Vetenskapsrådet meddelar att boken Hotbilder och Hjärnspöken – Forskare om terrorism av Willhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, Lunds universitet och Janne Flyghed, professor i kriminologi, Stockholms universitet, släpps den 27 september 2008, vid ett arrangemang under Bok & Biblioteksmässan. Då genomförs också ett samtal "Terrrorism — när hotbilderna blir ett hot", som leds av vetenskapsjournalisten Thomas Heldmark. Intressant med tanke på den diskussion som förts och förs om FRA och den s k FRA-lagen.
Hur kampen mot terrorism, kan se ut i verkligheten, berättar f d Guantánamofången Murat Kurnaz från Tyskland. Han var hedersgäst på Amnestys seminarium ”Krig mot terrorism och mänskliga rättigheter” under ESF i Malmö. Sorgligt nog är det några vettvillingars framfart på Malmö stads gator, som tar utrymme i media istället för angelägna frågor som denna. Men, precis när jag skrivit detta slår det mig att det inte alls är säkert att det skulle har skrivits något alls om ESF, om det inte hade varit för detta, som det tydligen är lättare att dramatisera eftersom det på båda sidor finns militanta, som vill ha hårdare tag. Bland en del poliser och politiker i förhållande till demonstranter och omvänt bland en del demonstranter i förhållande till ordningsmakten och politiker. Precis som i alla konflikter runt om i världen. En del vet ju med sig att de drivs av föreställningar, som de har om sina meningsmotståndare, men långt ifrån alla är medvetna om detta. Ju mer makt en människa har, desto farligare blir den sortens omedvetenhet för människor av en annan uppfattning. Här två röster från var sin sida om demarkationslinjen mellan blocken – Fredrik Malm (fp) och Alliansfritt Sverige. Därutöver från en som var där, Svensson.
Ett maktövergrepp av en annan kaliber och som tydligen är vanligt förekommande inom politiken, är de verbala övergrepp som skedde i olika partigrupper inom alliansen i samband med att FRA-lagen piskades igenom. Hittills har jag varit så naiv att jag trott att det var något, som bara socialdemokrater sysslar med. Sedan Lake hört Per Schlingman tala om att det var högt i tak hos moderaterna vid detta tillfälle, fick han en idé, som Mattias S. illustrerat. Signaturen Arthur försöker dämpa lusten att diskutera beteendet genom att göra troligt att denna typ av kamratfostran är ett påhitt av författarna till Fokus-reportaget. Men jag tvivlar, med tanke på att det var känt att Karl Sigfrid var fast besluten att rösta Nej och trots det valde han att kvitta ut sig. Vem tror att det var silkesvantar på när den utvägen anvisades. Men, frågan är om vi gynnar saken och hjälper Karl med nidbilder? Fast jag kan mycket väl förstå att det är frestande. Karls partiledare och kollegornas omogna beteende har ju ställt till det för oss alla. Bilden är mycket talande och kan måhända hejda översittares lust att sätta sig på oliktänkande i fortsättningen. Processen, som jag själv gick igenom i december 2006, för att förstå mig på figuren Borat gav mig insikten att gyckel är ett vapen, när härskare inte nås på annat sätt. Så OK då.
3 kommentarer:
Karl Sigfrid ska betraktas som ena av de få politker vi har som förstår internet och det nya informationssamhällets villkor...
Jag håller med dig Gun, nidbilderna kan vi glömma och Karl själv vill nog helst inte bli påmind.
Nidbilder är förträffliga vapen, när de träffar rätt.
Anders Widén har satt text till "piskbilden".
Det är altså inte riktat mot Sigfrid, utan mot partiledningen.
Det fungerar nog dessutom, som en säkerhetsventil för oss som ser bild och text.
Som sagt - härskare som inte lyssnar får finna sig i att häcklas; den kunskapen, som jag vann genom att bearbeta mina minst sagt upprörda känslor, blev min stora behållning av Borat.
Skicka en kommentar