DN, Second Opinion och min verklighet.

-->

Ser att Hax gör ett försök att värja sig mot den uppfattning om honom, som odlas inom väggarna hos draken DN. När jag läst artikeln på Second Opinion slås jag av att en del riktiga journalister, som t ex Ewa Stenberg, ser ut att aldrig slås av tanken att de kan ha feltolkat det som sagts. Eftersom jag själv engagerat mig i motståndet mot den lagstiftning som FRA:s intresse för kabeltrafiken lett till, utan att vara köpt av vare sig ett PR-företag eller Hax, Piratpartiet eller någon annan, är jag angelägen om att DN:s bild inte blir den enda sanna. I så fall kan DN:s artikel förvända synen på läsarna och att hjälpa Ja-sägarna i riksdagen att komma undan sitt ansvar för att de traskat patrull efter en relativt liten grupp i landets ledning, som starkt påverkats av det mentala klimat som skapats i världen i svallvågorna efter ”nine-eleven” i USA.

Fram till den 9 juni 2008 tillhörde jag det sovande folk, som aldrig kunde drömma om att Sveriges regering och riksdag skulle släppa igenom ett sådant lagförslag. Det blev ett brutalt uppvaknande. Som framgår av inlägget den 10 juni 2008 började jag med att ta del av bloggar och tidningsartiklar och det jag fann gav mig anledning att påminna om romanhjälten James Bonds ord: - Medan flugorna sover, bättrar spindeln på sitt nät. Sedan dess har jag försökt gottgöra min godtrogenhet. Det började redan kvällen innan då jag lagt in e-postadresserna till länets riksdagsledamöter i min adressbok samt sänt dem ett mejl där jag förordade försiktighetsprincipen d v s att den riksdagsledamot, som inte vet vilka effekter som följer av ett Ja, den röstar Nej.

Nu blev det inte så. Det blev istället ett dribblande, som lett till att vi nu – ett par månader efter det att lagen trätt i kraft – inte vet hur det blir med skyddet av våra mänskliga rättigheter. Efter en rad yttranden över lagförslaget, som sägs täcka de 15 punkter, vilka ingår i alliansens kompromiss, är vi idag många, som anser att regeringen åter hamnat i en återvändsgränd, bl a Lennart Rohdin, Skärvor från skäret.

Sedan den 10 juni 2008 har jag – utan att få betalt från något håll – gjort drygt 200 inlägg, som handlar om turerna kring lagarna runt FRA. Dessutom har jag sedan i oktober 2008 ingått i nätverket Riksdagssvar, där en grupp bloggare gjort sitt bästa för att klargöra var glappet mellan vi och dom finns. För att förstå måste vi få klarhet på vilken punkt vi inte förstått varandra. Detta var ett behov, som växte fram under hand och som några bloggare tog tag i och skapade former för. Även om jag inte känner någon av de andra sedan tidigare, har jag svårt att tänka mig att någon av dem skulle ingå i något riggat av en PR-byrå. Hur det grupparbetet tog form och drevs framåt finns redovisat hos StoppaFRAlagen. Den lärdom jag hittills dragit av detta är att de flesta politikerna av någon anledning, som bara de själva känner till, vill dölja sitt individuella ansvar för riksdagens beslut. Dessutom har de största partierna Socialdemokraterna och Moderaterna väckt min nyfikenhet – varför vill så många av deras ledamöter inte medverka?

Arbetet med FRA-motståndet har gjort mig mera klarsynt och på kuppen har jag fått en inblick i det anlopp mot internetanvändares demokratiska fri- och rättigheter, som framförallt hökar inom upphovsrättslobbyn ägnar sig åt med politikernas goda minne. Därför gillar jag Mårtenssons initiativ att göra ett upprop samt samla namn för kravet på en lag för intellektuell allemansrätt på internet och har skrivit på. Jag har också tipsat mina vänner att ställa upp. Man skriver under med namn och bostadsort, sedan kan man sända vänner ett mejl via ett formulär. Namninsamling lovar att inte sparar e-postadresser som lämnas via denna tips-funktion. Intressant?