söndag 21 september 2008

Säkerhet vs Trygghet

Sedan jag insett att mitt intresse för demokrati och mänskliga rättigheter, kräver ett långt större engagemang än vad jag från början hade tänkt mig, är jag numera prenumerant på veckotidningen Dagens samhälle, som speglar det politiska livet i landets kommuner och landsting. På webben finns mer material, bl a en krönika av Måns Wikstrand om partipiska som regel, med hänvisning till den uteslutning ur partigruppen, som drabbat två socialdemokratiska landstingsledamöter i norr. Efter en redogörelse noterar MW att partipiskan inom s är så institutionaliserad att den blivit arbetsordning. Detta trots att det är lag på att en ledamot i fullmäktige äger rätt att rösta efter sin egen övertygelse, känner jag behov av att upprepa ännu en gång. Men så långt har försvaret för demokratiska fri- och rättigheter raserats inom socialdemokraterna att detta anses försvarbart långt upp i partiets hierarki. Från det hållet sände man ut en inpiskare för att tala fritänkarna tillrätta och när detta inte lyckades blev det frysskåpet nästa. Intressant.

Fastnade annars för tidningens bilaga – Säkerhet 2008 – som ger en inblick i den värld, som FRA ska tjäna sedan de fått tillgång till mina och alla andra medborgares trafikdata i de fiberkablar, som utgör internets transportvägar. Det är en intressant bilaga, med bl a en helsidesannons om arrangemanget den 30 september – 3 oktober 2008 på Stockholmsmässan, som sägs vara Nordens viktigaste mötesplats för Säkerhet – Brand & Räddning. Närmare 300 av branschens ledande företag finns på plats för att visa besökaren det absolut senaste, som handlar om nya tekniska innovationer, avancerade säkerhets- och övervakningssystem, sofistikerad IT-säkerhet och massor av smarta framtidslösningar. Det är den 15:e mässan sedan 1969 och på dess webbplats kan man se att såväl besöksantalet som antalet utställare ökar.

Den 20-sidiga bilagan tar upp olika aspekter på temat säkerhet. Men också funderingar kring trygghet i en intervju med David Eberhard, författare till ”I trygghetsnarkomanernas land”, som kom ut för ett par år sedan. Han nya bok ”Ta ingen skit i de lättkränktas land” kommer ut under våren. Även om han är mycket provokativ, ligger det en hel del sanning i hans iakttagelser. Rädsla för allsköns olyckor och elände för att inte tala om rädslan för okända människor har blivit så utbredd att såväl politiker som en hel industri kan livnära sig på den. Kronan på verket är att det även inom detta område finns organisationer som OffSÄK (Föreningen för säkerhet och beredskap i offentlig sektor) och PRIMO (Public RIsk Management Organisation), vilka annonserar både om sin organisation och sin höstkonferens den 13 - 14 november, där bl a GD Ingvar Åkesson FRA medverkar under rubriken Signalspaningslagen. Det är väl ett av många kundmöten förmodar jag.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Utrikesministern verkar att ha en något ambivalent uppfattning om vilka förslag som man skall stödja om man vill ha en trygg tillvaro;-(

http://www.aftonbladet.se/debatt/article3352230.ab

Gun Svensson sa...

Han vill nog hellre vara en blå riddare inom Nato ;-)Han har nog en egen agenda, då han vill agera statsman på ett mycket tyngre mandat än vad Sveriges 0,16 procent av jordens befolkning kan ge honom.

Anonym sa...

Ok ok lite anti Fra aktivism på plats.

Jag uppmanar alla att sprida denna länk till alla ni känner och be dem sprida vidare mm.


http://www.forfattningsdomstol.se/

Gun Svensson sa...

En författningsdomstol? Ja, under vissa förutsättningar: Begränsad tjänstgöringsperiod och en del annat som garanterar oväld i uppdraget. Men, jag har inte tänkt färdigt.

Anonym sa...

Referenen till aftonbladet gick till en artikel av populisten Bergenäs. Detta gav nog inte speciellt ambivalenta känslor för Bildt. Atomavtalet mellan Indien och USA var bra och nödvändigt och också i vårt intresse .

Gun Svensson sa...

Atom: Ett så träffsäkert val av signatur! Ibland avundas jag dig och alla andra tvärsäkra uttolkare av vad som är bäst för oss. Hur kommer det sig att ni aldrig tycks drabbas av tvivel på er egen förmåga att sia om vad som är/blir bäst i det långa loppet?