FRA med RÄDSLA som grund

Utan några andra jämförelser är det något av krigets logik, som driver på regeringens inre kärna i hanteringen av FRA-lagen. När Thomas Bodström, idag tar till orda på DN Debatt, tar också debatten om sossarnas skuld i saken ny fart. Tankar från rooten, tycker att han fegt skyller ifrån sig på tjänstemännen, men riktigt så lätt kan man inte avfärda tjänstemännens roll i det som hänt och händer. Redan den 23 juli lyfte jag fram den forskning, som bedrivits vid Uppsala Universitet om tjänstemäns makt över politiska beslut, eftersom GD Åkesson vid den här tidpunkten var mycket aktiv i debatten. Då såg jag Åkessons uppträdande på den offentliga arenan, som följdriktigt, med tanke på att försvarsministrar hade kommit och gått och att förslaget legat i pipen rätt länge. Sedan drevs detta igenom på det mest skamliga sätt, men snacket om vem som är mest skyldig till eländet är inte särskilt konstruktivt, för alla oss som vill finna en lösning, där regeringen inte ska behöva förlora ansiktet om de backar. Nu har statsministern och andra bitit sig fast i att man är beredd att hänga på en hel lång rad av ”integritetshöjande” krusiduller – inte riva upp tidigare beslut, d v s den del som handlar om att telekomföretag ska tvingas leverera in sin trafik i FRA:s filter. Och det är detta, som är den springande punkten!

Mark Klamberg, doktorand i folkrätt, har klargjort att signalspaningen enligt lagtexten handlar om avlyssning, även om det inte är så att en hel rad gubbar på FRA kommer att sitta med hörlurar på och aktivt lyssna. Det är den tekniska lösningen, som är ett övergrepp på våra medborgerliga rättigheter enligt grundlagen. Men hur vi än försökt att klargöra detta, har vi mötts av ett massivt ointresse från ledande politikers sida och vår förundran över andra medias ointresse har växt dag för dag. Får därför närmast glädjefnatt när jag möts av nyheten att SvD Kultur idag inleder en serie om Sverige i FRA-lagens spår.

Där inleder Lena Halldenius, lektor vid institutionen för globala politiska studier vid Malmö högskola, med artikeln Rädslan som det politiskt normala. Den talar för sig själv. Hon avslutar med: - Det är bevekelsegrunden för protesten som gör den till en politisk handling; Vi är medborgare, inte skräckslagna får. Det kan inte sägas bättre. Här får jag även bekräftelse på hur viktigt det är med sans och balans i fråga om konflikten mellan Georgien och Ryssland, där kvinnornas organisationer i dessa och angränsande länder krävt fredsförhandlingar i åratal. Inte ens hänvisningen till resolution 1325 i FN:s säkerhetsråd hjälper, som jag skrev om igår. Men detta kommer inte heller fram genom krigslarmet i våra media. Intressant.

Andra som bloggar om FRA är Folkpartiet i Nacka, Mark Klamberg, Jakob Heidbrink, Kanalen, Conjoiner, Intensifier och självklart MinaModerataKarameller, som antagit utmaningen att skriva om kärlek som motvikt till FRA. Men sedan detta var gjort har Mary skrivit om FRA och folkets rädsla - ett inlägg som förtjänar en uppdatering. Rhodin skriver läsvärt Personlig integritet - en frukostflinga.