Bluff om fusk och en tigande VD

I Aftonbladet idag granskar Petter Larsson den statliga utredningen om socialförsäkringarna. Ni kommer nog ihåg den där FUT-delegationens rapport, som lockade SVT:s Aktuellt att påstå att "20 miljarder går upp i rök varje år". Petter Larssons genomgång smular sönder det mesta av de antaganden och gissningar som delegationen ställt samman. Petter Larsson har en teori om vart man vill komma med sina påståenden. Den tål att läsas flera gånger: "Om folket tror att fusket är mer utbrett än det är, ligger det nära till hands att fler börjar fuska. Ingen vill vara solidarisk om alla andra tar för sig. När den spiralen satts igång är det bara en tidsfråga innan vägen öppnar för privata försäkringar, för vem litar på - eller vill ha - offentliga system som läcker som såll? Ansvaret för detta är mångas: En statlig utredning som presenterar gissningar som fakta. En presskår som givit upp idén om självständig granskning. Och en borgerlighet som hetsar mot "fuskare". "

Sedan jag själv under en längre tid och i flera mejl ställt frågan till VD Fredrik Bergström, Handelns Utredningsinstitut, när det gäller den undersökning som han och Stefan Fölster presenterade på DN debatt, där 95 procent av det svenska folket presenterades som "fuskare" i större eller mindre skala, och ännu inte fått något svar, börjar jag luta åt att de, som håller på med alla dessa undersökningar, inte har rent mjöl i påsen. Den 29 oktober inledde jag min förfrågan, vilket jag skrev om på min blogg den dagen under rubriken Efterforskning fortgår. Men då VDn inte var på kontoret, bad jag en av hans medarbetare att framföra mina önskemål, vilket hon lovande. Då jag inte fått något svar den 6 november, ställde jag på nytt frågan: "om det är möjligt att få ta del av frågeformulär och rapport samt om det kostar pengar - hur mycket?". När jag fortfarande den 17 november inte fått något besked, mejlade jag hans medarbetare än en gång och bad om hjälp att påminna VDn om min förfrågan. Men jag är förståss ingen person, som han finner anledning att bry sig särskilt mycket om. Och det tycker jag nog är en aning fisförnämt, som min mamma skulle ha sagt!