenklar, ytterligare andra sätter in det i nya sammanhang.

Det finns för övrigt en rad i farmorguns postning som jag hela tiden återkommer till: Varför var det så bråttom? Den enda rimliga förklaringen är att man ville få igenom förslaget innan opinionsbildare och integritetsråd hunnit övertyga ledamöterna om att det är ett dåligt förslag. Men om man tar sig en stund att fundera på vad det faktiskt innebär, hur illa ställt det i så fall är med demokratin i det här landet, så blir det riktigt obehagligt.

Lars-Erick Forsgren sa...

Jens O. Jag tror att många av oss kan försöka förenkla vårt språk en aning om vi ansträger oss.
Dvs tänka på vem vår målgrupp är.

Men dessutom, vi är olika och det är en styrka. Vi skriver på olika sätt och har olika infallsvinklar. Därigenom kan vi nå många grupper. "Bönder liksom lärde män."
Bara vi skriver, och pratar, utanför bloggvärlden också.

Och betr Mark. Nog skriver han väl begripligt. Problemet är ju att analyser kan bli omfattande, och därigenom uppfattas som tunga.

Så det blir en bra övning att korta ner hans analyser till insändarformat ;)

Dessutom är ju tidningar (dvs redaktionerna) så funtade att de vill ha KORTA texter.
Det är alltså ingen idé att försöka säga allt ens i en debattartikel.

En gammal journalistisk regel är att bara skriva om en sak i en artikel.
Men - tänk så många artiklar det kan bli då!!!

Jens O sa...

Tack för responsen på mitt inlägg :-)
Såg på hearingen idag och blev överraskad.

Det står helt klart, att lagen måste avlivas så som den är nu. Ska det finnas en FRA-lag, måste den göras om från grunden och upp. Företrädesvis med en parlamentarisk utredning först. Men tror inte det går, när enligt svensk lag måste fungera på det här viset:

Det finns två sätt att riva FRA-lagen:

1. Regeringen drar tillbaka den.

2. Oppositionen till FRA-lagen, kan i riksdagen lägga fram ett förslag, vilket matchar regeringens ord för ord. Som det sedan kan voteras om, vilket även kräver en tvärpolitisk överenskommelse. som det politiska läget ser ut.

Farmorgun sa...

Tänker på vad Sanna Rayman skrev om flitens lampa som lyser hos alla oss som på olika sätt bidrar i detta grupparbete. Tror på idén att vi var och en lyfter ut debatten på tidningarnas debattsidor utifrån våra olika synvinklar. Hearingen, som jag såg på med något klarare ögon idag, förstärkte intrycket att lagen mycket medvetet gjorts ihålig för att kunna ta en genväg när det gäller olika uppdrag från regeringskansliet, som inte behöver söka tillstånd för sina uppdrag. Bäst vore att regeringen insåg det orimliga i detta och rev upp och gjorde om lagen. Det är skämmigt att Sverige måste besvära EU-domstolen med något som inte ens uppfyller EU-konventionens miniminivå. Att man är beredd att låta saken vara ett tvistefrö till dess är inget annat än tjurskalligt.

Lars-Erick Forsgren sa...

Suck, ja ett enormt grupparbete är det, där fakta, analyser och principer vägs mot varandra. Och vi finner att FRA-lagen måste bort.
Men vart tar det vägen. Jag erfar, i min kamp, att vi stångar oss blodiga mot väggen. Makten har låst upp sitt folk i riksdagen. De som borde veta bättre, de sitter fast i rävsaxen. Vill eller vågar inte ta till sig informationen om lagens brister.
De blånekar, säger att allt är OK, inga integritetsproblem här inte.

Vi måste ändå leta reda på någon/några som är öppna för sakliga argument.
Men mest, påverka allmänna opinionen så att det blåser en storm från väljarna som de inte kan motstå.

Inte utan att förlora sina mandat 2010.

Farmorgun sa...

Jag har lyssnat på Forum i Kunskapskanalen om FRA-lagen, som tydligen spelades in efter centerns öppna hearing där jag fick intrycket att det pågår ett arbete där regeringen tydligen är öppen för att ta till sig kritiken för förändringar i tilläggspropositionen som ska komma senare i höst. Fichtelius kände alla på pulsen om inställningen till en överenskommelse över blockgränsen, vilket dock moderaternas företrädare inte såg som något annat än att begrava saken. Så jag förstår att enda möjligheten är att försöka förmå regeringen ta reson och det gör vi inte genom att slå på dem som redan låst sig, utan genom att fortsätta skapa opinion bland medlemmar och väljare. Ser att diskussionen fortsätter inom centern och jag förstod av det som Camilla Lindberg sa i programmet att det också pågår en diskussion inom fp. För att de ska bli framgångsrika gäller det att vi andra håller ångan uppe.