Yttrandefriheten lokalt och globalt.

När anställda vid våra kommunala arbetsplatser hålls i schack med påståenden om att de är illojala om de luftar mot chefer och politiker avvikande åsikter, då är demokratin i verklig fara. Tystnaden är demokratins fiende nummer ett, så avslutar Lena Hörngren sin ledare i tidningen Dagens samhälle, som är kommunernas och landstingens tidning. Detta med anledning av att SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nyligen gett ut boken ”Yttrandefrihet och lojalitet”, som beskriver vad som gäller för anställda i kommuner, landsting och regioner. Hon skriver bland annat följande:

”Den enkla sammanfattningen av bokens budskap till förtroendevalda och chefer lyder: Ni måste tåla kritik! Ni behöver inte tåla att folk missköter sitt jobb eller struntar i arbetsplatsens regler, men ni måste tåla att de säger vad de tycker. Också om ni tycker att de har fel och tycker att de är illojala. För den som är offentligt anställd är yttrandefriheten överordnad lojaliteten.”

Ta den sista meningen en gång till - För den som är offentligt anställd är yttrandefriheten överordnad lojaliteten! Det betyder att alla ska kunna säga vad de tycker både på jobbet och i det omgivande samhället utan att behöva befara repressalier av något slag. Om det är som det sägs att en rektor för en av enheterna beordrat sina medarbetare att inte tala med utomstående om situationen på skolan, då är den rektorn ute på diktaturens gungfly.

Det som sker på Rodenskolan är särskilt allvarligt. Skolan är en gymnasieskola där eleverna ska ges kunskap om vårt demokratiska samhälle, men också förvärva vissa färdigheter när det gäller att utöva sina egna demokratiska fri- och rättigheter. När skolans chef river ner elevers affischer i en situation då de praktiskt vill pröva sina möjligheter till demokratiskt inflytande är det knappt man kan tro att det är sant. Jag utgår från att anslaget satts upp på en anslagstavla eller en plats där det inte tydligt angivits att affischering är förbjuden. Utan att känna till skolans ordningsregler föreställer jag mig att en elev på skolan äger rätt att sätta upp en affisch i en angelägenhet som rör honom eller henne och andra i deras egenskap av elever, utan att ett sådant anslag ska godkännas av skolans ledning i förväg. Skulle affischens innehåll strida mot lag och förordning borde ett borttagande föregås av ett samtal med de berörda, då det ligger ett lärande i en sådan situation.

Om så inte skett, är väl det enda rätta att slå på stora trumman och uppmärksamma det omgivande samhället på att den person som har ansvaret för lärares och elevers arbetsmiljö åsidosätter deras demokratiska fri- och rättigheter. Det är inget mindre än en präktig skandal! Samtidigt är det en signal om att vi inte kan ta för givet att makthavare respekterar mänskliga rättigheter och demokratiska spelregler. Om jag vore lärare eller elev, skulle jag starta en anonym blogg för att med den, som kanal, regelbundet sprida information om det som pågår bakom Rodenskolans murar. Offentlighet och transparens är det enda som kan motverka makthavares odemokratiska metoder.

Intressant att notera att de försök som görs i vårt lokala samhälle för att hindra elever att uppmana till en demokratisk aktion, har sitt ursprung ur samma rädsla för det fria ordet som emellanåt tar sig riktigt groteska uttryck i den stora vida världen. När argumenten riskerar att smulas sönder under offentlighetens tryck, då tar man till mörkläggning. Här berättar Hax om hur amerikanska myndigheter använder sig av Upphovsrätten för att hindra publicering av dokument som läcker ut. Ett beteende som kommer att spridas runt hela klotet om ACTA-avtalet går igenom. Här hemma har HD redan avgjort ett mål till förmån för en upphovsrättsinnehavare, som ogillat att hans bilder publicerats i en skärmdump.

Pirater i Göteborg gör sitt för att sprida kunskap om alternativet Creative Commons License, vilket Majestatis Pluralis berättar om. Anna Troberg och Rick Falkvinge ute på turné filar på en bättre språkdräkt åt Piratpartiets hjärtefrågor. I kommentarstråden kan vi se hur det goda anslaget av meningsmotståndare vrängs till sin motsats. Förmåga att finna de rätta orden är att seriöst pröva de formuleringar, som så lätt leder en del läsare vilse. Anna har inspirerats till ännu ett inlägg. Intressant om Carl-Johan Rehbinder analyserade och kom med goda råd. Lars-Erick kommer med konstruktiv kritik.

För övrigt är datalagringen fortfarande på tapeten. UNT:s ledare talar om att den inte kan undvikas, medan Lake noterar att MEP Lena Ek talar om att det måste göras frivilligt. Mark Klamberg klargör skillnaden när man jämför olika sätt att lagra trafikuppgifter – antingen hos internetleverantörer, som datalagringsdirektivet handlar om eller i FRA:s superdator Titan, som lagklustret kring FRA:s verksamheten handlar om. Se där något att bita i! I nuläget känner jag större misstro gentemot FRA:s verksamhet, medan risken för missbruk (men också möjligheten att vi i så fall får reda på det som sker) läggs i flera olika händer med datalagringen. Som att välja mellan pest och kolera, alltså. Techrisk noterar att företrädare för Sverige gärna säger ett i offentliga sammanhang, men i verkligheten gör något annat.

Med detta tar jag nu helg och återkommer först på tisdag. Måndag är jag inbjuden att medverka vid 100-årsfirandet av Internationella kvinnodagen i Södertälje, som är ett framåtsyftande avstamp inför kommande år.

Intressant.

Sverige behöver en starkare grundlag.

Inledningsvis helt kort DN:s huvudledare där bokbranschen, i nuvarande form, förutspås vara nästa krisbransch. Det är väl i så fall ett resultat av obenägenheten att anpassa sig till den utveckling som allt flera författare börjat uppfatta. Samtidigt av en tillfällighet, som ser ut som en tanke, skriver upphovsrättslobbyn i sin nya förklädnad Netopia om e-böcker. Något som Anna Troberg (PP), själv med erfarenhet från branschen, kommenterar i ett inlägg om litteraturens verkliga problem. Läsvärt. Det ska bli intressant ta del av Techrisk tankar efter dagens seminarium.

Annars är väl ”nyheten” om den nya utredningen om Säpos behov av signalspaning, som väcker mitt intresse. Här i SR och Aftonbladet, Till det kommer datalagringsdirektivet och polisens intresse av att kunna kolla innehållet i det som sker på internet, vilket ska presenteras i polismetodutredningen före sommaren. Ett utspel i valrörelsen? (Kan just undra om det inte ligger en ”marknadsundersökning” till grund för detta, men det får väl framtiden utvisa om någon är intresserad av att forska om saken.) Nu sammanfaller öppnandet av FRA-shopen för Säpo med polisens önskan om en egen ingång för att slippa be teleoperatörerna om hjälp efter ett domstolsutslag. Dessutom, som om detta inte vore nog, har vi ACTA-avtalet där upphovsrättsindustrin med Sony & Co vill få bort budbärarimmuniteten och göra teleoperatörerna ansvariga för kablarnas innehåll. Med påföljd att de måste formulera användarvillkor som gör att de kan klara skinnet vid krav på skadestånd för påstått visat ointresse inför upphovsrättsintrång. Katten på råttan, råttan på repet ...

I den här diskussionen rör man sig med begrepp som ISP:er (Internet Service Providers) eller internetleverantörer, medan jag använder begreppet teleoperatörer för att alla, även dom som inte använder nätet för mejl mm, ska få klart för sig att avlyssningen och övervakningen gäller oss alla med telefon, mobil, fax, mejl, besökta webbsidor o s v. Och att risken är uppenbar att vi på rätt lösa boliner kan bli föremål för kartläggning. Men värst av allt är det som händer inom de människor som tvingas leva i skuggan av detta. Skälet till att Tyskland har en mer stringent konstitution eller grundlag till skydd för sina medborgare, har sin förklaring – en stor del av landets befolkning vet hur det är att tvingas leva under övervakning och kontroll.

Även om MP och V enligt SvD backar om datalagringsdirektivet, räcker det inte långt, även om vi kan se en liknande rörelse inom Centerpartiet. Så länge som Alliansens partier håller fast vid FRA-shopen (med dess vidsträckta möjligheter den dag hela operationen med Säpo och polisen är klar) är det väl inte någon större bravad att i nuläget motsätta sig datalagringen?! Mark Klamberg pekar på intressanta skillnader mellan FRA:s, Säpo:s och polisens behov när det gäller vem som ska möjliggöra tillgång till telekunders uppgifter. Men, vem bryr sig? Här hjälper nog bara att tillräckligt många av alliansens anhängare inser att de måste rösta med fötterna och ge PP en möjlighet till inflytande.

Lars-Erick grattar PP till regeringens inspel. Intensifier visar också på PP som en möjlighet. Själv undrar jag hur de riksdagsledamöter, som skroderat om att de fick till en acceptabel förändring av lagklustret kring FRA, känner sig en dag som denna. Ja, inte Centerpartiets Annie Johansson så klart, hon spelar med i spelet – Nej till datalagringen men Ja till FRA med särskild PUL, utveckling av sociogram i superdatorn Titan och mörkläggningsgardiner i form av politiker som hon själv i olika ”kontrollorgan”. Bah! Beelzebjörn talar om Ändamålsglidning och påminner om spelet hittills. Jag har börjat undra om det var så att Thomas Bodström såg datalagringsdirektivet som ett alternativ till den av Thage G. Peterson omhuldade skapelse FRA. Men i samma stund blev FRA fritt att adoptera av övervakningsivrarna hos Moderaterna. Märkligt nog är det inte någon större skillnad mellan vänster och höger när det kommer an på intresset att snoka i andras liv. Månne om vi någonsin kommer att få reda på hur det gick till när socialdemokraten Thage G. Petersons FRA blev moderaten Sten Tolgfors´ FRA?

Rick Falkvinge och MiNimaliteter försöker klara ut läget kring datalagringen; Svensk Myndighetskontroll noterar Centerpartiets skrammel; Lake har läst och gör en bra analys; Opassande funderar kring datalagring, språkbruk och FRA-shopen; Karl Sigfrid påminner om att tysk lag inte gäller i Sverige; MinaModerataKarameller noterar FRA-lagen åter i fokus; Erik Hultin talar klarspråk; Den Nya Medborgarrättsrörelsen talar om urvattning och tillbaka till ruta ett; Scaber Nestor säger vad många tänker; Integritet och frihet noterar att staten och företagen lever i symbios; Calandrella analyserar och kommer fram till att PP är det enda raka; Upphovsträtan skriver om datalagring och ACTA; och Christian Engström skriver om en ny läcka från de hemliga ACTA-förhandlingarna. Man kan bli trött för mindre! Men, det är alltid för tidigt att ge upp.

Intressant.

Statens intrång i våra privata liv.

Häromdagen skrev jag om ett liv i FRA-trädets skugga där bland annat inlemmandet av Datalagringsdirektivet i svensk lag fått ytterligare skjuts sedan oppositionen kommit överens om ett införande, vilket MP:s Peter Eriksson berättade om i P1:s Lördagsintervju.

Nyss nåddes jag av nyheten att tyska författningsdomstolen deklarerat att direktivet strider mot den tyska konstitutionen. Jag vet inte om vår svenska grundlag har samma skydd som den tyska konstitutionen, men det är onekligen hoppfullt att Tyskland går före och visar vägen. Sedan kan vi bara hoppas att den omarbetade grundlagen, som riksdagen ska ta ställning till en gång före och en gång efter valet i höst, har stärkts på ett sådant sätt att svenska folket kan börja känna tillit till politikerna igen. Rick Falkvinge , Liberal och långsint, Sidvind, Juristen m fl kommenterar.

Uppdatering: MiNimaliteter med många intressanta länkar. DN som förklarar innebörden i det beslut som författningsdomstolen tagit. Mark Klamberg vill gärna se domen i sin helhet, men har kollat vad Spiegel skriver. SvD skriver att Sverige går vidare trots den tyska författningsdomstolens betänkligheter. Skälet är att man avvaktar polismetodutredningen som kommer i sommar lagomt före valet. Vad annat är att vänta? Det är rätt länge sedan jag sagt till mina goda vänner att detta med Brott och straff kommer att bli ett stort nummer i valet, eftersom det ska legalisera statens intrång i alla svenskars privata liv. Det ska bli intressant se vart detta slutar. Techrisk har funnit ett intressant inlägg om ACTA-avtalet.

Här är det en författningsdomstol som sagt sitt. Länge trodde jag att politikerna i riksdagen var ett fullgott skydd. Men nu vet vi att politiker med civilkurage är en bristvara i Sveriges riksdag. Dagens ledare i Expressen, tar upp den kritik som bland annat Anne-Marie Pålsson riktat mot den modell som riksdagen arbetar efter. ”Anne-Marie Pålsson har ett av demokratins finaste ämbeten. Men upplevelsen att tillhöra ett "transportkompani" ger snarare signaler om ett demokratiskt system på dekis. Det måste vi ändra på”, avslutas ledaren i Expressen.

Ja, låt oss påbörja ett långsiktigt, tålmodigt arbete för att inspirera riksdagens ledamöter att vilja bli de ansvarstagande företrädare för folket som det är tänkt att de ska vara. Nu får jag allt oftare en känsla av att de särintressen, som har maktens öra, har större makt över de olika partigrupperna än väljarna. Detta alldeles oavsett om det är alliansen eller den röd-gröna konstellationen som styr. Mitt engagemang i Piratpartiet har blivit en direkt följd av allt jag lärt mig om hur beslut i Europaparlamentet och riksdagen kan gå till. Jag har insett att det enda språk, som de stora etablerade partierna förstår, det är att rösta med fötterna. När Miljöpartiet kom till makten var det miljöfrågorna, nu är det demokratiska fri- och rättigheter och rättssäkerheten som måste värnas.

Intressant.

Ett liv i FRA-trädets skugga.

Inslaget i Lördagsintervjun visar att det kan vara svårt förklara vad man är överens om.

Även om jag lyssnat flera ggr kan jag inte se annat än att detta är en Brask-lapp. Och just därför intressant. En pragmatisk Peter Eriksson har bäddat för att Miljöpartiet får problem med sin trovärdighet när det gäller den Övervakning och kontroll som kulminerade med lagklustret kring FRA:s verksamhet och sedan gett efterskalv i form av Ipred och Datalagringsdirektivet samt direktiven för Telekompaketet och nu de hemliga förhandlingarna om ACTA.

I kombination med Socialdemokraternas invit till dem, som livnär sig på upphovsrätten och de stora elefanterna inom mediabranschen, får jag en känsla att MP:s Peter Eriksson tagits som gisslan när det gäller den inriktning mot övervakning och kontroll, som de stora etablerade partierna anser vara nödvändig för att kunna hålla folket i schack. När jag ser att den av oss skattebetalare finansierade produktionen hos SVT är på väg att via SVT Play inrangeras i ett syskonnätverk liknande Antipiratbyrån under Leif Pagrotskys vingar blir jag alldeles kall. Borde inte den produktion som svenska folket betalat för tillföras den digitala allmänningen för ideellt bruk?

Igår ägnade jag min dag åt att svara på ett antal frågor som jag fått från en grupp studenter, som hittat mig via min blogg. Utgångspunkt för min redovisning är synen på människan som en i grunden god varelse. Sedan har skolorna en betydelsefull roll när det gäller att i samspel med barn och ungdomar samt deras föräldrarna bädda för inlärning av såväl kunskaper som utveckling av social kompetens. Utifrån denna grundbult har jag försökt ge min syn på farorna med Övervakning och kontroll och då mera specifikt Ipred-lagen och ACTA-avtalet, som jag ser som en gren på FRA-trädet. När en av staten etablerad allmän övervakning och kontroll en gång slagit rot och tillåtits växa till detta träd, då blir nya grenar och utskott något helt naturligt.

Men, vad det gör med oss människor, som tvingas leva i detta träds skugga, har det skrivits och sagts alldeles för litet om i media. Det ska bli spännande att följa vad denna grupp unga människor kan få ut av sitt arbete, där mitt bidrag bara är ett inslag i allt det som de har tillgång till – inte minst med hjälp av internet. Nu är det deras förmåga att kunna koka ner all input till något som håller för en kritisk granskning, som kommer att sättas på prov. Själv har jag osökt fått ett bra tillfälle till reflektion. Tack för det.

Intressant.

En dag med ACTA och rättssäkerheten.

Inför de fortsatta förhandlingarna om ACTA-avtalet i april, med Nya Zealand som värdland, fortsätter kampen för öppenhet och transparens. Målsättningen är att avtalet ska vara klart i slutet av 2010. Enligt The Office of the U.S. Trade Representative handlar det om ”an agreement which shall provide for an enhanced framework to fight global infringement of intellectual property rights, particularly in the context of counterfeiting and piracy”. Ett avtal som skall ge en bättre ram för att bekämpa globala intrång i immateriella rättigheter, särskilt i samband med varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Då vet vi det.

Men, hur ska det genomföras? Det är kring detta som hemlighetsmakeriet pågår. Upphovsträtan har gjort en bra research och påstår Svensk ACTA-förhandlare vill ge internetleverantörer ökat ansvar för innehåll. Sedan har jag läst att internetleverantörer (pdf-fil) fruktar att ACTA-avtalet kommer att innebära slutet för EU-medborgarnas skydd mot olika intressens intrång i deras kommunikation. Hittills har jag valt att kalla ISP:er eller internetleverantörer för Teleoperatörer, för att göra tydligt att deras verksamhet omfattar oss alla med telefon, mobil, fax och dator med internetuppkoppling. Jag inser att vi lever i en brytningstid där orden internetleverantör och teleoperatör ger oss olika bilder, vilket gör det svårare att förklara varför ”mere conduit” eller BI (budbärarimmuniteten) är lika viktig idag, som den varit genom århundraden.

Det som dock krånglar till saken är att Högsta Domstolen i ett skattemål tolkat nuvarande lagstiftning på ett sådant sätt att uppsåt – där likgiltighet kan bestraffas – sätter principen om ”mere conduit” ur spel. Något som Juristens funderingar handlade om i samband med diskussionerna om rättegången mot The Pirate Bay. Därför kan det som Mark Klamberg delger oss av Johan Axhamns uttalande äga sin giltighet. Svenska lagar behöver inte ändras även om ACTA-avtalet skulle innebära ålägganden på ISP:erna att kontrollera innehållet i de kablar som de tillhandahåller! Vi verkar behöva ett nytt sjökort för att navigera i det farvattnet. Ja, rent allmänt har förfallet när det gäller statens rättigheter i förhållande till individens redan halkat så snett att vi svenskar ser ut att behöva hjälp av medborgare i andra europeiska länder för att kunna freda oss.

Karl Sigfrid (M) noterar med referens till bl a Michael Geist att vi nu vet vilka som motsätter sig öppenhet och transparens när det gäller ACTA. Hax skriver om en märklig hearing i Bryssel. Opassande visar att upphovsrätten kan användas till litet av varje och att den sysselsätter många ideella krafter, men också mer eller mindre välbetalda. Sourze skriver Acta – den hemliga avtalet som kan förändra internet för alltid. Infallsvinkel har tagit som sin uppgift att förmedla de idéer som Sony & Co:s handgågne män inom APB lobbar för och erbjuder en möjlighet till kommentarer som inte filtreras av APB. Deras idé om att en särskild instans ska sköta om att skicka varningsbreven, är – vad jag kan förstå – nära besläktad med Frankrikes Hadopi-lag. Något som Johnny Olsson m fl skrivit en bra artikel om. Den håller för en repris.

Minns att det var detta som bland andra MEP Gunnar Hökmark (M) ansåg vara en otänkbar följd av Telekompaket, vilket EU-parlamentet först gjorde tummen ner för och som gjorde honom så oerhört irriterad. Hax ser i APB:s krav hotet mot vår demokrati. Jens O efterlyser en ordentlig utredning av samröret mellan rättsväsendets olika aktörer och upphovsrättslobbyn. Scaber Nestor delar med sig av det som han har funnit i saken. Christian Engström berättar om att han blivit uppringd av den polis som figurerar i detta sammanhang. Det luktar anmälan för förtal. Intressant är att han som angetts som gruppchef i en värvningsannons, nu säger sig syssla med personrån och åldringsbrott. Spontant känner jag att allmänhetens tilltro till polisens och rättsväsendets oväld inte kan tåla vilka påfrestningar som helst.

Men det generar väl inte de politiker, som tycker sig vara störst, bäst och vackrast i världen. Följdriktigt fick vi i veckan veta att EU:s byråkrati för säkerhet och övervakning tagit form. Egentligen är det rätt häpnadsväckande hur ofta vi, som grävt efter fakta i saken, fått veta att vi fått det mesta om bakfoten.

- Handelsavtal, säger politikerna och upphovsrättslobbyn.

- Vidlyftiga tolkningar gjorda av internetanalfabeter vid våra domstolar, vilket urholkar lagarna och äventyrar rättssäkerheten samt leder till en skadlig cementering av ett otidsenligt monopol till fördel för Sony & Co, säger vi.

Det låter kaxigt, men det står jag för. Jag är inte ensam om att se hur politikerna går i en förändringsobenägen industris ledband. MEP Christofer Fjellner (M) säger sig vara orolig över att handelspolitiken politiseras inom EU, men vad det betyder mer i detalj kan jag inte läsa ut av han notering. Jag väntar mig mera från det hållet.

En kul grej i sammanhanget är det av Thomas Tvivlaren twittrade länktipset, som visar att BBC News presenterade nyheten om Flattr för ett par veckor sedan. Nog är det intressant att en av grundarna av The Pirate Bay är den, som nu visar vägen med en teknisk lösning som det tagit upphovsrättsindustrin ett decennium att strunta i. Nu dyker den upp litet varstans så att den, som värdesätter andras verk, kan visa det genom att betala. Mera sånt och de kreatörer, som skapar något värdefullt, kan frigöra sig från den administrativa överbyggnad, som göder företeelser som Antipiratbyrån och aktörer med den dåliga smaken att patentera programvara som tillhör den allmänna digitala domänen i form av Open Source.

Kulturbloggen ställer frågan – Är du beredd att betala extra ... men har också noterat Voddlers problem. När det gäller otryggheten eller nätfisket efter inloggningsuppgifter på Twitterkontot ger Deepedition oss en bra lektion – tack för det! Ju mer vi lär oss, desto magrare utdelning får dom som sysslar med den här verksamheten. Ju fler som tar eget ansvar och inte förväntar sig att politikerna ska lösa allt, desto närmare ett mänskligare samhälle kommer vi.

Det är mycket i den nya sköna värld omkring oss, som behöver synas rejält i sömmarna utifrån ett mänskligt perspektiv. Detta mänskliga perspektiv har jag länge inbillat mig att liberala ideologer sett som en viktig förutsättning för ett gott kapitalistiskt samhälle. Isobel Hadlley-Kamptz sätter ord på den förtvivlan, som man kan känna inför kapitalismens alla tillkortakommanden. Jag håller med henne – man kan bli revolutionär för mindre. Dit hör t ex att med en dåres envishet påminna om att den f d polischefen ska ses som oskyldig till dess annat bevisats. Då jag känner mig rätt ensam om den uppfattningen lutar jag mig mot Mårten Schultz och Juridikbloggens synpunkter och ställer frågan: -Vilka krafter tjänar på att vi dömer den här mannen på förhand?

Intressant.

Årets IT-person - en pirat med besättning.

Med motiveringen "Man behöver inte vara anhängare av hans politiska åsikter för att erkänna hans insatser för att föra upp internet och dess konsekvenser på den poltiska agendan. Tack vare honom och hans parti tvingas nu hela det politiska etablissemanget att ta ställning i en rad centrala framtidsfrågor", fick PP:s partiordförande Rick Falkvinge ta emot Guldmusen som Årets IT-person. Priset har delats ut sedan 1996 på initiativ av tidningarna Affärsvärlden och Computer Sweden i samarbete med It & Telekomföretagen. Juryn har gjort ett bra val. Men, om det politiska etablissemangets intresse ska hålla i sig, är det helt klart nödvändigt att svenska folket röstar in Piratpartiet i riksdagen. Före EU-valet fick jag och många andra höra att en röst på PP var en bortkastad röst. Men vi insåg att vi måste hålla i och tala oss varma för nödvändigheten av Piratpartiets närvaro i Europaparlamentet hela vägen fram till valet. Då var vi drygt 7 procent av väljarna, som insåg vikten av att vi stod på oss.

Det är inte mindre viktigt när det gäller Sveriges riksdag. Vi måste hålla i ända in i kaklet, som det heter. Rick Falkvinge skriver själv Varje skuta har en kapten, men också en besättning ... där han betonar att priset är ett resultat av många människors engagemang. Vi är framtiden och vi vet om det. Nu bygger vi den, avslutar Rick sitt inlägg. Anders S Lindbäck gratulerar och bjuder in till fest i Västerås. Christian Engström sänder hälsningar från Bryssel. Det är åtskilligt fler som gratulerat i bloggar, på Facebook och Twitter. Själv följde jag utdelningen av priset via Twitter och jublade hemma vid min dator.

Med glimten i ögat ställer Markus ”Lake” Berglund frågan ”Vill du bli pirat?” Undrar hur lång tid det tar innan ”vän av ordning” tycker illa vara. Lars-Erick har synpunkter på valdebatten och jag förstår honom. Själv har jag lyssnat med ett halvt öra på radion, medan jag jobbat med ett material som jag lovat leverera idag. I etern har det varit en del fuzz kring regeringens upprop om praktikplatser för arbetslösa ungdomar vid myndigheternas olika arbetsplatser. Som vanligt har Badlands Hyena fångat essensen i det hela, men för varje enskild ung individ är det enda av betydelse att han/hon/hen får en chans att visa vad man kan och då kan en praktikplats vara en bra början. Att samhället ställer upp i krissituationer är helt OK, även om jag kan förstå Socialdemokraternas irritation. De har ju tidigare fått ord om sig att frisera statistiken med hjälp av olika åtgärder.

Men, alla som tänker till, inser att det vore en klokare politik att applådera när Alliansen i en krissituation vill använda sig av en tidigare väl beprövad metod. Istället för att som nu bara såga det hela. Men friskt vågat är hälften vunnet – skulle Alliansen backa, kan de ju alltid skylla ifrån sig på de röd-grönas reaktion. Det luktar en aning valfläsk tycker Miljöpartiets Ulf Holm, medan jag tycker att det osar av det fulspel, som vi säkert kommer att få se mera av längre fram. Vem kan på allvar tro att Alliansen vill introducera ungdomarna i ett jobb i den i deras ögon tärande offentliga sektorn?! Detta är det verkligt trista med politiken ett valår. Även om de har goda ambitioner finns stor risk att det hela spårar ur. Till nackdel för alla politiker och politiska partier, vilket de s k strategerna inte alltid tänker på i stridens hetta.

Intressant.

Rättsväsendet kapat av särintressen?

Ser hos Satmaran att Jim Keyzer is back in town. Efter en tjänstledighet med jobb hos filmbolaget Warner Brothers Entertainment är han nu åter i tjänst hos polisen – nu som gruppchef för IT-brottsgruppen som ska bistå Utredningsroteln med ”analyser och bevissäkring av digital media, Internetspårning och undersökningar i nätverksmiljö samt teknisk rådgivning. I arbetsuppgifterna ingår även att bistå vid husrannsakningar i IT-miljö”. Spontant tänker jag: - Har rättsväsendet kapats av särintressen? För att strax därpå tänka att sådana tankar visar att mitt förtroende för rättsväsendet är på väg att krackelera.

För några dagar sedan skrev Anders S Lindbäck om bakgrunden till det förslag som Henrik Ponthén nu lobbar för på uppdrag av APB (Antipiratbyrån) d v s Sony, Warner Brothers, IFPI m fl, som gärna döljer sig bakom en gemensam täckmantel. I detta sammanhang för att jaga fildelare. Lindbäck berättar också att en del av dessa aktörer ”lånat” (med eller utan lov) ett varumärke av Motorola till sin nya skapelse för opinionsbildning – Netopia. Intensifier bidrar med sin syn på det som pågår – det är ord och inga visor. Copyriot förklarar varför Voddler har problem - de bryter mot spelregler.

En titt i Netopias Manifest gör att jag drar på munnen – IFPI, som dragit skaparna av bittorrent-trackern The Pirate Bay inför rätta, står nu bakom följande: Internet ger möjligheter som kunskapsnationen Sverige kan utnyttja för att skapa framtidens jobb, företagande och tillväxt. Netopia vill ifrågasätta de politiska och kommersiella krafter som håller tillbaka denna potential. Vi är oroade över ett scenario där ett fåtal aktörer styr utvecklingen och där politiska idéer som gynnar dessa intressen dominerar utan motvikt. Snacka om fotarbete! Vilka är det som man tror sig kunna förföra med den ramsan?

Eftersom repetition är all inlärnings moder länkar jag än en gång till OlofB, som förklarar varför APB nu måste ge sig. Men, som jag sagt tidigare är det svårt för den regering och riksdag, som släppt igenom lagklustret till skydd för FRA:s verksamhet, att sätta ner foten när det gäller andra intressen, som anser sig ha legitima skäl att få fiska i internettrafikens flöden.

Och fler än FRA och APB är intresserade. MiNimaliteter twittrade om att DN skriver m a a mötet med inrikes- och justitieministrarna idag och imorgon i Bryssel. Där sägs bland annat följande:

Brottsbekämpande myndigheter behöver ha ”snabb tillgång så mycket data som möjligt” om brottslingar, deras tillvägagångssätt, fordon med mera, fastslås i strategin. Därför måste informationsutbytet mellan länder och myndigheter öka väsentligt. Utbytet ska gälla alla olika databaser inom EU som är relevanta för att garantera medborgarnas säkerhet.

Orden är hämtade ur den nya strategi för EU:s inre säkerhet, som de nu ska klubba igenom. Allt är således tänkt att läggas i händerna på ett rättsväsende, som inte klarar att hålla rågångarna klara gentemot olika särintressen. Hos Hax läser jag om EU:s nya säkerhetsbyråkrati EEAS eller EAS. Han ställer en hel del mycket relevanta frågor. Jag har en till: - Vilka beröringspunkter har FRA till denna skapelse?

Ibland kan jag tänka att det är skönt att inte längre vara ung. Men, sedan tänker jag på i vilket samhälle jag vill att mina barnbarn ska växa upp och får nytt pågångsmod. Även om det jag berört ovan och artiklar som denna visar att det finns utmaningar. Vad skulle Ryssland vinna på att låta sin internettrafik gå andra vägar än genom Finland och Sverige, när hela EU har gripits av terroristskräck? Nog är det väl en ödets ironi att statsmakterna skrämmer upp sig själva och folket på ett sätt, som terroristerna inte kan klara av på långa vägar? Scaber Nestor har också läst, men verkar ha missat ministermötets propåer. Mark Klamberg tror att detta handlar om ekonomi.

Efter dessa något dystra tankegångar behöver jag något upplyftande och finner strax ett inlägg av Nicklas Lundblad, som visar att han håller i när det gäller något så viktigt som öppenhet och transparens i statliga och kommunala verksamheter. Genom att ta sig tid och berätta om det som varit och det som händer på annat håll, visar han hur halvdant det blir när regeringen genomför reformer, utan att göra allt det som krävs för att allt det goda man tänkt inte ska bli till pannkaka. På gott och ont kommer dock det politiska landskapet att förändras med hjälp av internet – var så säker. Avslutar med att önska Rick Falkvinge lycka till inför kvällens utdelning av Guldmusen till Årets IT-person. Bara detta att vara nominerad är betydelsefullt. Binero svarar för en bra presentation – tummen upp för den.

Intressant.