Har Försvarsmakten det som krävs?

Frågan är befogad sedan vi mötts av deras charmoffensiv. SvD:s rubrik Bluffreklam ska locka unga till försvaret säger det mesta, men inte allt. Såg själv en del av deras kampanj vid en busshållplats i Norrtälje ”Din kusin är inte särskilt intresserad av att bevara freden utomlands”. Dessförinnan hade jag hört någon tala om en affischtavla med texten ”Din mamma tycker inte att vår demokrati måste skyddas”. Som aktiv i kampen för att bevara våra demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten genom att bekämpa FRA:s anspråk på all information om mina och andra människors liv och rörelser på internet, upplevde jag spontant dessa affischer som att FRA gett sig in i valrörelsen. Moderaterna som tidigare larmat högt och ljudligt över LO:s stöd till Socialdemokraterna – drar sig nu inte för att använda sig av Försvaret som draghjälp inför valet 2010!? Det var först när jag läste SvD:s artikel som jag förstod sammanhanget. Det är den ena sidan av saken.

Den andra sidan och som Piratpartiet tydligt markerat – bäst bevaras fred och frihet om människor möts av den respekt som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ska tillförsäkra oss var och en. För att detta ska fungera måste innebörden av ordet integritet vara klart för alla och envar, men framförallt måste Sveriges riksdag och myndigheter lägga sig vinn om att hålla kunskapen intakt. Lars-Erick har gjort en betydande insats för att sprida såväl texter ur uppslagsverk som den förtrogenhetskunskap han besitter genom sitt intresse både för tolkningen men också genom att tipsa om andra individer som varit betydelsefulla när det gällt att i handling visa hur man agerar när man lever som man lär.

”Varje person har rätt att ha ett område som är skyddat mot intrång. Den som inte respekterar den personliga integriteten kan i de fall för vilka överträdelser av okränkbarheten uttryckligen har kriminaliserats dömas för brott.”

Det stora problemet är att den nuvarande regeringen och riksdagen har valt att gå i motsatt riktning – legalisera statens intrång i mitt och andras privatliv genom lagklustret för FRA:s verksamhet. Enda möjligheten att ändra på detta är att några hundra tusen väljare ger Piratpartiet sin röst – som vågmästare i Riksdagen vill vi medverka till att respekten för människors integritet återupprättas i vårt samhälle. Om staten och dess tjänare brister i respekt för landets invånare, kan man inte begära att gemene man ska lägga manken till. Här har Infallsvinkel ett viktigt meddelande till alla som röstade på Centerpartiet vid förra valet.

Sedan kan man naturligtvis som Skivad lime undra om inte Försvarsmakten känner till att vi har åsikts- och yttrandefrihet i Sverige, vilket både kusinen och mamma kan undra när deras åsikter ger Försvarsmakten anledning att ge sig på dem på detta sätt. Josh är frustrerad över medias roll i den nerdrogning av svenska folket som pågår. Men jag håller inte med Josh om att människor inte bryr sig – de har svårt att tro att det är sant det som vi säger, eftersom tidningar, radio och TV inte berättar om detta. Här gäller det att ha ett upparbetat förtroendekapital att förvalta. Det upplever jag att flera av oss har, så det är bara att jobba på. Även om vi mot oss har Försvarsmakten med sin 25-miljonerskampanj. För det är som Erik Laakso skriver – många kommer att mötas av Samma fråga varje dag. 15,1 procent har enligt senaste opinionsmätningen ännu inte bestämt sig och vi borde kunna vinna minst fem procent av dem.

En annan effekt av att media ogillar sociala medier är att många journalister inte klarar att ta ett konstruktivt grepp på det hyenebeteende, som frodas med hjälp av etablerade medier, men växer som ogräs på Facebook, vilket Scaber Nestor har synpunkter på. Josh har lyckats få igång ett konstruktivt samtal. Det gör den här dagen till den soligaste hittills i valrörelsen.

Intressant.

Konsten att nå ut och skapa engagemang.

Nog kan man undra vad allt detta surr kring dessa opinionsmätningar, som står som spön i backen, har för effekt på folket. Fördjupningsartiklar om opinionsmätningarnas roll ur såväl makthavarnas som folkets perspektiv vore på sin plats. Heder åt SR, som berättar att det är 15,1 procent som ännu inte bestämt sig. Där ligger hoppet om att vi i Piratpartiet ska klara av att övertyga ytterligare tre procent av väljarna att valet gäller demokratiska fri- och rättigheter, som måste gälla även när vi befinner oss ute på nätet. Rättssäkerheten är på väg att gå i putten, medan Justitieminister Beatrice Ask kommer undan med idén att allt mer makt ska läggas i enskilda polisers och åklagares händer, för att avlasta domstolarna.

Expressens ledare med tidningens valmanifest är intressant. Mera på grund av vad där inte tagits med mot bakgrund av de senaste årens diskussioner om statens intrång i medborgarnas privata liv. Där FRA spelar en mycket central roll och där datalagring väntar efter valet. Inte heller ett ord om den uppluckring av rättssäkerheten som pågår och har pågått under flera år. En och annan anställd inom rättsväsendet förvånar med att ta till orda och verkar ha insikten att alla poliser och åklagare inte är guds änglar och att det därmed finns risk för rättsövergrepp. Jag vill gärna tro att debattinlägget är ett resultat av personligt mod och inte har som avsikt att kratta manegen för nyordningen där en brottsmisstänkt inte längre kan räkna med en juste rättegång.

Lars-Erick uppmanar oss att diskutera integritetsbegreppet och samlar sina funderingar kring detta under en särskild rubrik på sin blogg, som han enligt ytterligare ett inlägg säger sig ha kompletterat. Jag tar med mig detta i de samtal som jag har med människor i min omgivning och återkommer längre fram. I likhet med Opassande såg jag inslaget i Rapport om Sociala medier med Lilith Svensson (KD) och blev lika förbryllad. Det är svårt att få grepp om journalisters föreställningar om sociala medier och därför ger ett sådant kort inslag mest myror i huvudet. Lilith är en av flera medverkande i boken Politik 2.0 där även jag själv var inbjuden vara med, som en av två från Piratpartiet. Josh är den andre.

Förutom totalt 16 kandidater i de partier, som finns representerade i riksdagen och EU-parlamentet, medverkar en hel rad kunniga skribenter och tillsammans ges en bild av värdet av bygga relationer med hjälp av sociala medier, då vi fått allt fler kanaler för information, vilket lett till svårigheter att tränga igenom bruset. Därför var det intressant att lyssna på SR:s Publicerat i lördags där diskussionen handlade om Hot och möjligheter i framtidens journalistik. Där blev det tydligt att det rörde sig om en krock mellan den gamla och nya medievärlden. Men, det håller inte att den som vill ha hand om förståndet sätter sig på höga hästar. Josh funderar också kring integritet och det som händer runt om i vårt land samt medias prioriteringar. Instämmer i hans grattis till piratkopian.

Avslutar med uppropet från Scaber Nestor, som startat en Facebook-grupp med samma krav – Ge grundaren av Wikileaks Julian Assange en fristad i Sverige! Efter publiceringen av filmen, där amerikanska soldater ombord på en helikopter mejar ner en grupp civila på en gata i Irak, jagas han nu av USA. Jag har anslutit mig och tänker ge min Facebook-vänner chansen att vara med. Svensk Myndighetskontroll förutspår att Sverige som vanligt kommer att lägga sig platt inför påtryckningar från USA.

Intressant.

Orsak och verkan i alliansens värld.

Sedan jag lyssnat på Justitieminister Beatrice Ask upprepar jag ett avsnitt ur gårdagens inlägg:

”SvD refererar både till BRÅ:s Apropå och rapporten ”Barnen, BRIS och it”, som underlag för artikeln ”Det är massor av olika perversa typer som addar mig varje dag” Rapporten är en del av EU-finansierade projektet ”Det unga internet” som drivs av BRIS och Medierådet. Ett sökning på orden ”perversa typer som addar” ger ingen träff i dokumentet, men kan ju ha förmedlats i något annat dokument. Däremot talar Bris-rapporten 2010 sitt tydliga språk när det gäller unga människors behov av stöd i det dagliga livet. Ensamma med sina problem söker sig många unga ut på nätet. Det säger något viktigt om media att det material, som förstärker bilden av internet som förklaring till barns och ungas utsatthet, snabbt kommer till användning, medan en studie, som visar att tekniska skydd inte är lösningen på grooming, förbigås med tystnad. Undrar om det blir någon ändring i en mera objektiv riktning när Medierådet går upp i den nya myndigheten Statens Medieråd fr o m den 1 januari 2011, vilket nätverket Surfa Lungt hade en blänkare om. Kan också se att TT hellre refererar till Rädda Barnen än BRIS men framförallt inte till BRÅ. Medge att det är rätt intressant med alla dessa statsunderstödda intressenter för ungas väl och ve, när det är i skolan, hemmet och på fritiden där ungdomarna bor, som de behöver mötas av vuxenvärldens engagemang. Tänk om ett universitet eller högskola nära oss skulle ta ner forskningen till vår egen hemmaplan?”. Det krattas för Datalagringen med hjälp av barnporr och för FRA-shopens öppnande med hänvisning till grooming. Kan just undra vad denna fixering leder till i längden?

Efter detta en länk till Skivad Lime, som berättar om att Försvarsmakten gett sig in i valrörelsen och tapetserar våra städer med en rad affischer för att demonstrera sin rätt att påverka våra åsikter.

Vilka andra offentligt anställda har den möjligheten?

Skulle de öppna näbben, skulle de snabbt få höra om brott mot lojaliteten gentemot politiska beslut. Men, det är klart att i det ena fallet handlar det om draghjälp åt politikernas ambitioner att bygga upp något att fjädra sig med inför de stora nationerna i världen och i det andra att visa upp effekterna av politikernas ambitioner när de vill riva ner även det som varit bra i det som generationer tidigare har varit med om att bygga upp. Nog ligger det väl en hel del symbolik i det förhållandet att Försvarsmakten kan ta ut svängarna medan chefen för Högskoleverket tvingas kasta in handduken?

Omarbeta världen från grunden.

Igår skrev jag mitt första brev till Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden. Inspirerad därtill av Metros artikel om Säpos olagligheter åren 1999 – 2009, men också för att visa att jag avser att fortsättningsvis bevaka mina medborgerliga rättigheter. Det kan naturligtvis tolkas som att jag sällat mig till foliehattarnas skara, men det bjuder jag på. Istället för att undra, kan man ta reda på hur det förhåller sig. Sedan återstår frågan om vi kan lita på denna nämnd betående av sju politiker och en lagman. Att det finns problem kan vi se hos frendo.se

Känner mig dock styrkt av det som jag läser i SvD om Elinor Ostrom, mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2009. Elinor Ostrom har nyligen varit i Sverige då hon deltog i Tällberg Foundations forum Rework the World. Av dagens artikel framgår värdet av diskussion i det lokala samhället. Men också hur det lokala hänger samman med många andra nivåer upp till den globala. ”När ett samhälle gemensamt diskuterar frågan och människor måste argumentera och stå till svars för sitt handlande, förändras deras syn på problemet till att omfatta kollektivet. Lokal demokrati är helt enkelt effektivare än centraliserad, odemokratisk reglering och övervakning.”

Detta konstaterande värmer och är en skönskrift för mina ögon, som hittills varit plågade av all sköns ovederhäftiga attacker mot ett fritt och öppet internet. Främst på grund av upphovsrättsindustrins osedvanligt starka inflytande över ledande politiker för att slå vakt om affärsmodeller, som tekniken sprungit ifrån. Men också på grund av att många politiker saknat och fortfarande saknar insikt om hur kreatörers ideella och ekonomiska rättigheter enligt Bernkonventionen alltför hårt tvinnats ihop med producenters rätt enligt WIPO Copyright Treaty, som började gälla 1970. Under tiden har regering och riksdag försummat den möjlighet, som Bernkonventionen gav lagstiftarna, nämligen att begränsa upphovsrätten med hänsyn till samhällets behov och andra demokratiska rättigheter. Upphovsrätten är inte överordnad alla andra mänskliga rättigheter, vilket man kan förledas tro med tanke på alla direktiv och lagar, som tillkommit för att ensidigt gynna producentintressen.

Att detta varit möjligt kan bero på att en förkrossande majoritet av de journalister, som har till uppgift att granska statsmakten, själva har ett intresse i att det ser ut som det gör. Både när det gäller synen på upphovsrätt och tekniken, vilken ses som ett allvarligt hot mot hittills etablerade institutioner. Intresset ljuger inte, som bekant. En tillfällighet som ser ut som en tanke är ett googlande på frasen ”intresset ljuger inte” och bland mycket annat leder en länk till Per T Ohlssons ledare i Sydsvenskan den 26 november 2006 där han tydligt visar hur politiker säger en sak före ett val och sedan gör något helt annat när valet är överstökat. Detta är ett bra exempel på hur internet kan hjälpa oss att hålla viktig information levande. FRA-saken är en annan. Sagor från livbåten visar ett rykande färskt exempel på betydelsefulla opinionsbildares partiella minnesförlust.

För den här typen av viktiga bevis på skillnaden mellan ord och handling behövs inget inrangerande av datalagringsdirektivet i svensk lag, vilket skjutits fram till efter valet, trots hot om straffsanktioner. Är det någon, som på allvar tror att Moderaterna och Socialdemokraterna kommer att motsätta sig detta, utan att väljarna sätter ett rejält tryck på dem, genom att rösta in Piratpartiet i riksdagen?! Ett allmänt val är lika mycket en granskning av det som varit, som att ta ställning till vilken kurs som krävs för kommande år.

Under tiden fram till dess lär vi få leva med alla braskande rubriker om alla de farligheter som barn och ungdomar blir utsatta för när de vistas på nätet. Nu senast är det delar av BRÅ:s skolundersökning 2008, som på nytt aktualiserats i BRÅ:s tidskrift Apropå, dock bara i den del som rör frågan om de tillfrågade niondeklassrna hade utsatts för någon form av oönskad sexuell kontakt via nätet, som sexpratande eller att någon försökt att förmå dem att göra något annat sexuellt när de inte ville s k grooming. Den här och andra undersökningar visar att det är unga i avsaknad av ett bra vuxenstöd, som i högre grad än andra söker sig till kontakter med okända via nätet och som dessutom har svårare att hantera dessa kontakter på ett säkert sätt.

SvD refererar både till BRÅ:s Apropå och rapporten ”Barnen, BRIS och it”, som underlag för artikeln ”Det är massor av olika perversa typer som addar mig varje dag” Rapporten är en del av EU-finansierade projektet ”Det unga internet” som drivs av BRIS och Medierådet. Ett sökning på orden ”perversa typer som addar” ger ingen träff i dokumentet, men kan ju ha förmedlats i något annat dokument. Däremot talar Bris-rapporten 2010 sitt tydliga språk när det gäller unga människors behov av stöd i det dagliga livet. Ensamma med sina problem söker sig många unga ut på nätet. Det säger också något viktigt om media att det material, som förstärker bilden av internet som förklaring till barns och ungas utsatthet, snabbt kommer till användning, medan en studie, som visar att tekniska skydd inte är lösningen på grooming, förbigås med tystnad. Undrar om det blir någon ändring i en mera objektiv riktning när Medierådet går upp i den nya myndigheten Statens Medieråd fr o m den 1 januari 2011, vilket nätverket Surfa Lungt hade en blänkare om. Kan också se att TT hellre refererar till Rädda Barnen än BRIS men framförallt inte till BRÅ. Medge att det är rätt intressant med alla dessa statsunderstödda intressenter för ungas väl och ve, när det är i skolan, hemmet och på fritiden där ungdomarna bor, som de behöver mötas av vuxenvärldens engagemang. Tänk om ett universitet eller högskola nära oss skulle ta ner forskningen till vår egen hemmaplan?

Avslutar med besök hos några av mina favoriter: Opassande; Niclas; Lakes lakonismer; och Svensk Myndighetskontroll samt en länk till Magnus Andersson som bl a skriver om vårt gemensamma debattinlägg.

Tillsammans mot övermakten.

Läser i Aftonbladet det debattinlägg som Magnus Andersson, CUF, Mary X Jensen (M) och jag själv inspirerades till av MEP:erna Christian Engström (PP) och Lena Ek (C ). Sedan detta skrevs har jag sett att Anna Corazza Bildt (M) dragit tillbaka sin underskrift, samtidigt som hon deklarerat att hon på alla sätt kommer att bekämpa barnporr. Jag ogillar också barnporr, men tycker inte att ändamålet helgar vilka medel som helst. Med en sådan inställning riskerar vi att människor tar lagen i egna händer, vilket varje rättsstat måste motverka. Men här i Sverige verkar ledande makthavare ha slagit in på en helt ny väg.

Sällan demonstreras detta tydligare än när justitieminister Beatrice Ask tar till orda. Hon är så totalt omedveten om den arrogans som hennes syn på rättsväsendet är ett uttryck för. Samtidigt drunknar hennes förhållningssätt i fråga om brott och straff i en medieflod, där strömmen är så strid att rättssäkerheten eroderas på samma sätt som stränderna längs finlandsfärjornas rutt. De, som uppmärksammar det som pågår, är så få att de kan ses som försumbara i den värld där man lever på braskande nyheter. Dessutom orerar dessa människor bara bland sina vänner och bekanta i sociala medier, som många journalister kan avfärda som betydelselösa, även om en del av skribenterna verkligen kan räknas till betydelsefulla opinionsbildare som Emma Opassande, Sagor från livbåten, Rick Falkvinge och Johanna Julén. Men, att sociala medier väcker intresse i medielandskapet, det visar gårdagens inslag i Ekot och ledaren i dagens Norrtelje Tidning.

Sedan till det som fått alla politiska kommentatorer att gå i spinn – SCB:s stora mätning av opinionen. Piratpartiet är helt osynligt i de opinionsmätningar, som hittills duggat tätt och varit baserade på uppemot 1.000 personer. SCB:s redovisning, baseras på 6.135 röstberättigade personer av 9.035 slumpmässigt utvalda. Deras mätningar ses som de mest tillförlitliga mätningarna. Här Ekots inslag och artiklar i DN, SvD, Sydsvenskan, AB, Expressen. I SCB:s pressmeddelande läser jag ”Övriga partier skulle vid val i maj få 5,7 (±0,5) procent av rösterna. Bland övriga partier är Sverigedemokraterna klart störst. Partiet skulle få 3,9 (±0,4) procent av rösterna i maj. I resterande del av gruppen övriga partier dominerar Piratpartiet.” Wow, detta ser jag som ett avstamp inför månaderna fram till valet 2010, även om vi förbigås med tystnad i etablerade medier.

Att vi har Christian Engström som MEP i Bryssel visar att det som vi pirater föresatt oss att klara av inte alls är omöjligt. Roligt att läsa Europaportalens reportage om att han trivs med sin uppgift. Han betonar att Piratpartiet är ett fokusparti på samma sätt som Miljöpartiet var det i starten av sin verksamhet.

Intressant.

En kultur bara för producenter?

Ser att det laddas både här och där inför Almedalsveckan. Ett exempel är den samverkan som 13 olika organisationer (inkl. Journalistförbundet) bjuder på under rubriken Kultur för alla. Här skriver de bland annat ”Upphovsrätt behövs för kulturens fortlevnad, för fri debatt och opinionsbildning, för utbildning och journalistik, för ett demokratiskt samhälle.” .

Men det betyder inte att upphovsrätten måste vara utformad så som den är idag. Mycket talar för att den är i behov av en rejäl översyn. Det inser varje tänkande människa sedan man tagit del av UR Samtidens program Offentlighet och upphovsrätt, som visades på Kunskapskanalen den 7 juni och som jag kollat på mer än en gång och finner lika intressant varje gång. Här finns Digital allemansrätt?; Lagstiftarens ansvar?; och Digitalisering utan tillgänglighet? Och en del andra inlägg inspelade denna dag. Här får man klart för sig att den nuvarande upphovsrätten, som består av dels en ideell rätt och en ekonomisk, ställer till problem både för kulturens fortlevnad, yttrande- och åsiktsfriheten, samlandet, byggandet och spridningen av kunskapsstoff samt journalistiken det vill säga hela det demokratiska samhället. Nuvarande lagstiftning är så snårig att många institutioner finansierade med skattemedel väljer att låsa in sitt material av rädsla för att bli stämda och krävda på dryga skadestånd av producenter. Det är verkligen värt att uppmärksamma att 2010 är tillgänglighetens år. Även om programinslagen hos UR bara ligger kvar till den 7 december 2010.

Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet, bidrar med en historisk redogörelse som förklarar varför Frankrike, som tidigt såg sig som världens ljus och kulturexportör har ett sådant övertag i diskussionen. Sverige tidigare i rollen som kulturimportör valde till att börja med att stå utanför Bernkonventionen. Katarina Renman Claesson, forskare i rättsinformatik och immaterialrätt vid Stockholms universitet, söker svar på frågan: - Varför ser det ut som det gör? Hon betonade att upphovsrätten inte har en starkare ställning än mänskliga rättigheter och i balanseringen mellan olika intressen måste lagstiftaren på den nationella nivån d v s Sveriges Riksdag ta ansvar för finjusteringen. Rättstillämpande myndigheter och domstolar måste också pröva detta och här kan de i fortsättningen inte som tidigare söka svar i förarbeten. Sverige ska skydda upphovsmän men får enligt Bernkonventionen begränsa deras skydd. Problemet är att den konvention som tillkom i WIPO 1960 till skydd för producenter lett till att det skett en mycket olycklig sammanblandning av detta producentskydd med upphovsrätten, vilket lett till att utövande kreatörer kommer i kläm i den debatt som pågår. Det framkom även vid Riksbankens Jubileumsfonds SAMSpråksseminarium i september 2009.

Skönt att Lissabonfördraget inneburit att Sveriges riksdag inte kan agera som om det ena intresset har större betydelse än det andra. Kan just undra vilket perspektiv som kommer att väga tyngst vid Kultur för alla under Almedalsveckan? Idag är det en klar snedbalans mellan WIPOs konvention om producenträtt i förhållande till Bernkonventionens upphovsrätt, vilket är anmärkningsvärt. Vad kan det bero på att denna kunskap inte fått vidare spridning? Att journalister är en grupp som upplever sig bestulna antingen av oss användare eller i producentledet av sina arbetsgivare? Därför är det upplyftande att läsa Techrisks inlägg om Museers fotografiska bilder och verk, som skingrar mörkret och tänder ljus med hjälp av Creative Commons license.

Från detta till något helt annat – missa inte Metros artikel om Säpo (pdf-fil), med den viktiga upplysningen om rätten för oss medborgare att få reda på om vi blivit olagligt registrerade under åren 1999 och 2009 samt möjligheten att i så fall få skadestånd. Skriv ett brev och ställ frågan till Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden, Box 22523, 104 22 Stockholm, Uppge namn, adress, telefonnummer och personnummer.

Sedan en sväng bland några favoriter: Opassande; Rick Falkvinge; Aningen udd; och Lars-Erick. Avslutar med Mark Klamberg som frågar Vad gör staten med våra flöden? En bra redogörelse – inte minst mot bakgrund av artikeln i Techworld FRA gör inte det du tror. Intressant.

Tankars flykt kring all vår strävan.

Ett telefonsamtal från en god vän i Falun gladde mig på mer än ett sätt. Naturligtvis talade vi även om valet 2010 och alla dessa opinionsmätningar, som duggar allt tätare. Jag luftade mitt missnöje med att media inte offentliggör uppgiften om osäkra väljare vilka ser ut att öka ju närmare valet vi kommer. Då fick jag höra att Dala-Demokraten haft en artikel om den saken i förra veckan och minsann den ligger även ute på nätet. Drygt 20 procent, vilket innebär att andelen osäkra har ökat, något som även innebär att siffrorna för både M och S kan ses som väl uppblåsta om man tänker efter.

”Tas de många osäkra med blir de det tredje största partiet och de andra partiernas stöd får justeras ned. Socialdemokraterna hamnar då på 26 procent och Moderaterna på 25,4 procent. Nästan hälften av väljarna är alltså osäkra eller sympatiserar med andra partier än Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts”, skriver Robert Sundberg. Iakttagelsen är intressant eftersom dessa opinionsmätningar riskerar att påverka kommande mätningar, särskilt om de ger en bild av att den som leder kapplöpningen ligger långt före alla andra. För den, som inte brinner för ett visst partis frågor, sätter ofta sin lit till dem som ser ut att vara vinnare. Vem vill inte tillhöra vinnarens supporterskara?

Det är i detta mediaklimat som vi i Piratpartiet behöver komma ut med våra hjärtefrågor. Det är framförallt bland de 20 procent osäkra väljare som PP har en möjlighet att göra sig gällande. På senare tid har vi kunnat se att de etablerade partierna gör sitt bästa för att lyfta fram informationspolitiska frågor med visst fokus på internet, men fortfarande bygger sättet att förhålla sig till informations- och kommunikationstekniken i alltför hög grad på en betydande osäkerhet, där en majoritet av riksdagsledamöterna håller fast vid det gamla i mötet med det nya. Men i detta ligger inga större utvecklingsmöjligheter.

Fick beröm av en läsare för gårdagens länk till UR Samtiden, då där även fanns tillgång till flera andra inslag med intressant information om de hinder som finns bland annat för att göra all den information, som skapats betald av skattemedel, tillgänglig. Jag håller med Björn, flera av dessa föredragningar är värda att ta del av. Techrisk skriver om RAÄ som föregångare.

Tilltaget att dra igång Smile29 visar hur lätt politiker låter sig förledas när någon slår an ”rätta” känslosträngar. Men det utmanar också minst lika många andra skribenter, en del med en mustigare vokabulär än min. Här Hax, som inte skräder orden. Gillar också Telecomix twitter om en artikel i eWEEKeurope som tagit på sig uppgiften att utbilda våra folkvalda. Frågan är bara hur många av dem, som läser artikeln ifråga, om vi inte hjälper till med spridningen? Mab twittrar om ett intressant inlägg med bäring på ACTA-avtalet, där tre nyckelgrupper i USA gör sin röst hörd. Även i Australien höjs kritiska röster, här intervjuas senator Kate Lundy i itnews for Australian Business. Där, som här, är barnporr och filtrering på tapeten. Metaforen där man jämför filter med hastighetsbegränsningar i trafiken leder till ett tankefel. Mera handlar det väl om att politiker vill bestämma vilka platser som det är förbjudet att besöka. Först barnporr och sedan är spärren bruten, vilket upphovsrättsindustrin väntar på. Google Översätt är verkligen en tillgång när jag behöver ösa ur den kunskap som det fria öppna internet erbjuder. Men, det öppna nätet är ingen självklarhet. Inte ens hos de länder, som vill bli medlemmar i EU, vilket PP uppmärksammar.

Avrundar med Erik Laakso som inspirerats av företeelser i den politiska ankdammen och ett grattis till Johan Mitt i steget, som firar födelsedagen med att avfyra en bredsida mot utrikesministern.

Intressant.