Journalister vs Pirater om Offentlighetsprincipen

Det började den 10 september med ett framtidsfokus – ett seminarium om Framtidens politiker. Dagen därpå fick jag till min förvåning se att moderatorn vid arrangemanget dagen innan, journalisten Björn Elmbrant, hutade åt oss alla bloggare i en ledare i Dagens Arena ”Dags för bloggosfären att bli vuxen”. Självklart antog farmor 70+ utmaningen och efter ett inlägg på min blogg, sände jag honom ett mejl i hopp om att få svar på några frågor jag ställt. Men, sedan jag sett att många försökte debattera via kommentarsfältet till hans artikel, lämnade jag också en kommentar med uppmaningen att han skulle rikta sökarljuset åt rätt håll. Efter att ha citerat Sekretesslagen 7 kapitlet 22 §, som visar att en domstol äger rätt att skydda material om det kan kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs, gjorde jag honom uppmärksam på att inget hade hindrat Tingsrätten att hemligstämpla detta bildmaterial, just med tanke på att vi lever i en tid då offentligt material sprids till allt flera. Varken journalister med sin pressetik eller någon annan behöver dessa bilder för att kunna granska makten. När garvarade journalister inte klarar att rikta sökarljuset åt rätt håll, måste man ställa frågan om vad det är för agenda som styr istället?!

Sedan dess har det varit ett veritabelt spinn med fokus på The Pirate Bay (TPB), som svarar för den teknik, som en användare nyttjar för att tala om för andra vilka filer han eller hon har på sin dator och som man kan dela med sig av. TV4:s nyhetsinslag blev en effektfull marknadsföring av tingsrättens fadäs med en explosionsartad efterfrågan av torrentfilen som följd, men också att TV4:s oseriösa ”nyhet” naturligtvis skapade ett utbrott av indignation landet runt. Därefter har väldigt många vanligtvis vettiga människor tappat sans och balans. Janne Josefssons Debatt blev det verkliga bottennappet. Där stod det verkligen klart att avsikten inte var att bringa reda i oredan, utan att nagla TPB, som roten till allt ont. Bloggaren – medievärldens gossen Ruda skrev jag sedan jag insett att det fanns ett samband mellan EU-politikern Marianne Mikko (s) initiativ om att hos EU-parlamentet beställa en lagreglering av bloggarna och det skådespel med bloggosfären i fokus, som vi bjöds på här hemma. Jag kunde också se att uppståndelsen utnyttjades av en del politiker i deras försvar av FRA-lagen. Om allmänheten tror att allt ont i världen kommer till oss på grund av Internet, blir det en baggis att trumfa igenom FRA-lagen och mer därtill. Den undersökande journalistiken har havererat och därför fungerar inte granskningen av makten. På sina håll råder ett hätskt ordkring mellan journalister och bloggosfären. Intressant se om en garvad aktör som Björn Elmbrant inser att han sköt över målet, när han utmanade oss med sin drapa om fjuniga fjortisar.

Därför var det en lisa för själen att läsa Martin Jönssons ”Fler än journalister har rätt till offentlighet”. Hans genomgång och analys är välgörande fri från fördömanden och kan ses som ett försök till att bygga broar mellan traditionella medier och nya sociala medier. Det är lovvärt. Anders Mildner skriver också tänkvärt om moral och teknik i Sydsvenskan. Hos JMW Kommunikation finns också ett långt och läsvärt inlägg om det läge som vi befinner oss i och detta avslutas: ”En förståelse för varandras förförståelse måste finnas när samtalen/debatterna sker och en vilja till samexistens och förståelse. Pedagoger som kan förklara kommer att behövas när paradigmskiftet nu sker.”

Avslutar med att ge ordet till Peter Sunde och En liten tant, som var för sig ger sin syn på SVT:s Debatt under Janne Josefssons ledning. Även om de inte är ense i grunden, bemöter de varandra med respekt. En liten tant står upp för en pirat som blir illa behandlad - det gläder mig!