I USA pågår en ideologisk strid om på vilket sätt effekterna av deras ekonomiska problem och dess inverkan på världsekonomin ska åtgärdas. Diskussionen förs även här, vilket SvD:s ledarblogg berör. Frågan är: - Skapa en statlig bankakut med skattebetalarna som garant eller låta aktörerna ta konsekvenserna av den situation som de själv bidragit till? Finansmarknaden lever högt på att politikerna förr eller senare förväntas rädda situationen genom att gå in med skattebetalarnas pengar och ta över de lån, vars säkerheter rasat i värde. De nyliberala med en stark tilltro till marknaden, menar att vi har en curlingekonomi, där politiker med sina regleringar bidrar till att förvärra situationen. Lagstiftningen efter den förra bubblan, tvingar idag banker och företag att skriva ner värdet på sina tillgångar, vilket nu gör ont värre, menar Johan Norberg, i ett inslag i Godmorgon, världen. Något Norberg berättar om på sin blogg.
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har också synpunkter på läget, som han delger oss i SvD Brännpunkt Nyliberalerna tysta så det dånar. Han ser naturligtvis berget från sitt håll. Rätt ofta undrar jag vad som skulle kunna hända, om, som i detta exempel, Johan Norberg, skulle inse svårigheterna att genomföra den liberalism, som han förespråkar, och om Bo Rothstein skulle inse att allt inte är frid och fröjd i vår modell för välfärd. Men, här handlar det om krafter, som inte förefaller vara intresserade av stabilitet med hjälp av någon slags hållfasthetslära om vilka värderingar som kan samverka för mesta möjliga stabilitet. Om hus och broar skulle konstrueras med samma filosofi som grund, skulle det i dubbel bemärkelse bli spännande att vara människa.
Men det är väl en fåfäng dröm jag har. Vi människor tycks vara dömda till ett ständigt pågående verbalt krig mellan ideologier till höger och vänster och under tiden är det den stora massan som får betala priset när pendeln svänger för långt åt det ena eller andra hållet. När jag läser dagens inlägg på SvD:s Brännpunkt om hur Försvarsmakten göder en privat konsult på skattebetalarnas bekostnad, ser jag också hur jag är med och betalar för en ideologisk omskolning av försvarsmaktens människor från invasionsförsvar till insatsförsvar. Ett insatsförsvar i vars kölvatten FRA-lagen ses som en självklarhet och där vi står inför ett firande av NATO:s 50-årsjubileum med en varm önskan hos NATO-anhängarna i regering och riksdag om en svensk anslutning i tro att det vore det bästa för vår säkerhetspolitik. Intressant.
2 kommentarer:
Så lyckades du få in FRA i denna din text också.
F.ö. helt kort. Det är väl så att en fri marknad, som nog de flesta vill ha trots allt, inte kan fungera utan regler o regleringar. Det sistnämnda vill inte nyliberalerna ha. Däremot tar företag o banker gärna emot skattepengar när det krisat till sig.
Den fullständigt fria marknade har nämnligen för vana att ta död på sig själv om den inte regleras genom statlig lagstiftning. Den vill bilda monopol = sätta sig själv ur spel.
Men nog är det märkligt att praktiskt taget alla företag, som förespråkar fri marknad och säger sig vara emot statligt inflytande, rusar som galningar efter bidrag så ofta de har chansen.
Ser de inte inkonsekvensen i sitt ageranden?
Lars-Erick: Ja, jag släpper inte FRA ännu på ett tag ;-) När det gäller den ekonomiska oron går det också att se att dit det bär, bär det. Sedan är det mycket i den mänskliga naturen som är motsägelsefullt. Vid närmare eftertanke kan man förstå värdet av att känna till de fyra goda dygder som fanns innan den katolska kyrkan fann anledning att lägga till de tre gudomliga för att kunna lansera dödssynderna. När religionen kommer in i bilden blockeras många annars förnuftiga människor.
Skicka en kommentar