Förtrogenhetskunskap eller intuition

Med all respekt för Olle Reiz rakryggade uppträdande, måste jag ändå säga att jag får en dålig smak i munnen när jag läser artikeln i DN och tänker på att riksdagens ledamöter själva inte klarade av att stå upp för sin egen lagliga rätt att rösta efter sitt eget samvete, när FRA-lagen piskades igenom. Det beteendet drar ett löjets skimmer över dem, när det nu föreslås att de ska besluta om en civilkuragelag för svenska folket. Detta sagt innan jag går in på rubrikens tema, som dock får vänta en stund medan jag – för att ingen ska tro att jag tröttnat i min kamp mot FRA-lagen – inleder med att hänvisa till andra, som gör bra inlägg i den saken: Opassande, Johan Ingerö, MinaModerataKarameller, Ledarbloggen, Maria Ferm, Sidvind och PM Nilsson. PM Nilsson gör, som en hel del av de inpiskade politikerna; avkräver oss kritiker det, som regeringen hittills inte klarat av – att komma med alternativa lösningar. Trots att Sverige i andra sammanhang skryter med vilka begåvningar, som här finns och vilken framträdande IT-nation vi är. Ännu så länge, är det väl kanske bäst att tillägga. Det kan vara så att Badlands Hyena har rätt i sina iakttagelser och då får vi väl börja bete oss som medborgare gör i en övervakad stat. Men, det främjar nog inga framsteg.

Inspiration till resten i dagens blogg fick jag när jag läste en artikel i Ny Teknik publicerad för några dagar sedan. Den handlar om forskaren Lars Erik Björklund vid Linköpings universitet, som presenterat en doktorsavhandling, där han förklarar intuitionens roll när den yrkeskunnige blir expert inom sitt område. Tidningen hade redan 2000-09-13 en artikel om Fredrik Praesto, byggnadsingenjör, trollkarl, författare och föreläsare om intuition. Den senare för tanken till att intuition handlar om hokus pokus. Ler roat för mig själv, när jag tänker på att jag ibland brukar tala om ”tomtarna på loftet”, som arbetar medan jag sover. Men där är jag numera rätt säker på att det handlar om en tankeprocess, som fortsätter i mitt undermedvetna, där tidigare praktiska erfarenheter satt sina spår, för att sedan ”poppa upp”. Oftast i samband med ett plötsligt uppvaknande då min intuitiva känsla säger mig något, som jag sedan lärt mig att sätta min lit till.

Hjälp att finna denna inneboende resurs, har jag bland annat haft av det, som jag genom åren läst och hört om Ingela Josefsons forskning om erfarenhetskunskap eller tyst kunskap förvärvad av människor i deras praktiska arbete inom vården. När hon mött dessa ”praktiker” och hört deras berättelser, har hon kunnat stärka deras tillit till den egna intuitiva känslan genom att sätta in deras erfarenheter i ett större sammanhang, vilket hon gjort med hjälp av filosofi, idéhistoria, litteratur och dramatik. Detta som motvikt till den kunskap, som i huvudsak förvärvas genom teoretiska studier inom ett specifikt yrkesområde. Ingela Josefson är professor och rektor vid Södertörns högskola och har flera decenniers erfarenhet av ett engagerat arbete för att utveckla kunskapen om intuitionens roll i kunskapsbyggandet. UR sände ett intressant program 2003-03-21 och åren 2005 – 2007 bidrog hon med sina erfarenheter i ett projekt vid Dramatiska Institutet om Konst och lärande. Hennes make professor Bo Göranzon, som varit verksam inom yrkeskunnande och teknologi vid KTH, har dragit liknande slutsatser i sitt arbete, dock med en annan ingång – japanska IT-studerandes upplevelse av tillvarons tomhet i mitten av 1980-talet.

Varav hjärtat är fullt, flyger fingrarna med över tangenterna. Detta sagt inte för att vara underdånig inför överheten, utan mera för att försöka beskriva den känsla av upprymdhet, som det ger, när man upptäcker att ens egen praktik i livets universitet fått en teoretisk överbyggnad, genom att jag haft möjlighet att ta del av kloka akademikers praktik och teori. Det är den känslan som bidrar till mitt pågångsmod i kampen mot FRA. Svenska folkets rätt till en fredad privat zon, kan inte pratas bort!