Vi ser berget från olika håll

ÖB Håkan Syréns kommentar i TV 4, som återges i SvD, visar att han förstått konflikten mellan försvarets behov och medborgarnas mänskliga rättigheter, men när han sedan talar om jämkning så utfaller den för hans del helt till försvarets fördel. Men, vem kan klandra ÖB för det – det är hans jobb!!! Han lever i den bästa av världar där varenda kotte i försvaret står upp för vårt land och vår demokrati. Men, där avgörandet av vem som är the good guy eller the bad guy ligger i händerna på högre makter än Sveriges riksdag.

När ÖB säger att spaningsresultat här i Sverige är nödvändigt för säkerheten kring Herculesplan i Afganistan, kan det inte betyda annat än att han får sådant material i utbyte mot sådant som är av intresse för annan främmande makt. Förklaringen till att Carl Bildts pondus, som utrikesminister stärktes i och med beslutet om FRA-lagen, torde rimligen kunna förklaras på motsvarande sätt. Men, för mig och många andra är det inte OK att sälja ut vår rätt till brevhemlighet och annat som kännetecknar fria medborgare i en demokratisk stat och göra det till priset av något, som varken ÖB eller någon annan kan överblicka konsekvenserna av. Det handlar för närvarande alldeles för mycket om krig mot olika företeelser, istället för fredsskapande och förebyggande åtgärder.

När ÖB och Ja-sägarna till FRA-lagen ser alla faror, som lurar i berget sett från deras håll, då ser jag – från mitt håll – ett mycket stort hot mot vår demokrati, sedan riksdagen valde denna väg, som i viss mån röjts av Thomas Bodström och socialdemokraterna på sin tid. Deras agerande när det gäller datalagringsdirektivet är avslöjande och att det är en socialdemokratisk EU- parlamentariker, som väckt förslaget om en registrering av bloggar, talar också sitt tydliga språk. När fem av sju etablerade riksdagspartier säljer ut våra mänskliga rättigheter för en högst tvivelaktig soppa, då får vi väljare problem. Vem kan vi lita på? För att visa att jag inte är ensam om mina funderingar kring beslutets politiska konsekvenser ger jag idag ordet till Dexion. Intressant.

Sedan har jag som vanligt besökt MinaModerataKarameller och skäms nu över mitt utbrott mot försvarsministern häromdagen, då jag tyckte att han hade gjort sig förtjänt av sitt öknamn. I likhet med många andra, blir jag urförbannad när den politiska makten sätter sig på höga hästar och klappar mig och andra på huvudet, som om vi vore mindre vetande. Men, jag medger – det är korkat att hemfalla åt tillmälen! Det stärker inte argumentationen. Och att avskyn för det som hänt är så stark, att Fredrik Federley måste omges med livvakt, det är också ett nederlag för demokratin. Det instämmer jag i. Och självklart har dom rätt, som menar att alla tillmälen och öknamn bidrar till att piska upp den stämning, där mindre balanserade individer kan gå för långt, d v s bli ett allvarligt hot mot någon. But, it takes two to tango – sluta klappa oss på huvu´t, vet ja´.

För övrigt tycker jag att flera ska göra som jag - skriva på namninsamlingen för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten då brev är mejl.