lördag 18 oktober 2008

Från FRA till riksdagssvar och ICA?

I dagens AB skingras dimmorna kring nyheten i somras om FRA:s insatser för att förhindra ett planerat politiskt mord. Fradga ger dock en initierad kommentar om detta, som är nog så intressant. Samtidigt tätnar dimmorna kring riksdagsledamöternas sätt att hantera våra enträgna böner om ett svar på våra frågor om FRA. Det förefaller vara så att de stora partierna i riksdagen ingått en uppgörelse om att enskilda ledamöter inte ska svara på medborgarnas frågor varken från enskilda eller från ett nätverk. Detta om frågorna ställs till alla ledamöter i riksdagen.

Det förklarar varför samurajen Anders i vårt nätverk Riksdagssvar fått 3 timmar av Berit Andnors (s) tid istället för de 3 minuter, som det skulle ha tagit henne att svara på våra fem frågor. Det förklarar också det dåliga utfallet för min egen del, där slumpen (fördelning efter bokstavsordning baserat på riksdagsledamöters förnamn) gett mig uppgiften att beveka förhållandevis många moderater att svara på samma frågor och mötts av upplysningen att man inte svarar på enkäter eller undersökningar. För mig, som väljare, är det en oerhört trist läsning, som deras svar hittills bjudit på. Efter ett förhållandevis tufft ”tjatmejl” igår vid lunchtid, har ett par hört av sig. En lovar svar om en vecka och den andre, Göran Pettersson från Norrtälje, tycker sig ha pratat färdigt och menar att ”många av frågorna är tagna ur sitt sammanhang och blir lätt av arten ´har du slutat slå din fru?´". Men, då våra frågor inte utesluter möjligheten att lämna utförliga kommentarer i anslutning till var och en av dem och just därför kan visa det ,som vi är ute efter, d v s glappet mellan oss och våra valda ombud i Sveriges riksdag, fortsätter jag att insistera – sju gånger sjuttio gånger ber jag om hans svar. Anders visar också i dagens inlägg att vår webbplats riksdagssvar.se följs med intresse från visst håll även om svarsfrekvensen kunde vara högre.

Både där och i flera mejl har vi förklarat vår avsikt att med hjälp av några frågor klarlägga vari glappet mellan våra folkvalda och folket består när det gäller FRA. Detta för att underlätta en dialog i saken, innan alla låst sig på ett sätt som gör att vi för en överskådlig tid framöver förhindrar en juste blocköverskridande hantering av saken. En sak, som bara är en av flera sammanhängande, vilka innebär ett allmänt statligt intrång i folkets privata sfär. Om ICA eller någon annan affärskedja kan göra affärer med hjälp av våra köpmönster, vilket bl a DN, SvD och Anita skriver om, är det nog så allvarligt, men att staten ska kunna fiska i floden av trafikdata med hjälp av sökbegrepp baserade på nätumgänge, besöks-, rese- och konsumtionsmönster i kombination med registering av etniskt ursprung, politisk åsikt, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuell läggning öppnar detta för en utveckling av samhället där öppenhet och tillit ersätts av slutenhet och rädsla.

Riksdagsledamöternas slutenhet och rädsla inför att besvara ett antal frågor är ett tydligt tecken att vi redan är på god väg in i detta. När jag läst om människor, som i mer än ett decennium försökt komma till tals genom att ställa frågor till alla ledamöter, men mötts av enskilda ledamöters tystnad, då är det inte konstigt att allt fler lutar åt att en relativt liten klick bestämmer de övergripande regelverken och att det sker en form av byteshandel mellan riksdagens utskott – röstar du med mig i mina frågor, röstar jag med dig i dina och som en extra belöning kan du välja vilken hjärtefråga du helst vill få allas uppbackning i. Men, hallå! Är det inte dags att fråga sig åt vilket håll detta leder?? Är det folket eller riksdagens ledamöter, som först ska ställa sig denna fråga???

Jag har den största förståelse för Lars-Erick och andra som börjat fråga sig – vad krävs för att dra igång ett helt nytt parti, som vill vända denna utveckling? Själv tycker jag att det är ett fattigdomsbevis att politiker i de partier, som historiskt kämpat för att bygga upp ett demokratiskt system, visar så ringa intresse för att restaurera sitt bygge, när det uppvisar så uppenbart stora brister i att hantera dialogen med väljarna i ett nytt medialt landskap. Samtidigt visar andra att man ser möjligheter i det som sker. Frihetsfronten inbjuder via Motpol till en samtalskväll den 23 oktober då Camilla Lindberg är inbjuden att tala under rubriken ”Hur liberal får man vara i riksdagen?” Bra fråga – som lockar till ett besök, även om jag inte är lika liberal som de mest kända anhängarna av Frihetsfronten. Men, åsikter smittar inte som förkylningsvirus, varför det inte kan hindra mig. Jinge bjuder oss på ett lästips – Mattias Gardells Tortyrens återkomst och Eve luftar vad hon känner inför det som väntar. Intressant.

Avslutar med en lördagsrunda hos MinaModerataKarameller, Mark Klamberg, Olof, Jens O och Opassande.

10 kommentarer:

Dennis Nilsson sa...

Man kan göra som man gjorde i de första demokratierna i de grekiska stadstaterna, för ca 2 000 år sedan, när dåtidens politiker blev för högmodiga, och slog dövörat till. :-/

Där röstade folket för vilka politiker/makthavare de inte tyckte om, tvärt emot vad man gör idag. De politiker/makthavare som fick flest röster fick gå i exil, och lämna landet. De som får minst får “jobbet”.

Den metoden skulle fungera mycket väl idag, och skulle öka valdeltagandet rejält.

Lars-Erick Forsgren sa...

Ett problem är att till och med dagens Sverige är betydligt större än en av antikens stadsstater.

Men OK, valdeltagandet kanske skulle öka.
Dock, skulle de bli tillräckligt många politiker kvar för att kunna regera landet?

Tveksamt, med dagens partier i vart fall.

Olof Bjarnason sa...

Jag diggar idén om representativ demokrati genom slumpval: välj ut 349 svenskar på måfå och sätt dem i riksdagen för att stifta lagar i fyra år. Det vore mer representativt än det vi har idag ... om än något opraktiskt. :)

Gun Svensson sa...

Bara detta att vi är och blir allt flera som funderar på andra alternativ, visar ju att det behövs en uppryckning. Frågan är bara hur? Men medan vi funderar på det må vi kämpa vidare med projektet riksdagsvar, då det är lärorikt på många sätt.

Anonym sa...

Ett nytt alternativ, ter sig onekligen lockande, vartefer nytt snömos framkommer. Klamberg har nu att förtälja, om ytterligare en ny avlyssningslag.

Lars-Erick Forsgren sa...

Vore jag 10 år yngre skulle jag nog vilja dra igång ett nytt parti.
Men, dessutom behövs pengar plus en ganska stor skara entusiastiska medarbetare.
som offrar tid (o familj) för en valrörelse helt baserad på idealitet.

Och så behövs ju folk som kan o vill o är lämpliga att sätta upp på riksdagslistor lander över, säg sådär 250 stycken.
Och övriga som jobbar, säg några hundra till.

Och minst 1500 röstberättigade som skriver på en lista för registrering

Gun Svensson sa...

Jag skulle nog vilja vara 20 år yngre för att dra igång ett sådant projekt ;-) Tack till Lars-Erick som ger Dennis och oss andra ett mått på vad som krävs, därför vill jag inte ge upp tanken på att vi med gemensamma krafter ska kunna bidra till att riksdagens ledamöter ska inse behovet av en reformation av nuvarande system. Olovs tanke är sympatisk, men vad skulle inte de inbitna s k sakkunniga i byråkratin inte hinna med under tiden ;-) All makt måste balanseras och därför tror jag på att väcka folket genom att visa att man måste ta sig väljarmakt och lägga sig i. Jens O, tack för tipset. Jag håller på med en ny bloggpost till NT-bloggen eller om det blir Farmorgun-bloggen, det visar sig.

Anonym sa...

Det r egentligen otroligt att den enda historiska kunskap vi tar med oss ska vara att vi inte tar med oss historisk kunskap.
Funderar tillbaka till 70-talet o debatterna om att discjockeys skulle bannas och synthezisers straffbeskattas. Orsaken var att dessa otyg slog ut en hel musikbransch....... Tidigt 80-tal diskuterades fullt allvarligt i S en lagstadgad bannlysning av parabolantenner! Fildelardiskussionen syns mig lika unket dunkel. Ber om tillgift att skriften kan synas vara uppstyltad, min dator skriver inte de tre sista i alfabetet.

Gun Svensson sa...

Michael: Du ser detsamma som jag att nya tekniska innovationer möts med misstänksamhet och rädsla. Egentligen är det något som ligger i våra gener - amygdalan slår till inför det okända och vi har att välja; fly undan genom att inte bry oss eller försvara det som vi tror är dagens sanning. Den vetgirige eller om det är den dumdristige gör något annat. Vårt bekymmer är att vi tror att riksdagens ledamöter tillhör den vetgiriga sorten, som vill pröva sig fram i tillvaron.

Anonym sa...

Se denna film om dagens övervakningssamhälle och var vi är på väg. Farmorgun: publicera den gärna och spinn vidare på temat som diskuteras i filmen. Vi vill sprida informationen!
Länk: http://se.youtube.com/watch?v=pIdZrA4Fdxg