måndag 22 november 2010

Polis, polis ni är i kris – på mer än ett område.

När kartan inte stämmer med Justitieminister Beatrice Asks syn på verkligheten, då gäller det att rita om kartan, eller ...? Det tänker jag när jag i DN läser om uppdraget till Statskontoret att granska Brottsförebyggande rådets verksamhet. Ingen kan ha något emot att granskning sker, allraminst Brottsförebyggande rådet, speciellt efter den kritik som Riksrevisionen meddelat, men frågan är om det inte krävs en syneförättning även på annat håll. Tidigare har Riksrevisionen kritiserat polisens oförmåga att lösa de s k mängdbrotten, vilket bl a Advokatsamfundet noterat. Hörde häromdagen i radion en intervjuad polischef försvara sig med att akutåtgärder ställde till det och gjorde det svårt att genomföra den planerade verksamheten. Då gick tankarna till Norrtälje sjukhus – tänk om all personal där skulle rusa ner till akuten och åsidosätta den planerade verksamheten inom kirurgi och medicin?! Tänker man i de banorna förstår man att polischefens förklaring inte håller.


Helt klart finns det allvarliga problem inom polisen, det visar bland annat tidningen Metro i sin artikel Polisen börjar bli en stat i staten. ”Statsåklagare Nils-Eric Schultz beskriver en situation som helt har glidit polisen ur händerna; hur information som borde presenteras för domstolar och advokater hålls hemlig även för de åklagare som leder förundersökningarna; hur polisen upprättar falska anmälningar och lägger in falsk spaningsinformation i registren och hur människor, bevisligen, har dömts för fel brott i syfte att skydda polisens metoder.” Om bara hälften är sant av det som står i artikeln, är det rent ut sagt för djävligt. Och det är denna oprofessionella kår som regering och riksdag vill ge access till våra trafikdata med stöd av datalagringsdirektivet. Skandal! Det finns 20.000 skäl att undra skrev DN:s Peter Wolodarski veckan före valet. Vi har nog rätt att ställa frågan varför DN inte funnit saken värd en serie reportage på nyhetsplats. Det handlar om att granska makten i flerdubbel bemärkelse. Ett stort TACK till MinaModerataKarameller som gör ett försök att städa upp i politikers föreställningsvärld!


Samtidigt undrar jag naturligtvis varför det inte skrivs mer om detta i de medier som berömmer sig av att vara till för allas vårt bästa? Ja, om man ska tro ett inlägg i Expressen av Stig-Björn Ljunggren och Jonas Nordström så har medierna blivit samhällsbärare, vilket betyder att de tar ansvar för vad de låter läsekretsen få veta d v s filtrerar utbudet. Demokratur? Mot den bakgrunden är meningsutbytet mellan Anders Mildner, SvD och Johan Ehrenberg, ETC intressant. Inte minst när det gäller synen på nätaktivismen i förhållande till tidningar och andra medier. Tolkar det som att vi, som intresserar oss för politik och samhälle i bloggosfären, ses som ropande röster i öknen. Men även om det skulle vara så, är det alltid för tidigt att ge upp. Tycker därför att det är skoj att Ny Teknik skriver om Huffington Post, där läsarna görs delaktiga i tillkomsten av artiklarna. Det kan leda till ömsesidiga vinster på flera plan.

I morgon yttrar sig Justitieutskottet över förslaget till nakenscanning vid våra flygplatser. Hos Markus ”Lake” Berglund har jag funnit information som säger allt. Noterar att kritiken växer i USA – hade någon annan än staten gjort detta hade vederbörande kunnat anmälas för sexuella trakasserier. Där ser man – det finns något som terrorskräcken inte rår på; den av kyrkan underblåsta prydheten. Men f-n vet om det biter på den svenska regeringen och riksdagen. Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol hos Badlands Hyena reder ut varför detta vansinne drar fram som en farsot, men som alltid överträffar verkligheten dikten. Samma dag har Jens Holm (V) utlovats svar på sin interpellation om datalagringen.


Och i EU presenterades i måndags EU:s säkerhetsstategi och att Europol ska utrustas med ett center mot cyberkriminalitet. ”Ett särskilt stycke i strategidokumentet ägnas åt illegalt innehåll. Kommissionen tar på sig uppgiften att nästa år dra igång ett samarbete mellan nätoperatörer, brottsbekämpande myndigheter och ideella organisationer om hur detta ska tacklas.” Undrar vilken ideell organisation som med verklig kraft står upp för nätmedborgarnas mänskliga rättigheter? Tar gärna emot information, för här gäller det att vi rustar oss och tro mig – det behövs nya kvastar, långt bort från dom gamla, som inrättat sig i ett bekvämt liv i stugvärmen hos den som sitter på makten i saken.


Avslutar med Lars Ilshammars och Roger Wallis inlägg på SvD Brännpunkt, som förtjänar spridning och att puffa för Oscar Swartzs inlägg i olika medier. Delar hans passion för att släpa och dra ut folk på nätet ;) Men också hans envetna kamp för att blottlägga hur ECPAT och polisen dragit i härnadståg mot barnporr och då inte drar sig för att presentera vilka fantasifoster som helst. När jag ser och hör polisens Björn Sellström i UR:s program går mina tankar osökt till Televangelism. Tänker också på min man Guys reflektion när han såg att någon livnärde sig mera på att något låg i tiden än att det var till någon direkt samhällsnytta. Polis, polis ni är i kris även inom detta område.

Intressant.

söndag 21 november 2010

Om skiften i tiden och hur vi hanterar dem.

För en tid sedan fick jag en inbjudan av Mab till en föreläsning på Malmö Högskola som handlade om Skiften. Här avhandlades uppkomsten av prosumenter d v s konsumenter som också är producenter. En entusiastisk konsument som går mot att vara en producent. Jag kunde inte följa föreläsningen i realtid, men den har lagts upp på Bambuser, vilket gör att jag och andra kan kolla när det passar oss. Det är nätets styrka. Jag älskar möjligheten att kunna kolla inte bara en gång, utan även repetera det som jag tycker är av särskilt intresse.


Tänk om alla dom, som producerar föreläsningar och inte så sällan bekymrar sig om landets bildningsnivå, insåg hur de skulle kunna dela med sig och därmed bidra till en intressant förändringsprocess. Det är ett faktum att vi, som rör oss här ute på nätet, gillar att ta del av de tips vi får för att se om det kan vara av intresse för vårt eget byggande av kunskap. Tycker vi det, vill vi dela med oss till andra den information, som vi själva just nosat på. Med krav på betalning för att få ta del och att jag dessutom skulle behöva be om lov för att kunna ”göra reklam” för materialet, det skulle rätt effektivt ta död på glädjen i att vara en nätmedborgare med möjlighet att hänga med i utvecklingen.


Det är den här kunskapsprocessen som utgör grunden för mitt ställningstagande när det gäller att avkorta tiden för det tidsbegränsade monopol, som gäller för upphovsrättens ekonomiska del. Det är när denna del köpts upp av företag på marknaden, som den kallas närstående rättigheter. Från början ägd av den som ägde tryckpressen, men sedan 300 år tillbaka är denna ekonomiska del ett tidsbegränsat monopol som kan överlåtas mot betalning. Till att börja med var det sju år som kunde förlängas ytterligare sju år. Men sedan dessa närstående rättigheter skrevs in i Bernkonventionen under 1960-talet har tiden för detta monopol dragits ut först till 25 år för att efter ett EU-direktiv 1993 kunnat förlängas till idag en upphovsmans livstid +70 år.


Det är fullkomligt barockt om man håller i minnet att ursprungliga sju + sju år sattes med hänsyn tagen till att skyddstiden då behövdes med tanke på tiden från produktion till att försäljningsaktiviteter lett till försäljning och därmed genererat en vinst. Man behöver inte vara utrustad med särskilt mycket fantasi för att göra en klok reflektion. Det är den här lagstiftningen, som förpestar livet för oss som vill ha samma rättigheter på nätet som vi har i livet vid sidan av tangentbordet. Vi har inte glömt hur upphovsrätten lett till Ipred-lagen och att den även är en bakomliggande faktor till datalagringsdirektivet, som nu bidrar till att gör livet surt för oss alla. Det senare gäller även den som bara använder sin telefon och mobil för samtal och sms. Lakes Lakonismer skriver bra om detta. Amelia Andersdotter och Mab skrev förra året om effekterna av Ipred-lagen, där krav på ett utlämnande av IP-nummer valsat genom rättsväsendet.


Även om föreläsningen från Malmö högskola hade sitt fokus på modebloggar, är det inte svårt att applicera de rön, som forskarna gjort inom detta område, till andra områden i samhället. Frågestunden visade att åhörarna tänkte i de banorna och ställde frågor med bäring på både människors delaktighet och demokrati. Det gäller att skapa plattformar för konsumenters delaktighet, blev svaret. Vi är ibland konsumenter och ibland producenter, därav begreppet prosumenter. Rätt roligt med dessa kombinationer av ord som nu sker.


Demokratur är ett annat intressant nyligen uppdykande ord. Konsumenterna d v s väljarna lever med sin föreställning om demokrati medan producenterna d v s politikerna lever efter den mer effektiva modellen som bär tydliga drag av diktatur. Wikipedias förklaring är klockren. "I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps." Även om det är en glasklar beskrivning av det som jag själv tycker mig uppleva vill jag just därför fokusera på goda tecken i tiden och då tar jag till en av mina favoritbloggare - Kristina Alexanderson.


Kent Persson, en av moderaternas aktiva bloggare, som ofta tänker längre än näsan räcker, har förstått att det gäller att rätt förvalta det pund, som väljarna gett dem. Klartänkt! För nog har jag gottat mig åt vad landets alla tonåringar kommer att säga om politikerna när de blir medvetna om att regeringen bestämt att vissa trafikuppgifter från deras mejl, sms och samtal till och från mobilerna samt deras positioner kommer att sparas under 6 månader. Detta för att polisen på rätt lösa grunder ska kunna komma åt och rota i detta på jakt efter indicier på brottslighet. Jag har svårt att tro att tonåringarna kommer att vara lika avtrubbade som de äldre. Dom där ni vet, som inte tror att politikerna skulle kunna stifta sådana lagar. Men, som – om så vore – förväntar sig att det i så fall skulle vara stort uppslaget i tidningen och pratas om i radion och på TV.


Josh skriver med svärta och humor om Avsändarlagringsdirektiv och JensO skriver om det som pågår i grannlandet Norge, med bäring på vad som även sker hos oss. När jag läser tänker jag på mina egna funderingar kring det omtalade fusket och den forskning som jag läste om för en tid sedan. Opassande skriver om modeindustrins fria kultur och Intensifier argumenterar så att jag blir allt mer övertygad om att datalagringen kräver åtgärder av oss alla – även av en farmor som hittills trott att det räcker med att offentligt lufta vad man tycker och vara aktiv i Piratpartiet


Ser också att DN och SVT Rapport uppmärksammat de brev och mejl som Säpos sparade material från deras tidigare avlyssning lett till. Jag är en av dem som använt mig av min lagliga rätt att ställa frågor och nu fått svar Dnr 417-2010 ”Kontrollen har inte påvisat några omständigheter som ger anledning att anta att du i strid med lag eller annan författning varit föremål för Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling”. Men inte en bokstav om vilken tidsperiod som kontrollen omfattar. Inte för att jag trott mig vara av något särskilt intresse för Säkerhetspolisen, utan mera för att visa att det finns medborgare som bryr sig.


Avslutar med Oscar Swartz som skriver det som krävs i fråga om Wikileaks efter all uppmärksamhet i bland annat SvD, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, UNT och DN .

Intressant.


lördag 20 november 2010

Skadar nätnyheter tryckpressarna?

Iförrgår skrev DN.se att Lagrådet gett grönt ljus för lagringen av våra trafikdata. En länk på Facebook och jag upptäckte igår DN:s notis Direktivet är en olycka som visar att Anne Ramberg, generalsekr i Advokatsamfundet, fortfarande står upp för svenska folkets rättigheter enligt Europakonventionen. Kostade på mig papperstidningen för att se om tidningsledningen tycker att notisen var värd att offra trycksvärta på. Men icke sa Nicke! Det är alldeles uppenbart att många traditionella media separerar nyhetsutbudet; Nyheter som rör användningen av nätet publiceras på webben, medan läsare av papperstidningen hålls ovetande om vad som pågår.


Detta trots att dessa papperstidningsläsare också drabbas av det som regering och riksdag beslutar, vilket Hax tydliggör på ett bra sätt. Ser att Jon Wessel-Aas, norsk advokat och ledamot i Internationella juristkommissionen nu uttalar sig i DN och sågar Lagrådets yttrande. Tidningen skriver ”Han hänvisar bland annat till ett utlåtande från EU:s organ för grundläggande rättigheter angående PNR, registreringen av uppgifter om flygpassagerare. Där sägs att det faktum att flygbolagen behöver spara uppgifter inte kan användas som argument för lagligt tvingande lagring för polisiära syften.”


Det senare kan vara bra att tänka på i nästa vecka den 23 november då Justitieutskottet ska ta ställning till Användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser (JuU4) Justering Föredragande: LG. Skivad lime berättar om ett långsamt uppvaknande. Alltför långsamt kan jag tycka. Den process som pågår bland oss, som lyft frågan i samtal med våra vänner och haft svårt att bli trodd eftersom ”det inte stått om det i tidningen”, är ganska plågsam. Att göra slut med det politiska parti som man varit övertygad om att man hörde hemma i, är också en smärtsam process. Men att partiledningen övergett grundbultar när det gäller demokratiska fri- och rättigheter tvingar fram ett avgörande beslut. Camilla Lindberg, som vi minns från FRA-bataljen, har nu lämnat Folkpartiet, sedan hon upplevt att liberalismen där flytt sin kos. Något som Lars-Erick noterat, samtidigt påminner han oss om att Camilla kämpade för en Integritetsbalk i lagboken. Vad jag förstår har hon ännu inte anslutit sig till något annat parti, även om det finns ett gäng liberalt sinnade som startat Liberaldemokraterna för att samla alla, som känner att de inte längre hör hemma inom Alliansen. Bland dem finns bl a Scaber Nestor, Rejdnell och Svensk Myndighetskontroll.


Kulturbloggen skriver att datalagring bygger på tanken att vi alla är potentiella hot mot nationens säkerhet. Oscar Swartz tolkar på ett förträffligt sätt hur det känns i hjärtat när regering och riksdag har slagit dövörat till. Nu vill jag bara skrika skriver Mary XJ och jag förstår henne innerligt väl. Att moderater anser att vi i Piratpartiet inte ska kunna påverka deras beslut, det står dem naturligtvis fritt, men Mary är ju en av deras verkligt kunniga medlemmar när det gäller internet. I hennes kläder skulle jag säga tack och adjö. Hennes meningsfrände riksdagsledamoten Karl Sigfrid, verkar vara rätt stukad och yttrar sin inte särskilt ofta. Integritet och Frihet sammanfattar den vecka som gått och presenterar många intressanta länkar. Mårtensson, en av förkämparna för ett öppet och fritt internet inom Centerpartiet, tar också till orda. Deras rättspolitiske talesman med plats i Justitieutskottet, Johan Linander låter sig nöja med ett mediokert utlåtande av Lagrådet. Nicklas Lundblad hjälper mig och andra att övervinna vårt motstånd mot att behöva kryptera vår kommunikation, nu när regeringen och riksdagen visar att de struntar i fundamentala demokratiska fri- och rättigheter för oss som vill vara fria medborgare även på nätet.


Anna Troberg reder ut upphovsrättsindustrins roll i det hela.


Radikalen ser att riksdagsledamöter mäls ner i maskineriet eller lär sig att traska patrull för att få fortsätta vara med. Ingången här är det som pågår bland Socialdemokraterna. Han har dock rätt i sina iakttagelser att bristen på demokrati finns i alla partier. Även om det sagts och skrivits en hel del om det som pågår på den kanten. Ska man tro SvD har inget särskilt nytt hänt i det partiet de senaste decennierna. Nu som då räcker det med att några ledare för distriktens ombudsgrupper träffas efter det att valberedningen sagt sitt. Då kan de göra upp sedan de räknat ut hur många ombud som krävs för att vinna och hur de kan hjälpas åt att förmå ombuden att rösta på visst sätt. Bengt Göransson, denne hedersman bland socialdemokrater, föreslår en baskurs i demokrati. Undrar om det i hans baskurs är så att det val av valberedning, som skedde vid förra kongressen, även kan vara kapabel att vara valberedning inför extrakongresser? Bengt Göransson avslutar sitt inlägg ”Återupprätta respekten för politiken som idébas, tona ned tillbedjan av den beslutspotente”. Det ligger onekligen en hel del i hans goda råd.


onsdag 17 november 2010

Vänskapsallianser föder ofta mera ont än gott.

Kjell Häglund ställer i sin Krönika hos Journalisten frågan: - Gäller datalagringsdirektivet redan? Intensifier skriver ett angeläget brev till journalistkåren. Vidare har Rick Falkvinge och Anna Troberg antagit utmaningen från Netopias hjälpreda och tar här itu med gårdagens inlägg i SvD:s nätupplaga. Genom att läsa kommenterna har jag fått ytterligare info både att en av Ricks antagonister har svårt att smälta att Rick bestämmer vad som publiceras på den egna bloggen och att Netopias anhängare på fullaste allvar tycker att det är OK med censur på nätet och att teleoperatörerna som ska ha ett ansvar i andra hand för ett ingripande.


Alla söker efter bra bilder för att förklara styrkan respektive svagheten i Netopias idé. Netopias anhängare visar sin arrogans genom att komma med följande påstående ”Tror faktiskt de flesta vill ha ett internet som fungerar sen skiter de i hur nätet är reglerat eller censurerat. Självcensur är faktiskt oftast nödvändigt, vilket vissa inte verkar ha fattat.” Nog säger väl ett sådant yttrande oerhört mycket om den som påstår en sån sak? Sedan tycks det finnas någon föreställning om att operatörer bara är intresserad av att tjäna pengar och att det är skälet till att en del agerar för att behålla budbärarimmuniteten. Typiskt ”vänstertugg” att företagare bara är intresserade av pengar och inte har någon känsla för vikten av att upprätthålla respekten för våra demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten.


Björn Elmbrant, som normalt är en riktig bromskloss när det gäller synen på internet, tycks i alla fall ha insett att det finns kapitalister av skilda slag. Sedan kan man verkligen diskutera metoderna som Socialdemokraterna vill använda för att människorna ska göra vad gott är. Men så långt sträcker sig nog inte krisinsikten. Hoppsan, där slant jag ner i diket. Min tanke var inte att spåra ur åt det hållet utan att reflektera kring diskussionen mellan nätets försvarare och dess belackare, även om det finns beröringspunkter.


En tanke som slagit mig när jag läst diskussionen, som förs i samband med Ricks och Annas inlägg, det är: - Vem är denne man som i sitt eget inlägg erkänner att han gjort ett beställningsjobb åt Netopia? Ja, enligt honom själv ”Jag har tidigare varit ämnessakkunnig vid Justitiedepartementet och sekreterare i utredningen om upphovsrätten på Internet, som resulterade i betänkandet Musik och Film på Internet – hot eller möjlighet? (Ds. 2007:29)” Nog kan väl det förklara varför han nu jobbar för en lobby, som till stor del består av dem som lever på den industri med närstående ekonomiska intressen, som på 1960-talet lyckades ”skruva in” sina intressen i Bern-konventionen och sedan dess drivit på en förlängning av detta monopols skyddstider, trots att den tekniska utvecklingen talat för motsatsen. Dessa intressen lever idag högt på att upphovsrätten i år fyller 300 år, men "glömmer" tala om att det gäller den ideella delen av rättigheterna. Den som kollar hur det såg ut för 300 år sedan, ska upptäcka att då ägdes rättigheterna av den som ägde tryckpressen och när det sedan ändrades måste de köpa loss den ekonomiska delen, som till att börja med sträckte sig över en sjuårsperiod med hänsyn tagen till tiden från produktion fram till dess att försäljningen inte förmådde täcka kostnaden för lagerhållningen.


Magnihasa svarar med att kräva en utredning av postväsendets andrahandsansvar – en jämförelse som låter sig göras med tanke på deras paketbefordran. Men i så fall vill jag göra ett tillägg: Utred ett andrahandsansvar för alla med transporter på väg, järnväg och till sjöss. Det vill säga ett andrahandsansvar i Netopias tappning, som Copyriot skriver om sedan han läst ett blogginlägg av Johan Linander, Centerns rättspolitiske talesperson. Ett helt nytt statligt verk för att administrera alla misstankar om ”orent gods” som utpekade kunder kan ha sänt med transporten hos de företag, som tidigare varit motspänstiga, det vore väl en insats för att minska arbetslösheten? Gunnar Hökmark (M) trodde annars, när saken diskuterades i EU i samband med Telekom-paketet, att konkurrensen skulle garantera internetanvändarnas rättssäkerhet. Anna Troberg kommenterar på sin blogg och när jag läser om hur Netopia-människorna använder sig av ordet integritet då inser jag var idén om ”verksamhetens integritet”, som kom ur munnen på statssekreterare Magnus Graner vid Tidningsutgivarnas debatt häromdagen, kan ha sin upprinnelse. Opassande ställer en berättigad fråga. Andra som noterat vad som är på G är Mårtensson och Fredrik.


För att illustrera att detta med upphovsrätt inte är hugget i sten länkar jag till Techrisk som bjuder på en kort utredning om Fotografiska bilder och verk. Ja, upphovsrätten tål verkligen att synas från olika håll och internet gör det lätt att hitta goda argument. MEP Christian Engström har funnit en riksdagsmotion från 2007 som är värd att dammas av. Att en undertecknare är Karl Sigfrid (M) förvånar mig inte, men Staffan Danielsson (C)?! För att behålla förståndet under denna kaotiska samhällsutveckling hjälper det att skratta – här bjuder Svensk Myndighetskontroll på dagens härligaste garv. Mera sånt!


Avslutar med några röster om projektet Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn, som jag fick chansen att vara med om igår och som inspirerade till inlägget Journalister – Kaospiloter eller bromsklossar? Här Malin Crona; Sim(o):s blogg; och Richard Gatarski – Second Opinion. Åtskilliga fler var där, men de har ännu inte lämnat några tankar kring det på webben, men det kommer väl.

Intressant.

tisdag 16 november 2010

Journalister - Kaospiloter eller bromsklossar?

Nyss hemkommen från presentationen hos Sveriges Radio av den virtuella boken ”Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn” som påbörjats av Mats Svegfors och Cilla Benkö interaktivt på SR:s webbplats, brinner jag av lust att läsa och ta vara på möjligheten att komma med input i de delar där jag tycker att något saknats eller återgetts ur ett alltför snävt och måhända ett något ”fisförnämt” upphöjt journalistiskt perspektiv. Men det senare ska jag kanske låta vara osagt, eftersom jag hittills bara ögnat i det pappersexemplar, som delades ut.

Det är ett mycket gott initiativ som förtjänar att mötas på ett seriöst och sakligt sätt utifrån det behov av interaktion, som jag och andra nätmedborgare har, i en tid då starka krafter arbetar för att snäva in våra möjligheter att vara och göra saker på nätet. Sådant som vi kan vara och göra utan att fråga någon om lov när vi inte är uppkopplade. Det ska verkligen bli intressant att följa Medieormens ömsning av skinn fram till ”färdig” produkt. Med tanke på min egen resa från att vara en bloggande farmor med skrivarlust till att bli en nätaktivist och vinnare av Stora Bloggpriset 2009 samt politiskt engagerad i Piratpartiet med uppgift att bland annat verka för rejält avkortade skyddstider för upphovsrätten, var det intressant höra Mats Svegfors öppet deklarera att han idag lärt sig så mycket mer att han inte står kvar där han åsiktsmässigt befann sig innan han gav sig in i det här projektet. Den journalist som vågar se nätets möjligheter utan att bortse från att vi människor även där skapar en del problem, den vidgar sitt synfält.

En tillfällighet som ser ut som en tanke är att jag hemma igen genast möts av FaceBook-uppdateringar om ett inlägg i SvD där en doktorand i immateriell rätt vid Stockholms Universitet refererar till en rapport, som skrivits av honom själv på uppdrag av lobbyisterna Netopia, som nu kräver att en utredning ska tillsättas. En utredning för att ta reda på hur man med juridikens hjälp ska kunna göra teleoperatörerna ansvariga för innehållet i det som transporteras på nätet. Budbärarimmuniteten ska sättas ur spel därför att branschen har misslyckats med de inlåsningsanordningar och pekpinnar, som de hittills valt att utsätta oss för istället för att utveckla sina affärslösningar. Scaber Nestor skrev redan i början av månaden ett inlägg under rubriken ECPAT + Netopia = Slutet för budbärarimmuniteten. Det var i samband med deras frukostseminarium och lanseringen av doktorandens rapport om mellanhandsansvar på Internet. Andra som skriver är HAX; Oscar Swartz; Copyriot; Polisstaten; Ravenna; Badlands Hyena; Strötankar; och Intensifier. Magnihasa kontrar med att begära en utredning om Postväsendet.


Det är en kapplöpning med tiden då vi, som vill leva i en fredlig värld håller på att lära oss mera om våra demokratiska fri- och rättigheter för att kunna kräva skydd för dem även när vi vistas på nätet och sprida information om systemet med Creative Commons licenser för att alla som tror att världen blir bättre om vi redan från början bestämmer formerna för hur vi kan dela med oss det vi kan och vet till varandra, utan att i varje ögonblick tänka på att sätta ett pris på det. Ibland kan det löna sig att dela med sig för att skapa en efterfrågan. Mycket av det samspelet är egentligen obetalbart, som t ex initiativet här ovan av M Svegfors – C Benkö. Här måste det viktiga vara att skapa ett forum för utvecklande samtal, inte att göra sig en hacka på något, som andra också gett input till. Går projektet med vinst hoppas jag att Creative Commons.org blir ihågkommen med en donation :)


Avslutar med några inlägg som kan förklara varför regeringen behöver Datalagring m m – Lars-Erick; Frendo; Anders Widén; Magnihasa; Lars-Erick; Anna Troberg och Aliansfritt Sverige. Själv tycker jag att det är hög tid att public service-media granskar förslaget rejält i sömmarna – en del av det jobbet har gjorts av andra, som tyvärr inte har tillräckligt rejäla megafoner. Detta att det i framtiden ska räcka med en förordning för att utvidga lagens räckvidd när det gäller vad som ska lagras är inte OK. Bara för att ta ett exempel. Journalistik 3.0 förutsätter en större lyhördhet bland de etablerade journalisterna i mediehusen inför det arbete som skribenterna i bloggosfären lägger ner. Det är med respekt som med kärlek – Bara genom att ge kan man få.

Intressant.

Det är som förgjort ...

När jag och andra tycker att media borde kolla upp vad svenska folket egentligen tycker om förslaget att ålägga teleoperatörerna att lagra alla våra trafikdata, briserar den ena spektakulära händelsen efter den andra, vilket gör att regeringens planer hamnar i medieskugga. Det underlättar när de vill gå vidare på den inslagna vägen mot övervakning och kontroll av svenska folket. Det började med FRA och fullföljs nu med datalagring samt Säpos och polisens hemliga teleövervakning.


Igår lyssnade jag på TU:s debatt om Offentlighetsprincipen och hörde då för första gången någon tala om ”verksamhetens integritet”, vilket statssekreterare Graner gjorde under den avslutande frågestunden. Det var en intressant twist som det tål att fundera över. - Är verksamhetens integritet något som kan begränsa Offentlighetsprincipen med stöd av ändringar eller tillägg i Sekretesslagen? Nåväl, det pågår en debatt med anledning av Yttrandefrihetskommitténs tre diskussionsunderlag, som nu är ute på remiss.


Idag ska jag ägna dagen åt en resa in till Stockholm, där jag ska äta en tidig lunch i sällskap med min son för att därefter besöka Radiohuset där Cilla Benkö och Mats Svegfors presenterar Journalistik 3.0 - Medieormen ömsar skinn. Det är en interaktiv bok om mediesamhället som skrivits av dem båda. Det ser jag fram emot.

Intressant.

lördag 13 november 2010

Spanarna – ett radioprogram i tidens anda.

Lyssnar ofta på Spanarna i P1 där ett gäng för ett lättsamt samtal om företeelser i vår tid. Idag blev det reprisen från programmet igår. Det inleddes av programledaren Ingvar Storm med bland annat några frågor ifall Johan Hakelius, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl trodde att införandet av datalagring skulle leda till någon större reaktion. Deras kommentarer bekräftade att vi befinner oss i en situation där många journalister inte bryr sig om det dystopiska samhällsklimat som jakten på terrorister skapat och som regeringen räknar med att kunna dra fördel av, när de går vidare med sina lagar för ökad övervakning och kontroll av oss medborgare.


Men, för vår demokrati är dessa ”spanares” ignorans besvärande. ”Man orkar inte vara upprörd” och ”Man märker inte av det” var attityden. Jag hade i vart fall väntat mig annat av Johan Hakelius och kan bara konstatera att min besvikelse beror på mina egna för högt ställda förväntningar, vilket naturligtvis är mitt eget fel. Men inget ont som inte leder till något gott – det eldar under min beslutsamhet att göra vad jag kan för att kanalisera vad människor i min omgivning ger uttryck för.


PC för Alla har en längre artikel där en riksdagsledamot berättar om hur arbetet med Datalagringsdirektivet hänger samman med annan lagstiftning samt ACTA-avtalet. Det visar att även regeringen kalkylerar med att medborgarna inte orkar vara upprörd någon längre stund. SvD har plöjt igenom läsarkommentarer och konstaterar Läsarna är kritiska. Ja, det är väl inte att undra på. Men nog undrar jag hur den läsare tänker som tycker att övervakningen är bra eftersom de skötsamma med dess hjälp enkelt ska kunna avföras från misstankar? Har människor redan gett upp hoppet om att kunna hålla fast vid den viktiga rättsprincipen att en männska ska ses som oskyldig tills motsatsen bevisats? Eller att endast misstänkta för allvarliga brott ska kunna avlyssnas och kartläggas. Inbillar man sig att en anklagad ska kunna få tillgång till lagrat material för att kunna bevisa sin oskuld? Hur godtrogen kan man vara utan att riskera bli stämplad som ”korkad”?


I den här frågan är ledande Moderater och Socialdemokrater ense d v s det är en fråga av sådan vikt för statsmakten att en lagstiftning ligger höjd över partipolitiken. Varför? Ja, på bägge sidor räds man uppenbarligen folket eftersom vi alla ska tvingas finna oss i att våra trafikdata sparas för statens skull. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Här en ursinnig socialdemokrat I hell-mans värld, en minnesgod liberaldemokrat/f d moderat och en ideologiskt bevandrad liberal rebell som alla har det gemensamt att de gör uppror mot statens anspråk på tillgång till vår privata kommunikation. Den liberale rebellen ställer frågan: - Vilka partier hade detta med i sitt valprogram? Piratpartiet hade med att vi var emot, men det var svårt att få fram i mediabruset.


Även om Johan Hakelius, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl som tidsspanare tror sig om att kunna förutspå svenska folkets brist på intresse för saken, vårdar jag min heta önskan att de ska bli varse om annat. Tänker dessutom rätt giftiga tankar om att det kan finnas ett samband mellan folkets oförmåga att göra uppror och att politiker vill skapa områden för särskilt väluppfostrade; att samtiden tar gestalt i form av en moster som låter sin värld slås sönder av en ”trulig tonårig systerson, fullastad med tv-spel och korkad självtillräcklighet”; samt att allmänbildning kan ses som en quick fix. Vi gör alla var och en vår insats för att göra samhället drägligt att leva i. I det samhället har jag förväntningar på den yrkeskår som ser sig själva som maktens granskare och därmed demokratins fasta försvar.


Frågan är om inte den militära upprustning som nu pågår visar att vi lever i en demokratur Självklart undrar jag hur Public service-media förhåller sig till funderingar åt det hållet. Blundar man i hopp om att gemene man inte ska behöva bry sig, därför att statsmakten och ledande politiker sköter den saken? Hur var det nu Oscar skrev – det krävs en folkstorm mot detaljerna. Men sedan jag lyssnat på Spanarna i P1 räknar jag inte med något större engagemang från de som ser sig som samhällets stöttepelare. Det är inte bara truliga tv-spelande tonåringar som förblindats av korkad självtillräcklighet.


Efter denna bredsida, som kändes riktigt skön att avfyra, en runda till några andra som skriver – Opassande; Calandrella; MinaModerataKarameller; Lakes Lakonismer; och Techrisk. Avslutar med ett annat tidens tecken, en bilförsäkring för de skötsamma, som i och för sig funnits tidigare för nykterister, och Mårtensson som berättar att man kan titta i en tidsenlig spåkula för att följa Socialdemokraternas våndor.

Intressant.