söndag 1 juni 2008

I krig och kärlek ...

Läser i Helsingborgs Dagblad en intressant debattartikel skriven av riksdagsledamoten Hans Wallmark (m) med anledning av LO:s kampanj med stort uppslagna annonser och brev till riksdagsledamöternas grannar inför omröstningen den 4 juni i riksdagen om regeringens förslag när det gäller sjukförsäkringen. Det är ett välskrivet debattinlägg, som sätter fokus på LO:s mycket tvivelaktiga kampanjmetoder. Vore jag LO-medlem skulle jag bli rejält förbannad över att av LO-ledningen ses som en tänkbar ”packåsna” för deras partipolitiska kampanjer gentemot en eller flera av mina grannar. Vad gör dem blinda och döva för sans och balans i opinionsbildningen. Krigslarm? Att tilltaget upprör visar flera inlägg från bloggare på artikeln ”LO:s grannkampanj upprör” i SvD igår.

På LO:s webbplats finns kampanjmaterialet i sin helhet och illustreras av en bild tecknad av den fyndige tecknaren Robert Nyberg. Vad som inte framgår är att arbetstagare redan idag sägs upp från sina jobb, med fackets goda minne, eftersom oförmågan att under en längre tid utföra arbete åt arbetsgivaren, redan idag räknas som saklig grund för uppsägning. Det gäller dock inte arbetstagare med så tydliga skador, som den illustrationen visar, utan där skadorna sitter i själen på grund av att de utsatts för chefers oförmåga att vägleda med resultat att de klassats som ”besvärliga människor”.

Med handen på hjärtat kan säkert lokala fackliga företrädare i Kommunal erinra sig att de inte haft makt att göra något, sedan arbetsgivaren sagt sig ha tömt ut sina möjligheter att erbjuda annat arbete åt en långtidssjukskriven. Om jag fattat det nya förslaget rätt, ska en arbetstagare få laglig rätt att begära tjänstledigt under sex månader för att söka annat arbete och under tiden vara berättigad till ersättning. Kan det inte vara en väg värd att pröva?

Just för att mitt hjärta klappar för en juste facklig organisation, har jag mina tvivel på att LO gynnar sina medlemmars intressen bäst genom att bara satsa på facklig-politisk samverkan med socialdemokraterna. Något som LO-tidningen skriver om i sin ledare. ”En intresseorganisation måste ta ställning i de frågor som berör dess medlemmar”, säger ledarskribenten, men, att det alltid ska utfalla till stöd för sossarna tvivlar jag på. Det var av nöden en gång i tiden, men idag?


Inga kommentarer: