Hög tid granska regeringens motiv.

Nils Funcke skriver under rubriken Kriget mot terrorn har gjort oss blinda i AB Debatt och visar med all önskvärd tydlighet att vi som känner stor olust inför utvecklingen inte är fel ute. Expressens ledare bär rubriken Varning för Ask, d v s Sveriges justitieminister Beatrice Ask. Alltså den person som har det yttersta ansvaret för att Sveriges lagar ska hålla måttet när det gäller nödvändigheten, effektiviteten och proportionaliteten. Vad jag kan förstå har Beatrice Ask diskvalificerat sig på samtliga dessa punkter. Det konkreta behovet – nödvändigheten – måste väl ha någon koppling till en seriös utvärdering, som visar att alla andra gängse metoder prövats och visat sig vara odugliga, samtidigt som effektiviteten d v s uppklarningsprocenten med hjälp av metoden redovisats för att kunna ställas i relation till förlusten av förtroendekapital på grund av intrånget i alla telefon- och dataanvändares privata sfär.

I maj kunde vi läsa om Riksrevisionens granskning av polisens brottsutredningar i DN, som visade att där finns en del att åtgärda. I juni skrev DN:s Peter Wolodarski en ledare där han redovisade vad han funnit sedan han borrat vidare i revisionsrapporten och funnit svårförklarliga skillnader i redovisat resultat mellan olika län och regioner. Ledaren avslutas med orden ”Om det finns ett politiskt område där regeringen flagrant misslyckats så är det detta”. Även om det skrivits i avsikt att stödja Folkpartiets krav på tuffare tag inom politikområdena rättsväsende och kriminalvård, kan vi inte komma ifrån att ledaren i allt väsentligt styrker att alla hittills stiftade lagar inte lett till högre effektivitet och trots det kan polisen fortsätta att beställa en allt tuffare lagstiftning. Snacka om systemfel!

Men, tillbaka till datalagringen och planerna på att öppna upp för polisens tillgång till vår privata kommunikation även vid mindre allvarliga brott. Sedan jag skrev gårdagens inlägg har många skrivit åtskilligt. Rick Falkvinge har samlat en del av detta i sitt inlägg där han konstaterar att Alliansregimen driver igenom datalagringen. Redan 2007 räknade man i Tyskland ut att uppklarningsprocenten skulle uppgå till 0, 006 procent i förhållande till rätt höga kostnader. Oscar Swartz har gjort en genomgång och analys av förslagets innehåll och menar att det behövs en folkstorm mot detaljerna i förslaget. Oscar skriver ”Beatrice Ask försöker få igenom en fullkomligt diabolisk datalagring som går långt utöver EU-direktivet” och sedan beskriver han hur detta kan genomföras.Om inte regeringen snabbt kan leda i bevis att Oscar har helt fel är det hög tid att vi alla larmar så högt som vi bara orkar. Daniel Gustafsson ser att Alliansen och S är ense om tagen och tycker att det är nog nu.

Ser för övrigt att Mikael von Otter, näringspolitisk expert, IT&Telekomföretagen inom Almega, tar till orda i ett debattinlägg i SvD där han förutom att tala om de verkliga kostnaderna och hur detta kommer att drabba småföretagare i branschen och konkurrenskraften även tar upp frågan om integriteten, jag citerar ”Staten har tagit sig rätt att veta minst lika mycket om mig i den elektroniska världen som jag själv vet. Var finns eftertanken, analysen av helheten och dess konsekvenser?”. När en branschföreträdare känner sig nödsakad att tala högt om branschens ansvar för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten och att detta sträcker sig längre än vad landets justitieminister kan uppvisa, då går verkligen skam på torra land.

Det mest intressanta i Expressens ledare är passusen ”Sverige har bannats av EU-domstolen för att vi inte infört direktivet i tid. Den politiska förklaringen stavas FRA: regeringen Reinfeldt orkade inte med ytterligare en infekterad integritetsfajt och lät därför begrava frågan till efter valet.” Det lyckades han med, eftersom den granskande makten – medierna – tillät detta. Jag har tolkat det som att medierna fasade för att PP skulle lyckas upprepa framgångarna i EU-valet, vilket hade inneburit en rejäl diskussion i riksdagen om upphovsrätten, som även journalisterna har ett egenintresse av. Polisens anspråk på tillgång till tvivelaktiga metoder och datalagringen fick vänta.

I gengäld ägnades desto mer uppmärksamhet åt vänsterns mobbning av S D och spekulationer kring tänkbara effekter av deras entré i riksdagen och andra partiers åsikter om detta. Något som gav dem en rejäl vind i seglen. Vad jag kan se har svenska folket reagerat på att åsikts- och yttrandefriheten satts ifråga när det gäller högerpopulisterna, medan vänsteraktivisterna själva varit både blinda och döva för effekterna av sitt eget agerande. Summan av kardemumman är att Alliansen tycker sig ha fått förtroendet att traska på, när det gäller integritetskränkande lagstiftning i förhållande till nätets användare, vars rättssäkerhet sitter löst, medan vänner av åsikts- och yttrandefrihet kan glädja sig åt att att vänsteraktivisterna fått sig en lektion i hur valet av metod kan spela moståndare i händerna. Medierna gjorde ingenting annat än speglade vad som faktiskt skedde på gator och torg landet runt och svenska folket svarade på detta.

I datalagringens och tvångsmetodernas kölvatten väntar även fortsatta diskussioner ifall upphovsrätten ska tillåtas förgifta användningen av länkar i vår kommunikation på nätet eller om regeringens tanke är att den ska fungera som en bromskloss för allt socialt och kulturellt umgänge människor emellan, som utvecklas med hjälp av dagens teknik. Det var ju den av regeringen utsedde sakkunnige Jan Rosén, som fungerade som rådgivare åt Tingsrätten i Hudiksvall, vilket gör att vi kan befara det värsta.

Avslutar genom att låna bloggväggen hos Henry Rouhivuori, som också läst Mikael von Otters debattinlägg.

Intressant.

Lakes lakonismer: Datalagringen – dubbelbeskattning och dubbelbestraffning, Frihetsfrågorna är döda – alliansen inför Datalagringsdirektivet | Oscar Fredriksson (C), Datalagringen « Stenskott, Högerregeringen redo att ta ytterligare ett steg mot övervakningssamhället | Kulturbloggen, Polisstaten: Från Terrorism till Snatteri, Stefan Stenudd: Datalagringen sker för att det går, Idag skäms jag över Alliansen | Magnus Kolsjö, Ett steg till i övervakningen. « Leffe45′s Weblog, Bloggis | Upp jårs, Datalagringsdirektivet och Sanningsministeriet | Sanningsministeriet, Nyfikenhet går före rättssäkerhet! | Demokraturen, Ipse Cogita! – Nästa steg: brevöppning!, Beatrice Ask tar oss närmare 1984 | Grenfeldt, STUDIOHISINGEN – Om framgång: Hit når inte myndigheterna, Nu börjas det » Pezster » Whatsupsthlm, Minamoderatakarameller: Personlig integritet och teknik…, Scaber Nestor – Sveriges nya övervakningsskatt. (Datalagringsdirektivet), Cowchasers: Beatrice Ask längtar till 1984?, Privat område « Från ett påhittat paradis, David Bergström: Övervakning och länkning., Trafikdatalagringsdirektivet « Emil Källström i Sund, Borgarna startar upp svenska STASI « Sucker Punch, a lot of nothing.: 1984 – Fast värre., l-hs blogg, Alliansfritt Sverige: Regeringen inför datalagring, Kaka på väg: Text me!, Nej till datalagring.se: Nu hade vi behövts, Datalagringsdirektivet på remiss « En pirats blog, futuriteter – Så var det färdigt, Vem är vem? | jon.tng.nu, Datalagringsdirektivet | Henry Rouhivuori, Datalagringsdirektivet och Sanningsministeriet | Sanningsministeriet, Magnihasa: Hårda mätdata, Ytterligare ett steg mot Stasi samhället « Johannes Blogg., Storebrorssamhället | Törnebohms Hotspot, Vad hade Joe Mc Carthy sagt om Beatrice Ask? « Sverige är inte världens navel!, Folkomröstning och folkövervakning « Word up, Anjo, Här är regeringens förslag till datalagringsdirektiv « Från utomlands, Min SPRÄNGANDE huvudvärk… « Dyspné, Vinden viskar mitt namn: Storebror ser dig!, Fy fan för övervakningssamhället, Marknadsliberalen: Regeringen borde inte genomföra datalagringsdirektivet, Jinge.se » Hjälp Uppdrag Granskning!, Martin Mobergs blogg: Ännu (m)er övervakning….., Ung Vänster: Regeringen tar ytterligare ett steg mot övervakningssamhället, Med örat mot rälsen: Vilka dumheter ska vi klaga på idag?, Alla har rätt till privatliv « Ledarbloggen, Inga garantier! « Åhh!-sikt, Bengt H: ASK – Stasi, Farmor Gun i Norrtälje: Regeringen skiter i vad det kostar – medborgarna får betala., Lars-Ericks blogg – en liberal rebell: Lindblad om vår ”eminenta” polis, Blir det champagne och inte integritet som stjälper ACTA? « Jöran Fagerlund, Datalagringsdirektiv på bräcklig grund « Jens Holm, Kommunisternas blogg » Bloggarkiv » Ändå sen en tid tillbaka är herrarna rädda, THE HAMBURGER TRAIN: Gamla människor kan inte data, Germunds Blog: Storebrorsskräck, Allt om ingenting: Det svenska datalagringsförslaget enligt Ask (M), Upp till kamp mot datalagringen! | Henrik Brändén, Motpol: Jag hatar er,

Regeringen skiter i vad det kostar – medborgarna får betala.

En grå och trist novemberdag som denna passar det bra att lyssna på Beatrice Ask när hon förkunnar att regeringen nu är klara med hur EU:s datalagringsdirektiv ska införas i svensk lag. Hax skriver ”Skyll inte på mig, jag röstade på Piratpartiet”. När jag såg att bloggtrollet Minata redan varit där och hälsat på, insåg jag att det enda rätta är naturligtvis att säga: - Tack för detta snälla polisen och alla lobbyister i kultursvängen!

Valet är nu över och upphovsrättsinnehavarna vädrar morgonluft, men när media nu äntligen pratar klarspråk om vad datalagringen egentligen handlar om, är jag rätt säker på att ni bara vunnit en s k Pyrrhusseger. Som framgår menar regeringen att kostnaden för lagringen ska betalas av teleoperatören d v s drabba oss telekunder, medan regeringen d v s skattebetalarna ska betala när polisen begär ut uppgifter ur den lagrade mängden. Men vad det kommer att kosta i reda pengar har ingen ännu berättat. Det är ingen konst att kosta på sig saker, när notan betalas av andra. Niklas Starow skriver hos Second Opinion att datalagringen kräver en Övervakningsskatt. Inte bara det. Det krävs en mycket bättre uppföljning av det polisiära arbetet så att skattebetalarna får veta hur effektivt detta åsidosättande av våra demokratiska fri- och rättigheter verkligen är och om det står i rimlig proportion till det obehag som detta skapar.

Skyddet för vår integritet ska i och för sig garanteras längre fram, sägs det. Det sker i samband med att riksdagen ska besluta om polisens rätt att få tillgång till dessa uppgifter. Idag tycks avlyssning ske på rätt lösa grunder. Därför passar man nu på att låta lagen om datalagring gå längre än vad direktivet kräver, vilket sker när regeringen begär lagring även av uppgifter om var man befinner sig när man är uppkopplad. Där är det också så att den rättighet att få ut IP-nummer, som riksdagen tidigare gett upphovsrättsindustrin rätt till med stöd av Ipred-lagen, används nu som dörröppnare för att ge polisen samma möjligheter. Hittills har vi kunder fått förlita oss på att en och annan internetleverantör satt sig på tvären och vägrat lämna ut kunders IP-nummer på alltför svaga grunder. Här ser vi att människors uppror kan bära frukt, men risken är fortfarande stor att detta bara är ännu en uppvisning i konsten att dribbla bort medborgarna för att beröva dem deras rättigheter.

I det sammanhanget måste jag nämna hur skickligt makthavarna handskats med USA:s övervakning, där en åklagare startat en undersökning, som inte kommer att leda till något av betydelse, men under tiden kan ledande politiker och tjänstemän svara undvikande på berättigade frågor med hänvisning till pågående utredning. Det sista konstaterandet visar att det hänt något rätt allvarligt med min egen tilltro till Sverige som rättsstat och rättsstatens tjänare. Därför gillar jag att SVT:s Aktuellt är ordentligt på bettet i sina intervjuer. Bara ordentligt pålästa journalister och samhällsdebattörer kan få makthavarna att inse vilka skyldigheter de har visavi medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten. Populismen har redan fått ett alltför starkt grepp om riksdagens ledamöter.

Rick Falkvinge och andra som slåss för ett öppet och fritt internet med rättssäkerhet för oss som användare, är med rätta djupt kritiska. Camilla Lindberg pekar på det ojusta i att utsätta nyvalda i riksdagen för uppgiften att ta ställning till denna del av ett helt kluster av lagar som tillsammans gör oss alla till tänkbara brottslingar i behov av övervakning. Hur ska de kunna samla det mod som krävs för att sätta ner foten? Speciellt som de med all säkerhet får höra sådana argument som att Piratpartiets brist på valframgång innebär ett OK att gå vidare på den inslagna vägen. Men vi tänker inte ge upp – tiden arbetar för oss. När jag häromdagen såg hur lamm och vargar slogs sida vid sida för "framtidens melodi" i form av kollektivavtal mellan upphovsrättsägarnas organisationer och internetleverantörer då fick jag den första ingivelsen – tiden arbetar för oss pirater. Vi behöver bara titta på arbetsmarknaden – vilka är det som drar fördel av att där finns kollektivavtal?

Samtidigt som detta pågår här hemma, diskuteras en översyn av direktivet runt om i Europa. I Tyskland säger justitieminister Sabine Leutheusser-Schnarrenberger att om EU Kommissionen vill hålla fast vid sin politik för datalagring, då måste de låta de nationella parlamenten och konstitutionella domstolarna få avgöra om de ska genomföra detta. Och Christian Engström berättar bl a att kommissionären med ansvar för den digitala agendan, Neelie Kroes, talar om att Copyright måste börja fungera som en byggsten istället för att vara en stoppkloss. Därför glädjande att intresset för internets frihet och integritetsfrågorna fortfarande pyr inom alliansen, vilket Oscar Fredriksson (C ) visar när han konstaterar Frihetsfrågorna döda. MinaModerataKarameller och Lakes Lakonismer är andra. Även bloggare i opposition reagerar – här Kulturbloggen. Men vi minns alla att det var den tidigare justitieministern Thomas Bodström, som på sin tid drev igenom direktivet. SR Ekot rapporterar bl a att S är positiv och "framtidslöftet" Morgan Johansson tycker att 6 månader är i kortaste laget.

Avslutar med Anna Troberg, som uppmärksammat en annan aktuell händelse och dess orimliga konsekvenser på grund av den förvirring som uppstår så snart det gäller en företeelse på nätet. Nu är det Hudiksvalls tingsrätt som lutat sig mot att upphovsrätt funnits med i bilden. Milda Matilda!

Intressant.

Avtalslicenser – en väg som mot himlen bär?

Under senare tid har upphovsrättsinnehavarnas organisationer varit flitiga i media, vilket bland andra Oscar Swartz uppmärksammat och därför gett oss en historisk tillbakablick. Som svar på mina frågor har jag fått ta del av ytterligare ett blogginlägg från våren 2008. Mitt intresse för detta väcktes i lördagskväll, då vi kunde höra Beatrice Ask i SVT Rapport tala sig varm för att tillgängliggöra kulturarvet. Detta med anledning av att Upphovsrätten enligt ett nytt lagförslag ska möjliggöra kollektiva avtalslösningar enligt det tilläggsdirektiv som den särskilda utredaren Jan Rosén gavs den 25 juni 2009. På webbplatsen Opengov.se finns även referenser till EU-direktivet och genomförandet av detta genom beslut i riksdagen samt direktiv till nu aktuellt förslag. På den här webbplatsen pågår ett utvecklingsarbete för att göra det möjligt att ta del av yttranden på ett och samma ställe. Något som vi talade om i torsdagskväll då Stockholms Handelskammare bjöd på en bloggträff. Som vanligt ett givande möte där bland andra Ted Valentin berättade om sitt intresse att klura ut nya sätt att använda data för att bygga nya tjänster. Mera sådant!

Men, tillbaka till lagförslaget SOU 2010:24. De nordiska biblioteken är varma anhängare av avtalslicensmodellen som underlättar möjligheten till digitalisering genom avtal med företrädare för upphovsrättsinnehavare. Den nordiska modellen med kollektiva avtalslicenser innebär att en avtalsbärande organisation inom varje avtalsområde ska äga rätt att under vissa förutsättningar teckna ett kollektivt avtal utan att behöva begära medgivande av varje enskild upphovman eller upphovsrättsinnehavare. Alla är inte lika förtjusta, eftersom modellen försvårar konkurrensen, vilket Företagarna påpekar. Deras krav på konsekvensanalyser borde tas på större allvar. Andra som har synpunkter är bl a Konkurrensverket; och Ekonominyheter.

Uppdatering: Advokatsamfundets yttrande över förslaget rymmer en del intressanta iakttagelser- länk här (pdf-fil)

Det är många parter inblandade, dels de som vill ha möjlighet att sprida material till en större krets, främst radio- och TV-företagen, som t ex Tevefolket, men även biblioteken och sedan alla de organisationer som skapats att ta tillvara enskilda upphovsmäns och upphovsrättsinnehavares intressen som t ex STIM (pdf-fil); Copyswedes, KLYS (pdf-fil) och Bonus Presskopia. En av de organisationer, som riskerar att hamna på mellanhand är ALIS (pdf-fil) – en stiftelse bildad 1995 för att administrera ersättningar, som de fyra stiftelsebildarna Sveriges Författarförbund, Sveriges Dramatikerförbund, Svenska Journalistförbundet och Sveriges Läromedelsförfattares förbund har avtalat med berörda parter om. De skräder inte orden. CopySwede och KLYS gillar avtal som form för överenskommelser men är missnöjda med att lagförslagets regler är dispositiva d v s kan avtalas bort, så som sker med hjälp av kollektivavtal på arbetsmarknaden i övrigt.

I Stockholm har bråket mellan Copyswede och Kabel-TV-bolagen om ersättning för vidaresändning av SVT:s utbud lett till att fastighetsägarna kommit fram till att dessa avgifter kan debiteras hyresgästerna. STIM applåderade och hyresgästerna i de hus där dessa bolag levererar kabel-TV får betala för SVT:s utbud både i ett påslag på hyran och genom licensavgiften. Avtalet gäller även för bostadsrättsföreningarna. Utifrån deras tolkning blir det sedan följdriktigt att anse sig ha rätt till ersättningar för mobiltelefoner. Opassande skrev i juli 2010 och såg då att Copyswede var på hugget och att det förutom avgift på mobiler även handlade om bredbandsavgift. Till sin hjälp har de en nyskapad lobbyorganisation Kulturskaparna. Ett Google-sök visar på god massmedial spridning av nyheten om tillkomsten av detta särintresse. Copyriot menade att anspråken måste sättas in i ett sammanhang. Dessförinnan hade Emma redan i april skrivit om Makten över svensk media sedan utredningsmannen Jan Rosén skrivit ett inlägg på DN Debatt.

Före det hade Christian Engström kommenterat Karl Sigfrids blogginlägg med anledning av KLYS:s sågning av moderaternas utspel om bl a avtalslicenser på DN Debatt den 17 december 2009. Efter den här genomgången blev det intressant att ta del av vad en av dessa avtalsbärande organisationer Bonus Presskopia skriver om sitt bevakningsområde. Det leder tveklöst till en undran över vem som bevakar svenska folkets intresse av att kunna använda material för icke kommersiellt bruk även i digital miljö. Anna Lindh-biblioteket har i likhet med många andra bibliotek lagt ut en pdf-fil Viktigt om Upphovsrätt. Och där kan vi även se vilka sammanslutningar som berörs. Där finns dock inte InspelningsmediaInstitutet med, men dom är kanhända redan överspelade :)

Den sedan den 1 juli 2005 gällande lagen (pdf-fil) ska nu, om jag förstått saken rätt, utvidgas att gälla även för digital hantering. Där sägs under rubriken Arbetsplatser ”Digital kopiering från exempelvis Internet omfattas inte av bestämmelsen. Om man behöver kopiera digitalt måste man alltså även i fortsättningen träffa individuella avtal med upphovsmännen till det material man vill kopiera”.

Undrar hur många arbetsplatser det finns där ute, som redan idag bryter mot lagen som gällt sedan 1 juli 2005, därför att deras arbetsplats ännu inte tecknat en giltig licens för kopiering av material som används internt på papper och sänds med snigelposten? Undrar hur många arbetsplatser det finns där ute, som har tecknat den nya typen av avtal, därför att chefen tycker att det är bekvämt med ett sådant avtal i den interna digitala miljön? Om inte är det nu hög tid att chefer och medarbetare lär sig om Creative Commons och möjligheten att hitta CC-licensierat material för arbetsplatsens interna information och olika arrangemang för medarbetarnas och kundernas trivsel.

Sedan kan jag tycka att nu när valet är över, är det väl hög tid att media lever upp till sitt ansvar och informerar svenska folket om att regeringen och deras egen bransch håller på att lagstifta och avtala bort våra möjligheter att kunna vara sociala, kulturella och skapande varelser även när vi använder internet. Här pågår det ett veritabelt ordkrig om upphovsrätten inför lagstiftningens införande på bred front, medan kulturarbetare och journalister sitter på läktaren och tittar på. Makten över sakernas tillstånd har de överlåtit till välavlönade företrädare i sina olika intresseorganisationer. Lycka till, säger jag, som sett hur det kan gå för enskilda individer, som inte klarar av att ta för sig i ett sådant klimat! Om deras organisationer söker en bättre ordning då borde de ta sig en funderare på hur de kan gå allmänheten till mötes när det gäller tillgång till material för icke kommersiellt bruk.

Under tiden sliter vi aktivister inom olika politiska partier, bl a Piratpartiet, som djur för att hålla liv i allmänhetens rätt till och krav på en digital allmän domän för allas vår friska mentala växt. Vad jag kan se har detta allmänna intresse inte haft några starka företrädare sedan 1960-talet, då närståendes ekonomiska rättigheter skrevs in i Bernkonventionen och WIPO 1974 lyckades ta sig in under FN:s beskydd. Allt sedan dess har det i takt med den tekniska utvecklingen uppstått en allt kraftigare obalans med allt längre skyddstider till fördel för en industri med en kultur där man hellre lägger allt mera pengar på att jaga dem som laddat ner eller delat med sig av olika bitar av ett material för privat bruk än att utveckla uppförandekoder för sådant privat bruk och affärsmodeller för den nya digitala eran.

Intressant.

Allt i tillvaron strävar efter jämvikt.

Det gäller så olika storheter som USA:s spioneri riktad mot individer i Sverige och snacket om Kungaboken, vilka har det gemensamt att något har gått till överdrift och lett till en obalans. Insikten att allt strävar efter jämvikt slog mig när jag läste John Chrispinssons inlägg på SvD Brännpunkt. Chrispinsson är för kungahuset vad politiska reportrar är för Rosenbad. Nära makten har man lättare att bortse från egenheter som andra, som står längre ifrån, kan finna värda att orda om. När det sedan gäller kungaboken kan vi dessutom se alla dem som ordar utifrån sina egna olika intressen.

Redaktionschef Martin Jönsson lyfter i papperstidningen fram att att hovet delvis biter sig i svansen, när de säger sig vilja ha mera fokus på kungahusets ”förpliktelser” samtidigt som man sällan ger media möjlighet till annat än en åskådarplats bland all andra. Den man inte litar på släpper man inte inpå livet. John Chrispinsson kan väl annars ses som en av de journalister, som rätt länge arbetat för att förtjäna kungahusets förtroende och därmed har goda utsikter att komma närmre än många andra. Precis som en del politiska reportrar arbetat för att ta sig in i den politiska maktens korridorer. En av de senare har därför ett gott råd till överheten – stå över skvaller det är sånt som folket kan hålla på med. Men nog skvallras det bland många andra än vanligt folk.

I Gudmundsons rekommendation kan man se en del av Moderaternas informationspolitik – Kungen bör hålla sig för god att ... Men sedan skvallret runnit ut på tidningssidorna, tar även Lena Mellin till orda – Samröre med kriminella är det allvarliga – inte otroheten. Om detta tvistar en del, men allra tydligast blir nog författarnas ambitioner att dra i härnad mot sexköp och männens syn på unga tjejer och utnyttjandet av dem. Och nog kan vi väl vara glada att vår statschef inte har samma möjligheter som Italiens när det börjar gunga under fötterna. Har funderat en hel del på tjejernas roll. De har onekligen låtit sig utnyttjas. Men frågan är om vi hjälper dem genom att vägra inse att de medverkat i det som hänt. - Man kan inte säga att vi var lyxprostituerade eftersom vi inte fick betalt, men de bjöd på allt och förväntade sig att man skulle ställa upp.

Är det verkligen OK med en sådan blåögdhet till tjejernas försvar och att enbart lägga skuld på männen som utnyttjar den makt som pengar och samhällsställning gett dem? Kung eller ofrälse spelar mindre roll. Det handlar om män med makt, pengar och status i samhället. Eftersom kvinnor inte särskilt ofta befinner sig en sådan särställning vet vi inte vad det skulle kunna leda till om förhållandet vore det omvända. Jag ogillar när feminister i bästa välmening gör kvinnor till viljelösa våp eller ljusets riddare.

Tidigare skrev jag själv ett inlägg med bäring på yttrandefrihet och tryckfrihet. Idag är jag helt övertygad om att Kungaboken på gott och ont kommer att påverka den nya lag som just nu diskuteras. Chrispinsson summerade ”När alla dessa krafter samverkar; internet, nymoralism, kommersialism och viljan att få vara med en stund i TV, så släpper de fram en tsunami av skvaller som allt och alla, var och en har ju rätt att påstå vad som helst och bli respekterad för detta. Borde vi inte i alla fall försöka att stävja detta?” Han glömde lägga till porrmotstånd, feminism, kungafjäsk, hämdbegär och en del annat som kan leda till överdrifter. När det gäller spioneri handlar det om makthavares inbillning att en demokrati kan stabiliseras med hjälp av övervakning och kontroll, när det i själva verket handlar om ett mödosamt arbete för att vinna medborgarnas förtroende och tillit.

Nog är det rätt intressant att medan Medievärlden skriver om Förlagsjournalistik, som en utväg för etablerade medier att kringgå pressetiken och låta det skvaller, som växt under decennier, flöda ut i medias olika kanaler, då har John Chrispinsson mage att peka ut internet som en bov i sammanhanget. När ska journalister begripa att internet bara möjliggör för folket att antingen skapa ett eget Speakers Corner i cyberrymden eller att besöka mediehusens webbplatser där deras megafoner bjuder på ett utbud, som vi i sociala medier kan förhålla oss till och orda om. Annars trodde jag att även John Chrispinsson satte värde på möjligheten till interaktion med sina läsare och lyssnare och vill ogärna tro att han blivit så upphöjd att det bara är fjäsk som duger.

Internet möjliggör att snedbalanser synliggörs och att rörelser för att vinna jämvikt också blir synliga. Det innebär att alla medier på ett eller annat sätt verkar i demokratins tjänst mot olika maktfullkomliga som i arrogans tror sig kunna styra världen. Och medan jag sysselsätter mig med att sila det som sker med Kungaboken som filter, pågår en annan minst lika allvarlig debatt om den övervakning som USA sysslat med vid sidan av den övervakning som Säpo och FRA sysslar med. DN har flera artiklar, SVT hakar också på. SvD skriver Avslöjandet förvånar inte. Dennis Töllborg skräder inte orden. Piratpartiet har sänt ut ett pressmeddelande. Bloggare som skriver är Opassande, Sagor från livbåten, Hax, Kent Persson och Scaber Nestor. Lars-Erick skriver att det behövs politiker med patos och lidelse, som motvikt till det som vi nu ser.

Intressant.

För Sverige i tiden – en debatt om tryckfrihet?

Veckans snackis i medievärlden torde kungaboken vara. Redan kvällen innan boksläpp var det diskussion i Kvällsöppet med författarna och en del ”ögonvittnen” på plats samt Elisabeth Tarras-Wahlberg och en del andra som varit i mer eller mindre nära kontakt med kungahuset. Allt efter som programmet fortskred kunde man bara skaka på huvudet – vi har en kung med valspråket ”För Sverige – i tiden” och det borde rimligen betyda att kungen inte ska behöva ta ansvar för vad ”polarna” runt omkring honom ägnar sig åt. Även om man kan förstå att svartklubbsägaren Mille gärna ville sola sig i mediernas spotlights, hade han och den tidigare livvakten vett att markera – gänget kring kungen bjöd ibland på upptåg som kungen inte såg ut att vara riktigt komfortabel med. Någon av kompisarna hade en tid en stående bokning av bord varje måndag, men oftast var kungen själv inte med när det festades. Mest handlar nog boken mera om en del människors lust att på nytt få synas samt kompisgängets liv och leverne än kungens. Det var rätt magstarkt att höra Helene Wellton tala om vår statschef och göra jämförelsen med kungens liv och leverne och Kanal 5:s Kungarna av Tylösand.

Enligt Dagens Media var vi 405.000 som tittade, vilket var ett rejält lyft för TV4:s Kvällsöppet. Rätt coolt att Kungen sätter sin lit till att media ska lämna honom ifred sedan han meddelat att han inte läst, men förstått att innehållet kan ha bäring på något långt tillbaka i tiden, varför han pratat med Drottningen och att de beslutat att vända på det bladet och se framåt. Kan just undra hur många män och kvinnor det finns där ute, som inte önskar att de själva hade en livskamrat med förmåga att sätta sig över skvaller och rykten, som möjligen kan innehålla en del korn av sanning?

Det finns många olika sidor av den här saken. Själv har jag en hel rad frågor. Inte för att jag är större rojalist än många andra, utan därför att situationen gör att vi kan prata om sakens olika sidor och lära oss något av den. Inte minst gäller det alla de människor som lever i mediebranschen, men även vi som mediekonsumenter. Är det OK att vår kung med valspråket ”För Sverige – I tiden” förhåller sig till etik och moral på samma mänskliga sätt som många av de journalister, som nu avkräver honom förklaringar, eller måste han vara ofelbar och höjd över all kritik? Hur sunt är det? Kan vi läsare inse att vårt intresse för skvaller och ryktesspridning kan leda till flera liknande böcker och vilka står i så fall i tur? Har vi alla en plikt att läsa boken med genusglasögonen på? Hur kan boken påverka den framtida Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen?

Den lagstiftningen bygger på principen om frihet under ansvar och är just nu under utredning. En delrapport redovisades för ett par veckor sedan och det ska bli intressant att undersöka möjligheten att sila Kungaboken genom de olika filtren – ansvarsmodellen, verksamhetsmodellen och ändamålsmodellen. Anna Serner, Tidningsutgivarna har en intressant kommentar till det diskussionsunderlaget och tidigare pressombudsman Pär-Arne Jigenius skriver på DN Debatt att kungen saknar medborgarnas rättigheter, vilket man också kan fundera över.

Häromdagen skrev Hans Månsson, Medievärlden, artikeln Förlagsjournalistik som styr nyhetsflödet, med referens till en ledare i danska Politiken, där just detta hur redaktioner kringgår omsorgen om de egna etiska reglerna genom att citera uppgifter ur en bok. Rätt intressant med tanke på att många journalister ondgör sig över bloggosfären och dess påstådda brist på etik och moral. Sedan kan man med rätta fråga sig om boken ingår i en kampanj för republik? Den sista frågan är befogad med tanke på att republikanerna tagit väl vara på möjligheten att höras och synas i den debatt som pågår. Eller om man bara passar på om man säger så. Men det är en rottråd, som jag just nu inte tar mig tid att undersöka, även om republikanerna säljer boken till medlemmar för specialpris.

Av detta framgår att utgivningen av den här boken ger anledning till en diskussion om ambitionen att skapa en teknikneutral Yttrandefrihetsgrundlag och Tryckfrihetsförordning. Det låter sig sägas, men blir svårare att genomföra, om man inte tar hänsyn till medielandskapets mångfald och hur olika långt alla berörda har kommit i sin förståelse för detta. Medier och deras medarbetare ställer inte alltid in sina käpphästar i stallet när det tar sig an en journalistisk uppgift, som hittills satts på pränt på papper, och skribenter som publicerar sina alster digitalt är långt ifrån så samvetslösa som journalister i gammelmedia vill göra gällande. Medan jag skrivit har jag kommit fram till att Piratpartiet och alla skrivkunniga pirater måste ta tillfället i akt och yttra sig över det diskussions-underlag som presenterats.

Har bara samlat en bråkdel av det som skrivits och sagts: Svensk Damtidning; Sydsvenskan; Babelbloggen; SvD; DN, SR P4 Extra; HD; Expressen; NA; SR Dalanytt; SR Studio Ett; SR:s Kungahuset; Göteborgs-Posten; Stockholm News; Politiken, Danmark; TV2, Norge; och en rad andra utländska tidningar. Författarna presenteras också på sina håll - Här AB:s presentation av alla tre och här i NA en intervju med författaren Deanne Rauscher. SVT Kulturnyheterna har intervjuat Thomas Sjöberg.

Lars-Erick ställer frågan – Är kungen en vanlig människa? Och gör en intressant reflektion. Skärvor från skäret säger Heja Kungen!Sedan kan jag inte motstå frestelsen att retas med fullblodsfeministerna – Gubben vid Rämen. Låter sedan William von Pamp få sista ordet.

Intressant.

PS. Missa inte Oscar Swartz´ blogginlägg Du - hot eller möjlighet. DS

Frihet under ansvar - i riksdagen.

Idag har SvD en artikel, som visar att riksdagspartierna inte är helt bortom all räddning när det gäller synen på behovet av tvångströjor. Men det visade sig inte förrän de själva var i en situation där en rad experter larmade om hur korruptionen brer ut sig i landet och krav restes på att riksdagens ledamöter måste föregå med gott exempel. Så gick det som det gick – Arkelsten och Sahlin granskades och åklagaren fann att där inte fanns något skäl till åtgärd. Det kan naturligtvis tolkas som att det därmed är fritt fram för politiker att göra det som folket inte kan låna sig till. Men, så är det naturligtvis inte. Ordningsmannen Johan Pehrson (FP) pekade på att partierna har egna etiska regler, vilket jag tolkar som en frihet under ansvar. Diskussionen kan nog tjäna som en rejäl uppvärmning inför beslut om Mutbrottsutredningens förslag.

När politikerna gick till sig själv, då insåg man värdet av just förhållningssättet ”frihet under ansvar” istället för en tvingande reglering. Lagar och regler kräver som bekant regler om påföljd d v s straff om man bryter mot dem. Handen på hjärtat – nog har vi väl en uppsjö av lagar och regler, som oftast bara är till glädje för regelryttare. Under senare år har det dessutom utvecklats ett beteende, där politiker (för att visa folket handlingskraft) stiftar allt fler lagar eller skärpt straffen, utan att först ta reda på effekterna av dittills gjorda insatser. Riksrevisionen har som bekant haft en hel del synpunkter på dessa förhållanden. Riksdagen tycks inte bry sig om att ställa krav på resultat i kriminalvården, innan de visar handlingskraft i form av skärpta straff, som om det är den enda verksamma åtgärden. Därför gillar jag att de, när det inte är så svårt att sätta sig in i situationen, väljer den effektivare linjen – frihet under ansvar, vilket jag tolkat att Mutbrottsutredningens begrepp Uppförandekod handlar om. Såg att Eva-Lena Jansson (S) twittrade om att hon funderade på en funktion på sin riksdagssida där hon kunde lägga ut uppgifter om besök, möten och resor som hon gör. Eva-Lena säger sig gilla öppenhet och transparens. Mera sånt.

Revisionen är ju den funktion som ska kolla om pengarna använts för att nå målen med den inriktning, omfattning och kvalitet som politikerna anvisat i budgeten. Medan man ägnar dagar och veckor åt budgeten som är en planering, kan en revisionsberättelse utan större åthävor läggas till handlingarna. Finanskrisen har lett till att EU-kommissionen vill genomföra en omreglering av hela revisionsmarknaden. SvD Näringsliv har granskat hur det står till i Sverige och vår nya finansmarknadsminister Peter Norman har kallat till sig företrädare för de fyra stora revisionsfirmorna för ett samtal. Fortsatt frihet under ansvar eller förändrad lagstiftning?

För samhällsmoralen är det viktigt att riksdagen inser värdet av principen Likhet inför lagen vilket vanliga medborgare har haft anledning att undra över när de rika kunnat komma undan med höga bonusar och fiffig skatteplanering, medan svårt sjuka jagats med blåslampa. Även om man kan se det grävarbete som Dagens Arena & Dagens Arbete redovisade häromdagen, som något av ett inspel från vänster, finns där uppgifter som är värda att kolla sanningshalten i. De ideologiska skygglapparna är lika skadliga för samhället, när de verkar inom Alliansen, som de tidigare har gjort bland socialdemokrater. Helt sjukt om fusk och fel är värd mer än en bloggpost, varför jag återkommer.

Sedan kryddas det hela av att det var två själar om samma tanke; När jag twittrade om gårdagens bloggpost med hashtaggarna #Försäkringskassan #fusk #FRA upptäckte jag Emma Opassandes tweet med en länk till inlägget här ovan med hashtaggarna #generationsfusk #fk #svpol Tar det som det tillfälligheternas spel, som här gav mig en idé om ett svärmarbete under rubriken Informationspolitik i praktiken – en insats för att visa på nyttan av Piratpartiets vurm för öppenhet och transparens. Vad är sant respektive falskt i artikeln Helt sjukt om fusk och fel? Måste kolla om Emma Opassande känner för att vara med. Nu hög tid att posta detta – sedan dags att kolla busstider och annat inför avfärd till Handelskammarens bloggträff kl 18.00. Den ser jag fram emot.

Intressant.

Se tillbaka för att kunna blicka framåt.

-->

Skriver inte detta för att fylla någon tråkighetskvot, i vart fall om det kommer an på mig att avgöra. De som följt mig sedan jag började blogga, minns möjligen alla de försök jag gjorde under hösten 2007 för att försöka få fram den undersökningsrapport som låg bakom boken Plan B: den dolda jakten på välfärd av Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv och Fredrik Bergström, Handelns Utredningsinstitut (HUI). Där pekades 95 procent av det svenska folket ut som fuskare. Efter åtskilliga mejl till undersökningens beställare Fredrik Bergström och flera av hans anställda, som aldrig ledde till något svar från VD:n gav jag upp. Vad jag ville veta var om det var möjligt att få del av rapporten från undersökningsföretaget Cint och vad den i så fall kostade. Varför fick jag inget svar? Varför såg jag ingen annan vara intresserad av bokens faktaunderlag? På vänsterkanten räckte det med att näringslivet var avsändare, för att gå i taket. Medan jag ville veta på vilka fakta som de grundande sina påståenden. Att endast 5 procent av det svenska folket fortsatt skulle vara av det hederliga slaget, var i mina ögon ett märkligt konstaterande. Kan det vara så att boken fick stå som ”sanningssägare” eftersom det är så vanligt att ”ljuga” med hjälp av den här typen av undersökningar att ingen journalist tyckte det vara mödan lönt att ta reda på om boken baserades på någon form av fakta?! Vad säger det i så fall om opinionsundersökare?

Att jag återvänt till dessa hågkomster beror på att några Facebook-vänner idag påminde mig och andra om den hjärtskärande berättelsen om hur det är att återhämta sig efter en stroke och samtidigt bli ifrågasatt av Försäkringskassans handläggare. Det var journalisten Kurt Lundgren, som den 29 september 2005 († 19.3.2009) berättade om sina kontakter med FK i Kalmar län. Vid den här tiden var Erik Kärnekull chef där, värvad från näringslivet redan 2003. I arkiven kan vi läsa om hur herr Kärnekull redan från start bestämde sig för att kolla upp påståenden om fusk med sjukförsäkringen. År 2004 gav det resultat – sju fall av uppsåtligt och kriminellt fusk, som det står på Uppdrag gransknings webb. De sände sitt program 25 januari 2005. Det är lätt att tro att Kurt Lundgren föll offer för de nya tuffare tagen under Kärnekulls ledning. Vem är då denne handlingskraftige Erik Kärnekull?

I Västerviks-Tidningen 13 juni 2005 får vi i en artikel om en ny enhet inom FK i Västervik i förbifarten veta att Länsdirektören Erik Kärnekull ska gå vidare till ett nytt jobb. Jag citerar: ”Länsdirektören Erik Kärnekull ska gå vidare till nya arbetsuppgifter inom försäkringskassan. Han är inte orolig för att chefsbytet ska sätta käppar i hjulet för den nya enheten i Västervik.” Av artikeln framgår att FK i länet är under omorganisation, varför jag antar att det var jobbet att leda detta arbete som Kärnekull sedan gick till, innan han i september 2006 värvades till en chefsbefattning hos FRA. Något som tidningen Östran hade en artikel om och Barometern skrev en hel del om i sin ledare 27 augusti 2008 med uppdatering 12 september samma år. Jag minns att jag var rätt upprörd över hans arroganta attityd i förhållande till oss kritiker.

Mikael Nilsson skrev 26 mars 2010 på sin blogg om ett möte med Erik Kärnekull i hans jobb inom FRA. Michael skriver bland annat att Erik Kärnekull under mötet var ”en mycket öppen, trevlig, saklig och framåt person”. Sedan Mikael lagt ut sitt referat av mötet, blev han dock tvungen att ändra den första mycket betydelsefulla punkten sedan Erik Kärnekull hade hört av sig. Det Mikael noterat ger mig intrycket att han hade att göra med en man, som var angelägen om ett klanderfritt resultat av mötet. Naturligtvis kunde det inte få komma ut att FRA-shopen öppnats för Säpo bakvägen via regeringen, efter det att den reguljära vägen hade stängts på grund av alla turer med det lagkluster som ofta går under samlingsnamnet FRA-lagen. Mer finns att läsa .... (tidigare länk till material om FRA fungerar inte längre) redigerat 2017-08-26)

Den 19 oktober 2010 skrev Computer Sweden en kort artikel där det meddelades att Erik Kärnekull nu fullgjort sin mission inom FRA och slutade där den 30 oktober 2010. Ny Teknik hade en längre artikel en vecka senare, som ger sken av att riksdagens beslut satte en del käppar i FRA-hjulet. Vem kan tro det? Tidningen refererar till initierade källor, som gissar att den tidigare chefsjuristen vid Säpo och nuvarande generaldirektören på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Helena Lindberg, kommer att bli den nya chefen. Hon var för övrigt en av regeringens tjänstemän bakom utformningen av signalspaningslagen. Det hela liknar mera schack än Fia med knuff.

Med modell från en dokusåpa ställer jag mig en rad frågor: - Kommer vi nånsin att få veta om uppgifterna i näringslivets sponsrade bok Plan B om svenska folkets fusk stämde överens med Cints rapport? - Har Erik Kärnekulls jakt på fuskare något samband med tillkomsten av denna bok? - Kommer Uppdrag granskning att fråga sig om de omedvetet deltog i en plan med avsikt att förändra sjukförsäkringssystemet? - Har Mikael Nilsson verkligen så dåligt minne? - Kommer Erik Kärnekull snart att få ett nytt uppdrag i rikets tjänst? - Kommer vi nånsin få veta var karriärvägen in till hemliga jobb i rikets tjänst har sin början?

Se där vad man kan lockas lägga ut texten om, efter ett tips om en gripande artikel skriven av en drabbad man, lyckligtvis med skrivförmågan i behåll. När jag sökte för att om möjligt få veta ”Hur gick det sen?”, stötte jag på hans blogg och såg att han avled förra hösten. Frid över hans minne. Han var väl känd som en journalist och bloggare som tyckte till rejält om sådant som fångade hans intresse. Sanna Rayman skrev, sedan hon nåtts av nyheten att han hade gått bort Hej då, Kurt Lundgren och noterade att vi nu är en grinig gubbe fattigare. Det ligger mycket värme och uppskattning i de orden.

Och medan jag sysslat med detta har en rad andra saker dragit förbi. Lyckligtvis finns nätet, varför jag lätt kan samla ihop några länkar, som verkar vara värda att läsa med eftertanke: Intensifier, om hur högt uppsatta män med makt i USA mullrar om åtgärder mot Island för att komma åt landets informationspolitik i allmänhet och Wikileaks i synnerhet; Anders Mildners krönika i SvD, Tråkighetsluckan är idag ... som tål att tänkas på; Anna Troberg, som funderat över Mildners krönika och delar med sig av sina tankar; Mike, som undrar Vem är det som tittar på riksdagsdebatterna? och jag ler när jag genast tänker ”tråkighetslucka”; Johnny, som öppnat en annan lucka bakom vilken han samlat tankar om sitt bloggande – gott för oss andra när han låter en del av sina funderingar rinna ut. Tack för det!

Intressant.