... och kortsluter hjärnan, vill jag tillägga. Thomas Gür skriver i sin kolumn i SvD mycket intressant om statsministerns strategi att försöka tiga ihjäl opinionen i FRA-saken. Gür sätter fingret på en central punkt: ”För regeringens del är bekymret att statsminister Reinfeldt har gjort frågan om FRA-lagen till ett spörsmål om regeringsduglighet. Det var det hot han använde i sin egen riksdagsgrupp före omröstningen i juni.”
Ju mer vi medborgare får veta om hur denna lagstiftning kommit till, desto klarare blir det varför makteliten måste framställa oss kritiker som otillräkneliga genom att klistra på oss olika epitet. Artighetsfraser har nu utbytts mellan FRA-kramaren Göran Pettersson (m) och FRA-motståndaren Mark Klamberg, efter den drygt 2 timmar långa debatten anordnad av socialdemokraterna i Sandviken. Där tycker jag mig se att den attityd, som ställer till problem för Göran Pettersson (m) och hans partikollegor lokalt här i Norrtälje, blir väldigt tydlig när han skriver: ”Mark är en trevlig och kreativ person. Jag tror dock att han passar bättre på Stockholms universitet som forskare i folkrätt än som utformare av svensk underrättelsetjänst.” Om folkrätt är ett område, som utformare av underrättelsetjänst, kan bortse från, kan vi lätt förstå varför regeringen hamnat i denna situation.
Attityden har ytterst litet med demokrati att göra, utan avslöjar ett teknokratiskt synsätt. Teknokrati har införts medan folket tror sig verka i en demokrati. Det förklarar också varför medlemmar i alliansens partier kämpar lika mycket för demokratin som mot FRA-lagen, vilket Lake tolkar på ett bra sätt. MinaModerataKarameller skriver om behovet av politiker som vågar släppa taget om det politiska uppdraget och göra andra saker i livet, vilket skulle kunna motverka den kultur av maktspel, som FRA-lagen visar upp, när journalister äntligen tagit sitt granskande uppdrag på allvar. När Carl Bildt tar till ett ampert tonläge, i sin kommentar till SVT Rapports intervju med honom om utbytet av information med diktaturstater, visar det påfallande likheter med Olof Palmes reaktion på DN:s artiklar i Geijer-affären. Det är ett klassiskt angreppsätt när makten slår tillbaka – en tolkning av ordval och en betrodd minister tar i så livstycket spricker och får med sig folk, som inte kan tro att han slirar på sanningen. Peter Bratt fick sig en allvarlig knäck både som journalist och människa på grund av Olof Palmes agerande då. Vem eller vilka som riskerar att bli knäckt i den här saken återstår att se. Olof skriver om bråket SVT-Bildt. Ting och Tankar har en bra redogörelse av P1 Mediernas genomgång av vad konflikten mellan Rapport och Carl Bildt egenligen handlar om. Intressant.
Hur ordklyverierna än avlöper, visar historien hittills att det är medborgarna, som förlorar. Eller, som Svensk Myndighetskontroll skriver, blir sittande med Svarte Petter. Hur ändra på det? Ja, just nu lutar jag åt att vi gagnar demokratin bäst genom ett massivt stöd till de kvinnor i Folkpartiet, som bitit huvudet av skammen och vågat medge att deras agerande dagarna före beslutet i riksdagen bidrog till ett dåligt resultat. Ett resultat, som de idag är beredda att rätta till. Det spelar väl ingen roll om ett parti, får en aning mera cred, om medlemmar och sympatisörer i samtliga allianspartier lyckas med uppgiften att få lagen uppriven. Vi, som varit med vet att det handlar om ett grupparbete över partigränserna. Sedan är det väl ändå en paradox att det ska anses som en svaghet i en demokrati ifall partiledarna skulle tillämpa demokrati i sin praktik, istället för det terrorliknade agerande, som beskrivits både i SVT:s Agenda och i Fokus. En dementi har dock inkommit från MOD, när det gäller artikeln i Fokus. En dementi, som PJ Anders Linder publicerar i sin helhet, då det kan ses som ett svar på tal m a a Linders tidigare inlägg med koppling till artikeln i Focus. När ord står mot ord är det den, som tidigare har sitt förtroendekapital intakt, som drar det längsta strået.
10 kommentarer:
Herrejesus, som de säger i Göteborg.
Jag njuter av din lugna ton. Jag är oförmögen att hålla en sådan i detta nu.
(utom när jag skriver i mina historiska böcker, då är mitt tonfall ett helt annat).
Folk är rädda. Inte bara i regeringskansliet. Jag har talat med lärare och rektorer.
Jag kan givetvis inte svara för hela kollektivet, men tillräckligt många som jag pratat med tvingade mig till slut att skriva i en debattartikel.
Kanske väljer jag fel tonläge. Kanske väljer jag fel jämförelser - och kan bli hånad precis som Klamberg du skriver om. Han är ju "bara en folkrättslig liten universitetsfjant" Och jag är väl bara en liten författarfjant som röstar på fel parti i riksdagsvalen...
Men jag envisas att ta på mig skitgörat. Jag envisas att säga det jag ser förtvivlade borgerliga väljare skriva långt nere i kommentarerna på en del bloggar.
Allstå väljer jag att på en vänsterställd sida på nätet, som Arvid Falk, att skriva i rätt grova liknelser.
Jag gör det i förhoppningen att om vänsterställda börjar skrika lite lagom gällt, kanske liberaler som sitter mitt i skiten nu i fp och c i riksdagen, vågar ställa sig upp och säga vettiga saker.
De har ju vårt fulla stöd!
Jag vill att de ska höra det!
En annan sak, farmor. Du har varit mitt bästa argusöga vad gäller textgranskning.
Jag har nu två texter liggande som jag hoppas kommit sig lite bättre.
Jag bör väl bara publicera dem på lämpligt ställe, men jag saknar det där argusögat lite!
Ha det!
När man berättar historier ur livet IRL, som det heter här, har man rejält på fötterna. Som du har jag svårt att fatta mig kort, men det sägs att man lyckas bäst när man klarar att stryka d v s kill your darlings och less is more. Men jag är som sagt inte rätt person att orda om det. När helst du behöver argusögat, vet du var det finns.
farmor: Kill your darlings har jag trots allt inga problem med.
Det är en kamp jag började för så där en 25 år sen...
För ca 14 år sen skrev jag Månskensligisten. Den blev på 40 dagar 500 sidor manus.
Sen satt jag i åtta månader och strök.
Kvar blev 256 sidor bok.
Jag strök alltså halva boken inför publicering...
Jag kämpar och brottas istället med det jag kallar "tonläge".
Månskensligistens tonläge blev förträffligt rätt redan från början.
I böckerna om Djingis är ett helt annat tonläge, ett gammeldags omständligt språk.
Det funkar också, och när jag kommer in i den traden är det bara att mata på.
Nu önskar jag en fjäderlätt och underhållande, kanske gycklande ton.
Jag har inte funnit just det tonläget än, men något annat som faktiskt kanske kan fungera.
Det blir lite mer en figur, som kanske om sig själv säger att han är så bra och förträfflig att han kan säga sig vara lite "von oben", och tycka att det är väldigt bra att han är just "von oben".
Vi får se1
Tror bestämt att det behövs olika tonlägen, för att ta fram det bästa. Precis som i det verkliga livet.
Tindra-Anette, tar det hela, från karikerandets konst.
Hela spektrat behövs, för att nå fram.
När det gäller debatten, mellan Klamberg och Pettersson. Van Klamberg på poäng och fick publiken. När det fanns för stora hål, i Petterssons retorik.
Tack Gun
Ja, repliken var intressant. Han har naturligtvis sin verklighet men den var utformad på ett sådant sätt så att det gav Fokus rätt i stora delar.
Aftonbladet har gjort motsvarande research.
Mina kompisar på RK har hela tiden givit ett mycket besvärat intryck även innan omröstningen så jag bedömer FOKUS i allt väsentligt korrekt.
Tack för IDG. Ska läsa, US Congress gav den 18 april ut en utvärdering. Mailar den via Maggan.
Johan
Vi måste alla försöka, allt efter resp näbb.
Lärt eller populärt. Analytiskt eller satiriskt. Torrt eller roligt.
Bara vi når ut.
För fördomarna frodas, och FRA-kramarna gör inget för att bekämpa dem.
FRA-lagen är ju för att bekämpa buset! Eller ?...
Suck.
Jag tror att vi skall lita till MOD i detta fall. För det första är dementin ett mea culpa. MOD är ingrodd massavlyssningsförespråkar, inte en populär position, och dementin anger att massavlyssningen är mer hans fel än vad journalisten påstått. För det andra står hans ord mot Folkus journaligister. Journalister är inte en ärlig samling. De flesta journalistiska alster om någonting där jag vet vad som har hänt har varit klart felaktiga. För det tredje så talar vi om en man som lämnade sitt illustra ämbete sedan han inte kunde med sin heder förlika den utveckling han var satt att bära hundhuvudet för.
MOD må vilja tjuvläsa vår korrespondens men han gör det med panasch.
Bloggaren: Jag tycker att det är intressant med människor som vill pröva sig fram. Jag har svårt med tvärsäkra typer, som tror att deras bild av "berget" är den enda sanna och rätta bilden. Jag är övertygad om att du själv känner när du funnit ditt tonfall - det kommer i ett flow.
Jens O: Jag har inte kollat materialet från Sandviken ännu, men när jag ser hur hans meningsmotståndare agerar lokalt här i vår kommun, är det inte svårt tro att du har rätt i din bedömning ;-)
Johan: Det är intressant att lära sig mera både om tekniken och juridiken, sedan är det ett problem att en del teknokrater gör det så enkelt för sig och inte vill förstå att ett demokratiskt förhållningssätt kräver en dialog med folket inte att köra över oss i kraft av att vi inget begriper. Bra om du kollar in artikeln och ser om där finns något av värde för oss.
Lars-Erick: Håller med dig om att det blir bäst när var och en sjunger efter sin näbb, då blir det en rik variation på detta tema, vilket dock inte varit tillåtet i de olika partigrupperna. Inget ont som inte har något gott med sig, aldrig tidigare har maktens medel varit så tydliga som i denna fråga.
Arthur: Med eller utan fjädervippa i sin kask, är det alldeles åt h-vete att MOD bidragit till att ge FRA laglig rätt att korpa åt sig mina trafikdata! Det kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle medverka till med min röst.
Välskrivet och genomtänkt. Jag tycker liksom du är att det enda vagt positiva som kommit ut ur denna röra är insikten att det faktiskt finns frågot som förenar medborgarna tvärs över partigränserna - och att detta t.o.m. gäller i riksdagen.
Jag respekterar och stöder de prsoner inom alliansen som sätter det demokratiska samhällets väl, framför en kortsiktig partilinje och jag har inget tålamod med oppsitionspartier som försöker göra en billig poäng på denna viktiga fråga.
Jag är stolt över att ha deltagit i protesttåg som innehållit medlemmar från (nästan) samtliga ungdomspartier (KDU - skäms!)
Tack Åsa - slickar i mig ditt beröm. Du har själv en läsvärd blogg, som jag är glad att jag upptäckte via knuff och nu tipsat mina vänner om. Håller med dig om att oppositionen är tröttsamma i sitt ståndskall, men FRA-debatten har lärt mig att det finns mycket kloka människor även på den sidan. Men även det omvända existerar - alliansanhängare som är lika enögda. Jag tror att allt fler inser att "berget" har olika sidor, som ser olika ut beroende på perspektiv, vilket gagnar en fruktbar dialog mellan medlemmar, sympatisörer och väljare blocken emellan för att finna en sannare bild av sakernas tillstånd. I vart fall ser jag tecken på det här på nätet. Redan de gamla grekerna förstod dialogens betydelse - partier är ett senare påfund.
Skicka en kommentar