Efter Socialdemokraternas och Miljöpartiets överenskommelse, förefaller en del debattörer i bloggosfären anse att vi nu kan luta oss tillbaka och vänta på att Mona och Maria ska vinna nästa val och riva upp beslutet. Men, enligt min mening är det nog det mest korkade vi kan göra.
Det är klart att S vill ha det så – de vill för allt smör i Småland undvika att pressen på alliansregeringens ledare ger resultat, d v s att Fredrik Reinfeldt gör, som MinaModerataKarameller drömt om vid ett antal tillfällen; att Maud Olofsson inser (inte minst med hänvisning till DN:s artikel om professorerna Wilhelm Agrell och Dennis Töllborg samt tidigare Advokatsamfundets Anne Ramberg i SvD:s Brännpunkt) att den utsmyckning, som Ja-sägarna klistrade på lagen i elfte timmen i form av uppdrag till regeringen, inte är mycket att yvas över; att Jan Björklund repeterar lärostycken om vad ordet liberal står för; samt att KD:s Göran Hägglund reder ut om det är de goda dygderna som talar, när demokrati av de politiska partiernas främsta ledare mest ses som ett hinder. Skulle detta inträffa, kommer det demokratiska styrelseskicket att gå mot en renässans, vilket är målet för mitt engagemang. Att jag och många andra inte är ensamma om att se Fredrik Reinfeldt, som den som kan förlösa oss alla, visar ledaren i dagens NT.
Kommen så långt tänker jag på Piratpartiet och Vänsterpartiet, vars aktörer blivit skitsura på språkröret Maria Wetterstrand, som de nu ser som en svikare. Det tycker jag är väl hårt. Med de erfarenheter, som hon har av politiskt arbete, väljer hon pragmatiskt det näst bästa alternativet, eftersom ”en pudel” inte är särskilt troligt med tanke på den halsstarrighet som Fredrik Reinfeldt m fl hittills visat. Och konstellationen PP och V – detta omaka par! Piratpartiet, som är för alliansen vad F! har varit för vänstern. Hade, M, Fp och C lyssnat på dessa liberala och frihetligt sinnande unga människor, hade Piratpartiet inte behövts! (Att det här inte är fråga om några vettvillingar, som man ofta gör gällande ger jag här ett exempel på.) Kvinnors otålighet med reformtakten inom S och V, blev grunden för F!
När Miljöpartiet kommit in i riksdagen, blev alla partier ”miljöpartier”; när F! etablerades, blev nästan alla partiers ledare ”feminister”; och när Piratpartiet hade fötts, talade partiledare före valet 2006 (både till höger och vänster) om det löjliga i att skicka polisen på fildelande ungdomar.
Med FRA – är dock jakten på fildelare endast en knapptryckning bort. Men, glöm inte – fildelning idag, kan vara något annat i morgon. Vad som är förhatligt i mathavares ögon skiftar från tid till annan. Det är här, som FRA-lagen visar sin svaghet och det blir helt logiskt att påminna om hur Hitler kom till makten och vad Hitler använde makten till. Finns redskapet kommer det att användas till sådant, som vi idag inte vill tänka oss – det är bara en tidsfråga.
Nu kräver Ja-sägarna till FRA-lagen att folket ska respektera deras beslut. Men, respekt är något, som man måste göra sig förtjänt av. Och det är alltid den som anser sig vara klokast, som förstår vad som krävs, när man inser detta. I det sammanhanget vill jag länka till mitt genmäle i NT på debattartikeln, som Andrén-Westerholm skrev häromdagen. Med detta vill jag önska er alla en riktigt trevlig helg, för nu ska jag koppla av i sällskap med mina barnbarn, som behöver farmor när pappa och mamma behöver jobba. Slutar med något att motionera skrattmusklerna med, Badlands Hyena och Gubben vid Rämen. Intressant.
Glöm inte att propagera för namninsamlingen Brev som brev!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar