Här finns det pengar

Läser senaste nytt från Borgerligt nej till FRA-lagen och kommer vidare till Idg.se och SvD, som kan berätta om nya friska miljoner till utbyggnaden av FRA:s verksamhet. FRA-lagen gäller till dess annat meddelats och under tiden ser den nya signalspaningsmyndigheten om sitt hus – klart som korvspad. Den som har makten över dagordningen och tolknings-företrädet i frågan låter sig knappast hejdas av det buller som några fp-kvinnor och en del vakna medborgare i media kan åstadkomma. Byråkrati och teknokrati vinner terräng när demokrati blir en teknikalitet. Lyckas det inre kabinettet med konststycket att ställa alla dessa miljoner till FRA:s förfogande då är saken biff. Jag blir helt matt. Önskar att jag likt MinaModerataKarameller kunde finna ett kodat språk för det, som jag just nu känner, vilket inte lämpar sig för tryck. Men, för den sakens skull får vi inte tappa orken nu när FRA-kramarna börjar dra på veven ett varv till, vilket Sanna Rayman i SvD noterar.

För att komma i en bättre sinnesstämning läser jag vidare hos Mary och ser att hon lagt märke till den hyllning till Karl Sigfrid, som Anders W lagt ut på sin blogg. Jag instämmer och tycker i likhet med Anders att det gäller att se till det goda, som FRA har fört med sig för att vi ska stå ut med detta onda, som vi nu gemensamt försöker baxa tillbaka till ritbordet. Till det goda hör att vi ser och stöttar dem, som får på nöten, när makten känner sig hotad. I Karl Sigfrids fall var det ledare och andra i moderaterna, som gick för långt. I Norrbotten är det bland socialdemokraterna i landstinget, som ledare och andra gör dumheten att utesluta ett par från gruppgemenskagpen, sedan de tagit sig friheten att agera utifrån sin lagliga rätt att följa sin egen övertygelse. I bägge fallen sker det i tro att man genom att åsidosätta lagregler till stöd för demokratin, kan gagna sitt parti. Precis som om det skulle råda en motsättning mellan vad som gynnar demokratin respektive det egna partiet. I det ena fallet kommer berömmet från vänster och i det andra fallet kommer stödet från en, som bytt sida i tro att demokratin skulle ha ett starkare stöd på den liberala sidan av den politiska skyttegraven. Något som jag gärna vill tro, men nu fått anledning betvivla. Dock gör Lars-Erick sitt till för att visa att det fortfarande finns hopp. Intressant.

Avslutar med ett besök hos Gubben vid Rämen och Bildbloggen.