En flora av lagar, som skapar en djungel.

Tidningen Journalisten har idag lyft fram en tillfällig lag som förlängts i olika omgångar men nu är på väg att permanentas i Sveriges Riksdag på onsdag i denna vecka. Mark Klamberg har kollat upp innehållet och visar på skillnader och likheter med FRA-lagen. Opassande och andra skriver om hur svårt det är för oss vanliga dödliga att hänga med i svängarna och själv undrar jag om riksdagsledamöterna själva verkligen har koll på vad de medverkar till. Det är tydligt att Camilla Lindberg (fp) tagit konsekvenserna av det spel som förekommit kring FRA-lagen och därtill hörande andra lagar när hon under den allmänna motionstiden väckt förslag om införande av en Integritetsbalk. Birgitta Ohlsson (fp) är inne på en del av detta och har föreslagit att det bör göras integritetskonsekvensanalyser innan lagförslag antas. Ett tack till Lars-Erick för den upplysningen. Kan tyvärr inte se att någon inom Centerpartiet på motsvarande sätt sett behov av en skärpning.

Det är intressant läsning att på riksdagens webbplats kunna söka på t ex ordet integritet vid riksmöte 2008/09 inom respektive parti och se vad som satt spår hos de enskilda ledamöterna. Där finns t ex en motion av Katarina Brännström (m) som visar hennes ambition att med hjälp av lagstiftning förhindra att t ex obduktionsbilder läggs ut till allmän beskådan på nätet. Jörgen Johansson ( c) vill gå längre och få en allmän översyn av offentlighetsprincipen utifrån dagens digitala förhållanden. Spontant känner jag att det här handlar nog mera om en skickligare tillämpning av nuvarande sekretesslag, mot bakgrund av det nya medielandskapet. Men, det kan väl inte en riksdagsledamot säga, utan att stöta sig med domstolarna och då framstår det som enklare att begränsa offentlighetsprincipen. Förstår att det var detta som Björn Elmbrant, Dagens Arena befarade när han fick sitt utbrott med udden riktad mot en teknisk plattform som möjliggör fildelning. Han har inte längre tilltro till sans och balans i politiken.

Ett annat intressant exempel är en motion av Jan-Evert Rådhström och Bertil Kjellberg (m), där de föreslår att besök i riksdagen, som idag registreras i ett besöksregister, ska omges med sekretess. Idag kan vem som helst begära ut dessa uppgifter genom en förfrågan, då det är offentlig handling. Därutöver kan jag se att det gått så långt att det blivit skämmigt att vara intresserad av ett jobb inom den offentliga sektorn. Lennart Pettersson och Karin Nilsson ( c) föreslår att ansökningshandlingar ska kunna betraktas som arbetsmaterial genom hela rekryteringen samt även efter det att den avslutats. Annars vågar inte kvalificerade sökande visa sitt intresse, sägs det. Annars minns jag smusslet med ansökningshandlingar i Kanslichefens byrålåda redan i början av 1990-talet, men jag vill inte påstå att det hjälpte nämnvärt. Men Lennart och Karin vill måhända göra svart till vitt utan att behöva anlita rekryteringsföretag, vad vet jag.

Självklart är det enklare att skära i Offentlighetsprincipen, som bara journalister och (vad det verkar) en krympande skara medborgare inser värdet av. Annars tycker jag att det är hög tid att riksdagens politiker inser sitt ansvar när det gäller att väga myndigheters och andras anspråk på uppgifter av och om oss människor mot vår medborgerliga rätt till skydd för våra privata liv, utan att genast ta sådana krav till intäkt för att omge det egna verksamheten med mera av sekretessens slöjor. Intressant se om Grundlagsutredningen kan råda bot på detta, när de presenterar resultaten av sitt arbete senast under december månad.